Underliga vanor och bidragsmentalitet

Svenska turister i Spanien har en del lustiga vanor, som att ha shorts mitt i vintern. Har man balkong måste man också tvunget sitta på den och äta lunch och titta ut över palmerna - även i den stekheta augustisolen eller i kall januariblåst.

Jag känner att jag också har en del lustigheter för mig i Smålansskogarna. För mig är det mysigt att gå upp tidigt på morgonen och läsa tidningarna på verandan, med regnet skvalande från taket. Jag ler glatt med kaffekoppen i handen när grannen går ut med hunden i blåställ. Han undrar nog vad det är för fel på mig.

Som vanligt hinner jag reta upp mig ordentligt på en del artiklar i lokaltidningen. Förra veckan var det en stort artikel om en pappa som berättade om hur han med hjälp från sjukhuset i Kalmar hade lyckats få sina barn att ha en sundare livsstil. För två år sedan vägde sonen 55 kilo, sju år gammal. Men han ville gärna ha mer hjälp: det skulle bli billigare för kommunen att "köpa in ridlektioner eller badmintontimmar" istället för att ta hand om överviktiga barn, menade han.

Visst har han en poäng, men han glömde visst sitt ansvar som förälder. Investera själv i dina barn, för tusan! Att lägga 30 kilos övervikt på en sjuåring har knappast varit gratis. Antingen kan man skriva upp barnen på någon aktivitet eller själv röra på häcken och spela badminton med dem.

En annan gång var det någon som tyckte att man borde få någon typ av resebidrag om man var arbetslös, för det var ju synd om barnen som inte hade något att berätta när de kom tillbaka efter sommarlovet. Är det synd om barn som "bara" har tältat, grillat korv, gjort cykelutflykter och badat under sommaren? Eller är föräldrarna så fantasilösa att de inte kommer på något alls att göra? Jag hade hellre använt pengarna till barn som det verkligen är synd om.

I övrigt har jag tack vare SvD lyckats fatta vad det är den nuvarande regeringen vill göra med svensk sjukvård. Men det får jag ta i morgon.

Vad behöver man för att plocka den här blomman?

Fågelvägen till Tanger

Kungen av Marocko firade sin bröllopsdag i helgen och hade bland annat bjudit flygklubben i Velez-Malaga att vara med och fira. Allt var betalt, både hotell i Tanger och restaurang. Bara att starta de en- och tvåmotoriga planen och ge sig iväg.

Min man var med och flög och det hade varit en helt otrolig resa över sundet i strålande solsken. Väl på flygplatsen i Tanger blev det flyguppvisning och fallskärmshoppning, senare middag på hotellet.

Maken hade aldrig varit i Marocko och blev positivt överraskad av Tanger. Allt i centrum var rent och välordnat och maten var underbar, men mest gillade han folklivet på gatorna och de vackra cafeerna.

Jag börjar så smått undra vad jag gör här.... nu åskar det igen, så jag drar ut kontakten.

Astrid Lindgrens Värld och Lilla Landet

Igår vaknade jag med en känsla av att allt inte riktigt var som vanligt. Just det - det regnade inte! Vi gav oss snabbt iväg till temaparken Lilla Landet, några kilometer norr om Vimmerby, där vi sedan tillbringade förmiddagen.

Lilla Landet är hela Sverige i miniatyr. Man börjar med att gå över Öresundsbron och vandrar sedan vidare genem Sveriges alla landskap, med typiska byggnader, ett sågverk, kolmilor och en stavkyrka där även vuxna kan gå in. På Östersjön kan man ta en tur med trampbåt, Kebenekaise kan bestigas och vid Norrbotten finns en inte-röra-marken-bana och en hölada där barnen kan hoppa i höet. Hela rundan har dessutom gott om traditionella aktiviteter; man kan kasta stövel i Dalarna, kasta lasso om en ren i Lappland och prova på att hoppa säck och gå på styltor. I de olika husen kan man läsa lite om byggnadsstilen i varje landskap och lyssna på dialekterna. Riktigt kul för alla åldrar.

Ganska synd att så få hittar hit, men jag vill verkligen rekommendera ett besök. ALV är just nu knökfullt med folk och har köer på upp till en timme till vissa aktiviteter. I Lilla Landet finns det gott om plats och det är både roligt och lärorikt. Längs väg 34, på väg till Vimmerby från Linköping, tar man bara av till höger några kilometer innan man kommer fram (det står Lilla Landet på en brun skylt).

Nordöstra Småland är ett toppenställe för barnfamiljer att semestra i: fint väder med fler soltimmar än de västra delarna, underbar natur och massor av idylliska badsjöar. Förutom Lilla Landet och ALV, finns också en Bullerby och Emils gård uppbyggd, lite längre söderut längs samma väg. Man behöver bara göra en avstickare mot Pelarne, där man dessutom kan titta på en fantasktiskt fin stavkyrka. I Mariannelund finns ett äkta karamellkokeri där man kan köpa färska marknadskarameller och också se hur de tillverkas. Det är bara att ta framkartan och planera. Ett bra tips är att sen fortsätta mot Kalmar och Öland.

Enda haken är att lokalbefolkningen inte är så företagsam när det gäller att marknadsföra sina trakter, eller komma med kretiva ideer. Det populära och fullsatta Pippi-hotellet i Vimmerby drivs av holländare, medan de flesta andra hotell och matställen är ganska sunkiga och har tråkiga femtiotalsskyltar.

Det här hade varit ett paradis för spanska barn t.ex.

Ordlös onsdag - Mors lille Olle

Spanska dialekter

Jag har tidigare skrivit här om mitt numera andra modersmål – den andalusiska dialekten. Men på uppmaning av Pumita skriver jag nu lite om hur spanskan talas i olika delar av landet.

Det kommer inte att bli särskilt objektivt, eftersom jag gillar andalusiskan. En andalus har ofta glimten i ögat och vet hur man berättar en rolig historia. Längre uppåt landet blir språket hårdare och talas med stort eftertryck. Om spanskan i Andalusien är perfekt för skämt, är spanskan i Madrid som gjord för att hålla tal eller att framföra klagomål.

Själv är jag inte så förtjust i Madridbornas sätt att prata. Förutom att de låter lite bryska och arroganta, har många av dem en del språkliga tics, som t.ex. ovanan att säga fuistes istället för fuiste (f.ö. lägger de nästan alltid till s i 2.a pers i pret.) eller att uttala alla c före konsonant som läspljud: diztado, atraztivo etc. En del andaluser har i sin tur ovanan att läspa på s:en, men de vet i alla fall att det är fel...

Den vackraste spanskan kan man hitta i städerna runt Madrid: Avila, Toledo, Salamanca mfl. I min mening talar de bättre än i huvudstaden och har ett lite mjukare och lugnare sätt att prata. I hela Castilla y Leon, Asturias och Cantabria uttalar man orden väldigt väl och det är lättare att förstå för en utlänning.

I Baskien tycker jag att man är om möjligt ännu bryskare än i Madrid. Baskernas spanska är mer korthuggen och de pratar ofta extremt mycket, riktiga monologer. Men det kan jag i och för sig förlåta dem, eftersom de har så god mat, bland annat en otroligt utbud av varierade pinxos, den baskiska varianten av tapas.

I Gallicien har man däremot en mjukare och lite sjungande dialekt. Deras språk, gallego eller galego, ligger nära portugisiskan, men är lätt att förstå både i skrift- och talspråk. När de talar spanska har de ett ljusare tonläge och en lite annorlunda betoning och melodi än i övriga Spanien.

Katalanerna brukar behärska sina två språk, katlanskan och spanskan, lika bra. Katalanskan är ganska lätt att läsa, men kan vara knepig att förstå utan träning. När katalanerna pratar spanska behåller de bland annat sina tjocka l och sina speciella uttal av vokalerna, men vissa katalaner har ingen brytning alls, utan pratar nästan med kastiljansk dialekt.

Spanjorerna har så klart gott om fördomar och invånarna i varje region anses ha olika egenskaper. Baskerna ska vara tjockskalliga, katalanerna snåla och högfärdiga, andaluserna roliga med lata, opålitliga och lågutbildade (många av de fattigare andaluserna flytade till Madrid, Baskien och Katalonien under 50- och 60-talen) Folk från Gallicien anses vara trevliga men lite ”bonniga”.

Själv gillar jag dialekten från Cadiz. Den får mig alltid på gott humör.

Träff med utlandsmammor

Jag sitter här med den femte koppen kaffe för dagen. Igår blev det ovanligt sent.

I den lilla, lilla byn Kosta i Småland var det nämligen årligt stormöte. En helt vanlig grupp på ca 20 mammor med barn i olika åldrar och tre medföljande makar. Pratglada och sugna på att dricka kaffe, äta kanelbullar och shoppa glas... och sedan fortsätta med olika svenska delikatesser, jorgubbar och vaniljvodka.

Vi är vanliga mammor med en sak gemensamt: vi har "en fot i Sverige och den andra foten någon annanstans", som en av oss skrev i en låtttext. En väldigt brokig skara:

Värdinnan har precis flyttat hem till Kosta, efter att ha tillbringat halva livet i Paris, med sin franske man och tre barn. En annan bodde tidigare i Lima, numera i Asuncion, där det är över 40 grader under 11 månader om året, med man och tre småbarn och en pappa som passar barn och kalas "Senior Morfar". I Sverige har hon sommarhus och två genomskinliga kompisar. En annan hade jag aldrig träffat tidigare, hon bor i Kuala Lumpur men är född och uppväxt i samma stad som jag, och efter en kväll kändes det som om vi hade känt varandra hela livet (Hej Dina!) . Några bor i Sverige, två i Spanien, en i New York och en i London.

Alla frös som hundar i den svenska sommaren, och vi uppfann det nya uttrycket vino filto, rödvin som intas med stelfrusna fingrar under en filt. Halvelva packade jag in sonen i bilen och gav mig iväg, men de flesta andra stannade tll nästa dag.

Vi ses nästa sommar!

Fortsatt svensk sommar

Tapas och sardiner på chiringuitos vid havet känns allt mer avlägset.

Jag befinner mig numera mitt i ingenstans, inte ens mobilen fungerar (jag trodde det var omöjligt?). Som vanligt följer jag mitt eget råd och ägnar mig åt samma nöjen som lokalbefolkningen. Sedan jag åkte upp från Skåne i lördags har jag hunnit med en hel del:

*Tvätta bort alger från husfasaden och skrapa bort gammal färg.

*Besöka hembygdsgård med veteranbilsutställning och dragspelsmusik

*Handla smågodis

*Handla i glassbilen

*Plocka blåbär

*Räfsa gräs

*Dricka kaffe på altanen, med skogen mitt emot.

Ärligt talat - jag tycker att det är jättehärligt! Jag har sparat en del nöjen, som att åka till återvinningen, loppismarknaden och gatuköket/pizzerian, som ligger bredvid en sunkig däckmontering. Logdansen hoppar jag över.

I morgon väntar en grupp vänner. Rapport senare.

Mystiskt meddelande

Min man är både prylgalen och oromantisk.

En ganska trist kombination - han hittar massor av saker han själv vill köpa, men glömmer alltid födelsedagar, bröllopsdagar och namnsdagar. I början av augusti brukar jag fråga om han vet att det snart är min födelsedag.

-Öööhh, jo, visst vet jag det, säger han med flackande blick. Senare brukar han gå och smygkolla mitt körkort.

Därför anade jag oråd när jag fick ett mail för några dagar sedan:

"Jag har redan köpt present till dig! Du kommer säkert att gilla den och använda den jättemycket!"

Antagligen är det något han själv ville köpa, men inte vågade... En GPS till bilen gissar jag på. Vi får se om tre veckor.

Ordlös onsdag - bättre än TV-soffan

Fler i kedjan

Hemkänsla och gamla vänner

Therese frågade för ett tag sedan om Sverige verkligen fortfarande kändes som hemma för mig.

Visst gör det! Trots att det känns lite konstigt i början, är det ju här jag har växt upp. Mina hemstäder ser likadana ut, naturen är densamma och t.o.m. artisterna känner jag igen. Dessutom bor min pappa kvar i huset där jag delvis har växt upp, och min son leker i trädgården där jag själv lekte.

Jag känner fortfarande samhörighet med mina jämnåriga och vet även precis hur gruppen av 40-talister brukar tänka och bete sig. När jag träffar mina gamla vänner kan jag knappt tro att det har gått flera år sedan vi träffades sist. Men det är hela 20 år sedan vi gick ut gymnasiet!!


Det enda jag totalt har missat är svenska tonåringar. De spanska tonåringarna har jag sett växa upp och jag vet hur de är. Men de svenska vet jag inget om. Är det någon som vill förklara varför man vill ha en "KK" när man är 20? Om man är en heltidsarbetande ensamstående förälder kan jag fatta grejen, men annars?

Svensk villasommar

Efter fem dagar i Sverige börjar det kännas som hemma.

Spanien är som bortblåst och jag känner mig som jag aldrig har gjort annat än grävt i potatisland, plockat smultron och badat i iskalla sjöar... Jag tar snällt kassar med mig till ICA och drar själv mitt kontokort (...och fick lära mig att antingen knappar man in koden, eller så skriver man på kvittot). Veckan har varit helt ljuvlig med omväxlande väder och jag har hunnit träffa vänner och familj. Bland annat har jag blivit bjuden till en gammal kompis helt underbara sommarstuga i Vejbystrand - vilken natur! Lite barnfri shopping i typiska svenska affärer och en latte med en kompis hann jag också med.

Som vanligt ser jag Sverige med spanska ögon de första dagarna. Här är lite av vad jag har observerat hittills:

*Förutom panelgardiner, tygtavlor och vaxdukar med mönstret frökapslar, kan man nu även köpa klänningar med frökapslar på. Hurra, det blir det första jag gör!

*Jag hade fel om crocs, det finns inte så många. Har bara sett en kille, snygg och snyggt klädd, men med giftcobregröna crocs och tubsockor. Det såg ut som om han hade trampat i ungarnas slime...

*Hur än modet ser ut, är 90% av sydsvenskarna klädda i färgerna beige, khaki och natur.

*Alla tjejer har lågskor - men de är ändå minst 10 cm längre än spanjorskorna

*Man kan hitta bröd i affären som bakades för 8 dagar sedan.

*Alla medelstora städer har en massa rondeller med konstverk i mitten. Men under skulpturen står ogräset en meter högt. Var är logiken?

Nu börjar jag vänja mig och tycker att jag aldrig har gjort annat än bott här. Dessutom kan jag sjunga med i "Allsång på Skansen", trots att jag inte har bott här sedan våren -90. Samma sånger, samma artister... Jerry Williams ser bättre ut än för 30 år sedan. Ingen höjdare ändå, men beundransvärt i alla fall.

Jag fortsätter min typiskt svenska sommar. I morgon blir det blåbärsplockning.

Lite att pyssla med...

Den här listan hittade jag inne hos Therese, sâ var inte blyga nu. Ge mig nâgot kul att läsa frân Sverige!

1. Vem är du?
2. Är vi kompisar?
3. Hur och när och varför "träffades" vi? (helst inte exakt, jag är ju anonym....)
4. Tycker du om mig?
5. Skulle du kunna pussa/krama mig?
6. Ge mig ett smeknamn och berätta varför du valde just det.
7. Beskriv mig med ett enda ord!
8. Vad var ditt första intryck av mig?
9. Är du fortfarande av samma åsikt?
10. Vad påminner dig om mig?
11. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
12. Hur bra känner du mig?
13. När sågs vi senast? Eller skulle du vilja träffa mig och hur skulle det vara tror du?
14. Tänker du sätta den här listan i din egen blogg för att få veta vad jag tycker om dig?

Jag flyr fältet

Den spanska sommaren har bâde fördelar och nackdelar.

Fördelarna är varmt hav och ljumma kvällar.

Nackdelarna är hetta, torka, trängsel, kokheta bilar, skräp i vattnet, bilköer och överfulla affärer. Plus alla spanska familjer som tar med sig halva möblemanget och hela kylskâpet till stranden varje dag.

Jag flyr fältet och njuter istället av sommaren i norr. Följ gärna med pâ en nyspanjorskas äventyr i Skandinavien.

Allhambra kom inte med...

....bland världens sju nya underverk.

Helt OK för mig, jag är inte lokalpatriot och hade faktiskt själv röstat pâ Kinesiska muren. Bra att även Colosseum kom med - att vandra runt bland valven pâ läktarna, föreställa sig Ceasar, gladiatorerna, musiken och folkmassorna... och nästan höra lejonens rytande är verkligen fantastiskt.

Däremot är jag inte sâ säker pâ att Jesusstatyn i Rio de Janeiro hör dit.

Allhambra är inget underverk, men bländande vackert. Jag rekommenderar verkligen alla som besöker Costa del Sol att ta sig upp dit, det tar en knapp timme med motorvägen. Men beställ tid i förväg. Mer om Granada och Alhambra har jag berättat här.

Spanska trädgârdsfester

Även om man oftast ses utanför hemmen i Spanien, är det ganska vanligt att ordna trädgârdsfest under sommarhalvâret. Om man nu har en trädgârd... Dessutom brukar uteplatserna vara smâ, oftast med en liten gräsplätt eller kanske inget gräs alls, bara keramikplattor. Allt är omgärdat av höga murar och grannens trädgârd ser man inte skymten av.

Skillnaden mot trädgârdfester i Sverige är enormt stor. I Sverige är allt mycket flottare: stora gräsmattor, de senaste grilltillbehören, moderna möbler, inglasade uteplatser... Det stâr alltid nâgon ny glasmojäng pâ bordet som fâr positiva kommentarer av gästerna, och vinglasen är nya för âret.

I min vänkrets brukar borden halta och stolarna är av olika modeller. Ingen bryr sig om vinglasen, bara det finns vin i dem. Det förekommer förresten alltid vin och öl vid alla luncher och middagar, även när barn är med. Ingen behöver oroa sig för att barnen ska se sina föräldrar berusade, eftersom det aldrig är nâgon som blir berusad.

Ingen kommer i tid och ingen gâr när de borde. Sâ länge det finns mat kvar...

Packad San Fermín

La Feria de San Fermín har startat, och som alla âr satte vi väckarklockan för att se tjurrusningarna i Pamplona tidigt pâ morgonen pâ TV.

Pâ senare âr har de spârat ur en aning. Jag tror aldrig jag har sett gatorna sâ fullpackade som i morse. Traditionella mozos frân byn blandas med berusade ungdomar frân världens alla hörn. Mânga är klädda i grälla färger, antagligen för att synas i rutan...

Meningen är att man ska springa en stund framför tjurarna, och liksom känna att de flâsar en i nacken, men utan att störa loppet. Nu springer folk bredvid, bakom, drar tjurarna i horn och svansar och klappar dem pâ ryggen.

Ingen allvarligt skadad idag i alla fall. Jag gillar annars tjurrusningarna i Pamplona, som traditionellt görs under ordnade former. Inte som i en del smâ byar, där man kan vara ganska barbarisk mot djuren. Det bästa hade varit att festa utan inblandning av djur över huvud taget, de har verkligen inte bett om att fâ vara med.

Uppdatering: Tydligen blev det allvarligt skadade ändâ. Tvâ är inlagda pâ sjukhus, en av dem en astralienare som fick ett horn genom lâret.

Spanish fast food

Vem behöver Mc Donalds?

Sâ här ârs fylls stränderna av rök frân alla chiringuitos, smâ restauranger som alltid har fisk och skaldjur pâ menyn och ofta grillar sardiner i en gammal fiskebât utanför.

Garanterat snabbast är Casa Lucas vid stranden La Misericordia. Bäst är att komma tidigt, vid skymningen, och ta ett bord med utsikt över bukten. Medan man äter blir det allt mörkare, stadens ljus glittrar över vattnet och en och annan upplyst färja ger sig lângsamt iväg frân hamnen... Mysigt!

Pueblos blancos

Hela Andalusiens provins är full av vita byar. Husens fasader vitkalkas för att reflektera solstrålarna och hålla värmen borta. I bergiga trakter blir de extra vackra - bergstoppar och sluttningar kläs helt i vitt av ett gytter av tätt sammanbyggda smâ hus.

Bâde Malagas och Granadas provinser är kända för sina vita bergsbyar, men de mest spännande kan man hitta i bergområdena mellan Malaga och Cadiz, vid nationalparkerna Sierra de Grazalema och Los Alcornocales. Det finns många olika rutter man kan ta. En jag varmt kan rekommendera går från Jerez till Ronda.

Enligt många är Jerez de la Frontera flamencons vagga, men härifrån kommer också det berömda vinet jerez och i omgivningarna betar de svarta tjurar som sedan används vid tjurfäktningar. Nära stadens centrum ligger den emblematiska ridskolan Real Escuela Ecuestre, där man kan se fantastiska uppvisningar av de kraftfulla andalusiska hästarna, som jag har skrivit om här.

Om man sedan vill skölja ner manegedammet, kan man bege sig till stadens äldre centrum, bara ett stenkast därifrån. Förutom vackra kyrkor och en imponerande gotisk katedral, kan man här hitta otaliga flamencobarer och tapasbarer där man kan ta ett glas vino de jerez. Vinet är även en viktig ingrediens i många tapas, som “riñones al jerez”, njurar i vinsås, som anses vara en delikatess. Den som är mer intresserad kan besöka någon av de många bodegor som finns både i och utanför staden. Här ges guidade turer till enorma vinkällare, där man kan lära sig allt om hur vinet framställs och naturligtvis även provsmaka det.

Senare kan man fortsätta österut, mot Arcos de la Frontera. som täcker en hel kulle med en strålande utsikt över vinodlingar och den slingrande floden Guadalete. När man promenerar i byns smala gator, stöter man överallt på de vackra valv, arcos, som gett byn sitt namn. De bördiga slätterna som omger Jerez byts nu ut mot gröna kullar, skarpa klippor och djupa dalar som genomkorsas av små floder. En annan av mina favoriter är den säregna byn Setenil de las Bodegas, som på sina ställen verkar vara inbyggd i klipporna. Berggrunden är så porös att den är full av smågrottor och håligheter, vilka ofta har fått tjäna som delar av husen. På vissa ställen täcker berget hela gatan som ett tak av sten.

Byn Grazalema är den plats som får flest millimeter regn i hela Spanien, men den porösa berggrunden och dess höga läge gör att det mesta av vattnet försvinner. Omgivningarna är ett populärt utflyktsmål bland spanjorer för sina höga granar, som visserligen är imponerande, men kanske inte så exotiska för oss svenskar. Vackrast läge har Zahara de la Sierra. En liten borg klamrar sig fast högst upp på en skarp klippa ovanför byn, vars bländande vita hus verkar slingra sig nedför den branta sluttningen. Den som är intresserad av att köpa hantverk i läder kan göra en avstickare till byn Ubrique.

I Málagas provins ligger den ståtligaste av alla byarna – Ronda. De gamla delarna av staden är ovanligt välbevarade och man bör ägna en hel dag åt att vandra runt bland kullerstensgatorna och besöka alla monument, kloster, små palats och de arabiska försvarsmurarna med portar och valv. I hjärtat av gamla staden ligger ett museum som är unikt i Spanien – Museo del Bandolero. De svårtillgängliga bergen runt staden var ett populärt gömställe för banditer, bandoleros, och här kan man lära sig mer om deras spännande och ibland tragiska livsöden.

Ronda har också en av Spaniens äldsta tjurfäktningsarenor, av många ansedd som den elegantaste av alla. Byggnaden är uppförd i sandsten och har som egenhet att alla sittplatser befinner sig under tak, bakom de dubbla valven. Ett museum i samma byggnad berättar mer om tjurfäktningens historia och om de olika personligheter som besökt arenan.

Men det som gör Ronda till en av Andalusiens mest fascinerande platser är bron över El Tajo, som binder samman de äldre och de moderna kvarteren. Utsikten över den trånga och djupa dalen och de skarpa klipporna är helt otrolig. På andra sidan bron ligger de nyare delarna av staden, med ett livligt centrum och massor av affärer.

Ordlös onsdag - sprillans nytt, men utan AC

Fler i kedjan

Google-träffar

Det är ju alltid kul att se vilka galna google-sökningar folk kan komma hit pâ.
Roligt att när de söker pâ "spanska samhället" eller "utflykter Andalusien", kommer min blogg högst upp.

En del svenskar frân Örebro och Solna kommer hit genom att söka pâ "bordeller Costa del Sol". Man kan ju alltid hoppas att de fâr sig en tankeställare när de läser mitt inlägg. Men troligen inte....

Fast kul att se att de trots allt kollar runt lite bland resetipsen. Kanske kommer de pâ idén att lägga pengarna pâ skaldjursrestauranger istället....?

Spanjorskor i garderoben

Det har varit gaypride-festival i Madrid i helgen.

Pâ senare âr har de homosexuellas situation ändrats nâgot enormt i Spanien, âtminstone officiellt. Tvâ människor av samma kön tillâts nu gifta sig, och de har samma rättigheter som heterosexuella par. Bland ungdomar pratas det mer naturligt och öppet om homosexualitet än för bara tio âr sedan. Mânga kända personligheter har kommit "ut ur garderoben". Som pâ mânga andra ställen är det nästan ett krav att ha en gay med i alla lite lättsammare TV-program, som en extra krydda. Det finns gott om journalister, underhâllare och radiopratare med just den kryddan.

Förr var en del artister "misstänkt" homosexuella, men ingen deklarerade det öppet. Vändpunkten blev en räd i en gayklubb i Sevilla, där en del kända artister blev anklagade för att ha haft umgänge med minderâriga. Det ledde till en hel del spekulationer och till slut kom en känd tonârsidol ut och garderoben med en stor artikel i en gaytidning. Efter honom följde mânga andra, och faktum är att det inte har pâverkat deras karriärer negativt.

Det som slâr mig är att det fortfarande inte finns en enda känd kvinnlig homosexuell. Även inom detta omrâdet verkar det som om kvinnorna ligger efter. Och att en kvinna skulle vara homosexuell är ännu svârare att smälta än att män är det. Visst finns det föreningar som har sina kvinnliga sprâkrör, men de är inte kända och har inga karriärer att vara rädda om. Och visst spekuleras det om artister och politiker, men ingen av dem har nâgon kommentar.

Vad jag vet finns det officiellt ingen berömd spansk kvinna que entiende (spanskt kodord för att vara gay). Om jag har fel fâr ni gärna rätta mig.

Amerikanska svenskar och spanska spanjorer

Hmmm... läser i en artikel att svenskarna är en av de mest USA-ovänliga nationaliteterna, âtminstone när det gäller politik och ekonomi. Undrar om det är ett senare pâfund, eller kanske som det pâpekas i artikeln en frâga om hatkärlek. Vi har âsikter om USA, men älskar allt som kommer därifrân.

Âtminstone vi sextiotalister var extremt amerikaniserade när vi var i tonâren. Svensk kultur existerade knappt. Vi pratade inte ens engelska med engelsk accent, som vâra fina lärare, utan mer som Rob Lowe och Demi Moore.

Skillnaden var otrolig i Spanien pâ âttiotalet, där man nästan bara lyssnade till spansk musik och sâg pâ spanska filmer. Bâde lärare, politiker och journalister uttalar fortfarande alla utländska ord "pâ spanska". Precis som vanligt folk. Vi har superhjälten Espíderman, racerföraren Tjumáker, skâdespelaren och politikern Chochonegger, gruppen U-Dos osv... Inga komplex här inte!