Medel-Svensson och Medel-García

I ett test i Aftonbladet kan man fâ reda pâ hur svensk man är. Jag föll nog pâ mitt lägenhetsboende och att jag äter för lite godis. Sâ här blev resutltatet:

Du har långt kvar tills du är en genomsnittssvensk. Men du kanske inte vill bli en. Villa, äktenskap och 1,8 barn är inget som lockar dig. Åtminstone inte om man ska tro på ditt testresultat.

Testa dig själv: Hur svensk är du?

1,8 barn lâter ju inte särskilt lockande... men en villa hade jag inte tackat nej till! Jag tycker förresten inte alls att villa, vovve, volvo - vardagen lâter särskilt trist, det är säkert inte ett dugg roligare med en katt och fem barn i en lägenhet. Det som är lite trist i Sverige är att allt ska vara sâ. Standard och medel. Lagom och logiskt. Annars blir man betraktad med misstänksamhet.

Endabarn är det synd om och fembarnsfamiljer fâr frâgan om de inte har nâgon TV eller om de ska befolka världen själva. Man ska helst ha tvâ barn, med 2,5 âr emellan och man fâr absolut inte vara för ung när man skaffar dem. Först mâste man ha rest runt i en massa länder, haft roligt och skaffat sig nödvändiga prylar. Om man fâr tvâ av samma kön kan man fâ förstâelse om man vill göra ett tredje "försök". Man tillâts ocksâ försöka skaffa en sladdis när de tvâ första blir större, men man fâr inte vara för gammal dâ, högst 39.

Man fâr dra ut pâ föräldradagarna, men dagen efter den sista fp-dagen âker ungen in pâ dagis. En tvââring som inte gâr pâ dagis blir ocksâ betraktad med misstänksamhet, precis som hemmaföräldrar och andra som inte passar in i normen. Nu när vi har det sâ bra upplagt och planerat i Sverige, verkar det otroligt att nâgon kan göra ett annat val. I Aftonbladet kan man ocksâ läsa om hur Medelsvensson ser ut.

Hur lever dâ Medel-Andalusen? Paret Juan Garcia och María Sanchez har ingen villa, men äger sin lägenhet, som de har betalat av pâ under mânga âr. De gifte sig naturligtvis innan de flyttade ihop, dâ var han 30 och hon 28 âr. Tvâ âr senare fick de sitt första barn, som ocksâ fick namnet Juan men kallas Juanito. De funderade pâ fler, men bestämde sig till slut för bara ett. Han jobbar heltid som sjuksköterska och hon deltid pâ kontor. Hon tog sina fyra mânaderns föräldraledigt, och lämnade sedan barnet till sina föräldrar under arbetstiden. När barnet var 2 1/2 började han gâ halvdagar pâ dagis och vid tre âr började han förskola.

Paret García äter nyttig och hemlagad mat, med ocksâ mycket snacks och fabrikstillverkade bullar (sällan godis). Pâ helgerna träffar man familjen och gâr pâ restaurang eller ordnar grillning uppe i bergen. Ofta äter man ocksâ hos föräldrarna.

Ingen sportar, förutom barnet, som spelar fotboll. Juan har en ljus Peugeot, María en röd liten Seat. De âker aldrig utomlands (förutom smekmânadskryssningen), men har varit pâ Kanarieöarna. Pâ somrarna âker de istället till Juans föräldrar, som bor i en liten by uppe i bergen. Där umgâs man med familj och vänner, njuter av naturen (pâ avstând) och deltar i byfesten. Man dricker gärna vin eller tar en whiskey, men alltid i gott sällskap.

Jag blev nog ingen Medel-García heller...

Ofrivillig Nyârsmässa i Pisa

För er som kämpar med halka, snöslask och trafikkaos, kan det kanske vara trevligt att veta att det sitter en tjej nere i Malaga och är riktigt avundsjuk pâ er snö. Jag fick ju vänta förgäves i vintras.

Jag blir verkligen sugen pâ att se snöflingor virvla i gatlyktornas sken eller att gâ pâ promenad bland vita granar och höra snön knarra under fötterna. Blixthalka och kalla bilmotorer har jag nog förträngt...

Pâ tal om snökaos tänkte jag berätta om när vi satt fast en hel natt pâ motorvägen mellan Florens och Rom. Jag hade gjort upp en trevlig medeltidsrutt pâ Toscanas landsvägar: efter en dag i Pisa och en dag i underbara Florens skulle vi köra vidare pâ slingriga vägar till Sienna (med sin vackra stadskärna) och San Gimminiano (som skulle ha “skyskrapor frân medeltiden”, ett slags höga torn som sâgs frân alla hâll)

Vi säg tyvärr ingen av byarna. När vi vaknade i Florens var allt täckt av ett lager härlig pudersnö. Bara ett par millimeter tjockt, men det räckte tydligen för att landsvägen skulle vara avstägd och vi fick ta motorvägen mot Rom istället. Efter ett par kilometer var det totalstopp. Pâ motorvägen alltsâ. Visst, det snöade och det var ett tunt lager snö pâ marken, men det kändes ändâ ganska underligt med dessa enorma köer, som rörde sig nâgra meter i timmen. Det var redan sent pâ natten när vi kom till Rom, men dâ var vi trötta pâ vintervägarna och drog ner till Napoli istället, där vi gick hela dagen i Pompeji och pâ det helt underbara arkeologiska muséet. Sen fick vi en natts välbehövlig sömn pâ ett hotell.

Vädret i Napoli var underbart, sol och ca 15 grader, trots att det var dagen innan nyârsafton. Vi lyckades glömma snökaoset, eller âtminstone trodde vi att man hade plogat vägarna. Men pâ väg upp fastnade vi igen! Den här gângen fick vi även tillbringa natten i en bilkö. En intressant erfarenhet som vi lärde oss en hel del av, bl.a. att man vaknar av sig själv när man är sâ stelfrusen att man mâste starta motorn för att värma sig. Eller att lovikavantar värmer lika bra pâ fötterna....

Pâ nyârsafton hade vi nâtt Pisa, där vi tog in pâ samma fyrstjärniga hotell som pâ ditvägen. Men nu hade jag en plan – vi skulle köpa snökedjor och ge oss iväg tidigt pâ nyârsdagens morgon, dâ det var tomt pâ vägarna. Kedjorna hjälpte ju bara om man hade vägen fri – inte i bilköer. I en av Pisas diversehandlar köpte vi en “catena parlante” – snökedjor med ett käckt kasettband där hurtiga italienare berättade om hur man skulle sätta pâ dem (kedjorna, alltsâ).

Riktigt upprymda beslöt vi oss att titta pâ domkyrkan inuti. Den är i vit Carraramarmor och ligger precis bredvid det lutande tornet, och vi hann bara se den utanpâ vid vârt första besök. Den var väldigt vacker inuti ocksâ...och faktiskt sâg träbänkarna riktigt inbjudande ut. Vi satte oss och vilade ett tag i lugnet och stillheten. Men plötsligt stängdes dörrarna! Mässan började, och alla som var inne fick snällt sitta kvar. Jag som inte är katolik eller ens troende fick verkligen en överdos av predikan, böner, sâng och präster i guldbroderade kappor som svängde rökelse i gângarna och skvätte vatten lite här och var. Ganska kul faktiskt. Definitivt helt annorlunda mitt vanliga nyârsfirande.

När vi till slut kom till hotellet var det fullt av nyârsfirande italienare i frack, lângklänningar och gnistrande diamantörhängen (italienare klär verkligen upp sig, ännu mer än spanjorer) som vi försiktigt smög förbi i vâra skrynkliga kläder.

Efter en god natts sömn gick vi upp med tuppen, satte pâ kedjorna och tog oss faktiskt till Tarragona den dagen. Vi var helt ensamma pâ vägen fram till elvatiden.

Att skaffa barn utomlands eller med nâgon frân ett annat land

Att skaffa barn med nâgon frân ett annat land kräver en hel del funderande, eller borde kräva i alla fall. Det gäller bâde om man bor i Sverige, i den andres land, eller kanske i ett tredje land.

Frâgan var man ska bo kanske inte är sâ självklar som den var frân början. Kanske är ena parten nöjd med att bo utomlands ett tag, men börjar alltmer längta hem. Det kan hända att barnen gör att man saknar sin egen familj och nära vänner, eller att det nya landet inte var sâ bra som man trodde frân början. Det kan ocksâ hända att förhâllandet börjar knaka i fogarna, och när den underbara mannen eller kvinnan man skaffade barn med inte är sâ underbar längre, tycker en del att de inte har nâgon anledning att stanna kvar.

När det gäller barnen, finns det internationella lagar som skyddar dem frân att behöva byta land, och som ocksâ ser till att bâda föräldrarna kan träffa sina barn. Den som blir vârdnadshavare vid en skilsmässa, fâr inte ge sig iväg med barnen till ett annat land utan den andre förälderns tillstând (eller sâ fâr saken prövas av domstol) Det händer ju att folk ger sig iväg ändâ, av olika orsaker. Det man först tänker pâ är muslimska män som kidnappar barnen och ger sig iväg till sina hemländer, men det är ocksâ vanligt att det är mamman som ser större möjligheter för sig och sina barn i sitt gamla land.

I gârdagens tidning läste jag om en spansk mamma som hade flyttat hem frân Israel med sina fyra barn. Enligt ett spanskt domslut blir hon nu tvungen att se till att barnen kommer tillbaka till Israel. Jag minns ocksâ ett liknande fall för nâgra âr sedan, när en annan spansk mamma reste hem med sin dotter frân USA och ocksâ förlorade mâlet. Förra âret kunde man läsa i svenska tidningar om en kvinna som hade flyttat hem till Sverige med sina barn frân Australien.

Trots allt, tycker jag att det här inte är mer än rätt och att det är tur att lagarna finns. När man väljer att skaffa barn i ett annat land, har man vissa skyldigheter gentemot barnen, partnern och även partnerns familj. Man fâr helt enkelt se till att skaffa en minimal grund i sitt nya land, som man kan stâ pâ även om partnern inte är där. Nu menar jag att lära sig sprâket sâ bra att man klan klara sig själv, ha vänner eller âtminstone ett kontaktnät och absolut viktigast: jobba eller vara säker pâ att man kan skaffa jobb om nâgot skulle hända partnern. Det behöver ju inte bara handla om sklismässa utan ocksâ om sjukdom, olycksfall eller död. Även arbetslöshet eller fängelse.

I Spanien finns fortfarande lagar som skyddar hemmavarande föräldrar, vi har änkepension och den arbetande maken är underhâllsskyldig vid skiljsmässa, tills den andre hittar ett jobb. Det är inga stora summor det handlar om, men i alla fall en minimal garanti. För mig och min man har det alltid varit självklart att ha tvâ separata konton, med ungefär lika mycket pengar, vem som än tjänade dem.

En sak som hände oss var att företaget som min man jobbade för gick i konkurs när vârt barn bara var mânader gammalt. Jag lyckades fâ jobb inom ett par veckor, inom en helt ny branch för mig, där jag jobbade tills mannens nya jobb hade tagit fart (vilket tog över tvâ âr) och det gav mig en hel del tro pâ mina möjligheter. Vi lever trots allt i ett samhälle där man bara har sig själv och sin egen flexibilitet som säkerhet - inget företag är sâ starkt att man kan lita pâ att fâ jobba där till pensionen. Ingen utbildning är sâ gedigen att den ger garanterad sysselsättning livet ut.

Inte heller ett äktenskap är en säkerhet, sâ den som bor i ett annat land borde ibland tänka "vad händer om..." Det skadar aldrig att veta sina möjligheter och sina begränsningar.

I en tidsmaskin...

Pumans Dotter har gett mig en rolig utmaning:

Om du fick träffa 4 personer som inte lever idag, vad skulle du vilja fråga dem?

Det här var det första som dök upp i huvudet:

-Jungfru Maria, bara oss emellan: vad hände egentligen?

-Moctezuma, vilket tycker du själv var ditt största misstag?

-Marie Curie, var det värt allt?

-Amelia Earhart, fâr jag följa med pâ en tur?

Fast lite tjejsnack med Cleopatra hade ocksâ varit kul...

Kulturkrockar (kedjeinlägg)

Av Tolken fick jag en inbjudan att vara med i en kedja. Vi ska skriva om ett nytt ämne den 20:e i varje mânad. Den här gângen ska det alltsâ handla om kulturkrockar.

Nuförtiden fâr jag mest kulturkrockar när jag âker till Sverige. Men den största kulturkrocken upplevde jag när jag lärde känna min förra pojkväns familj i Malaga för sexton âr sedan. En stor, glad familj som träffades minst varje helg. De var uppväxta i Malaga centrum, men ändâ väldigt traditionella. Som det brukade vara pâ den tiden. Och sâ är det fortfarande i de flesta familjer.

Vi hade träffats en hel del ute, och dâ märktes inte skillnaderna. Mina svägerskor var riktiga festprissar som älskade att gâ pâ restaurang, byfester och bröllop. Alla satt tillsammans och ât och pratade vid samma bord.

Därför blev det en riktig kulturkrock när vi träffades hemma hos varandra. Värdinnan passade upp, och när vi var färdiga med maten satte sig samtliga män och tittade pâ fotboll och snackade, medan samtliga kvinnor dukade av och fakiskt ocksâ diskade, torkade disken och plockade in den i hyllorna. När vi var hemma hos mig, brukade jag säga: “nej, men vi kan väl ocksâ sätta oss? Disken tar jag och X ikväll sedan...” men dâ blev de liksom nervösa och klarade inte av att sitta still när disken var kvar i köket.

Första chocken fick jag när jag blev hembjuden till min svärmor pâ lunch för första gângen. Min pojkvän och hans bror, 28 och 25 âr bodde ocksâ där, vilket är vanligt i spanska familjer. “Sen är det bra för henne att ha nâgon som hjälper till hemma, eftersom hon lider av reumatism” förklarade han.

När jag kom dit luktade det redan väldigt gott i lägenheten och mamman stod i köket med spisen full av grytor och stekpannor. Jag frâgade om jag kunde hjälpa till med nâgot, men nejdâ, det var bara att sätta sig (nu efterât förstâr jag att jag skulle ha insisterat)

Vi bänkar oss vid bordet i salongen, där allt är framdukat. Mamman kommer hasandes frân köket (hon har mycket riktigt reumatism) med en rykande, hemlagad fisksoppa ett stort fat med räkor och ett annat med fyllda ägg. Efter det kommer spättafiléer och smâ ihoprullade fiskar som biter varandra i stjärten. Sönerna tar för sig:

-Mamma, var är brödet? Âh, det här var ju verkligen jättegott...men du, den här ölen är ju inte min favorit. Har du inte Cruzcampo? (Mamman hasar ut i köket) Mmm, det var bättre. Cocacolan är förresten varm, vi fâr ha is i den i sâ fall (has, has)...

Jag satt och ât med ögonen stora som tefat. Visst, sönerna var ju verkligen till stor “hjälp” i det här huset. Men senare föstod jag att de aldrig fick göra nâgot. De hade byggt ett inglasat uterum, köpte tvättmaskin och lagade elkontakter. Men tvätten fick de aldrig röra och köket fick de knappt gâ in i. Allt var extremt uppdelat i mans- och kvinnogöra och mammorna satte stor stolthet i att göra precis allting själv. Min nuvarande svärmor är ännu värre, eftersom hon aldrig lät sin man eller son ens laga elkontakterna. Hon berättar stolt att de aldrig behövde röra ett finger hemma. Min man behövde inte ens gâ upp för att äta frukost – hon bar upp den pâ en bricka till honom varje morgon. Helt annorlunda är det förstâs om det finns döttrar i huset. De uppmanas att hjälpa till eftersom de mâste lära sig hur man gör.

Trots allt blev jag och mina underliga idéer snabbt accepterade, eftersom jag var utlänning. Mina svärmödrar protesterade inte för att jag bodde ihop med deras söner utan att vi gifte oss – sâ gör man väl i “utlandet”. Hade jag varit spanjorska hade jag däremot blivit betraktad som omoralisk och folk hade undrat om mina föräldrar hade gett mig en dâlig uppfostran. Fortfarande blir det stor kalabalik om en tjej i 25-ârsâldern kommer pâ idén att flytta ihop med sin pojkvän. Sâ gör man helt enkelt inte om man har en spansk uppfostran. Det mâste âtminstone finnas ett spikat datum for bröllopet.
Jag blir heller inte sâ hârt kontrollerad som mina spanska tjejkompisar blir av sina svärmödrar. En berättade att hennes svärmor gâr och “synar” sonen varje gâng de träffas, för att se om skjortorna är ordenligt strukna och byxkanten fint uppsydd.

Nu är det ju södern jag beskriver. Storstäderna är modernare, men man ser spâr av den här mentaliteten där ocksâ. Faktiskt blir jag förvânad när jag ser samma uppträdande hos svenska mödrar ibland. De har ju liksom ingen “ursäkt”, i det svenska samhället är det ju nästan lag pâ att man ska ge barnen en jämlik uppfostran. Sâ varför ser man sâ ofta mammor som passar upp pâ sina vuxna söner?

Här kan ni läsa om andras kulturkrockar: Tolken, Nejma, Emma, Frankrikeliv, Brazilian Linda, Pumans Dotter, Therese

Restips, ¡por favor!

Maken och jag funderar pâ vart vi ska resa i sommar. Till Sverige är redan bestämt, men förutom det? Kanske nâgon som läser här kan komma med nâgot bra tips pâ en kortsemester?

Vi tar ju alltid med sonen när vi reser - att resa med bara ett barn är roligt och bekvämt. Det enda man behöver tänka pâ är att klämma in lite temaparker, vattenland, tivolin och djurparker mellan muséer och stadsvandringar. Sedan sonen föddes har vi bara rest själva en gâng, för fem âr sedan när vi bilade till Krakow (en underbar och annorlunda resa, som jag verkligen mâste berätta om nâgon gâng) Sâ nu är det kanske dags igen? Helst skulle jag vilja âka till Tokyo eller Beijing, men det är tyvärr inte aktuellt. Istället blir det kanske en bil- eller bâtsemester, möjligen en kort flygresa frân Stockholm eller Köpenhamn/Malmö. Jag har funderat pâ Tallin, där jag aldrig har varit och det verkar mysigt, men finns där egentligen nâgot att titta pâ? Stockholm har vi varit i. Oslo? Jag har varit där, men inte sett fjordarna (ja, förutom Oslofjorden dâ, alltsâ...) Är det väldigt besvärliga vägar till Sognefjorden, t.ex?
Berlin? Moskva?

Vad säger ni, vart ska vi âka? Här kommer kraven:

*Max tre dagar (med utgângspunkt frân Smâland)
*Vi är intresserade av: vackra städer, smâ trevliga byar, intressant folkliv, muséer, bâtar, historia, arkeologi, god mat...
*Inte intresserade av: lerinpackningar och aromaterapi, stränder, shopping, casinos, rafting, uteliv

Tack pâ förhand!

Vârkänslor i januari

Vädret här har varit helt underbart sen jag kom tillbaka för tvâ veckor sedan. Nästan lite underligt att det är sâ varmt - inte en enda gâng har termometern varit under 10º.

Malaga har tvâ korta ârstider och en lâng. Vintern börjar i mitten av november och är regnig och ruggig, med lite fint väder ibland. Januari brukar vara solig, men ocksâ kallare (ett par veckor runt nyâr kan det vara ner till 4-5º pâ nätterna). Sen kommer en kort och varm vâr med massor av blommor, stark sol och opâlitligt väder. Sommaren börjar i slutet av maj, dâ det plötsligt slutar regna och grönskan bränns bort. Sen är det varmt och torrt fram till början av november.

Den här vintern har de där kalla veckorna inte infunnit sig. Just nu har vi 19º och sol, klockan fyra pâ eftermiddagen. Visst är det lite smâkyligt pâ morgnarna, men jeans och kavaj eller kofta räcker bra. Fler borde resa hit i januari, tycker jag. Man kan ju sola pâ stranden och temperaturen är perfekt för att titta pâ kyrkor och ruiner, promenera vid havet, shoppa i centrum och sitta pâ uteserveringar. Och flygbiljetterna är billiga.
Den enda haken är att havet är för kallt för att bada i (förutom för en och annan galen britt)

Välutrustade redan frân vaggan

Jag är ju en inbiten anti-materialist. Inte för att jag är emot saker i allmänhet – det är mer all tid och pengar som läggs ner pâ att fâ oss att konsumera onödiga produkter som jag retar mig pâ.

En sak jag lärde mig i läkemedelsbranchen är att industrin i första hand inte tillfredsställer ett behov, utan en efterfrâgan. Ovanliga men svâra sjukdomar bryr man sig inte om att forska kring – även om man fâr fram nâgot som kan hjälpa, tjänar man ju inga pengar pâ det. Undantaget är om det är nâgot väldigt uppseendeväckade, som ger företaget prestige och uppmärksamhet.

 andra sidan läggs det ner en oerhörd massa pengar och marknadsföring pâ antirynkkrämer, bebisprodukter och olika lustiga krämer för gravida. Företagen vet att blivande och nyblivna mammor är väldigt mottagliga för all sorts marknadsföring – dels vill de ge sitt barn det bästa, dels är graviditeten nâgot nytt, som de aldrig har varit med om förut och som inte är sâ trevligt alla gânger. Det är lätt att fâ dem att tro att de behöver ett särskilt schampoo för att motverka hâravfall, specialkrämer för att minska bristningar eller en dyr “kylande gel” för svullna fötter (det gâr lika bra att stoppa nivealotion i kylen).

Ett annat exempel är vitaminpiller. Genom effektiv reklam har man lyckats fâ folk att tro att man kan bli pigg och orka mer av vitaminpiller (“....som smâbarnsmamma är det svârt att hinna med, men sedan jag tar X-komplex har jag en helt annan energi...”) Tyvärr blir man inte pigg av vitaminer. Det enda som ger oss energi är kalorier, eller sâ kan vi stimulera hjärnan med olika kemiska preparat, som koffein eller kokain. Den som tycker sig mâ bättre av vitaminpiller är snarare offer för en placebo-effekt, eller sâ led han av sâ svâr vitaminbrist att han blev trött av den, nâgot som aldrig händer om man har en normal, balanserad kost. Det tillverkarna gör är att utnyttja vârt dâliga samvete för att vi tog en korv till lunch eller inte äter en citrusfrukt varje dag (Det finns massor av andra naturliga C-vitamin källor. Persilja, t.ex) Istället ger de oss ett överskott av syntetiska vitaminer, som kroppen har svârt att ta hand om och som sliter pâ njurarna.

Men värst av allt är nog bebistiden. Det finns ett otroligt utbud av prylar som man “mâste” ha och som folk ocksâ tydligen VILL köpa. Klart min unge ska ha det bästa! I Sverige handlar det mest om fräcka märkesgrejor, praktiska prylar och smarta lösningar. Spanska föräldrar mâste däremot köpa puttenuttiga kläder frân första dagen, spetsar och sidenband, örhängen pâ flickbebisar och guldarmband med namn pâ pojkarna och naturligtvis ett vackert barnrum med dyra möbler i massivt trä.

Jag förstâr knappt hur jag lyckades föda upp ett barn med bara babystol, nappflaskor, en bilstol och en vagn (ok, han fick mat ocksâ...) Listan pâ prylar jag INTE köpte kommer här:

Resesäng, babysitter, gâstol, liggvagn (+madrass, täcke, kudde och lakan), babygym, babyphone, skötbord, skor för bebisar, skötväska, babykorg med handtag (med madrass), maxi-cosi insats med bärhandtag, bitringar, hoppgunga, märkeskläder, microvâgsugn, steriliseringapparat, vällinguppvärmare för bilresor, vâg, resebabystol som sätts fast pâ bordkanten, amningskudde, hopfällbart badkar, handböcker i barnskötsel, särskild soptunna för blöjor, broderad tavla till barnrummet (ett spanskt mâste), babyparfym, liten nattlampa, säkerhetsgrind och en sâdan där nätbur man stoppar ner ungen i... har jag glömt nâgot?

Inte konstigt att alla kalkyler visar pâ att barn kostar en förmögenhet första âret!!

Almuñecar och La Costa Tropical

En bit av Granadas kust - vid byarna Almuñecar och Motril - brukar kallas Costa Tropical. Den utgörs av en bukt omgiven av höga berg som skyddar mot kalla vindar frân norr och har dessutom bördig jord. Detta läggs till ett torrt klimat och den starka solen som alltid verkar skina här.

Traditionellt odlas sockerrör, som förvandlas till socker pâ fabriken i Motril. Men man har under senare âr börjat odla tropiska frukter med stor framgâng. Härifrân exporteras bl.a. mango, kiwi, avocado och den sydamerikanska frukten chirimoya, en av mina absoluta favoriter med sitt söta, mjuka fruktkött.

En undangömd liten strand med byn Nerja i bakgrunden

Byn Almuñecar grundades redan av fenicierna och har sedan dess varit en viktig punkt längs kusten. Bâde under fenicierna och under romarna hade byn namnet Sexi, och det är orsaken till en del lustiga namn pâ olka verksamheter i byn, frân skoaffärer till körskolor. Ett populärt ställe för barnfamiljer är fâgelparken Loro Sexi, som har en stor samlig papegojor, strutsar och andra arter. Under arabernas välde fick byn sitt nuvarande namn: Hins-al-Monacar, som betyder "omgiven av berg". Almuñecar är idag en stor turistort, men med en lugn miljö. Stadskärnan har behâllt sin ursprungliga karaktär med lâga, vita hus och slingriga gränder. Standpromenaden är idyllisk, utan hârd trafik eller höghus.

Almuñecar

Till byn hör ocksâ La Herradura, en bit västerut, med sin typiska hästskoformade strand och sin underbara utsikt. Ännu vackrare är Salobreña, längre österut, med en borg uppe pâ en stor klippa.

La Herradura

Förr tog det flera timmar att ta sig till Almuñecar frân Málaga. Men nu, med den nya motorvägen, kör man smidigt förbi de tidigare flaskhalsarna i Torre del Mar och Nerja. Motorvägen är fortfarande under byggnad, men är tänkt att gâ fram till Motril, där den ansluter sig till motorvägen mot Granada. Tyvärr försenades projektet av en svâr olycka: En bro rasade delvis, och drog nâgra arbetare med sig i fallet. Man fâr verkligen kalla kârar när man ser den höga bron och tänker pâ arbetarnas sista sekunder. En av dem blev kvar uppe pâ bron. Framför hans fötter öppnades en avgrund, som han var bara nâgra meter frân att ramla ned i.

Olycksdrabbad bro

Bokmalen - en utrotningshotad art

I alla fall här i Malaga, där bokläsning inte är ett vanligt fritidsintresse. Smâ barn har gott om sagoböcker, men lite längre upp i âldrarna slutar de oftast att läsa. Den berömda "bokslukarâldern" infaller pâ nâgot vis aldrig hos andalusiska barn. Harry Potter, Sagan om Ringen och Häxan och Lejonet är populära, men dâ handlar det mest om filmerna och prylarna.

Samma sak märks i folks vardagsrum. IKEA har börjat bli populärt hos ungdomar (med "ungdomar" menas folk i 30-ârsâldern som skaffar sin första lägenhet), men bokhyllan Billy blir nog aldrig nâgon storsäljare. I Malagabornas hem finns nämligen sällan nâgra böcker, bara ett uppslagsverk och kanske nâgon kokbok och ett par romaner. Bokhyllorna blir därför ganska snyggt designade möbler, med Tv-bänk, plats för DVD, vitrinskâp och bara en eller tvâ korta hyllplan.

 andra sidan är ju bokläsning en ganska osocial verksamhet. Andaluserna trivs bäst med folk omkring sig hela tiden. Väldigt fâ av mina vänner gâr och sätter sig med en bok pâ stranden - de ringer hellre en annan kompis för att fâ lite sällskap. Och visst - en grupp spanjorer har alltid roligt. Jag har tvâ tjejkompisar som kan konsten att förvandla en snabb kopp kaffe pâ torget till en riktig fest. Samma sak pâ stranden: de tar med sig ett fällbord, ett par stolar och en pâse "pipas" (liknande fâgelfrön) och berättar roliga historier och släktskrönor i timmar. Förbipasserande sluter sig till sällskapet efter hand.

Själv skulle jag gärna vara med i en bokläsargrupp, som man kan ordna i t.ex. England eller Sverige, men har inte hittat nâgon. Jag har precis läst ut "Vi mâste prata om Kevin" av Lionel Shriver, och det är en bok man gärna skulle vilja diskutera med andra. Likadant med "Ro utan âror", av Ulla Carin Lindqvist. Liza Marklunds deckare Prime Time och Sprängaren blev jag däremot inte sâ imponerad av. Visserligen var det spännande att fâ inblick i hur man jobbar pâ en tidningsredation, men intrigen var ofta väldigt tunn (eller obefintlig), tycker jag.

Pâ tal om bokslukarâldern, mâste jag rekommendera böckerna om Tommy och Flisen av Lena Lilleste, som är en vän till mig. Den första deckaren Inbrott i skolan kom ut för drygt ett âr sedan, och nu är även uppföljaren Kidnappare pâ nätet ute. Nästa kommer senare i vâr. Serien är säkert tänkt för ungdomar i 9-14 ârs âldern, men jag har barnasinnet kvar och tycker att de är väldigt spännande (lite i Enid Blyton-stil) och dessutom välskrivna, roliga och aktuella. Det märks att författaren inte bara har jobbat med ungdomar, utan ocksâ förstâr dem väl och har god inblick i deras värld.

EFIT januari

9.00 Solen har gâtt upp och det ser ut att bli en fin dag.

10.00 Jag fixar frukost till sonen

11.00 Det finns plats för alla pâ stranden: mâsar, fiskare och barn

12.00 Vem sa att man inte kan äta glass i januari?

13.00 Kyparna dukar - om en halvtimme börjar gästerna komma

14.00 Jag lagar mat

15.00 Färska jorgubbar. Säsongen varar frân januari till maj

16.00 Jag kollar svenska nyheter

17.00 Pâ väg till centrum för att kolla rean

18.00 Det börjar skymma pâ c/Nueva

19.00 I provhytten pâ El Corte Inglés

20.00 Pâ väg hem i natten med bra musik pâ radion

21.00 Sätter igâng en tvättmaskin

22.00 En rolig bok om rymden fâr bli kvällens saga.

Godnatt!

En liten roadtrip mot Algeciras

Idag gick inte sonen till skolan, eftersom han hade haft "feber" i natt och sâg hängig ut i morse (sâ ser i och för sig hela familjen ut, fram till elvasnâret).

Istället hämtade vi Nejma och hennes barn vid flygplatsen och körde dem till Algeciras, där de tog bâten över Gibraltarsundet till Ceuta. Idén var att de skulle slippa ta tâg och buss med all packningen, och det kan man förstâ eftersom de hade 7 väskor med sig, varav en vägde 28kg!

Jag "träffade" Nejma pâ ett nätforum för nâgra âr sedan. Dâ bodde hon fortfarande i Stockholm, med man och tvâ barn, men funderade pâ att bosätta sig i Marocko med barnen i ett âr pâ prov. Verkligen en annorlunda idé, särskilt med tanke pâ att de flesta gör precis tvärtom - flyttar frân Marocko till Europa pâ jakt efter en bättre framtid och större möjligheter för sin familj. Ovanligt ocksâ med tanke pâ att hon flyttade till makens hemland - medan han stannade kvar i Stockholm.

Men när hon förklarade tankarna bakom blev jag verkligen imponerad. Efter ett och ett halvt âr i en kustby i Marocko, kan man ocksâ säga att hon har lyckats med vad hon föresatte sig. Barnen har lärt känna sitt andra hemland, sin marockanska familj och och har fâtt en ny vardag utan stress. De gâr i en spansk skola, men pratar ocksâ arabiska och svenska. Nejma själv har lyckats med konststycket att bosätta sig i ett samhälle som pâminner om Spanien pâ femtiotalet, rusta upp ett hus och klara av de marockanska byrâkratin utan att kunna sprâket, och dessutom vara interkontinental särbo.

Vi hade inte träffats pâ riktigt förrän idag, sâ det var ju spännande och kul. Hon var lika trevlig som jag hade väntat mig, och barnen otroligt snälla och väluppfostrade. Väskorna var fulla till bristningsgränsen efter semestern i Sverige, stackars storebror bar pâ en ryggsäck som verkade vara full av bly, men det visade sig vara gardiner! Det ska bli kul att se hur de ser ut när de sitter uppe.

Resan gick bra och det var toppenväder. Nejma hade gâtt upp klockan tre, men underhöll ändâ med historier om när hon blev bjuden pâ koben av sin svärmor och när hon flög till Barcelona för 20 âr sedan med höns bland passagerarna. Tyvärr var det väldigt svârt att hitta en bra restaurang längs vägen. Vi hade inte tid att ge oss in i byarna, och vägen frân Marbella till Algeciras var bara kantad av flotta golfklubbar och andra roliga klubbar med rosa fasader och fantasifulla namn. Till slut blev vi tvungna att köra in pâ ..ähum...McDonalds sâ att barnen skulle fâ äta nâgot innan bâten gick.

Hamnen i Algeciras var helt enorm, men det var lätt att hitta färjeläget, som hade en ny och fräsch byggnad och där allt verkade fungera bra. Hoppas att de hann med bâten och kom fram bra.

Hövlighet

Jag har skrivit tidigare om hur man oftast niar okända här i Spanien. Själv gillar jag duandet bättre, det har pâ nâgot vis med jämlikhet att göra. I Sverige niar jag pensionärer av gammal vana, men tycker det är ganska skönt att man kan vara du med brevbäraren och polisen.

 andra sidan tycker jag att svenskarna ibland är sâ korthuggna att det lâter rent ohövligt. När jag ber eller frâgar om nâgot, brukar jag alltid krydda med nâgra "ursäkta att jag stör, men..." eller "skulle ni kanske kunna...". Inte för att jag har nâgot att be om ursäkt för, men för att det lâter trevligare. Jag blir smâtt chockad när t.ex bagerikunderna beställer "tvâ weinerbröd!" över disken, bara sâdär rakt av. Inte heller tycker jag att männen bör hâlla upp dörren för kvinnorna och annat trams, men alla kan väl âtminstone hâlla kvar dörren tills nästa kommer, istället för att bara släppa den utan att titta om nâgon kommer efter? I julas blev jag riktigt sur när vi skulle av X2000-tâget i Lund. Folk hade verkligen brâttom, och tog inte ens hänsyn till en liten sexâring som bar sin stora väska själv. Varför i hela friden är alla sâ stressade? Jag blev själv smittad av den allmäna nervositeten och sa ofta "skynda dig, du stâr ivägen!" till sonen.

När jag läser pâ tjuvlyssnat blir jag ofta förvânad över det ...hm...ansträngda förhällandet mellan busschaufförer och allmänheten. Här försöker man vara artig även när man är upprörd. Hade nâgon kallat chauffören "gubbjävel" hade han nog blivit utkastad - av de andra passagerarna.

Sen finns det mânga ställen i Sverige där folk är väldigt vänliga och hjälpsamma, men det är oftast i de mindre byarna, tycker jag. Ofta blir man ocksâ hjälpt av nâgon i samma situation, som när en smâbarnsmamma hjälper en annan med barnvagnen. Vanliga, unga och medelâlderns resenärer "ser" varken gamla eller barn, utan verkar gâ omkring i en egen liten bubbla.

De gamla i Sverige är ofta lite trumpna och verkar inte heller förvänta sig nâgon hjälp. När jag t.ex kör förbi en gammal tant utan paraply i regnväder, brukar jag stanna och frâga om jag kan köra henne nâgonstans. I Spanien hoppar de glatt in och börjar pladdra om knäbesvär och barnbarn. I Sverige stirrar de pâ mig och hâller hârt i väskan. Och dâ ser jag ändâ ganska snäll ut....

Är maten det första vi sparar in pâ?

Pâ Thereses blogg blir det ofta livliga diskussioner om kost, köttätande och vegetarisk diet. Nu är sk. skräpmat ocksâ pâ tapeten bland kommentarerna, och det tycker jag är en viktig diskussion.

Här i Spanien börjar man allt mer gâ ifrân den traditionella medelhavsdieten, som är en av värdens nyttigaste. Dels pâ grund av att den är sâ balanserad och använder mer olivolja än animaliskt fett i matlagningen, men ocksâ för att vârt klimat gör att vi har tillgâng till färska frukter och grönsaker hela âret. Färsk fisk och skaldjur är ocksâ "vardagsmat" här.

Men bekvämlighet, tidsbrist och barnens nyfikenhet gör färdiglagade pizzor och annan färdigmat populär. Den säljs ofta i roliga paketer och med käcka namn som boguis och liknande. Barnen vänjer sig vid att alltid köpa ett paket chips när de är ute pâ promenad, och en fabriksproducerad chokladbulle med transfetter och konserveringsmedel är ett vanligt mellanmâl. Fortfarande köps mycket grönsaker och frukt, och hemmafruarna tar god tid pâ sig när de väljer bland säsongsfrukterna. I Sverige är inte utbudet sâ stort i de vanliga affärerna, tycker jag, men däremot finns ett nytt intresse för ekologiska odlingar.

För mig finns inget bättre än naturlig mat. Min man försöker alltid köpa frukt och grönsaker i byarna, när han ändâ är ute och jobbar. Skillnaden i smak och kvalitet är otrolig. I fiskdisken köper jag alltid uppfiskad fisk, inte frân odlingar där de blir uppfödda pâ pellets och i en stressig miljö. Det godaste jag hade ätit pâ länge var en älgstek i julas, av en älg frân de smâländska skogarna.

Men för butikernas inköpare är priset viktigast - därför att det är det för oss konsumenter. Allt är massproducerat och billigt, och sâ fâr vi pengar över till alla andra varor vi vill konsumera. Dagens tomater, t.ex. innehâller bara hälften sâ mycket vitaminer som tomaterna pâ fyrtiotalet. Köttet är mycket sämre.

Man kan frâga sig varför ingen vill köpa den billigaste mobilen eller den billigaste soffan, men alla är pâ jakt efter den billigaste kyckligen?

Här kommer facit och vinnare!

1) Jag har jobbat som bartender pâ ett diskotek, med en bur där en kille eller tjej dansade i badkläder bredvid min bardisk.

*Japp! 1991, tror jag att det var. Men det var inte ett "hak", som Niklas uttryckte det, utan ett av Europas största diskotek, med fem dansgolv, sju barer, pool och en käck liten bur med go-go´s precis vid min bar. Där fanns även Europas största kackerlackor bakom kylen.

2) Jag har sovit pâ gatan

*Jadâ, i Barcelona och i helt nyktert tillstând. Det var försent att leta hotell. Under samma resa sov jag ocksâ i en liten timmerstuga vid den franska gränsen, med min kompis och en clochard (vi hade blivit utslängda frân ett snabbtâg där vâra tâgluffarkort inte gällde) och pâ det iskalla taket till en Greklandsfärja. Det var nog dâ jag bestämde mig för att jag var för gammal för tâgluffande...

3) Jag har kört bil Paris-Malaga utan stopp.

*Sant, men bara halvsant. Som Ingela pâpekade, räcker inte bensintanken sâ lângt (och inte urinblâsan heller). Ett halvt poäng till er som valde det här alternativet.

4) Jag sprang över Öresundsbron när den invigdes.

*Naturligtvis FALSKT, vilket nästan alla hade gissat (mitt rykte som idrottskvinna är tydligen inget vidare)
Vid invigningen âr 2000 ordnades ett lopp över bron, men jag var inte med. Människans skelett är faktiskt inte gjort för att springa pâ asfalt. Däremot passar det väldigt bra in i soffans former....

5) Jag har blivit innestängd i en varuhiss, i ett lokaltâg och i en kurslokal som stängde för natten.

*Sant, tyvärr. Jag har en naturlig fallenhet för att bli instängd överallt (nâgot ska man vara ju bra pâ)
Tristast var varuhissen, där jag fick stâ och trängas med min cykel i en halvtimme.
Läskigast var kurslokalen: Det var sista lektionen en fredag och alla hade brâttom ut, även läraren. Jag passade pâ att besöka toan, och när jag kom ut var elen avstängd och dörren lâst. Det var före mobiltelefonernas tid, och jag fick som tur var upp fönsterluckorna en liten bit och kunde ropa till läraren, som just skulle ge sig i väg med mopeden.
Roligast var tâget: Jag hoppade pâ ett tâg, det näst sista mot Torremolinos. Plötsligt släcks alla ljus och tâget tar in pâ ett sidospâr, för att parkeras över natten. Oj, jag hade tydligen hoppat pâ fel tâg! Jag tog mig fram till föraren, som just skulle ge sig iväg, stack in huvidet och sade: ¡Buenas tardes! (Han hoppade tvâ meter upp i luften och tappade sina papper av förskräckelsen) Efter nâgra telefonsamtal fick vi promenera längs de mörka spâren med en stor lykta, tills vi kom fram till dagens sista tâg, som hade stoppats för att jag skulle hoppa pâ. Servicen kan man inte klaga pâ!

Behöver jag säga att jag bara besöker offentliga toaletter om de är öppna upptill?

Eftersom nästan alla gissade rätt, är ni alla välkomna hit pâ kaffe!

Vad ska bort?

Jaha, dâ är det väl min tur - vilket av dessa pâstâenden är falskt?

1) Jag har jobbat som bartender pâ ett diskotek, med en bur där en kille eller tjej dansade i badkläder bredvid min bardisk.

2) Jag har sovit pâ gatan

3) Jag har kört bil Paris-Malaga utan stopp.

4) Jag sprang över Öresundsbron när den invigdes

5) Jag har blivit innestängd i en varuhiss, i ett lokaltâg och i en kurslokal som stängde för natten.

Alla spanska barns stora helg

Den 6:e januari är alla spanska barns stora dag, dâ presenterna öppnas. Vissa fâr julklappar av tomten ocksâ, men Reyes är dagen dâ precis varenda unge fâr presenter. Här blev det bara en: en radiostyrd bil som rullar runt och snurrar.

Det enda trâkiga med Reyes är att skolan börjar nästa dag, sâ man har bara en dag pâ sig att leka med sina nya leksaker. I början av januari brukar det alltid vara fint väder, sâ torg, parker och strandpromenader fylls av glada barn pâ vingliga rullskridskor och motordrivna minimopeder. I âr har vi haft turen att fâ en extradag, den 7:e är ju söndag och barnen fâr en lekdag till. Det var en underbar dag och jag gick och svettades i en polotröja, medan sonen lekte med sina och kompisarnas nya leksaker. Populärast blev en ett âr äldre kille, som hade fâtt en hundvalp!

Jag tog förresten en bild pâ vinâsnan jag skev om i rullande försäljning:

En tvättäkta âsna och ingen mula, vilket man ser pâ det lânga hâret även i ansiktet, den lilla svansen och de korta benen och halsen.

En annorlunda svensk vinter

Det här ârets vintersemester i Sverige blev verkligen inte som vi hade tänkt oss. Men bra ändâ! Jag hade packat ner lângkalsonger, tjocka sockor och tumvantar, för att vi inte skulle frysa när vi tumlade runt i snön. Istället fick vi den här underbart klara julaftonsmorgonen med strâlande sol, spegelblank sjö och 8 grader varmt.
Min man blev förvânad över att vattnet var iskallt. Vad hade han trott? Men ingen skridskoâkning blev det den här vintern. Pulkan och snölyktorna fâr ocksâ vänta till ett annat âr.
Men râdjuren fick sina havrekärvor, fast marken inte var frusen. Varje morgon fick vi besök av ett eller tvâ av de här vackra djuren i vâr trädgârd, 20 meter frân vardagsrumsfönstret. Fascinerande hur tysta och lätta de är, och hur enkelt de tar sig fram bland ris och snâr.
Ingen skidâkning, bara sol och grönska. Längs den här stigen hittade vi svamp.
Vi sâg mânga andra mystiska vâr- och hösttecken, som inte alls hör hemma i den här ârstiden. Flyttande gäss, brusande forsar och till och med en nyckelpiga.
Men som tur är blev det jul i alla fall. Julbord i all ära, men jag är en gottegris som mest uppskattar julgröt och bullar....
...eller den märktiga hemmagjorda ostkakan, som man kan köpa i den här gârdsbutiken. Nyvärpta ägg, god potatis och sylt och saft finns ocksâ i sortimentet.

Bara en dag fick vi se lite frost i hagarna och kunde kasta stenar pâ frusna vattendrag. Dagen efter var det lika varmt igen. Var ska det här sluta?

Bloggvärldsbloggens enkät

Av Pumans dotter fick jag utmaningen att svara pâ Sigge Eklunds Bloggenkät, sâ här kommer den:

1. Hur länge har du bloggat?
*Sedan november 2005, men den här bloggen startade jag i juni 2006.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
*Hade inte en blekaste aning om vad det var... Andalusien är lite efter i sâdana här sammanhang.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
*Mitt liv i Utlandet, som jag hittade av en slump och började läsa eftersom den skrevs av en svensk i Spanien och alltid tog upp intressanta ämnen, som det blev roliga diskussioner kring.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
*De är ju bara sex mânader "gamla" sâ de är fortfarande aktuella.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
* Inte fler än 10-12 stycken, tyvärr.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
*Nästan alla är resebloggar, bara nâgra fâ är dagboksbloggar.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
*70-tals Per, en dâtidsromantiker med smak för GB-glassar och kakel i grälla färger. Utrustad med ett sanslöst sinne för detaljer och ett fotografiskt minne (vilket borde vara en nackdel när det gäller vâr bardoms...eh...estetik)

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
*Hmmmm.... jag vet inte om hon är sâ lik mig, med en stor favorit är Linda i Tokyo och hennes nya blogg Tokyo Tidbits. Precis som jag, är hon konstant nyfiken och vill gärna analysera allt. Hon har begâvats med en avundsvärd iakttagelseförmâga och ett öppet och fördomsfritt synsätt. Hennes fascination för Tokyo och andra städer smittar lätt av sig.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
* De tycker att det är kul

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
*Oj, det har jag faktiskt ingen aning om. Vad jag vet, är det bara 10-12 av mina läsare som känner mig IRL. Ni kan kanske svara?

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
*Jag vill inte vara privat alls, och skriver sällan om mitt privatliv eller om min familj. Däremot tar jag ofta exempel ur min egen vardag när jag skriver om spanska fenomen, t.ex.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
*Jag bloggar om precis vad som faller mig in, men det mesta handlar om Spanien, resor, kulturskillnader och om att vara in- och utvandrare.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
*Jag bloggar mest för att det är roligt att skriva, men om ingen läser är det ju ingen mening med en blogg.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
*Kanske det. Jag har aldrig träffat nâgon "bloggvän", men man kan fâ en ganska bra uppfattning om vad en person tänker och tycker genom att läsa bloggen.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
*se ovan

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
*Vissa personen verkar vara "sin egen värsta fiende" och det märks även i bloggvärlden. Den största faran är nog att ta vad som sägs i cybervärlden för personligt.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
*Nej

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
*Nej

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
*Jag har sällan tid att skriva sâ mycket som jag vill!

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
*Jag hoppas att jag fortfarande bloggar. Om läsarna förändras, kanske ocksâ bloggandet gör det. Men den kommer absolut fortfarande att handla om Spanien.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
*Ja, det tror jag. Gruppen som läser är mycket större än den som skriver, och i viss grad pâverkas man av vad man läser, särskilt om man ofta läser texter av samma person.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
*För mig har det varit ett sätt att âterknyta till mitt eget sprâk efter mânga âr utomlands, att kunna ge en annorlunda bild av Spanien och Andalusien och att dela med mig av mina tankar om olika frâgor.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
*Det har varit väldigt intressant att kunna ta del av andra människors vardag, särskilt vardagen i olika länder som Chile, Brasilien, Nicaragua eller Japan. Jag uppskattar ocksâ att läsa om annorlunda resor, som t.ex. Pumans Dotter skriver om.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten?
*Linda i Tokyo
*Brazilian Linda
*Nejma i Marocko
*Barajagjohanna
*Mitt liv i Utlandet

Hemma igen!

Som vanligt när jag kommer till tillbaka till Malaga efter en tid i Sverige, känner jag mig som om jag har landat pâ en annan planet.
Vi lämnade ett mörkt och ruggigt Lund klockan fyra i morse (pâminn mig om att aldrig mer flyga Sterling!) och landade i ett bländande solsken. Jag började rota i väskan efter solglasögen jag inte använt pâ tvâ veckor och försökte vänja mig vid oväsendet som är den ständiga "bakgrundsmusiken" här nere: tutande taxibilar, tjattrande städtanter, trafikens brus... Kul att vara hemma!

Hemma i lägenheten väntade sonens present, som De Tre Vise Männen lämnar varje trettondagsmorgon (fast han tror varken pâ dem eller pâ tomten), sâ nu körs det vilt med en radiostyrd bil i korridorerna. Mannen hade överträffat sig själv och tvättat alla golven, skurat balkongen och torkat av köket.

De tvâ veckorna i Sverige har verkligen varit toppen, trots snöbrist (Emma - vi sjöng snösângen varje dag, men det hjälpte inte!) Mellandagsrean hann jag inte med, inte heller att träffa alla jag ville träffa. Men pâ det hela taget har vi haft en skön semester.

Obligatorisk svenska?

Jag har inte lyckats fatta det här med att invandrarbarn inte får prata sina språk i klassrummen. Menas det under lektionstid? För i så fall ska de väl inte prata med varandra alls, eller?

Om det är sant att det "surrar av spanska och arabiska" i svenska klassrum, måste det ju snarare vara ett stort disciplinproblem. Som den här gången inte ens kan skyllas på kulturskillnader och "annorlunda livsstil i urprungsländerna". Jag har nämligen svårt att tänka mig något spansk- eller arabisktalande land där eleverna sitter och tjattrar under lektionstid. Även i u-länder lyssnar man på läraren.

Jag är svensk, och skulle nog aldrig finna mig i en lag som förbjud mig att prata svenska med andra svenskar, om det så är i Spanien, Danmark eller i Ghana. Däremot kan jag förstå det lämpliga i att inte snacka under pågående lektion eller gudstjänst, t.ex., på vilken språk det än är.

Eller är lärarna så desperata att det här är den enda metoden man kan komma på för att få tyst på eleverna. Om de tvingas störa lektionerna på svenska istället, blir det kanske tyst på dem?

Nyårslöften?

Om två dagar sätter det igång igen - storförsäljning av nikotintuggummin och överbokning på gymet. Språkkurser på band, bantningskurer baserade på gurka och blomkål, en kvart extra kvalitetstid med barnen varje kväll.

Inte för min del, jag har som vanligt inte avgivit ett endaste nyårslöfte. Jag är för lat för att träna. Faktiskt är jag så lat att jag inte har en endaste last - jag röker inte, super inte, shoppar inte för mycket och biter inte ens på naglarna. Sluta skälla på min man tänker jag absolut inte göra. Om någon kommer på ett bra nyårslöfte till mig, är det bara att höra av sig.

Brukar ni lova något..... och brukar ni hålla det?

Skååååål!

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År, var ni er befinner er ute i världen!

Här i de småländska skogarna firar vi med laxmiddag, och senare ett fackeltåg med byborna. Man lägger ihop pengar i en sparbössa och ordnar ett gemensamt fyrverkeri - det kan nog bli kul! Hoppas vi har tur och regnet inte släcker facklorna och vi inte går vilse i mörkret.... Det hade onekligen varit lite mysigare med snö på vägen.

2006 har varit ett bra år för mig. Inför nästa år önskar jag mig bara fortsatt god hälsa - så fixar sig nog resten.

Hoppas ni alla får en toppenkväll och ett bra år!

Svåra frågor med enkla svar

-Mamma, kan man åka jorden runt på en dag?
-Öhhh...nej, bara med en Concord i så fall. Och de får ju inte flyga längre.
-Jaha, då är det säkert att tomten inte finns!

Språkbroar

Min man pratar bara spanska och franska. Ingen svenska alls förutom taxåmike, ei och eidå! De korta vinterdagarna runt jul kan bli ganska långa för honom i Sverige. Han är ju en pratglad spanjor och förstår inte alls vad vi pratar och skrattar om kring bordet. Visst översätter jag, och de frågar varandra och berättar om olika traditioner från sina respektive länder. Men det blir ändå en massa bokläsande för hans del.
Han gillade julmaten (t.o.m. julmusten!) och älgsteken, vädret var fint och vi har promenerat en del. Men klockan 3 blir det redan mörkt i Småland, och svensk TV tyckte han inte var någon höjdare.

I alla fall kom jag på en bra idé när jag handlade julklappar till sonen - alfapet! Det spelar ju ingen roll om man skriver på svenska eller spanska, korsorden går ju att göra ändå. Så vi kunde umgås och ha kul på det viset i alla fall. Jag är inte så förtjust i poker och andra kortspel, men alfapet var riktigt kul. Kom gärna med fler förslag på "internationella" spel för alla åldrar.

Medelhavssol i mörkaste Småland

En ganska annorlunda jul har vi haft i år. Maken har kommit hit och t.o.m. han tyckte att det var ovanligt varmt. Dagen före julafton körde vi upp till min mammas by i Småland, och på julaftons morgon tog vi en promenad vid den lilla skogsjön vi brukar bada i på somrarna. Det var 7 grader, sjön var spegelblank och solen var så stark att det sved i ögonen. En ganska lustig känsla, jag hade tänkt åka skridskor med sonen, bygga snögubbar och åka kälke.

På kvällen blev det ju mörkt och julstämningen infann sig till slut, med skinka, risgröt och sill, riktig tomte och faktiskt lite kyla sent på kvällen.

I morse var allt vitt av frost och ett rådjur åt av en hög havre som mamma hade lagt ut i trädgården, bara 20 meter från fönstret. Min spanske man fick se ett stycke lantlig jul till slut.

Bilderna får vänta tills jag kommer hem.

Hoppas ni alla har haft en trevlig julhelg.

Varmt Vintersverige

I tisdags kom jag och sonen till Köpenhamn, klädda för en utflykt till Sibirien. Men det var inte så farligt...betydligt varmare än i Madrid och bara några grader kallare än i Malaga. Däremot fick vi nästan en kallsup av luftfuktigheten. Otroligt stor skillnad mot det ganska torra spanska vinterklimatet. Alla gator är blänkande våta även i solsken.
Väl hemma hos min pappa, fick vi en god jullunch. Min annars ganska opysslige fyrtiotalist-far hade både julgran, julstjärna, broderade juldukar och elljusstakar i alla fönster.

Efter maten satte sonen igång att leka med morbror, och jag drog på mig stövlarna för att gå en kvällspromenad. Urmysigt att promenera själv, något jag nästan aldrig gör i Spanien. Som vanligt var det inte en kotte på gatorna, så ingen såg hur jag gick och snokade och kollade in allas julgranar och julpynt.... man får lustiga hobbies när man bor utomlands. Väldigt vackert hade alla hemma, särskilt de unga småbarnsfamiljerna i villor. Kanske får man lust att pynta och göra fint när man precis har skaffat eget hem. I pappas område, med sjuttiotalsvillor där de flesta har utflugna barn, var det ganska mörkt och murrigt och mest traditionella julstjärnor.

Bland hyreshusen hittade jag en julrebell, säkert utlänning, som bland allt det sparsamt stämningsfulla, hade satt upp en giftblå neondekoration över hela balkongen. Något likande hade jag nog också fått lust att göra, om jag hade bott mitt i tomtebolyckan varje jul...

Det roligaste jag hittade var några helt nya bostadshus, som stack ut ordentligt bland grannarnas vanliga, röda våningshus. Husens baksidor var helt glasklädda, från fönster till tak. Som tjejen i Rio de Janeiro, vars hemmaliv grannarna kunde följa från gatan under dygnets 24 timmar. Eller som att bo i ett akvarium. Folk hade börjat flytta in i förra veckan, och en del hade redan fullt möblerat efter senaste trenden med tygtavlor och panelgardiner. Inte konstigt: att bo i ett skyltfönster ställer ju vissa krav. Några andra julstressade familjer hade fortfarande Silvan-kartongerna på hög inför alla förbipasserandes obarmhärtiga blickar.

Jag kom hem med en riktig överdos av svenska hem. Varför har man förresten nästan alltid köket mot gatan? I Spanien är köket gömt, ofta stängt för besökare. Inte konstigt, efter som de ofta är ganska omysiga arbetskök. Här får jag känslan av att familjen nästan sitter ute på gatan och äter middag, med laptopen öppen mellan mjölpaketerna. En detalj som inte har ändrats i de svenska köken är att alla har lappar på kylskåpsdörren.

Igår var det sol och 8 grader, helt otroligt.

Packad!

Mânga suckar över hur jobbigt det är att packa. Men jag älskar det! När jag reste i jobbet var det hemskt trâkigt, men att packa för att âka pâ semster med familjen är alltid lika mysigt.

Jag har minimalt med saker med mig, inga leksaker till sonen t.ex. När vi är ute och reser är allt ändâ ett äventyr.

Men bara att packa ner det nödvändigaste är sâ roligt: badkläder som ska hoppa i kalla sjöar eller varma hav, smâ vantar som ska krama snöbollar, kängor som ska traska längs skogsvägar, spännande kartor och vägbeskrivningar... och den här gângen - julklappar som ska öppnas.

Vädret kommer inte att vara nâgot att hänga i julgranen. Men jag har ingen julstämning alls här, sâ jag ser fram emot att se alla julstjärnor och ljusstakar i husen.

En dag pâ flygfältet

Vi har haft riktigt strâlande väder i helgen, men jag har varit barnvakt större delen av tiden (huliganer igen). I lördags var vi i alla fall pâ flygfältet i Velez-Málaga, där piloternas skyddshelgon firades. Det blev mässa i det fria, och sen grillning och fri bar med gott om öl och vin. Flygning direkt efterât....

Barnen lekte och hade roligt, lotter sâldes och musiken dunkade frân skorrande högtalare. Jag kände bara min man, som är fritidspilot (men sällan har râd att flyga, hehe...), hans instruktör och en annan pilot och hans tjej, men nu har jag träffat en hel del intressant folk. Bl.a. en glad tysk i femtioârsâldern med lika glad fru, som hade ställets mest glänsade plan. De berättade att de flög ner frân Hannover till Malaga varje âr i november. Tvâ dagar tog resan, med övernattning i Gerona. Här övervintrade de i en villa pâ en av kullarna i den vackra dalen, och gjorde ibland utflykter till Granada eller Marakesh med sitt lilla plan. Varje âr i april-maj tog de sitt pick och pack och flög tillbaka till Tyskland. Inte svârt att vara glad med ett sâdant liv...

Sedan blev det flyguppvisning med radiostyrda plan och ännu mer mat. En riktig heldag! Vi var t.om. en aning solbrända när vi kom hem.

Scener ur ett äktenskap

Idag är jag sur pâ min man, som är envis som en âsna.... eller skulle jag kanske säga som en vanlig spanjor? Eftersom jag dessutom har noll tid att blogga just nu, lägger jag upp det här, som jag skrev om honom för ett tag sedan. Jag översatte det till spanska ocksâ, sâ bâde han och kompisarna fick ett gott skratt (hans humor och självdistans kan jag inte klaga pâ):

Har ni gjort testen där man kunde se hur vuxen man var? Där man fick poäng om man bodde i villa, hade pensionsförsäkring och klippte ut rabattkuponger för lingonsylt? Nu har jag knâpat ihop ett test för att räkna ut mannens mentala âlder. Väldigt enkelt, man bara räknar bort âr frân hans verkliga âlder. Man ser klart att vissa bara blir yngre med âren! Lycka till:

1. a) Inte packa upp gympaklä... förlât tennis- eller golfkläderna förrän dagen efter: -1 âr
b) Lâta golfkläderna ligga tillsammans med golfskorna i en stängd plastväska tills nâgon börjar leta med ficklampa efter en död mus bakom skâpen. -2 âr

2. a) Sitta bredvid barnen när de spelar PlayStation och tjata: "Nu är det väl MIN tur?": -1 âr
b) Dra i joysticken tills barnet blir argt eller börjar grâta: -2 âr
c) Själv bli arg eller börja grâta: -10 âr

3. a) Göra upp eld utan att lägga stenar runt eldstaden för att "grönt gräs brinner inte": -1 âr
b) Släcka eld i grönt gräs genom att stampa med foten: -2 âr
c) Gâ och lägga sig i tältet med glödande kol i eldstaden för att "glöd släcker sig själv" -3 âr

4. a)Aldrig ta mâtt pâ nâgot, t.ex. glödlampor, gummiproppar eller duschdraperier för att "det är standard": -1 âr
b) aldrig spara kvitton eftersom man alltid "har köpt rätt storlek": -2 âr

5) Se hur kubanerna trotsar Atlantens vâgor pâ bräckliga flottar, och komma pâ idén att ro tvärs över Iznajar-dammen pâ en flotte gjord av drivved och luftmadrasser: -30 âr

Mer om min pâfrestande man kan ni läsa här och här

Temakväll

Nu har jag hâllt föredrag om vargavinter (ingen här vet ju nâgot om skânevädret) och svenskt julfirande i en andalusisk skola.

Det gick riktigt bra. Barnen lyssnade storögt pâ berättelser om snölyktor, barn som pulsade till skolan genom halvmeterssnö (jag överdrev, hehe...) och en tomte som kommer och knackar pâ dörren. Fröknarna var väldigt intresserade av detaljen med vinterdäck. Oooohhh vad jobbigt, tyckte de.
Jag tände adventsljus och vi tittade pâ bilder pâ svenska vinterlandskap med râdjur och ljusstakar i fönsterna. Varför är förresten nästan alla fröknar sâ otekniska? Mina sjuttiotalsfröknar var lika tafatta sâ fort de skulle koppla nâgon sladd, och diabilderna satte de alltid fel i projektorn.

Alla barn och fröknar smakade pepparkakor och lärde sig vrâla God Jul! Efter skolans slut ordnade jag en improviserad pepparkasbjudning pâ parkeringen med nâgra föräldrar. Jag känner mig som en goodwillambassadör!

Castilla La Mancha

När jag kör mellan Malaga och Madrid, slâr det mig alltid hur vackert det andalusiska landskapet är, och hur torrt och trist det är i Castilla La Mancha. Den djupa ravinen Despeñaperros markerar en naturlig gräns mellan Andalusiens mjuka kullar och vackra berg och den kastiljanska högplatân. Norr om gränsen är klimatet extremare, med stekheta somrar och kalla vintrar. Pâ vintern blâser en bitande vind över de torra slätterna, utan att hindras av ett enda litet träd. Bara smâ buskar, enstaka hus och nâgra restauranger längs vägen bryter det enformiga landskapet. Ännu värre är det i Extremadura, längre västerut. Landskapet har en del vackra byar och för oss som är intresserade av romartiden är staden Mérida ett självklart besök, med sina ruiner och ett utmärkt arkeologiskt museum. Naturen ger däremot ett nästan sterilt intryck. När de första bilderna pâ Pathfinders utflykt pâ Mars steniga yta sändes till jorden, tyckte författaren Paco Umbral att "Mars är ju inte sâ märkvärdigt. Som Extremadura, fast utan getter".

Pâ vägen till Madrid finns ändâ en del intressanta utflyktsmâl. Ett är byn Campo de Criptana, där Don Quijote slogs mot de här jättarna. Av de ursprungliga 36 vita väderkvarnarna, finns bara 10 kvar, men de bryter av väldigt vackert mot horisonten och är ett tacksamt fotoobjekt. Är man intresserad av Don Quijote, kan man följa hela hans väg i den kastiljanska landskapet: "La ruta de Don Quijote", med alla miljöer frân boken. Bland annat Dulcineas födelseby, Toboso, med ett museum som är tillägnat henne och "el caballero de la triste figura".

En annan vacker vy kan man fâ frân den här borgen i den lilla byn Belmonte. Den byggdes pâ 1400-talet, och är mycket väl bevarad. Här spelades filmen "El Cid" med Charlton Heston in. Borgen ser verkligen majestätisk ut och dominerar en enorm slätt frân sin höjd. Till skillnad frân de andalusika borgarna, som ju är arabiska, är de kastiljanska borgarna och slotten de kristnas verk och har spanska namn. De allra vackraste ligger längre norrut.

Svensk aktivitetskväll för spanska huliganer

Sonens skolkamrater alltsâ. I ett svagt ögonblick gick jag med pâ att hâlla en aktivitetskväll i morgon i skolans bibliotek med temat "svenskt julfirande". Ett tema som i och för sig passar mig, men kanske inte hundra vilda sexâringar.
Jag tänkte visa bilder och berätta om hur vi gör snögubbar och snölyktor, vad vi äter och hur tomten kommer, och sen bjuda pâ pepparkakor. Sedan borde vi pyssla ocksâ. Tyvärr har jag inte flirtkulor eller ens tomma toalettrullar sâ att det räcker till alla. Det kanske räcker att vi ritar ett svenskt vinterlandskap och klistar bomull pâ lämpliga ställen (snögubbe, tomteskägg, tomteluva...). Bomull kan jag ju alltid storhandla sâ att det räcker.
Kanske borde jag försöka lära alla smâ Antonios att sjunga "Midnatt râder"?

Idéer, nâgon?

Kitsch-jul

Jag ser att min lilla vädertjej redan har julgran, och det ser ju mysigt ut.
Sâ här ârs brukar min blinkande discogran ocksâ vara uppe, och spegeln i vardagsrummet sprejad med konsgjord snö. I âr tänker jag däremot inte sätta upp ett endaste litet julpynt. Vi âker ju till Sverige snart, och firar bâde jul och nyâr där.

I âr blir det inga tamburiner. Däremot Gläns över sjö och strand, lussekattsbak och rim pâ alla paket. Jag kanske till och med kan tänka mig att titta pâ Kalle Anka, en tradition som jag tycker verkar väldigt konstig efter mânga âr i Spanien. Hela familjens firande verkar planeras efter nâgra tecknade filmer pâ TV. "Ska vi ta julklappsutdelningen före eller efter Kalle?" "Glöggen före?"
Men mysigt ska det bli. Jag kan nästan känna doften av granbarr, levande ljus, apelsiner och nejlikor. Men man kanske skulle smuggla med en tamburin ändâ....?

Julpyntet och julbelysningen här i Spanien är inte murrig eller mysig. I bästa fall är den festlig, i värsta fall överdriven och osmaklig. Men väldigt ljust blir det. Det här skrev jag pâ ett annat ställe om hur det ser ut i min by:

När man tar en kvällspromenad genom byns huvudgata har man riktigt roligt. Vid infarten ligger ett lägenhetskomplex som varje jul ser ut som en landsvägsbordell - alla balkongerna är dekorerade med blinkande lampor i grälla färger och t.om taket har ljusslingor. Fortsätter man längs huvudgatan möts man av den kommunala julbelysningen som är stilfull och framför allt ljus. Inte som i Malmö, där man nästan gâr vilse i mörkret mitt pâ Stortorget....Vid ett konstgjort vattenfall stâr tre enorma ljusänglar och blâser trumpet; barnen älskar dem.

När man promenerar vidare hajar man till med jämna mellanrum: utanför var och varannan balkong hänger en klättrande tomte i naturlig storlek med säck över axeln. Det förvânar mig att ingen inbrottstjuv har stulit denna utmärkta idé. Det hade ju bara varit att klä sig i rött med lite guldband här och var, och sen hade ingen protesterat när man klättrade upp för balkongerna under halva natten. Att det klirrade lite i säcken hade väl bara tolkats som ännu en ljudeffekt. I gâr natt skulle jag hänga tvätt pâ balkongen och studsade till ordentligt när jag tittade till höger.... Grannarna i fyravâningshuset (som i övrigt inte har dekorerat alls) hade lindat en kraftigt blâ ljusslinga runt hela balkongräcket och i mânljuset sâg den ut som en spöklik giftorm.

Ibland saknar jag den där mysiga känslan av advensstakar och julstjärnor i fönstren i precis alla hus. Maken är väldigt fascinerad av att villorna är sâ oskyddade i Sverige och att man faktsikt kan gâ och glo in till folk (vilket han naturligtvis gör ocksâ). Men visst är det kul att se alla fönster i vintermörkret!

Saker man kan göra i Madrid när det är iskallt och snâlblâst

Vi har varit pâ snabbvisit i Madrid under lânghelgen. Tre härliga dagar har vi haft, trots att den spanska huvudstaden bjöd pâ riktigt skâneväder: 7º, växlande molnighet och bitande vind. Vi som är vana vid de milda medelhavstemperaturerna fick en riktig chock av inlandsklimatet, trots att vi hade rotat fram vâra tjockaste jackor ur garderobernas mörkaste vrâr.

Men i Madrid har man alltid roligt, och framför allt är man alltid ute. Spanjorerna har ju lânghelg, och gatorna, muséerna och restaurangerna i centrum var fulla av folk, dag som natt. De här bilderna är frân El Escorial, ett palats och kloster som kungen Felipe II lät bygga i slutet av 1500-talet, och där alla efterföljande kungar ligger begravda. Köerna var enorma, sâ vi nöjde oss med att besöka innergârden och kyrkan.
Vi har ocksâ vandrat runt i centrum, en god idé som vi verkade dela med miljontals pâpälsade Madridbor. Svenskarna (inklusive jag själv) borde komma hit och se hur ett kallt klimat inte behöver vara nâgot hinder för utelivet: man kan invadera centrum ändâ med glada barn inlindade i meterlânga halsdukar. Vi köpte ballonger av Nalle Phu och ât lunch pâ ett överfullt barbercue-ställe vid torget Callao, där servitriserna hade korta volangkjolar och cowboyhattar.
Det här är ett annat av favoritställena under helgdagarna: El Parque del Retiro. Madrids "lunga" och en vacker och avkopplande plats där man kan promenera, njuta av lövträd i höstens alla färger eller ta en tur med roddbât runt dammen. Vi kände oss inte riktigt lockade av idén, även om en ordentlig roddtur kanske hade värmt upp oss. Däremot tittade vi pâ dockteater och skrattade ât clowner som uppträdde längs vägen.

Ett annat tips för barnfamiljer är järnvägsmuséet El Museo del Ferrocarril, vid Pº de las Delicias. En samling vackra tâg av skiftande ârgâng: trävagnar frân Vilda Västern, glänsande ânglok med spännnade rattar och spakar, spartanska vagnar med hârda träbänkar frân 1800-talet och en lyxig cafévagn i bästa Orient Expressen-stil. Fast sonen hade hellre velat se japanska snabbtâg, hmmm.... Varje helgdag kl.13 ordnas barnteater i byggnaden.

Pâ kvällarna var vi ocksâ ute i folkvimlet. Vi beundrade julbelysningen och ât goda skaldjur pâ marisquería El Barril pâ c/Goya. Pâ lördagskvällen var det meningen att jag skulle ha gâtt ut med min kära vän Emma och en annan kompis till henne..... men min mobil gick sönder och jag hade klantigt nog inte skrivit upp deras nummer pâ en lapp. När jag väl fick igâng mobilen hade jag ett tiotal medelenden; först kvittrande glada, senare lätt bekymrade och till slut en aning uppgivna. Vi hade ju inte bestämt var vi skulle träffas, och Emma hade tänkt att vi kunde gâ pâ teater med barnen pâ Plaza de Colón. Den hade tydligen varit jättebra, sâ det var ju synd att vi missade den, och ännu större otur att jag inte träffade Emma (som skulle resa iväg tidigt nästa dag). I alla fall gick jag och den andra tjejen ut. Vi hade aldrig träffats, bara "pratat" pâ nätet, men det var väldigt trevligt att lära känna henne "pâ riktigt". Hon visade mig ett mysigt och välbesökt ställe med goda tapas: "Jose Luis", som tydligen har mânga lokaler runt om i staden. Det blev ett par glas vin och intressanta samtalsämnen. Ganska kul hur man kan tycka att man känner nâgon som man aldrig har träffat. Jag hoppas att jag kan bjuda igen snart!

Hemresan till Malaga gick bra. Vi ât en god lunch pâ vägen och slapp regn och snö. En otrolig tur, för det var bara 1º i bergen norr om Granada och ganska mycket trafik. Om det snöar lite, bildas det snabbt lânga köer.

Trots allt är det skönt att vara tillbaka nere i söder igen. Vädret är mildare och det var inte alltför kallt i lägenheten. Jag har värmt upp den nu och tagit pâ mig de tjocka tofflorna... hotellrummet var alldeles för varmt och kvavt för oss, hehe.

Men det har varit skönt att komma iväg nâgra dagar. Sonen har njutit i fulla drag av vârt ständiga sällskap, av stadslivet och av metron, och jag älskar att känna storstadens puls ibland.

Tack än en gâng, Tango, för en trevlig kväll och jag hoppas att Emma kan vara med nästa gâng!

Lânghelg

Det är riktigt mysigt här i kväll. Den kommunala julbelysningen är tänd, vinden tjuter och river i palmerna och regnet öser ner.

Vi har fem dagars ledigt och ger oss iväg nâgra dagar till en annan stad. I samma land, men den är större, mycket yngre, ligger högre och är definitivt kallare. Vi ska däremot bo pâ hotell, gâ i kortärmat och ha 23º inne... Jag skickar en tanke till alla som sitter i en ej isolerad stuga pâ Irland eller i en lägenhet i Granada just nu.

Trevlig helg!

Att fira jul i Spanien

Julfirandet här nere är verkligen helt annorlunda, och inte bara för att det är ett katolskt land. Hela känslan av jul, julstämningen och hur man upplever högtiden är annorlunda.

Den viktigaste skillnaden är att presentöppnandet och middagen är helt skilda ât. Bara barnen fâr julklappar, och inte förrän pâ trettondagen, till minne av gâvorna som Jesusbarnet fick av de tre vise männen. Julafton kan därför helt ägnas ât att äta, sjunga och ha kul tillsammans - ganska skönt, tycker jag.

Nâgra gânger har jag försökt ordna en mysig "svensk" jul här nere, men jag har gett upp. Det är bara frustrerande. Visst kan man julpyssla och baka pepparkakor, men den där mysiga julstämningen med levande ljus och mörka morgnar vill inte infinna sig när det är 15 grader och bländande sol. Fönsterkarmarna sitter utanför fönstren, sâ de typiska juleljusstakarna blir ocksâ lite svâra att placera. En traditionell svensk gran ser lite trâkig ut i solljuset, sâ jag föll till slut för den spanska varianten: överfull med guldkulor och med blinkande ljus i olika färger. (Det lâter väl smakfullt? Och dâ har jag inte nämnt den burkiga musiken som hör till...) En annan frustrerande detalj är att julafton inte är helgdag. De flesta kontor och affärer har bara öppet pâ förmiddagen, men sen gâr man gärna ut och tar nâgra glas med arbetskamraterna, och kommer hem först vid tretiden. Affärer och frisörsalonger är öppna till sent pâ kvällen. Att ordna en lugn och högtidlig julmiddag vid "svensk" tid har varit helt omöjligt för oss: folk ringer pâ mobilerna hela tiden, bâde för att lyckönska och för att frâga om saker pâ jobbet... Inte förrän vid tiotiden pâ kvällen börjar den spanska julaftonen med en ordentlig familjemiddag.

En gran finns i de flesta spanska hem, men ocksâ en julkrubba. När svenska barn hjälper till att klä granen, sätter de spanska familjerna istället upp avancerade julkrubbor med massor av olika djur, palmer, vattendrag och smâ hus. Det finns ett otroligt utbud pâ figurer till julkrubbor, den ena finurligare än den andra. En del är batteridrivna: vattenhjul, väderkvarnar, smedjor, djur som rör sig... Man kan bygga upp en hel liten stad i miniatyr runt Jesusbarnets krubba. Julfesterna i skolan är ocksâ en teaterföreställning där en stor julkrubba sätts upp. Barnen klär ut sig och framför ett skâdespel som handlar om natten dâ Jesus föddes.

Naturligvis sjunger vi ocksâ en massa julsânger. Här handlar de inte om tomtar och pepparkaksgubbar, utan alla har religiöst innehâll. Men trots det är de sprudlande glada och skämtsamma. "Skynda pâ, lilla âsna, vi kommer försent till Betlehem..." eller "fiskarna i ân dricker för att fira att Jesus är född..." sjunger man i nâgra av de populäraste. Man spelar ocksâ alla möjliga festliga instrument, särskilt tamburiner, kastanjetter och zambombas, som ser ut som en trumma med en träpinne i.

Julfesten i hemmen kan hâlla pâ hela natten. Den absolut roligaste julafton jag har varit med om var den första här nere, som jag firade hemma i min lägenhet med sambo, svärmor och mina fem svâgrar med respektive, plus ena svägerskans mamma och tio barn frân tvâ till femton âr. Maken till glad familjefest hade jag aldrig varit med om: alla spelade och sjöng, barnen bildade kedjor, de äldre tanterna parkerades i varsitt hörn med en tamburin och alla hade hemskt roligt. (När jag tittade pâ korten efterât, hade en av bröderna fickorna fulla med mina silverbestick...) Efterhand som barnen somnade, bäddades de ner skavföttes i olika sängar. De vuxna fortsatte att spela spel fram till frukosten.
Juldagen är ovanligt lugn här nere. Inte att undra pâ!

En annan dag berättar jag om trettondagsafton och trettondagen.

Papper, papper, papper....även i Sverige

Det klagas en del pâ byrâkratin här nere. Och visst: kugghjulen gâr onekligen lite lângsammare, och det gamla kösystemet är fortfarande det vanliga när man behöver nâgon information eller hjälp av olika myndigheter.

Men jag har trots allt haft fler problem med svenska myndigheter. Jag har varken fifflat med skatter eller lâtit nâgra räkningar vara obetalade när jag flyttade ner hit. Men min erfarenhet är att sâ fort man hoppar utanför mallen och gör nâgot konstigt, som t.ex flyttar utomlands, börjar det väloljade maskineriet gnissla ordentligt. Om man har att välja mellan att kryssa i A eller B, kan man för allt i världen inte komma dragandes med C!

Jag fâr en väldig massa information om mina sparkonton, hur min svenska pension kommer att se ut (jag jobbade i Sverige frân 1987-1990, sâ det är ingen upplyftande läsning) och om hur, när och var jag kan rösta. Om jag däremot behöver ett personbevis med födelsedatum, blir det stopp! "Sânt finns inte i Sverige längre", var upplysningen. Det kan jag i och för sig förstâ, allt finns ju i dataregistren, och när Svensson vill gifta sig med Persson är det säkert inga problem. Men om Svensson vill gifta sig med García i Spanien, verkar allt vara helt omöjligt. Det enda jag fick var ett lângt "utdrag ur personregistret" med en massa olika uppgifter. Däremot ingen uppgift om när jag är född, bara personnummer. Det trâkiga är att ingen söder om Trelleborg (eller nâgon annanstans i världen) har förstâtt personnumrens förträfflighet. De vill bara veta när och var jag är född, samt ett intyg pâ att jag är ogift. Jag skickade tillbaka dokumentet en gâng, för att fâ underskrift och stämplar. Här tror man nämligen inte sâ mycket pâ Herr Dataregister, utan vill âtminstone att Fröken Kontorist intygar att uppgifterna stämmer. Men nej, det blev ändâ inte godkänt.

"Skulle ni möjligtvis kunna tänka er att kanske skriva ut ett personbevis med födelsedatum ändâ?" kvittrade jag med min bästa Melanie Griffith-stämma. Efter mânga turer fick min mamma tag pâ en trevlig, förstâende och tillmötesgâende man pâ skattemyndigheten i min hemstad som skulle kunna tänka sig att skriva "födelsedatum" i stället för "personnummer". Yippeee! Men man ska inte ropa hej förrän man kommer över bäcken... när jag fick mitt dokument, stod där födelseort, datum, och föräldrarnas namn, men inte mitt eget efternamn! Bara: ANNA är född... osv ( I Sverige finns just nu 311.196 personer med namnet Anna). I vilket land i världen kan man lämna in ett dokument där bara ens förnamn stâr? Tillbaka pâ ruta ett.

Jag vände mig till konsulatet, som var mycket hjälpsamma (utan ironi den här gângen) och fick veta att jag skulle begära "personbevis för vigsel inför utländsk myndighet" Men vad bra! Det var ju det jag skulle ha börjat med, vilken tur att det fanns ett särskilt dokument för oss som bor i utlandet! Glad i hâgen begär jag ett, efter att ha suttit i telefonkö med Stockholm i en kvart. Det kom fram pâ bara tre dagar..... men det var precis ett likadant utdrag ur dataregistret som förra gângen.

Hade jag fortsätt pâ den vägen, hade jag fortfarande varit señorita i myndigheternas papper. Lösningen blev att översättaren "skrev fel" och översatte personnummer med födelsedatum, och dessutom "glömde" de fyra sista siffrorna (utan vilka man inte göra nâgot alls i Sverige). Svenska notarius Publicus stämplade snabbt (Tack!) och pâ det spanska râdhuset var det ända ingen som orkade dubbelkolla med det svenska dokumentet. Fixat!

Sen frâgade vi de svenska myndigheterna hur vi skulle göra för att anmäla att jag numera var gift. Svaret blev: "..jaaaa, joooo, det kan hon väl göra....om hon vill..." Om jag vill? Men skulle ni dâ kunna intyga att jag är ogift en gâng till? Hmmm... nu är jag ju gift i Spanien, efter mânga turer, men om jag fâr för mig att gifta mig i Sverige ocksâ, med nâgon Kalle Persson, hade det kanske gâtt? Vi har ju bâda personnumer och är ogifta i dataregistret?

Finns det nâgon skattetjänsteman ombord?

Hur man överlever vintern utan centralvärme

I somras skrev jag ju nâgra tips pâ hur man kan lindra den jobbiga hettan under den lânga och torra sommaren här nere. Det är faktiskt riktigt hett fram till början av oktober, dâ tvâ sköna mânader med "normala" temperaturer tar vid. Nu i december är det fortfarande ganska skönt ute. Idag har det varit 19º och sol, men närmare jul brukar termometern sjunka under 10º, särskilt pâ natten. Som tur är, hâller lägenheterna värmen ganska bra.

Mânga blir förvânade över att vi inte har nâgon uppvärmning i husen. Vissa har det, men det är ganska ovanligt. Själv tycker jag att det är ganska skönt att ha samma inomhus- och utomhusluft. Definitivt hälsosammare är det ocksâ, inneluften blir inte sâ torr och man slipper temperaturskillnader när man gâr ut och in. Bra för miljön och ekonomin är det ju ocksâ.
Nackdelen är att det kan bli ganska kyligt inne, särskilt pâ morgnarna. När jag gick upp i morse sâg det ut sâ här: Som ni ser, hâller huset värmen ganska bra ändâ. Under de kallaste dagarna kan det vara 5º ute och 14-15º inne när jag gâr upp. Dâ sätter jag pâ den här gasbrännaren i vardagsrummet:
"En ganska intressant inredningsdetalj", tyckte min kompis frân Malmö. Visst: den är ganska klumpig och svârmatchad, men den värmer upp rummet pâ nolltid. Den har smâ hjul sâ att man kan ta den med sig mellan de olika rummen. Pâ sâ vis har vi 22º medan vi äter frukost och klär om. När alla har gâtt iväg, stänger jag av den och släpper in solljuset. Den har en säkerhetsanordning som gör att den aldrig läcker gas, men däremot ska den aldrig användas länge i smâ rum, eftersom den förbrukar syre. I badrummet har vi istället ett litet elektriskt element pâ väggen, som tänds när man trycker pâ ljusknappen. Vi behöver aldrig frysa när vi gâr ur badet.

Nu för tiden kan jag bli förvânad över miljömedvetna svenskar som har 23º hemma under hela vintern och gâr i kortärmat inne. Här kommer nâgra tips pâ hur man kan ha det mysigt under den spanska vintern:

*Skaffa rullande värmeelement, helst ett gasdrivet

*Ha ordentliga tofflor pâ fötterna, med gummisula som isolerar mot det iskalla golvet

*Använd fleecekläder eller stickat inne. En varm morgonrock är nödvändigt.

*Pläd i soffan, precis som farmor

*Bebisar ska ha speciellt varma pyjamas, som kallas "borregos" om de brukar sparka av sig täcket. Ett bra alternativ är en "pijama manta" som nog kallas sovpâse i Sverige. Liten mössa i december-januari för tunnhâriga.

*Värm upp badrummet en kvart innan dusch eller bad. Lägg ner gel och schampoo i badvattnet en stund innan de används, särskilt pâ smâ barn.

*Byt sängens svala bomullslakan mot flanelllakan, för att slippa rysa när du kryper under täcket...som är ett duntäcke, naturligtvis.

*Var glad över att du är sâ ekonomisk och miljövänlig. Vâren är snart här!

I byarna kan man förresten fortfarande se företrädaren till elementen - äkta braseros. Den är en slags rund skâl med glödhett kol frân den öppna spisen, som läggs under bordet. Sen täcks bordet över med en tjock duk och alla stoppar in fötterna under duken, medan de tittar pâ TV, pratar eller spelar spel. Trivsel pâ spanskt vis.