Men at work

En av mina hobbies är att se på när folk jobbar.

Trevligast är förstås män som använder händerna med passion och inlevelse; spelar elgitarr, planterar blommor, lagar mat eller snickrar. En annan favorit är spanska kypare. De verkar tillhöra ett särskilt släkte: flinka, nervösa och vesselliknande. Alltid i rörelse. Att besöka en överfylld spansk bar vid rusningstid är ett riktigt nöje – kyparna far som skottspolar mellan borden, slänger ut kaffefaten på bardisken som en croupier delar ut kort och tvättar ölglas med blixtens hastighet i ett diskvatten som liknar svartsoppa.

Första gången jag såg ett team kirurger i arbetet fick jag närmast skrämselhicka. De var otroligt skickliga, men stämningen runt var inte riktigt vad jag väntat mig. De berättade de senaste skämten och imiterade politiker, medan de rotade bland inälvorna. En gott skratt förlänger livet... hoppas det gäller patienterna också. En sjuksköterska pausade ett tag bakom en glasruta, och åt ett äpple mitt i oset av bränd lever. En annan bläddrade förstrött i en tidning om matlagning.

Min absoluta favorit är sierskor och andra som läser framtiden. Att se dem jobba är fascinerande, och de verkar fylla ett stort behov i Spanien. De lokala kanalerna är fulla av dem på nätterna och de får även stort utrymme i vanliga underhållningsprogram. De mest kända har riktiga team bakom sig, som gör en ordentlig research inför varje program och plockar fram en hel del obekväma sanningar om gästerna.

Ingen psykolog kommer ens i närheten av sierskornas clinical eye. De registrerar snabbt en antydan till oro i rösten, en uppgiven blick eller en outtryckt önskan. Visserligen har de en mall av standardsvar de brukar gå efter: En medelålders person med lätt övervikt får alltid höra ”Jag ser i korten att du ibland har problem med ryggen”. Gifta damer, 50+, vars kläder sitter alltför trångt, får ofta höra att ”jag ser att din man inte ger dig samma uppmärksamhet som förr...” Eh.....nej, kanske inte...
Ibland undrar jag hur folk tänker när de lägger stora summor på att få veta sin ”framtid”. En dansk kompis till mig förklarade att hon hellre lade 5000 pesetas på en sierska än på lugnande medel, och det gjorde hon ju rätt i. Men vem som helst av oss hade kunnat tala om för henne helt gratis att hon blev utnyttjad av sin pojkvän (han hade precis flyttat in hos henne med sin sambo och deras två barn!)