Ljuvt vemod

Det är vad man brukar känna i Sverige sâ här ârs. Lingonen lyser röda i skogskanten, dagarna blir kortare och barnen traskar i väg till skolan om morgnarna. Lite vemodigt att ställa in trädgârdsmöblerna....särskilt om man knappt har använt dem.

Visst är hösten mysig, men ibland glömmer vi utlandssvenskar hur kall den är. Nattfrost i augusti är inte muntert precis...

Igâr var jag tillbaka i Spanien, och vemodet var som bortblâst. Eller har det kanske smält bort? Det var 36º och stekande sol, och dag har jag suttit tvâ timmar i en bilkö.

¡Bienvenida a casa!

Ordlös Onsdag - Vägen bort..och hem.

Fler i kedjan

Men at work

En av mina hobbies är att se på när folk jobbar.

Trevligast är förstås män som använder händerna med passion och inlevelse; spelar elgitarr, planterar blommor, lagar mat eller snickrar. En annan favorit är spanska kypare. De verkar tillhöra ett särskilt släkte: flinka, nervösa och vesselliknande. Alltid i rörelse. Att besöka en överfylld spansk bar vid rusningstid är ett riktigt nöje – kyparna far som skottspolar mellan borden, slänger ut kaffefaten på bardisken som en croupier delar ut kort och tvättar ölglas med blixtens hastighet i ett diskvatten som liknar svartsoppa.

Första gången jag såg ett team kirurger i arbetet fick jag närmast skrämselhicka. De var otroligt skickliga, men stämningen runt var inte riktigt vad jag väntat mig. De berättade de senaste skämten och imiterade politiker, medan de rotade bland inälvorna. En gott skratt förlänger livet... hoppas det gäller patienterna också. En sjuksköterska pausade ett tag bakom en glasruta, och åt ett äpple mitt i oset av bränd lever. En annan bläddrade förstrött i en tidning om matlagning.

Min absoluta favorit är sierskor och andra som läser framtiden. Att se dem jobba är fascinerande, och de verkar fylla ett stort behov i Spanien. De lokala kanalerna är fulla av dem på nätterna och de får även stort utrymme i vanliga underhållningsprogram. De mest kända har riktiga team bakom sig, som gör en ordentlig research inför varje program och plockar fram en hel del obekväma sanningar om gästerna.

Ingen psykolog kommer ens i närheten av sierskornas clinical eye. De registrerar snabbt en antydan till oro i rösten, en uppgiven blick eller en outtryckt önskan. Visserligen har de en mall av standardsvar de brukar gå efter: En medelålders person med lätt övervikt får alltid höra ”Jag ser i korten att du ibland har problem med ryggen”. Gifta damer, 50+, vars kläder sitter alltför trångt, får ofta höra att ”jag ser att din man inte ger dig samma uppmärksamhet som förr...” Eh.....nej, kanske inte...
Ibland undrar jag hur folk tänker när de lägger stora summor på att få veta sin ”framtid”. En dansk kompis till mig förklarade att hon hellre lade 5000 pesetas på en sierska än på lugnande medel, och det gjorde hon ju rätt i. Men vem som helst av oss hade kunnat tala om för henne helt gratis att hon blev utnyttjad av sin pojkvän (han hade precis flyttat in hos henne med sin sambo och deras två barn!)

Bullar, leksakståg.... och kanske till och med bensin.

De svenska bensinstationerna ser ut ungefär som de alltid har gjort. Små, praktiska och inte med alltför stort utbud. I Spanien förändrades de plötsligt, en sommar för ganska många år sedan, och blev något helt annat.

När jag flyttade ner var alla bensinstationer små oansenliga mackar. Lite skrotiga och rostiga, med oljefläckar här och var, och ofta med en skabbig hund som maskot. Man behövde aldrig fylla på bensin själv - det fanns mackkillar i fläckiga blåställ, som snabbt fyllde tanken och gärna informerade om väder, vägar och bra matställen. På de sunkigaste ställena kunde de ha en haschcigarett i mungipan medan de tankade bilen. Men de var alltid trevliga, drog de senaste skämten och överöste svenska tjejer med komplimanger.

Plötsligt en sommar, efter Sverigesemestern, var min favoritmack omöjlig att känna igen. Skinande ren och med nya pumpar, men inga killar syntes till. Inga plasthandskar fanns det heller (spanjorerna har ovanan att "låna" saker med sig hem) När jag hade fyllt på, fick jag i alla fall lite konversation av pumpens metalliska röst:

-Tack för att du har använt super-diesel!

För all del, det var så lite... När jag går mot butiken för att betala, blir jag halvt ihjälskrämd av en leksaksapa i en bur:

-Hej! Vad heter du? Prata med mig!!

Butiken var också omgjord: rad efter rad av matvaror, leksaker, tidningar och whiskyflaskor. Vid disken stod en stressad och irriterad mackkille i nystrukna kläder och försökte hålla reda på alla nya knappar han hade framför sig. Just då kommer föreståndaren in, och fick ett blixtrande leende av mig:

-Vad fint ni har det numera!! Jag blivit tackad av pumpen, visslad på av tobaksmaskinen och antastad av en apa, men den enda levande människan här säger inte ens buenos días. Snacka om att ni har blivit moderna.....

Numera kan man även köpa kakor och bullar där, och doften av nybakat bröd blandar sig med bensinångorna. Till och med platshandskar kan man få ibland. Men mina söta mackkillar är spårlöst försvunna.

Släpp knappen, Bosse! Katten sitter mycket längre ner...

Bland älgar och tyskar

Min spanska familj har börjat vänja sig vid att se rådjur i trädgårdar och kaniner i stadsparkerna. Men en älg hade de aldrig sett. Pinsamt nog inte jag heller, trots mycket körande på skogsvägar.

I helgen rådde vi bot på det och fick både se, klappa och mata älgar på Elinge Älgpark. Längs E4:an vid Markaryd och Ljungby finns inte mindre än fyra olika älgparker att välja mellan, alla med olika inriktning. Vi valde Elinge för att den låg i en naturlig miljö, mitt i skogen, och för att man fick komma riktigt nära älgarna. Deras hägn var inte överdrivet stora, men tillräckligt för att de skulle trivas och få små kalvar.

Ännu bättre verkade tyskarna trivas, de var helt lyriska över att se en älg på nära håll. Vår bil var ensam Renault bland alla Mercedes på parkeringen och ägarinnan kom nästan av sig när jag pratade svenska med henne

En mysig utflykt. Rekommenderas, även för svenskar!

Stackars svenska barn

Maken och jag gick förbi en förskola i Lund, där barnen lekte i det fina vädret.

-Men sen, när det blir kallt, då får de väl inte gå ut? undrade han.

-Hmmm...jo. Och när det regnar och snöar får de också gå ut. När det är kolmörkt och -20 grader pulsar de genom snömassorna till skolan klockan åtta varje morgon. Jag cyklade förresten till skolan, sommar som vinter, därför har jag så bra kondition.

Han är glad över att ha sluppit växa upp i Sverige.

Förresten, på tal om barn - jag har aldrig sett så många syskonvagnar för tätisar som i det här landet. Kan det bero på den där SGI-regeln?

Frågor?

Om ni som läser här har några frågor, är det bara att fråga på. Id'en snodde jag hos Therese.

Det bidde bara det här....

Jag hade bokat hotell på Gotland i augusti, men efter allt regn i juli började jag få kalla fötter. Hur kul skulle det vara att ta färjan från Oskarshamn och traska runt i Visby i ösregn? Vore det inte bättre att ge oss iväg på en spontan utflykt när vädret såg bra ut?

Till slut avbokade jag hotellet, och maken och jag gav oss istället iväg till Kalmar och Öland i måndags, när det enligt väderleksrapporten skulle vara soligt och varmt i några dagar. Perfekt!
Kalmar är en vacker och precis lagom stor stad, där det är lätt att köra och parkera. Vi tog in på Hotell Hilda, precis mellan Gamla Stan och Kvarnholmen, där småbåtshamnen och shoppingstråken ligger. Ett prisvärt hotell för den som varken behöver konferensrum, byxpress eller minibar, men vill övernatta i nya, fräscha och charmiga rum med kakelugn och sköna sängar. Om man istället vill ha ett flott boende med utsikt, kan man ta in på Clarion Packhuset, där de flesta rummen har en balkong rakt ut mot vattnet och man kan skymta Öland på andra sidan sundet. Vi kunde parkera precis vid dörren och promenerade runt i hela centrum i 25 grader och solsken. På en halv dag hinner man se de söta små trähusen i Gamla Stan, shoppa i mysiga butiker, promenera utmed vattnet och titta på utsikten över Kalmar Sund och Ölandsbron, äta middag på en uteservering och ta en öl på något trevligt ställe. Den som är i Kalmar första gången måste absolut besöka slottet, ett av Sveriges vackraste och mest välbevarade.

Dagen efter gav vi oss iväg till Öland. Tidigare hade vi bara varit på nöjesparken vid brofästet, men nu passade vi på att se hela ön, från norr till söder. Jag gillade verkligen naturen och miljön på Norra Öland, ett grönt men öppet landskap, alltid med havet i bakgrunden. Både jag och mannen blev överförtjusta i den mysiga och långgrunda stranden i Köpingsvik (”....men vattnet är ju VARMT??!!”). Han blev däremot inte imponerad av Borgholm (”har vi åkt så långt för att titta på det här?”), men gillade de välskötta husen och de små väderkvarnarna i trä.
Själv tyckte jag inte att Alvaret var något speciellt. Vi åkte kanske dit vid fel tid på året? Landskapet påminner lite om slätterna i spanska Extremadura. Torrt, platt och tråkigt.

Dagen avslutades på IKEA. En annorlunda upplevelse att gå runt på ett nästan tomt IKEA, utan köer och bullriga barnfamiljer. I Spanien är det alltid hysteriskt mycket folk.

En trevlig utflykt blev det i alla fall!

Det gäller att passa på...

när solen behagar titta fram. Några rabatter framför kyrkan kan väl vara ett bra ställe att lapa sol på, även om turisterna blir ganska häpna över synen.

Ordlös Onsdag

Fler inlägg i kedjan

Mysteriet löst

Den mystiska presenten var en ny ultralätt digitalkamera, som definitivt kommer att bli flitigt använd. I övrigt fick jag Thomas Gustafssons bok om Kuba, nyplockade blommor och två barnfria dagar, som jag tänkte använda till en utflykt. Rapport i morgon kväll, vi hörs!

Bästa åldern?

I morgon fyller jag och Fidel Castro år. En av oss fyller 81, och den andre 38.

Man hör ofta att "jag känner mig inte alls som den ålder jag har", men jag känner mig faktiskt precis som 38. Det hade varit ganska trist att inte utvecklas på 20 år...
Jag antar att el comandante faktiskt också känner sig som 81, eftersom han är sjuk och sängliggande.

Vilken tycker ni är den bästa åldern?

Själv tycker jag att 20 är perfekt. Man är fri som fågeln och med livet framför sig, kan tjäna pengar eller studera något man verkligen är intresserad av. Tråkigast var 12-13, en trist mellanzon.

Turistspanska - småaffärer

Trots att de stora köpcentren växer upp som svampar ur jorden även i Spanien, är det i många byar vanligt att handla allt i små, specialiserade affärer. Här kommer några exempel på vad man kan handla i verje liten butik:

Carnicería (köttaffär) har en stor manuell disk där man handlar all sorts kött, t.ex. chuletas de cerdo (fläskkotletter), filetes de ternera (nötfileer), carne picada (köttfärs) och även charkvaror som salchichon (prickig korv) och jamon cocido (kokt skinka). Man använder gram istället för hekto, t.ex.

Me pone 400 gramos de carne picada mixta, por favor? - 4 hekto blandfärs, tack!

Pescadería sälljer all sorts fisk och skaldjur. Jag återkommer med en skaldjursguide.

Panadería säljer färskt bröd och enklare bullar, sockerkakor osv. Kaffebrödet de säljer är ofta fabrikstillverkat, så vill man ha färska tårtor och bakelser kan man gå till en Pastelería.

Librería, bokhandel, finns ofta bara i städerna, åtminstone i Andalusien, där läsning inte hör till folks favoritintressen. Däremot fins det alltid en pappershandel, Papelería, där man kan köpa böcker och kontorsmateriel, t.ex. folios (papper), lapices (blyertspennor) boligrafos (kulspetspennor), rotuladores (tuschpennor), gomas de borrar (suddgummin), sobres (kuvert)och fizo (tejp).

Juguetería eller tienda de juguetes. Leksaksaffärer, där man kan köpa bl.a. balones de futbol (fotbollar) och juegos para la playa (strandleksaker)

Mercerías är små välsorterade butiker som traditionellt hade typiska kvinnosaker, som sybehör och underkläder. Där kan man köpa småsaker som aguja e hilo para coser (nål och tråd) pantys (nylonstrumpor) och botones (knappar)

Todo a cien är billighetsaffärer, som ofta innehas av marockaner eller kineser. Här kan man köpa alla möjliga husgeråd och småsaker.

På Estancos, tobaksaffärer, kan man köpa tabaco (tobak) och mecheros (tändare), men också sellos (frimärken)

Vem tryckte på knappen?

Plötsligt blev det högsommar, strålande väder och tryckande värme. Min man har kommit och det har varit ont om datortid.

Det har blivit mycket resande hit och dit. Toppen för sonen, som gillar alla slags fordon. Han har fått åka både tåg, spårvagn, radiobilar och flumride. Bistron på X2000 har vi också provat på - trevligt att sitta och äta medan havet och Bohusläns klippor susar förbi utanför fönstret.

Men haken är att rutorna alltid är smutsiga. En liten miss, tjusningen med att åka tåg är ju att titta ut.

Nu är allt som vanligt med ösregn igen, så nu kan jag återgå till bloggandet.

Meningsfull ansträngning

Det finns två hobbies jag inte riktigt förstår mig på. Den ena är yoga och den andra är styrketräning med maskiner på ett svettigt gym.

Att träna har blivit ganska inne hos spanjorskor på senaste tiden. Men de går ofta i stora gäng för att ha roligt, och fortsätter sedan till något cafe. Efter någon månad brukar de sluta, eftersom de ändå inte blev så smala och snygga som de hade tänkt sig. Själv skulle jag aldrig betala för att jobba. En del säger att de mår bra av att dra i cementblock på ett rep, men jag mår jättebra i soffhörnan.

En fördel med att vara lat, är att man sällan behöver avslappningsövningar. Någon får gärna förklara för mig vad yoga är bra för. Jag tycker bara att det verkar obekvämt och...... tråkigt. Om man ska stå i obekväma poser målar jag hellre en dörr eller bakar bullar.
Eller plockar bär.
Då får man natur och frisk luft på köpet, förutom bären.

Kanelbullar, någon?

Att vandra i mörker

Nej, jag har inte blivit djupare än vanligt - jag menar bokstavligt talat. I dagens tidning läste jag om några unga svenska företagare, som hade försökt sälja roliga reflexer till övriga Europa. De vann pris med iden, men försäljningen gick inte så bra.

I Spanien hade nog marknaden för reflexer varit ganska begränsad. Varför? Man är helt enkelt inte ute och går när det är mörkt. Svenska barn är ute och går eller cyklar på gator och vägar, med reflexerna dinglande från armar och ben. De spanska blir körda överallt; till skolan, till kompisar och till fotbollsträningen.

Visst kan man promenera, men i så fall på strandpromenaden, efter middag på någon restaurang, och med kompisar eller hela familjen. Definitivt på upplysta vägar. Tjejer går sällan ensamma efter mörkrets inbrott.

När någon serievåldsman är i farten i Sverige, talas det ofta om att kvinnor inte ska låta sig skrämmas att sitta hemma och vara rädda för att gå ut ensamma på natten. I Spanien skulle man inte ens tänka på att göra det, så är det bara. Om jag hade haft en tonårsdotter, hade hon inte fått gå ensam på en mörk landsväg, varken med eller utan reflexer.

I går kväll kom jag plötligt på att jag kunde ta en kvällspromenad i månskenet. Otroligt skönt att gå en lång och uppfriskande promenad bland stugor och tallar.
Fast det blev inget i alla fall. Myggorna hade aldrig hört om kvinnors rättighet att bli lämnade ifred.

Ordlös onsdag - Lite trångt, men med obegränsad utsikt

Fler i kedjan