Jag har tidigare skrivit här om mitt numera andra modersmål – den andalusiska dialekten. Men på uppmaning av Pumita skriver jag nu lite om hur spanskan talas i olika delar av landet.
Det kommer inte att bli särskilt objektivt, eftersom jag gillar andalusiskan. En andalus har ofta glimten i ögat och vet hur man berättar en rolig historia. Längre uppåt landet blir språket hårdare och talas med stort eftertryck. Om spanskan i Andalusien är perfekt för skämt, är spanskan i Madrid som gjord för att hålla tal eller att framföra klagomål.
Själv är jag inte så förtjust i Madridbornas sätt att prata. Förutom att de låter lite bryska och arroganta, har många av dem en del språkliga tics, som t.ex. ovanan att säga fuistes istället för fuiste (f.ö. lägger de nästan alltid till s i 2.a pers i pret.) eller att uttala alla c före konsonant som läspljud: diztado, atraztivo etc. En del andaluser har i sin tur ovanan att läspa på s:en, men de vet i alla fall att det är fel...
Den vackraste spanskan kan man hitta i städerna runt Madrid: Avila, Toledo, Salamanca mfl. I min mening talar de bättre än i huvudstaden och har ett lite mjukare och lugnare sätt att prata. I hela Castilla y Leon, Asturias och Cantabria uttalar man orden väldigt väl och det är lättare att förstå för en utlänning.
I Baskien tycker jag att man är om möjligt ännu bryskare än i Madrid. Baskernas spanska är mer korthuggen och de pratar ofta extremt mycket, riktiga monologer. Men det kan jag i och för sig förlåta dem, eftersom de har så god mat, bland annat en otroligt utbud av varierade pinxos, den baskiska varianten av tapas.
I Gallicien har man däremot en mjukare och lite sjungande dialekt. Deras språk, gallego eller galego, ligger nära portugisiskan, men är lätt att förstå både i skrift- och talspråk. När de talar spanska har de ett ljusare tonläge och en lite annorlunda betoning och melodi än i övriga Spanien.
Katalanerna brukar behärska sina två språk, katlanskan och spanskan, lika bra. Katalanskan är ganska lätt att läsa, men kan vara knepig att förstå utan träning. När katalanerna pratar spanska behåller de bland annat sina tjocka l och sina speciella uttal av vokalerna, men vissa katalaner har ingen brytning alls, utan pratar nästan med kastiljansk dialekt.
Spanjorerna har så klart gott om fördomar och invånarna i varje region anses ha olika egenskaper. Baskerna ska vara tjockskalliga, katalanerna snåla och högfärdiga, andaluserna roliga med lata, opålitliga och lågutbildade (många av de fattigare andaluserna flytade till Madrid, Baskien och Katalonien under 50- och 60-talen) Folk från Gallicien anses vara trevliga men lite ”bonniga”.
Själv gillar jag dialekten från Cadiz. Den får mig alltid på gott humör.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
12 comments:
Jag får en känsla av att andalusiskan är spanskans motsvarighet till den napolitanska dialekten i Italien. Det finns ingen som kan dra en vits som en napolitanare ;-)
Skrev en kommentar i ditt förra inlägg också... jättenyfiken på ett svar :-)
Ha,ha..roligt skrivet om madrid-dialekten, "som gjord att framföra klagomål på". Ja, nu när du säger det är jag nog benägen att hålla med :)
Jag är rätt dålig på att hålla isär olika spanska dialekter, kan enbart särskilja dialekter i Spanien från de platser där jag har bott. Alltså Katalonien och Madrid, andalusiskan är ju iofs en rätt särpräglad dialekt så den är inte heller så svår att höra. Resten av alla dialekter i Spanien låter emellertid bara som spansk spanska i mina öron.
Tycker du verkligen att dialekterna kring Madrid skiljer sig så mkt från den i huvudstaden? Jag tycker nog faktiskt att de är snarlika, har tillbringat mkt tid i bland annat Toledo då jag hade en pojkvän som kom därifrån men tycker inte skillnaden är märkbar. Men så ligger det ju inte mer än en timma från Madrid.
Kan inte hålla med om att de flesta katalaner talar spanska bra, där tycker jag nog efter min tid i Barcelona nästan tvärtom :) Jag lade märke till att de ofta applicerade katalanskans grammatiska regler på spanskan. För att ta ett konkret ex. lägger man ju i katalanskan till la/el när man talar om en person. La Ana eller El Xavi. Gör man detsamma på spanska är det grammatiskt inkorrekt men det verkar de flesta katalaner strunta i. Katalaner som pratar spanska utan katalansk brytning tror jag knappt jag har träffat. De enda katalaner jag känner som pratar spanska utan katalansk accent är sånna som är uppvuxna i Katalonien men har föräldrar från andra delar av landet. Iofs är det ju inget konstigt med att ens spanska bär spår av den del av landet man lever i, men då det gäller katalanskan låter det som en del pratar katalanska även när de pratar spanska. Dessutom är ju många tämligen ointresserade av att tala spanska överhuvudtaget. I Katalonien går det rätt bra att leva hela sitt liv utan att tala spanska någon annanstans än på spanska lektionerna i skolan. Jag tror förövrigt det är därför en hel del katalaner är rätt kassa på spanska; de talar aldrig språket och har dessutom inget behov eller intresse av det. Egentligen är det märkligt att så många svenskar åker till Barcelona för att lära sig spanska, knappast rätt plats.
Jag har ett par vänner från Puerto de Sta Maria, Cadiz, som bor här I Murcia (de längtar hem jämt) och deras dialekt som är halvt agitanao är vacker men ibland svår att förstå. Med tiden har det gått bättre, örat vänjer sig så att säga. De tar hand om mina barn nu under sommaren, så det ligger i mitt intresse att förstå dem . Jag gillar deras inkonsekventa läspljud och det arkaiska sättet att tilltala en med ustedes, som man fortfranade gör i latinamerika. Håller med om att bl.a Salamanca-dialekten är spaniens vackraste. Alla s:n uttalas nogrannt och fint, lika vackert och prydligt som staden
Personligen tycker jag oturligt nog att Spaniens fulaste dialekt är murcianskan. Ja, det är ju tråkigt att behöva bo i den regionen som har den fualste varianten av spanska, men jag visste inte då jag flyttade hit, jag trodde att man pratade som i andalusien. Där tog jag fel. Murcianskan har en benägenhet att uttala vokalerna mer öppet, som i svenskan. Detta gör t.ex. att man säger ”Cållårääs” vilket betyde ”colores”. Eller, hör på denna: ”Ä donnde vääh?” (a donde vas?) Hoppas du förstår min egenkomponerade fonetiska skrift. Om du har varit i Murcia eller känner murcianer så vet du nog vad jag menar.
Förresten så glömde du visst kanarierna, får inte de också vara med på ett hörn? Deras dialekt är ju verkligen speciell. Väldigt lik venezolanskan tycker jag.
Sarachella - Jag tror det också!
Nadia - Du kanske har rätt om katalaner, jag har ju träffat de felsta inom jobbet och där är de ju väldigt måna om att prata bra kastiljanska. Men de har en del katalanismer, som att använda sacar i stället för quitar t.ex.
Jovisst, det är inte så stor skillnad på Madrid och Salamanca, vad jag tycker är att de kanske anstränger sig lite mer utanför Madrid och vill ha ett fint språk.
Jag glömde los Canarios! *skäms* Det är ju dessutom jätteintressant eftersom de pratar en älrde form av spanska, både i uttal och vissa ord, precis som i Latinamerika. Jag gillar verkligen hur de pratar!
Amy - Intressant! Jag kan inte urskilja murcia-dialekten. Som dubeskriver det låter det lite likt Granada och Cordoba. Cordoba är nog värst, de säger t.ex säääis iställer för seis.
Jag talar inte spanska så borde inte yttra mig men måste ändå säga att den enda katalanskan jag har träffat inte pratade castillano särskilt bra (enligt mina andra spanska vänner) och hon har mer eller mindre tvingat sin pojkvän från Aragon att lära sig katalanska för hon gillar inte alls att snacka spanska...
Min pojkvän är från Zaragoza, hur är deras dialekt tycker du? Jag kommer väl att lära mig någon konstig karibisk dialekt när jag flyttar till Puerto Rico i höst - ska bli intressant (jag ska läsa spanska där medan pojkvännen jobbar)!
Förresten Nadias kommentar om el/la framför namn på personer - så snackar vissa italienare också, men bara när det gäller kvinnor. Jag brukade protestera livligt när jag bodde i Italien, och försöka antingen applicera det på killarna (Il Marco var inte populärt) eller förklara att det lät som kvinnorna var ett föremål och inte en person i mina öron... Det gick inte riktigt fram men visst var det intressant att det inte gick att säga så om män!!
Uppmaning? Oj! Det var väl mer en stilla bedjan när jag fick frågan. Bättre att anlita en expert! ;)
För trött för vettiga tankar idag, men återkommer. :)
Petra - Ni kan såklart ha rätt om katalaner, jag har ju träffat de flesta inom jobbet. I Zaragoza pratar man ju jättefint, det är ju den dialekten du borde ta efter.
Vad spännande det låter att bo ett tag i Puerto Rico!!!
Pumita - Dags att sova lite igen? ;-)
Vad intressant! Håller med om att Madrid-spanskan talas med eftertryck och en del kan uppfattas som stroppiga (och är det också) men jag gillar den dialekten bäst av dom jag hört.
Det där med att använda la framför förnamn på kvinnor känner jag igen från Sydamerika. Om jag har fattatt rätt är det lite bonnigt att prata så. Och lite nervärderande om den man talar om. Det gäller att passa sig med andra ord.
La Pumita - Det har du helt rätt i, så är det i Andalusien också. Det är ganska vulgärt att prata så, och det amvänds ofta om någon som är välkänd/ökänd.
Ganska kul är ju också El/La + öknamn, t.ex. El Lejias, El Chispas (elektriker) etc. Det används mycket här.
El Chispas?! *asg* Det har jag inte hört förr.
Post a Comment