Uppkäftig GPS

Som jag har skrivit tidigare, har ju spanska män alltid rätt. Även när de inte är helt säkra pâ sin sak....

Av samma orsak pâpekar de gärna för andra (särskilt för kvinnor) att de har fel, och hur de skulle ha gjort istället. Även om de inte är helt 100% säkra pâ att de verkligen har fel.

Min man är ett praktexempel. Om jag säger vitt mâste han säga svart. Vi kan ha hemskt givande samtal som dessa:

Mannen: Jag hoppar över kaffet idag.
Jag: Jag ocksâ. Det är inte sâ lockande i den här värmen.
M: Nej, det är absolut inte därför. Jag känner helt enkelt inte för kaffe.
J: Jasâ, varför det?
M. Det är sâ himla varmt!!

eller:

J: När kom ni fram? Vid midnatt ungefär?
M: Nej, mycket senare. Klockan hann bli tolv innan vi kom fram.

eller:

M: Vilka jobbiga grannar!
J: Ja, verkligen! Vilken tur att de bara är här pâ somrarna.
M: Där tar du fel. Hela sommaren stannar de!

Som tur är har vi massor av gemensamma intressen och mycket annat att prata om ocksâ. Men det absolut bästa är ni vi âker pâ semester, särskilt med bil och till ställen vi aldrig har varit pâ förr. Â andra sidan har jag en känsla av att pâ den punkten är män ganska lika överallt. De tror sig ofta kunna hitta vilken geografisk punkt som helst utan att frâga eller titta pâ kartan.
Däremot inte barnens pyjamas, som alltid ligger i samma lâda, t.ex.

Nu har vi fâtt ett erbjudande att lâna nâgra vänners GPS för att bila till Sverige härifrân. Det blir inte av i âr, men förhoppningsvis nästa.
Det känns onekligen tryggt och bra.
Fast jag undrar i mitt stilla sinne om den där GPS:en har en mansröst eller kvinnoröst? Om det är det senare är det ju upplagt för problem. Det kommer att lâta sâ här, bland de franska vinodlingarna:

Sensuell men metallisk kvinnoröst: Ta av till höger vid nästa korsning!
Min man: Höger??? Men det är ju norrut vi ska, och vi har ju solen i ryggen! Dessutom har vi minst fem kilometer kvar innan vi ska svänga av. Enligt mina beräkningar.

Det kan bli hur kul som helst att bila genom Europa...