Jag läste en artikel för ganska länge sedan om en svensk familj som hade flyttat hem efter mânga âr i Madrid. Inte särkilt intressant, men pappan i familjen hade en âsikt om sina spanska kollegor som enligt mig verkligen är att slâ huvudet pâ spiken.
"När en svensk inte vet nâgonting, säger han det. Spanjoren chansar"
Visst är det sâ! I arbetslivet fâr man alltid försöka bedöma om vederbörande verkligen vet vad han talar om, eller om han drar till med nâgot för att inte verka ovetande.
I familjelivet kan man nästan alltid utgâ frân att han är helt ute och reser....
Min sambo är det absolut bästa exemplet pâ det här tankesättet. Han skulle aldrig erkänna att han inte har den blekaste aning om vad han hâller pâ med. Än mindre skulle han frâga nâgon (och definitivt aldrig mig)
När han t.ex skulle byta en halogenlampa i vardagsrummet gav han sig iväg till affären utan att ha den gamla med sig. När jag pâpekade att han âtminstone kunde mäta den, fick jag veta att det var "standardstorlek".
Naturligvis kom han hem med fel storlek och âkte tillbaka till affären igen. Inte heller den här gângen hade han lampan med sig för "det fanns bara tvâ storlekar och dâ mâste det ju vara den andra...."
Vi har fortfarande ingen fungerande lampa. Det värsta är att han inte sparade kvittona heller.
Men det absolut roligaste var när vi var pâ ett hotell i Valencia, mitt i centrum och med mânga vâningar. När vi fick nyckel nº 1135, sade han tvärsäkert: "Den första ettan betyder ingenting - det är rum nummer 135" Vi âkte upp till första vâningen och han försökte fâ in kortet i nº 135 i ungefär en kvart medan jag visslade och tittade i taket.
Till slut gick han med pâ att lâta mig försöka.
Jag tog kortet, sonen och väskan och âkte upp till elfte vâningen, öppnade rum nº 1135, installerade mig, sköljde av oss, packade upp lite och satte pâ Tv:n medan mannen fortfarande satt pâ första vâningen och surade.
Ni kan tänka er hur roligt det kan bli pâ ett företag där chefen alltid har rätt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Haha vilken rolig man ;) Måste ändå vara skönt att ha en spansk man när man bor här. Min svenska man och jag har ju båda lika dålig koll på hur allt funkar och vad och vem som är vad och vem.
Kul blogg du skriver. Jag ska genast över till minsida och länka dig ;)
Ja, det är ett..öh..ständigt äventyr ;-)
Annars tror jag att det spanska samhället är ett av de lättare att "komma in i". Mest för att alla pratar sâ mycket, är hjälpsamma och gärna förklarar.
Det är säkert svârare för utlänningar i Sverige.
ja det tror jag också. Spanjorer är väldigt hjälpsamma och vänliga och som svensk känner man sig bara välkommen. Kan nog vara värre för afrikaner
Hej Nadia!
Kul att du har hittat hit!
Ska titta in hos dig ocksâ...
Post a Comment