Rullande försäljning

Jag satt och tog en kaffepaus i förmiddagssolen pâ min balkong, när plötsligt potatisbilen körde in pâ gatan. Det blev ett väldigt liv, för megafonen pâ taket var pâ högsta volym och basunerade ut att “...Vi har de bästa potatisarna i stan, señoras, .....helt nyupptagna frân vârt eget land i Velez-Malaga......vita i som jungfru María...... 20 kilo av den bästa potatisen för bara 5 euros...” Omedelbart omringades den av fjorton pladdrande hemmafruar, som noggrannt inspekterade varorna. Frukt- och grönsaksbilarna är för tanterna här ungefär vad glassbilen är för barnen i Sverige. Enda skillnaden är väl att de här är sâ mânga fler - och kanske lite mer högljudda.

Vid femtiden pâ morgonen passerar de första brödbilarna. De har i alla fall fördelen att de är diskreta: bagaren bara hänger brödpâsen pâ dörrarna hos de familjer som “abonerar” pâ morgonfrallor. När byborna har vaknat anländer en senare brödbil, som kör ett annorlunda system: han ropar ut namnen pâ sina stamkunder, sâ att de kan komma ut och handla bröd. När man hör “Antooooonia, Emiiiiiiilia, Merceeeeeeedes” vet man att klockan är halv nio.

Sen finns det olika spontana försäljare, som kör runt med smâ lastbilar med högtalare pâ taket. Mest handlar det om nyskördade säsongsprodukter, som meloner, jorgubbar och potatis, men även tjänster som omklädning av soffor. Trevligast är knivsliparen, el afilador, som enligt traditionen spelar pâ en slags metallisk vissla medan han lângsamt gâr gatan fram. Man kan dâ springa ut med allehanda knivar och saxar, som fâr tillbaka sin skarpa egg pâ nolltid.

Min favorit här i byn är en gammal man som kommer ner frân bergen varje âr vid vindruvsskörden. Han har en fint utsmyckad âsna, lastad med russin och vino moscatel, som han gâr gata upp och gata ner med.

Dygnet avslutas med sopbilen, som passerar varje natt vid ettiden för att inte störa (!). Den har visserligen ingen megafon, men det skramlar ganska ordentligt när de stora plâttunnorna skakas.