Vadâ hjälm??

Ser pâ spanska "Supernanny". Sonen tycker det är jättekul, eftersom han är enda barnet och aldrig brâkar med nâgon. Hans kompisar är sâ snälla och väluppfostrade att det aldrig blir nâgra brâk med dem heller.
De tre smâ killarna i senaste programmet var ocksâ ganska snälla och jag tyckte att mamman var alldeles för hârd. Men det roliga var att experten kom med en massa râd om beröm och konsekvenser, de ska sitta var för sig och göra läxorna osv osv osv... Sen gâr pappan ut och kör fyrhjuling och minimopeder med ungarna utan hjälm!
Kommentaren blev bara "Pappan passar fâ att fâ lite kvalitetstid med barnen ute i friska luften", hehehe

Sol och snö

Idag har det varit helgdag i Spanien och toppenväder i Andalusien. Förra veckan snöade det ordentligt i Sierra Nevada i Granada, sâ den riktigt sportige kan âka skidor pâ förmiddagen och ta ett dopp i havet pâ eftermiddagen.

Vi mindre sportiga har cyklat längs strandpromenaden i den stekande solen. En bra idé, som vi inte direkt var ensamma om, vi fick dela paseon med hundratals cyklister, barnvagnar, joggare och tvâ stiliga andalusiska fullblod!

Pâ torsdag är det helgdag igen, men dâ ska vi julpynta.

Namnfunderingar

Det är alltid lika roligt att fundera över namn till dessa nya smâ människor som kommer och delar vâra liv.
Mânga idag tänker pâ att barnens namn ska kunna uttalas pâ engelska. För barn med föräldrar som talar olika sprâk blir det lite knepigare, namnet ska ju helst fungera pâ bâda sprâken.
Spännande att K-L snart ska hitta ett passande namn till ett svensk-spanskt barn för fjärde gângen, inte det lättaste! En del namn är ju utpräglat spanska eller svenska, men det finns namn som ligger pâ bâda ländernas topplistor: Lucas, Leo, Victor, Daniel, Samuel, Adrian, Emma, Julia, Paula, Isabel, Elías, Eric (!) även om de kanske uttalas olika. En del funkar inte alls, Louise lâter som ett pojknamn i Spanien.
Vissa engelskklingande namn, som Kevin och Vanessa har fâtt white trash-stämpel i Sverige, likadant i Spanien. Ofta kan man läsa dessa namn ovanför vindrutan pâ pappornas lastbilar: "Yennifer y Margary" är nog det bästa jag sett i den vägen. Yeray och Naiara är vanligare hos zigenare, latinamerikaner har oftare namn som Wilfred eller Nelson, Valentina och Gisela. Den klassiska högern ger barnen namn som Rodrigo, Alejandra och Pelayo, och det är fortfarande vanligt att de fâr samma namn som föräldrarna.

Djur fâr sällan människonamn, utan ofta nâgot som inspireras av färgen; Sombra eller Canela.

Roligast är smâföretagsnamnen, som nästan alltid är en kombination av ägarnas förnamn, hur fult det än blir. Cafetería Fraluma, Taller Jurami osv. Men en del är pâhittiga istället. I Cadiz blev jag omkörd av en skruttig skâpbil med loggan "Zumos Su fruta madre"!!

Jobbade lite i förrgâr...

vilket inte var jättejobbigt, mest kul. Jag besökte ett fartyg i Málaga hamn och satt sedan och skrev en artikel i vintersolen, som faktiskt värmde riktigt skönt. Vid fem var det dags att hämta sonen i skolan.

Synd att mina olika smâ extraknäck inte ger särskilt mycket i slutet av mânaden.

Synd ocksâ att man tvingas le beklagande och säga no gracias, lo siento till femton olika gatuförsäljare under en kort lunchrast. Jag ser säkert tjusig ut när jag sitter och äter räkor i kostym, men faktum är att jag har en supertajt budget som jag hâller stenhârt.

För första gângen lät jag bli att klaga pâ en afrikansk dam som hade sin tolvâriga dotter med sig när hon sâlde klockor. Vad vet jag - dit världen verkar vara pâ väg idag är det kanske en bättre utbildning att lära sig sälja pâ gatan än att gâ i en spansk skola?

Kämpigt för egenföretagarna

Här kan man läsa om hur de goda tiderna definitivt är över, vilket inte bara gäller smâföretagare, utan även löntagare. Lönerna sjunker och kostnaderna ökar.

Vâr nya regering, med Rajoy i spetsen, kommer knappast att göra stor skillnad. Han har fâtt snilleblixten att ge egenföretagare 3000 euro om de anställer nâgon....men hur ska de anställa om de inte säljer, eller ens fâr betalt för det de säljer?

Mânga svenskar drömmer om att starta företag i Spanien. Visst gâr det, men det gäller att tänka realistiskt. Det gâr inte att översätta svenska förhâllanden och bara tycka att skatterna är billiga.

Mer om de spanska smâföretagarnas situation kan man läsa här.

Kranvatten och grönsaker

Jag fick en hel del frâgor om vad man ska tänka pâ när det gäller mat i förra inlägget. Rent vetenskapligt vet jag inte hur farligt det är med skaldjur och kranvatten för en med känsliga njurar, men sâ här brukar spanjorerna göra:

Jag undrar bl a över kranvattnet i Malaga. Om jag t ex köper "frukt och grönt" ute på marknader eller i affärerna kan jag då sköjla dessa i kranvattnet och äta utan att bli dålig. Vad skulle du rekomendera annars - enbart skalning?
*Kranvattnet är bra, du kan t.o.m. dricka det. Jag dricker kranvatten pâ vintern och flaskvatten pâ sommaren, när kranvattnet är ljummet i rören. Enda haken är att det har lite klor, vilket det även har i Sverige. Kvaliteten är lite olika beroende pâ by och kvarter. Att skölja grönsaker i vattnet är helt ofarligt, men skölj noga! Spanjorer skalar alla grönsaker och frukter, dâ fâr de bort bâde av bakterier och en massa bekämpningsmedel som sitter i skalet. Tyvärr mânga vitaminer ocksâ. Vill du vara pâ den säkra sidan, sâ skala av âtminstone första lagret.

Är det ok att t ex äta grönsalladerna (sallad, gurka, tomat etc) på restaurangerna eller kan jag som svensk och (lite känslig) bli dålig av råa grönsaker.(Jag klarade mig utmärkt när jag var i Frankrike och då åt i stort sätt allt grönt)Vilka alternativ finns det ev annars om man inte kan äta så mycket kött, fisk och skaldjur? Finns det rätter med kokta grönsaker och ev annan vegetarisk mat.
*Det gâr säkert bra, jag har aldrig hört nâgon som blivit dâlig av just grönsakerna pâ restaurang. (Om nâgon annan har dâlig erfarenhet av grönsaker, kan ni gärna kommentera) Det farligaste med restauranger brukar vara allt som innehâller majonäs och alioli, men mest under sommarmânaderna. Rätter med tillagade grönsaker är t.ex habas con jamón, (bondbönor med hackad lök och morötter, med serranoskinka) berenjenas (aubergine som steks i skivor) crema de verduras (redd grönsakssoppa) menestra de verduras (kokta grönsaker som sedan steks ett par minuter för att blir lite knaprigare) olika revueltos och tortillas (äggröra och omeletter) med olika grönsaker, sparris och svamp t.ex. Paella innehâller ju ocksâ tillagade grönsaker. Du kan ocksâ frâga om du kan fâ "verduras hervidas" istället för râa till en biff t.ex. Det finns ocksâ mânga rätter med potatis i olika former, potatisomelett, patatas bravas, patatas a lo pobre etc..

Sedan undrar jag över bilvägarna i och runt Malaga. Vi har tänkt att hyra en bil. Är det t ex tät trafik i staden, svårt att hitta, bra skyltat eller något man bör tänka på särskilt när det gäller trafiken där?
*Utanför staden är det inga problem och mycket bra vägar, mycket motorvägar och inga köer i februari (kanske första och sista dagen pâ sportlovet) och bra skyltat. Inne i staden är det dâligt skyltat, tät trafik och svârt att hitta. Bäst att parkera i ett parkeringshus i centrum och sedan gâ omkring.

Vi ska ju åka i slutet av februari så självklart undrar jag ju även lite över hur vädret brukar vara då? Jag har fått olika besked om det här hemma. Förstår ju om du inte kan sia om vädret exakt men kanske i alla fall på ett ungefär säga hur ni brukar ha det runt den tiden på året.
*Väldigt omväxlande, frân 22º och sol till ösregn och 13º, typ. Ta med regntät jacka, lângbyxor, tunna lângärmade tröjor och nâgra kortärmade. Naturen blommar i februari, sâ missa inte att âka pâ utflykt upp i bergen!

Sevärdigheter som är prioritet ett enligt dig får du gärna också nämna om du vill.
*Det finns mycket, men det beror lite pâ om ni är intresserade av konst, natur eller shopping, om ni har barn, osv... Om ni vill âka lite längre, tycker jag att Córdoba eller Granada är ett mâste. I Málaga ska man se bâde staden och nâgra vita byar, tycker jag. Borgen i Gibralfaro, med utsikt över stan, gränderna i centrum, katedralen, den nya hamnen och den lânga strandpromenaden. Picassomuséet eller CAC med modern konst (gratis), för den som är intresserad. Det finns en del annorlunda muséer om det skulle regna: glasmuséet, vinmuséet, dockskâpsmuséet...
Byar, t.ex Rondas gamla del, Mijas Pueblo, Cómpeta, Frigiliana, Nerja.. eller vilken liten by som helst uppe i bergen.

Ha en trevlig semester!

Un deseo para el futuro

Ya pasaron las elecciones y nuestro próximo presidente de gobierno se ha encerrado en su despacho, trabajando intensamente con el plan de choque para este país.
Quizá será efectivo. Quizá estaremos un poco mejor que ahora.
Pero yo desearía algo diferente para este país, algo que que no que se consigue con unos recortes por aquí y unos apoyos por allá.

Por qué no pensar más en la calidad en vez de la cantidad en el ámbito laboral? Quién dice que deberíamos trabajar más y ganar menos, para ser más competitivos, cuando en el norte de Europa terminan su jornada a las 16 horas y ganan el doble? Por qué no trabajar de forma más eficaz y organizada?
Rutinas por escrito, para que no pare el trabajo cuando la única persona que sabe hacerlo no está.
Más confianza entre el empresario y el trabajador, para que sientan que tienen una meta común, en vez de amargarse la vida sintiéndose utilizado por el otro.
Jornada intensiva, para no perder tanto tiempo en los desplazamientos y para no depender de abuelos y niñeras para conciliar la vida familiar y laboral.

La enseñanza: es bueno confiar ciegamente en los beneficios de la escuela bilingüe? Nos sentimos orgullosos de nuestros futuros alumnos expertos en inglés, cuando en realidad muchos niños entienden menos que antes, no se atreven a preguntar y la mayoría de los profesores no tienen el nivel de inglés suficiente para impartir asignaturas en este idioma.
Está bien que los niños dediquen dos horas a los deberes por la tarde, solo porque tienen que COPIAR todas las preguntas en la libreta, antes de contestarlas? O es un despilfarro de tiempo, energía y papel. Por qué no nos preguntamos por que nuestros alumnos van más horas al colegio, hacen más deberes y tienen entre los peores resultados, según los informes PISA? Por qué sólo confiamos en la cantidad, en que más esfuerzo nos hará mejores?

Desconfiamos de las cosas sencillas. A las autoridades y los organismos oficiales no les costaría nada utilizar sus flamantes páginas webs para explicar a los ciudadanos como se hacen los trámites sencillos de su vida diaria. En vez de eso, están tan complicados que para todo necesitamos un gestor.

Sabemos que la economía sumergida es un problema. La policía detiene a los vendedores de CD´s en la calle, a la vez que la prostitución mueve 50 millones de euros CADA DIA. Los proxenetas trafican con personas, abusan de ellas, las maltratan y les hacen trabajar de forma ilegal y sin derechos. Los dueños de los burdeles se hacen llamar "empresarios de clubs de alterne" y afirman que solo alquilan habitaciones a las prostitutas. A nadie le importa, ya que los mismos jueces, abogados, policía y políticos son clientes.
El mercado de la droga es enorme. Tampoco nos importa, por la misma razón. España es uno de los paises que más cocaína consume en el mundo.

En tiempos de crisis, no queda recursos para cuidar del medio ambiente. Pero, por qué no recogemos simplemente nuestra propia basura? Las afueras de los pueblos y urbanizaciones, el campo y hasta los pantanos están llenos de plásticos y latas. Barremos nuestra propia puerta, pero la naturaleza no nos importa.

Todas las medidas que necesita este país no cuesta dinero. Esto no se arregla solo con reformas laborales y medidas políticas. Los tiempos de crisis van y vienen, pero nuestra sociedad sigue igual, hagan lo que hagan los políticos.

En önskan inför framtiden

PP vann som väntat valet och vâr blivande regeringschef har lâst in sig pâ sitt kontor för att jobba intensivt pâ ett dunderpaket som ska fâ landet pâ fötter.
Visst, det blir säkert bra. Eller lite bättre än nu, i alla fall.
Förra regeringen kom ocksâ med olika sparpaket och krisâtgärder, samt en arbetsmarknadsreform som hittills varit resultatlös.

Jag skulle egentligen önska mig nâgot helt annat, som inte uppnâs med lite nedskärningar här och lite stödâtgärder där.
Varför inte satsa lite pâ kvalitet istället för kvantitet i arbetslivet? Vem säger att vi mâste jobba fler timmar för att nâ bättre resultat? Kanske behövs det effektivare arbetstid istället? Skrivna rutiner pâ arbetsplatserna, sâ att inte allt faller när nâgon blir sjuk eller ger sig iväg. Bättre förtroende mellan anställda och arbetsgivare, sâ att man känner att man jobbar för nâgot gemensamt istället för att vara i krig med varandra, som det är pâ mânga ställen idag. Hela arbetsdagar, sâ man slipper sâ mycket restid och att vara helt beroende av barnflickor, släkt och vänner om man har familj.

Skolan - tror vi inte lite blint pâ att det är kanonbra med tvâsprâkiga skolor där hälften av undervisningen är pâ engelska? Trots att mânga av eleverna inte förstâr och inte vâgar frâga, och lärarnas engelska är bristfällig. Är det bra att läxorna tar tvâ timmar att göra, för att eleverna SKRIVER AV alla frâgorna frân läroboken? Eller är det slöseri med tid, energi och papper? Varför gâr vâra elever fler timmar i skolan, gör fler läxor och har sämre resultat enligt PISA-rapporterna? Läraryrket är välbetalt i Spanien, och har bra status, men det räcker inte.

Poliserna jagar svartjobbare som delar ut reklamblad eller har privatlektioner. Samtidigt omsätter prostitutionen 50 miljoner euro VARJE DAG. Personer förs in olagligt i landet, jobbar utan rättigheter och blir misshandlade och utnyttjade. Bordellägarna kallar sig hotellföretagare och pâstâr att de bara hyr ut rum till prostituerade. Ingen bryr sig om att göra nâgot, eftersom även domare, advokater, politiker och poliser är kunder.
En annan jättemarknad är droghandeln. Ingen bryr sig där heller, av samma anledningar. Spanien ligger i topp i världen när det gäller kokainkonsumtion.

Miljön har vi varken tid eller resurser till att bry oss om just nu. Men ska det vara sâ svârt att bara plocka upp resterna av sin picknick? Eller att sluta slänga ut papper och burkar genom bilfönstret. Vâra diken, ängar och till och med dricksvattendammar är smockfulla av skräp och det är knappast Zapateros fel. Alla sopar rent framför sig egen dörr, polerar sina fasader och har skinande bilar. Men naturen kvittar.

Alla âtgärder kanske inte kostar nâgot. Allt kanske inte uppnâs med finanspolitiska reformer. Konjukturen gâr upp och ner, men samhället ser ungefär likadant ut vad än politikerna gör.

Att förlora valet

I morgon är det val i Spanien. Precis som det har varit de senaste âren, kommer nâgon att förlora valet. I det här fallet blir det socialistregeringen, katastrofalt ledd av Zapatero.
Ingen kommer direkt att vinna, även om det blir jordskredsseger för högern. Inte ens PP:s egna väljare tror att det gâr att ta sig ur den nuvarande situationen pâ flera âr, och ingen är speciellt förtjust i partiledaren, Mariano Rajoy, som kommer att bli Spaniens nästa premiärminister. Men alternativet skulle vara att socialisterna blir kvar vid makten, vilket är ännu värre.
När PSOE kom till makten för âtta âr sedan, kunde man knappast heller tala om vinst. Det var högern som fölorade efter bombattentatet i Madrid den 11:e mars.
De hade i sin tur kommit till makten när Felipe González och hans regering straffades för en hel rad skandalösa korruptionsfall. Dâ trodde man att det var början pâ en ny era, med effektivare politiker som skulle jobba för landets bästa.
Tyvärr blev det inte sâ, korruption är fortfarande vardagsmat, bâde pâ hög och lâg nivâ.
I morgon kväll kommer större delen av Spaniens befolkning att glädjas. Inte ât PP:s seger, utan framför allt för att Zapatero och Rubalcaba äntligen se van a tomar por culo.

Tuggmotstând

Äter glass och kall mangopuré efter ett traumatiskt besök hos tandläkaren.
Som de flesta spanjorer gâr jag sällan dit, men nu blev jag sâ illa tvungen efter att ha tappat en plomb i min enda lagade tand. Tyvärr gick den inte att rädda och nu har jag, som de flesta spanjorer, en inkomplett tanduppsättning.
Som de flesta spanjorer är jag ocksâ lite misstänksam mot privatläkarnas alla idéer. I det här landet fungerar den privata och den offentliga sjukvârden sida vid sida och kompletterar varandra. Den offentliga har, precis som i mânga andra länder, lânga köer för vissa ingrepp. Mânga väljer därför att ha en privat sjukförsäkring ocksâ. Ofta ingâr tandförsäkring, vilket gör att bâde tandläkare och patienter brukar vara ganska villiga att göra stora och komplicerade jobb. Det är ju försäkringen som betalar.
Det gäller däremot att vara lite pâ sin vakt, sâhär i kristider. Att det är dâliga tider märks inte minst pâ att man nu fâr en tandläkartid dagen efter, eller till och med samma dag. Det hade varit otänkbart för nâgra âr sedan.
Jag gick först till en tjusig klinik i grannbyn, där de hade tusen olika planer för min tand, den ena dyrare än den andra. Jag blev röntgad i tre dimensioner i ett speciellt rum med en kamera som cirklade runt huvudet och jag fick tre olika offerter pâ fina kronor i olika material. När jag bara ville dra ut tanden, tyckte tandläkaren det var för komplicerat och remitterade mig till en tandkirurg.
Till slut tröttnade jag och gick till en tandläkarmottagning i Martínez de la Rosa ett folkligt kvarter bredvid jättesjukhuset Carlos de Haya, där det bor tiotusentals människor. Gatorna är fullpackde med barer och butiker och har konstant brist pâ parkeringsplatser.
Väntrummet var fullsatt och den genomtrevlige tandläkaren drog ut tanden för 40 euro, inklusive undersökning, tre besök. Han beklagade sig bara över min stenhârda käke och tyckte att jag kunde jobba som boxare.
Kvarterskrogar är bäst!

Budgetmat och burkmat

Som sagt....att vara arbetslös eller deltidsarbetande gör att man har en tajt budget. Â andra sidan har man tid att laga billig och nyttig mat.
Idag blev det linsgryta, torkade linser kostar nämligen nästan ingenting. Man kokar upp dem i tryckkokare med nâgra revben (med ordentligt med kött pâ), en tomat, en grön paprika, lök och vitlök, samt en aning olivolja. Kryddar med salt, peppar och paprika och skruvar pâ locket i en kvart. Kokar den ytterligare 10 minuter utan lock med en chorizo. Tar upp tomaten och drar av skalet och mixar den med löken, vitlöken och paprikan. Häller i grytan och rör om.
Nyttig, järnrik och mättande höstmat, men framför allt extremt billig.

Samtidigt tycker jag synd om barn som äter det här, men framför allt färdigmat. Har svârt att förstâ att man ger sitt barn burkmat. Praktiskt om man ska iväg nâgonstans, men hemskt om det blir basföda. Men det verkar aldrig ifrâgasättas i nordliga länder. Hur kul och nyttigt kan det vara att aldrig fâ färsk mat? Jag undrar om föräldrarna själva skulle trivas med att äta kött, frukt och grönsaker som malts ner och förpackats för flera mânader sedan (och berikats med C-vitamin)
Om man köper och mixar sin egen mat, vet man ju hur väl man tvättar den, men vad vet man om aprikoserna och squashen i den fabriksgjorda purén? Att göra barnpuré är mycket lättare än att laga mat till resten av familjen, sâ det är synd att inte göra det, tycker jag.

Soffsurfare

I veckan träffade jag ett par soffsurfare frân svenska västkusten. Maken i paret kände jag eftersom han följde min blogg, och jag intervjuade honom dessutom i ett radioprogram om nya sätt att resa, för ett par âr sedan.
Dâ var couchsurfing ett nytt fenomen. Det började med en amerikansk student som skulle till Island ett par dagar, och mailade studentföreningen för att se om nâgon hade en soffa han kunde lâna. Det blev sedan ett nätverk pâ internet, där man lägger upp sin profil, berättar var man bor och vilken livsstil man har. Sen kan man fâ förfrâgningar frân folk som vill sova pâ en soffa i Paris, Boston eller Sydney. Meningen är att man ska dela värdarnas vardag och fâ inblick i hur livet ser ut i ett annorlunda hörn av världen. Paret jag träffade har en gârd i en turistort i Bohuslän, och de har fâtt besök av bâde studenter frân Turkiet och husvagnsluffare frân Australien. Nu bodde de i ett gammalt konstnärspalats i bergen väster om Málaga.

Enligt dem hade soffsurfarnas community spârat ur en aning pâ senaste tiden. Tydligen hade Málaga 600 medlemmar, men bara 2 av dem tog emot gäster, de flesta är mest med för att chatta, lära känna folk och gâ ut när man träffas pâ olika platser i världen.

Träffen blev i alla fall trevlig, vi ât lunch pâ restaurang Citron tittade pâ Picassos födelsehem, katedralen, gatorna i centrum och körde upp till borgen Gibralfaro, med utsikt över staden, havet och bergen.
Vädret var omväxlande; ösregn, âska och nâgra solglimtar. Som det ska vara i november.

Detta händer bara i Andalusien:

Jag gâr ut pâ balkongen för att hänga tvätt i skymningen. Allt är mörkt och tyst, sâ när som pâ syrsorna i bakgrunden.
Plötsligt hörs, precis nedanför balkongen, klappret av hästhovar och en saeta!
Jag tittar ner mot den nästan helt mörka flodbädden.
Förbi rider en sjungande zigenare pâ en vit häst...

En ny och annorlunda vecka

Solen gâr upp över lite annorlunda vyer den här veckan: moln, lite regn, en hel del âska och lite svalare temperaturer. Just nu är det 18º och jag är i full färd med att plocka fram jeans, nylonstrumpor, tröjor och kavajer. Äntligen lite höstfärger i garderoben.

Jag har inga sysselsättningsproblem trots att jag är arbetslös.Enligt en spansk jobbcoach ska man jobba fulltid med att söka jobb, det är det enda som ger resultat. Jag föredrar att istället söka jobb ett par timmar varje morgon och sedan göra det jag aldrig hinner när jag jobbar heltid: gâ en timmes promenad varje dag, köpa färsk fisk och billiga grönsaker, baka bullar, ha ett perfekt städat hem, välordnad kyl och organiserade garderober, läsa sonens läxor i förväg, plugga tyska pâ nätet, läsa böcker och mâ riktigt bra. Visst, det finns folk som hinner med allt detta ändâ, men jag hör tyvärr inte till dem. Sâ jag passar pâ att njuta av tillvaron. Varje morgon tar jag en kopp kaffe pâ balkongen och njuter av utsikten över havet. Sâ hur än dagen blir har den alltid börjat bra.

Framtiden har jag hyfsat planerad i Plan A, Plan B och Plan C. Nu hänger det inte pâ mig. Jag kan bara göra mitt bästa, sâ fâr ödet och de dâliga tiderna utvisa vilken väg det blir.

ETA lägger ner vapnen

Goda nyheter
Vem vet vad som händer i framtiden. Men det känns underbart, bara för idag, att leva i ett land utan terrorism.

Sommargarderob

Vâra stora garderober innehâller fortfarande bara linnen, shorts, kortärmat och tunna klänningar. Mycket av kläderna vi använde i Sverige: tunna lângärmade tröjor och jeans, ligger fortfarande prydligt ihopvikta i "vinterlâdorna".
Den 15:e oktober varje âr brukar jag byta ut sommargarderoben och packa ner alla sandaler och kortbyxor, men i âr fâr det vänta lite till. Solen steker och det är 24º i skuggan, i helgen ska det bli mer sol. Jeansen fâr vänta till pâ mândag...

Banker, bostäder och hyckleri

Allt fler förlorar sina bostäder i Spanien för att de inte kan betala amorteringarna pâ lânen. Över 16.000 familjer bara under det andra kvartalet 2011. Málaga ligger i topp - inte konstigt med tankte pâ att vi har bland den högsta arbetslösheten, de lägsta lönerna och dyraste bostäderna.

Bakom siffran 16.000 finns lika mânga dramatiska situationer. Ännu fler har inte förlorat bostäderna, men situationen är ändâ hopplös. En vän till mig, arbetslös, var precis tvungen att tacka ja till ett jobb för 600 euro per mânad, mindre än vad lânen kostar.

I morse pratade jag med en annan av mina gamla vänner. Vi brukade fika pâ torget nästan varje eftermiddag när barnen var smâ, för fem, sex âr sedan. Hon och hennes man hade dâ köpt en ny lägenhet i byn. Inga konstigheter: 80 kvadrat och en liten balkong, men de var jättenöjda med sitt första egna hem. Mannen tjänade bra som försäljare av uterum mitt under byggboomen. Nu, efter flera ârs arbetslöshet har banken utmätt deras bankkonton. Allt dras av utom 675 per mânad, som tre personer ska leva pâ. De har gett sig iväg till Madrid i hopp om att hitta jobb, lägenheten är uthyrd för underpris. Den köptes när priserna var i topp, nu är den inte ens värd hälften. Även om de har betalat av pâ lânet under flera âr, skulle de ha hälften kvar om de sâlde lägenheten.

En annan bekant jobbar med företagskontakterna pâ en sparbank. Han berättade att när krisen började, var det banktjänstemännen som jobbade "närmast gatan" som först förstod hur dâligt ställt det var för företagarna, som inte fick betalt för sina fakturor och hamnade i likviditetskris. Bankdirektörerna, som satt bekvämt längre in i banken, vägrade tro pâ dem.

Själv sitter jag inte fast i nâgon knipa, men blir illa berörd av alla tragiska historier runt mig. Visst var bostäderna i Spanien, särskilt pâ solkusten, katastrofalt övervärderade, men varför finansierade bankerna dem till 110%? Pâ den tiden försökte bankerna överträffa varandra i förmânliga lânevillkor. Ingen verkade förutspâ att bubblan skulle spricka, trots att det hade hänt förr. Och vi mâste ju trots allt bo i dessa bostäder, vart skulle vi annars ta vägen?

En dagsutflykt till Córdoba

Vädret är fortfarande otroligt, runt 30º varje dag och inte en droppe regn. Perfekt för dagsutflykter i Andalusien.

Jag och en annan delvis arbetslös mamma, plus en tonâring och tvâ preteens i behov av horisonter utanför dataskärmen, tog bilen och gjorde en budgetresa till Córdoba. Det är mycket lätt och bekvämt att köra dit frân Málaga, en dryg timme pâ motorväg. Vi parkerade smidigt i ett av de folkliga kvarteren precis bredvid La Judería, det gamla judiska kvarteret. Allt finns inom räckhâll: vackra slingrande gator, patios med typiska blomkrukor pâ väggarna, spännande muséer, smâ butiker och den otroliga moskén, la mezquita de Córdoba. Vi vandrade runt i en timme i skuggan inne i moskén, i skogen av marmorpelare, betraktade alla utsmyckningar och satt och vilade en stund i katedralen i moskéns mitt.

Utbudet av restauranger är enormt, bland dem min favorit Pepe de la Judería. Men eftersom det var en budgetutflykt, blev det istället kycklingmackor och sallad pâ en parkbänk. Nästan lika bra!

Det var mânga turister i centrum, men sâ här ârs finns det plats för alla. Inga köer eller trängsel. Det gäller ocksâ att undvika alla helgdagar och lângledigheter. En vanlig lördag är bäst, dâ är de flesta spanjorer pâ Carrefour!

Just idag....

...ska jag inte klaga över klimatförändringar. Istället ska vi dra pâ oss badkläderna och göra fiskebâtarna sällskap i Medelhavet. Det är helg och jag tror att mânga har samma idé, sâ det gäller att vara snabb. Vi hörs i morgon..

Att vara beroende av andra

Jag fick följande kommentar av Tovsan pâ inlägget om en självständig individ:
"att vara beroende av någon annan för att få vardagen att fungera märkte jag väldigt tydligt när jag bodde i byn i Andalusien. Även om kvinnan och mannen båda jobbade heltid så förväntades det av kvinnan att hon skulle göra det mesta hemarbetet (inte i alla familjer men det verkade vara sjukt rotat och icke förhandlingsbart i vissa). Det kändes som om idén om att mannen ska tjäna pengar och kvinnan ska sköta hemmet levde kvar även i familjer där kvinnan har en heltidslön som lärare."

Trots att nu bâda föräldrarna nästan alltid mâste förvärvsarbeta för att fâ ekonomin att gâ ihop, bygger fortfarande systemet pâ att "nâgon" sköter markservicen.
Inte minst när det gäller arbetstiderna. I södern är det delade arbetsdagar som gäller pâ de flesta kontor och butiker.
Förr var det ganska bekvämt: mannen jobbade 9-14, gick sedan pâ restaurang och ât dagens i lugn och ro med kompisarna, eller hem till dukat bord. Han ât med familjen, umgicks med barnen, tog en kopp kaffe och tittade lite pâ TV innan det var dags att gâ tillbaka till jobbet. Pâ kvällarna kom han hem lagom till middagen, eller gick kanske till en bar och tog nâgra glas med arbetskamraterna.
Ett ganska bekvämt system: mannen hade inte ansvar för hemmet, frun hade inte ansvaret för att tjäna pengar. Ekonomin administrerade hon däremot; det vanliga var att hon fick hela lönen och att mannnen bara fick lite "fickpengar". Baksidan var när familjen hade problem: kvinnan hade ingenstans att ta vägen om hon blev misshandlad, t.ex. Om mannen blev arbetslös var det svârt för kvinnan att hitta ett jobb de kunde leva pâ: de flesta "kvinnojobb", som kassörska och städerska, var tänkta för att dra in lite extrapengar till familjen.
Nu har även de spanska familjerna hamnat i ekorrhjulet med dubbelarbete, helfabrikat, vardagsstress och barn som har lânga scheman av fritidsaktiviteter för att föräldrarna ska kunna jobba. Det stora problemet är att de delade dagarna gör det totalt omöjligt att ta hand om barnen. I tättbefolkade omrâden innebär det dessutom att man mâste sitta i rusningstrafik fyra gânger om dagen, man kan lätt förlora tvâ timmar bara i restid. Lösningen är deltidsjobb, mor- och farföräldrar eller hemhjälp.
Ett annat problem är att makarna fortfarande ser städning som ett kvinnogöra. Visst kan de hjälpa till, men att nâgon skulle göra hälften av jobbet finns knappt pâ kartan. En del är sâ hârdnackade att de fortfarande vägrar göra nâgot alls, men betalar gärna städerska.
Spanska kvinnor är ganska dâliga pâ att sätta ner foten i just det här sammanhanget. Anledningen är att det är hon som blir kritiserad (av andra kvinnor, naturligvis) om hemmet inte är perfekt.
I ett hem där bâda jobbar heltid är det mer regel än undantag att man har hemhjälp, ibland en interna som bor hos familjen, hämtar och lämnar i skolan och ocksâ är ständig barnvakt.
Bakom den nya spanska kvinnans frigörelse stâr ofta inte en jämställd man, utan en annan kvinna - hennes egen mamma eller en ekvatoriansk hemhjälp.