De svenska bensinstationerna ser ut ungefär som de alltid har gjort. Små, praktiska och inte med alltför stort utbud. I Spanien förändrades de plötsligt, en sommar för ganska många år sedan, och blev något helt annat.
När jag flyttade ner var alla bensinstationer små oansenliga mackar. Lite skrotiga och rostiga, med oljefläckar här och var, och ofta med en skabbig hund som maskot. Man behövde aldrig fylla på bensin själv - det fanns mackkillar i fläckiga blåställ, som snabbt fyllde tanken och gärna informerade om väder, vägar och bra matställen. På de sunkigaste ställena kunde de ha en haschcigarett i mungipan medan de tankade bilen. Men de var alltid trevliga, drog de senaste skämten och överöste svenska tjejer med komplimanger.
Plötsligt en sommar, efter Sverigesemestern, var min favoritmack omöjlig att känna igen. Skinande ren och med nya pumpar, men inga killar syntes till. Inga plasthandskar fanns det heller (spanjorerna har ovanan att "låna" saker med sig hem) När jag hade fyllt på, fick jag i alla fall lite konversation av pumpens metalliska röst:
-Tack för att du har använt super-diesel!
För all del, det var så lite... När jag går mot butiken för att betala, blir jag halvt ihjälskrämd av en leksaksapa i en bur:
-Hej! Vad heter du? Prata med mig!!
Butiken var också omgjord: rad efter rad av matvaror, leksaker, tidningar och whiskyflaskor. Vid disken stod en stressad och irriterad mackkille i nystrukna kläder och försökte hålla reda på alla nya knappar han hade framför sig. Just då kommer föreståndaren in, och fick ett blixtrande leende av mig:
-Vad fint ni har det numera!! Jag blivit tackad av pumpen, visslad på av tobaksmaskinen och antastad av en apa, men den enda levande människan här säger inte ens buenos días. Snacka om att ni har blivit moderna.....
Numera kan man även köpa kakor och bullar där, och doften av nybakat bröd blandar sig med bensinångorna. Till och med platshandskar kan man få ibland. Men mina söta mackkillar är spårlöst försvunna.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Ja det gamla kan ha sin charm det med ;O)
Jag gillar bensinmackar jättemycket! Det får mig att tänka på mysiga resor, folk som möts från olika delar av Sverige, att stanna en stund för att sträcka på benen, köpa lite färdgodis, ta en takeaway-kaffe, jag gillar tom lukten av bensin som alltid ligger som en aura över bensinstationerna. Men det ska vara stora, bemannade mackar förstås, inte några små landsortsmackar som i sämsta fall inte ens är bemannde :-(
I Napoli är det dock oftast killar i blåställ som tankar åt en ännu ;-)
Mintid - Visst kan det ;-)
Sarachella - Jag förstår känslan! Ungefär så känner jag mig på flygplatser; folk är på väg till och från spännande ställen.
Ok, jag får väl ta en tur till Napoli...;-)
Så lustigt att läsa det du skriver, för jag tänkte på just detta häromdagen, fast om hur det är här i Malaysia. Det finns mackkillar här, som tankar åt en och tvättar vindrutan. En del pratar andra är mest lite blyga och tittar knappt en i ögonen. Men utvecklingen tycks vara som i Spanien - ett av bensinbolagen som är det rikaste (det statliga Malaysiska såklart) har fiffat upp sina mackar så de är riktigt skinande blanka, och där finns inga mackkillar och personalen är inte lika trevlig.
Det är kanske en universell utveckling, mackarnas öde.
Jag har bara träffat på en spansk mackkille en gång eller snarare mackgubbe för han var uråldrig och pratade obegriplig spanska men tankade min bil iallafall. Det var utanför Sevilla för sju år sen. Fast jag har aldrig haft egen bil i Spanien , bara hyrt eller lånat så jag har bara kört då och då
Bensinmackarna i Sverige påminner mer om diversehandel än ett ställe där man får bilen tankad och servad. Ingen som kommer och tvättar rutorna precis... som i många andra länder.
När jag var på min "turné" i dina hemtrakter åt jag förresten på en mack i Ödeshög (tror jag att det var) och blev mycket positivt överraskad. Det fanns tom veg. buffé! Annars är ju inte maten på vägkrogarna mycket att hurra för.
Dina - Ja, jag tror att det är mackarnas öde övererallt.
Therese - Vad mycket du har missat ;-)
Pumita - En mack i Ödeshög låter som ett toppenställe ;-)
Nej, ärligt, jag har lyckats äta ganska hyfsat i år, och mackarna har lite större utbud. Det är svårt att hitta något bra att äta påde svenskavägarna, tycker jag.
Cool replik av dig!
Haha, jag tog faktiskt en trisslott och vann 50 spänn. Om det var ödet eller inte... det törs jag inte svara på. *asg*
Jag tror att det där stället hette Dinners, en amerikansk kedja skulle jag tro.
Post a Comment