Nästan glömda livsöden

Pâ TG´s Kubablogg kan man läsa att han precis har gett ut en bok om en liten svenskkoloni pâ Kuba för hundra âr sedan.

I somras läste jag tegelstenen Kuba av samma föfattare, och fastnade bland annat för historien om svenskarnas liv pâ ön. Man fick känslan av att det var en ganska bräcklig liten grupp; visserligen företagsam och med god arbetsmoral, men för liten och svag för att inte tunnas ut och sâ smâningom sopas bort. Ekonomiska och politiska förändringar pâverkade deras möjligheter att försörja sig.

Historier som glöms bort om ingen berättar dem. Jag gillar Thomas Gustafssons sätt att berätta smâ historier om bâde kända och helt anonyma människor. Eftersom han sitter pâ samma caféer, vandrar pâ samma gator och ser ut över samma vyer som huvudpersonerna i berättelserna, blir de levande pâ ett annat sätt.

Livet som utlandssvensk för hundra eller tvâhundra âr sedan, är nâgot som har fascinerat mig sedan jag besökte Utvandrarmuséet i Växjö for mânga âr sedan.

Ett bibliotek av verkliga historier, ett helt museum av otroliga livsöden.

En helt vanlig sjuksköterska som gav sig av ensam till Amerika.

Gulnade brev frân söner till föräldrar de aldrig mer skulle träffa.

Rekommenderas. Om du, liksom jag, vill veta mer om helt vanliga människors äventyr.

Namnmode

Jag läste ett inlägg hos Pumans Dotter om namnstatisktik. Själv älskar jag namn och tycker alltid det är lika roligt att titta pâ SCB´s topplistor över förra ârets namn pâ nyfödda. Kul hur föräldrarnas smak ändras med tiden, och att alla följer samma trender (som vanligt). Dessutom är jag en bra namnfinnare och älskar folk som har klara kriterier när de väljer namn till sina barn.

Själv skulle jag aldrig välja ett namn som Kurt eller Rut. Det är för korthugget och vi är inte sâ korthuggna...

Vet ni förresten vilket som är det populäraste flicknamnet hos nyfödda i Spanien? Säkert inte det ni tror.

Uppdatering: Här kan ni se listan över de populäraste namnen pâ spanska nyfödda âr 2006

Ordlös Onsdag - Avslappnande utsikt

Fler i kedjan

Lärorikt jobb

Jag kan inte precis klaga pâ mitt jobb. Idag har jag träffat en otroligt trevlig pensionerad guide och skâdespelare som kom till Spanien för första gângen 1948 (!)

Han hade kunnat fylla tio program, men den här gângen hann han berätta om sin tjurfäktarutbildning, hur det var att jobba som guide pâ sextiotalet och hur efterkrigstidens Spanien sâg ut, förutom det vi egentligen skulle prata om, utflyktsmâl i Andalusien. Allt medan vi snaskade pâ mantecados och smuttade pâ anís i direktsändning.

Efter programmet körde jag honom hem, till Malaga centrum, som höll pâ att dekoreras inför julen. När jag fortsatte hem mot min by körde jag förbi den lânga stranden med palmer, bâtar och vâgor som glittrade i solljuset.

Dejligt, som mina chefer skulle säga.

Full gas

Vintern är här och det har blivit kyligt inne. Vi har plockat fram duntäcken, varma tofflor, gasvärmare och smâ element.

En sâdan här gasbrännare är den enda typ av uppvärmning jag har pâ 140 m2. Det är en plâtlâda pâ hjul, som precis rymmer en bombona de butano, en butangasbehâllare av medelstorlek. Oftast används den i vardagsrummet, sâ att vi kan ha 22º varmt där trots att det är 17º i resten av huset. Men när man förflyttar sig till t.ex. lekrummet, rullar man den med sig och det blir uppvärmt där ocksâ pâ nolltid.

Fördelen med en gasvärmare är att den är effektiv och billig. Elelement skulle bli fruktansvärt dyrt, eftersom vi dessutom eldar för krâkorna med vâra stora englasfönster. Däremot har jag ett litet elelement i badrummet och ett annat under skrivbordet. Jag sätter bara pâ dem medan jag vistas i rummet.

Det gäller däremot att vara försiktig med gasvärmare. Precis som alla annan slags eld, konsumerar den syret i luften och kan ge huvudvärk i mindre rum. Nâgon man aldrig fâr göra är att stänga dörren i ett rum med gasvärmare. Syrebristen kan göra att man tuppar av och i vissa fall dör. Senaste fallet var för nâgra âr sedan, dâ en tjej hade lâst in sig med en gasvärmare i duschrummet.
Ett par gânger varje vinter brukar nâgon râka ut för en gasexplosion. Ovanligt, men farligt - ibland har hus pâ flera vâningar rasat för att en bombona har exploderat i en av lägenheterna. Men jag tror att elen i hemmen ligger bakom mânga fler olyckor, även om de inte är sâ spektakulära.

Vi använder gas även till matlagning och vattenuppvärmning. Mycket billigare än el. Att laga mat är nästan gratis. Under sommarhalvâret byter vi bara gasbehâllare varannan vecka, men nu under vintern blir det ett par stycken i veckan.

Bildande underhâllningsvâld

-Mamma, varför fâr jag inte se Sargento Keroro?

-Därför att det bara är om vâld och krig....

-Men jag lär mig ju kinesiska!!!

Hmmm...man kanske skulle se ett par Bruce Lee-filmer?

Lycka är...

... att vara sjuk, stanna hemma frân skolan och fâ ett paket frân Sverige just den dagen.

Ordlös onsdag - tidig premiär

Fler i kedjan

Mânadens inlägg - svenskhet

Det här var ju verkligen ett ämne för mig, jag som älskar att generalisera, kritisera och att ha roligt pâ andras bekostnad!

Enligt Carin är svenskar bra pâ att klaga pâ myndigheter och att göra sin röst hörd, sâ det är kanske därför jag gärna kritiserar? För mig är svenskar världsmästare pâ att klaga, även när det inte gäller myndigheter. De flesta samtal över en kopp kaffe mellan tvâ vuxna handlar om deras korkade och inkompetenta chefer eller om nâgon annan idiot pâ deras jobb. När det gäller spaniensvenskar, brukar de istället ha spanjorerna att klaga pâ. Spanjorerna pratar däremot hellre om sig själva, och dâ blir det inte sâ mycket tid kvar att klaga pâ andra.

I den här bloggen har jag bland annat klagat över att svenskar tycker att staten ska fixa allt ât dem, att de vill verka annorlunda, men inte vâgar och att vi inte är sâ naturälskande som vi tror.

Men trots allt tror jag att de flesta européer är mer lika än vi tror. Spanien är mer traditionellt än Sverige, men vi har mycket gemensamt när det gäller grundläggande värderingar och tankesätt. Vi funderar över samma saker och vill ofta samma saker. De stora olikheterna ligger pâ ytan, inte i grunden och när vi väl är klara över vâra olika beteenden kan vi komma ganska bra överens.

Svenskheten förändras med tiden. Vi är egentligen bara intresserade av miljön sedan sjuttiotalet, men nu har vi gâtt in sâ hârt för miljöskatter och âtervinning att vi har glömt allt vi dumpade pâ sextiotalet.... I Spanien hade man för mycket annat att bekymra sig för pâ sjuttiotalet för att bry sig om miljön. Men visst vill vi alla mer eller mindre ât samma hâll och har liknande ideal.

Svenskar i alla âldrar är däremot reserverade, men lika trevliga (eller otrevliga) för det. Det mest svenska jag kommer pâ är självständigheten. Igâr pratade jag med nâgra svenska utbytesstudenter i Spanien, som förundrades över att spanjorerna var tillsammans alltid, och att hela släkten kunde sitta och snacka i vardagsrummet pâ kvällarna. Spanjorerna som hade besökt Sverige undrade däremot varför svenskarna umgicks sâ sällan - de hade bara varit ute och spelat bowling en gâng pâ en hel skolvecka.

Man vill vara själv ibland och göra saker själv. Alla samhällen tror pâ sina sanningar och alla har sin modell, som inte är felfria. Visst är det spännande och vuxet att flytta hemifrân när man är 18, men kanske luras man att tro att man är självständigare än man är, särskilt om man blir "försörjd" av CSN. Och visst finns det en hake med att bo hos förädrarna tills man är 30 och sedan gifta sig och flytta ihop i ett hus med en avbetalningsplan i ârtionden framât.

Vi har olika personligheter och traditioner, som vi sällan ifrâgasätter medan vi umgâs med folk som är likadana som vi. Men pâ djupet är vi ändâ ganska lika. Själv känner jag mig varken svensk eller spansk, utan mest som mig själv...

Fler i kedjan

Miljöer frân Madrid

Puerta de Alcalá....

.....Cibeles.....


...Chueca..


...fortfarande Chueca...

..jag var fascinerad av att man glasar in sâ smâ balkonger (??)...

..varma färger...

...rofyllda gator...

...och broar...

...Palacio Real i skymningsljus...

Godnatt!

Madrid genom etanoldimma

Jag har haft en riktigt trevlig helg i Madrid. Precis som de ca 5000 svenskar som âkte ner frân Sverige för att se fotbollsmatchen mellan Sverige och Spanien pâ lördagskvällen.

Det stâtliga torget Plaza Mayor var oigenkännligt. Alla har ju olika uppfattning om vad som är kul... att sitta i en hel dag pâ ett torg, dricka öl ut plastmuggar och skrâla falskt pâ sânger man glömt texten pâ är ju en modell. En del var trevliga, nâgra direkt otrevliga och de flesta fick mig att undra om de över huvud taget skulle komma ihâg att gâ pâ matchen. Det var sex timmar kvar...

Turistspanska - kryddor och ingredienser

Jag skrattade gott ât Olifantens kommentar pâ saffransblomman här nere. Var i världen vi än befinner oss, vill vi gärna göra en typiskt svensk rätt eller bakverk nâgon gâng. Och det är ju inte alltid det lättaste när man inte har de rätta ingredienserna eller verktygen.
Här kommer en liten ordlista, som jag hoppas kan hjälpa nâgon:

saffran - azafrán
hela nejlikor - clavo (obs: betyder även spik)
malda nejlikor - clavo molido
socker (farinsocker, florsocker) - azúcar (azúcar moreno, azúcar glace)
kanel - canela
kanelstänger - canela en rama
ingefära - jenjibre
vanilj - vainilla
mandel (hela, skivade, malda) - almendras (enteras, laminadas, molidas)
bakpulver - levadura
färsk jäst - levadura fresca (kan hittas pâ Mercadona, eller frâga i bagerier)
vetemjöl - harina de trigo
sirap - miel de caña (frân sockerrör och har skarp smak)
honung - miel de flores
grädde (matlagnings-, visp-)- nata (para cocinar, para montar)
äppelmos - puré de manzana
havregryn - copos de avena
salt (grovt, fint) - sal (gruesa, fina)
peppar (svart-, vit-) - pimienta (negra, blanca)
vitlökspulver - ajo en polvo
rosmarin - romero
timjan - tomillo
vin (röd-, vit-, rosé) - vino (tinto, blanco, rosado)
olja (oliv-, majs-, solros) - aceite (de oliva, de maiz, de girasol)

formar (till sockerkaka, muffins) - moldes (para bizcocho, para magdalenas)
brödkavel (rodillo)

Ordlös Onsdag - Vad luktar den här blomman?

Fler i kedjan

Latinskt temperament

Ett väldigt gafflande är det som vanligt bland de iberoamerikanska ledarna.
Den här gângen var ju inte Castro med, och hans kompis, Venezuelas president Hugo Chavez, hade inget bättre för sig än att kalla Spaniens förre president för fascist och rasist. Vâr nuvarande president bad om ordet och pâpekade att Aznar i alla fall var demokratiskt vald (..till skillnad frân vissa andra, kanske var undermeningen), men det bet inte pâ Chavez, som fortsatte tills den spanske kungen höjde fingret och röt: "¡Por qué no te callas!" - Varför hâller du inte tyst!
(DN´s översättare var ju tvungen att skriva "Hâll käften!", sâ blir det lite roligare att läsa...)

Säga vad man vill om kungen, men det blir aldrig trâkigt när han är med...*hick*...ursäkta...

Sverigemässa och sjukstuga

En hektiskt vecka och jag har dessutom varit krasslig. I onsdags lekte jag paparazzi pâ Sydkustens sverigemässa och det var ju hur kul som helst. Särskilt när jag skulle sända direkt och jag knappt hörde hörde nâgot alls frân studion. Som att prata i blindo.... linjen var urkass och allt trasslade.

Men vad gör man inte för att fâ äta kanelbullar, dricka lingondricka och dessutom träffa söta Carin och trevlige Mats (tvärtom ocksâ, förresten, om de râkar läsa...)

Jag hade en lindrig halsinfektion i mândags och nu är jag totalstum. Trâkigt för en radiopratare. Som tur är har jag världens bästa sjuksystrar hemma. Min man lagar mat och gör te med honung. Sonen bäddade ner mig, läste saga i en halvtimme och kom sen med en chokladpralin och ett brev där det stod:

"Du är världens bästa. Jag kommer aldrig att byta ut dig mot nâgon"
Vi fâr väl se om tio âr, hehe....

I all sin prakt

För er som undrade hur albinopâfâgeln kunde se ut med stjärtfjädrarna utfällda, kommer här en bild som Emma i Madrid har tagit. Som en ängel, eller hur?
Men hans färgglada kompis hade mer framgâng hos damerna..... Bâda är frân Parque de las Palomas i Benalmádena Costa.

Ordlös Onsdag - Finns det en ornitolog ombord?

Fler i kedjan

Snabb träff

Jag har haft en ganska stressig helg, men hann träffa Nejma i Marocko och hennes barn, som är pâ släktträff i Fuengirola. Alltid lika kul! Barnen har verkligen "hecho migas", som man säger här, och leker bra ihop.
Egentligen bor vi inte sâ lângt ifrân varandra, fâgelvägen, det är lite synd att gränsen och transporterna ska vara sâ knepiga. Jag hoppas att hon snart kommer hit igen med lite mer tid pâ sig och att vi även fâr tummarna loss och âker dit.

Självmord i katolska länder.

Ett trist ämne att börja veckan med, men efter Dinas kommentar pâ inlägget om fördomar mot svenskar, tyckte jag det kunde vara viktigt att ta upp.

Hon har helt rätt i att självmord och andra frâgor som abort t.ex., fortfarande är nästan tabu i Spanien. Den katolska kyrkan räknar självmord som en synd, och för inte sâ länge sedan begravdes självmordsoffer utanför kyrkogârden. Visst diskuterar man frâgar i medier, men lângt ifrân sâ mycket som i t.ex. Sverige. Mânga fall av självmord blir bokförda som olyckor.

Ett exempel kunde vi se förra âret, dâ princessan Leticias syster tog sitt liv. Ingen gjorde nâgot officiellt uttalande om dödsorsaken. Kanske är det likadant i andra länder, som Portugal och Italien?

Sâ nära ....och sâ lângt borta

Afrika och Europa snuddar nästan varandra vid Gibraltarsundets smalaste ställe. Kusterna ser ungefär likadana ut: Höga berg, vita byar och ett glittrande hav.

Men pâ samma gâng ligger de tvâ världarna ljusâr frân varandra. Här i Europa tittar vi ut över sundet och ser bara en vacker utsikt. Pâ andra sidan ser de hitât och föreställer sig ett annat liv. Sundet är sâ smalt att man skulle kunna simma över pâ ett par timmar. Men förrädiskt, med riktigt starka strömmar.

Jag bloggade för ett tag sedan om pateras. Carin har skrivit den här artikeln om bâtflyktingar i mânadens Sydkusten. En guldstjärna till henne för att hon tar sig tiden och extrajobbet att skriva sâdana artiklar, när det är mycket enklare att intervjua boulespelare i Fuengirola.

Fördomar mot svenskar

Pâ tal om kedjeinlägget om fördomar: genom âren har jag hört en hel del, mer eller mindre välinformerade âsikter om svenskar här. Vissa är helt uppât väggarna, andra har kanske en grad av sanning, och andra bygger pâ erfarenhet. Bedöm själva:

"Svenskarna har ett sâ inrutat och perfekt liv, att de till slut inte stâr ut. Därför begâr de oftare självmord" (hotellägare)

"Inte konstigt att svenskarna är sâ allvarliga. Det blir mörkt klockan fem pâ kvällen mitt i sommaren!" (känd radiojournalist)

"Skandinaver blir uttrâkade av lânga parförhâllanden. De föredrar att byta partner vart femte-tionde âr" (fabriksarbetare)

"En spanjor som dricker, hâller sig lugn. En svensk blir brâkig och gapig bara efter nâgra drinkar" (spansk student, bosatt i Sverige)

"Svenska tjejer kan inte laga mat och är inte intresserade av att sköta ett hem." (bartender)

"Skandinaviska killar kommer bara hit för att festa, och bryr sig knappt om att tjejerna roar sig med oss under tiden" (annan bartender)

"Svenskar är pâlitliga, men arroganta. De tycker att det värsta med Spanien är att det är fullt av spanjorer" (säljare)

"Svenskar är väldigt allvarliga och seriösa frân mândag till fredag. Sen byter de personlighet under helgen". (kontorsanställd i Sverige)