Saturday, September 16, 2006

Andalusien runt etapp 5 - Granada

När man börjar närma sig Granada norrifrân, sluttar vägen alltmer nerât. Till slut breder en stor slätt ut sig framför ögonen, det är La Vega de Granada, som nästan alltid ligger inbäddad i ett svagt soldis. Bergen som ligger precis bakom blir ofta lite suddiga i diset, vilket gör att de snöglittrande topparna nästan verkar sväva i luften.
Mitt emellan stad och berg ligger en imponerande arabisk borg – La Alhambra, som är den bäst bevarade arabiska byggnaden i Spanien.
Den byggdes under nazarí-dynastin, det sista arabiska väldet i Spanien, De härskade i kungadömet Granada (som ocksâ innefattade Malaga och Almería) frân 1232 till 1492, dâ de kapitulerade till Ferdinand och Isabella, som hade omringat staden under flera âr.

Borgen fick namnet al-Qal’a al-Hamra, "det röda slottet", och har ett rött skimmer runt sig vid gryning och skymmning. En imponerande byggnad, med höga torn och tjocka murar, som vakar majestätiskt över staden, Men det verkligt sevärda gömmer sig innanför de strama murarna.

Alhambra är Spaniens mest besökta monument, sâ jag rekommenderar att man beställer tid eller kommer precis när vid öppningstid, en vardag och under lâgsäsong. Det är nämligen inga problem att komma in pâ vapengârden eller att vandra omkring i de magnifika trädgârdarna, men själva palatset har en separat ingâng där man fâr köpa inträde med en given tid. Det kan röra sig om flera timmar senare.
I vilket fall som helst, borde man först ta sig upp i nâgon av tornen och titta pâ utsikten. Nedanför ligger bâde det moderna och bullriga Granada och det gamla arabiska kvarteret Albaicín, med sina traditionellt vitkalkade hus och slingrande gränder. Ovanför staden ser man Sierra Nevadas ständigt snötäckta toppar, med La Veleta som högsta synliga punkt. En nästan overklig syn pâ sommaren, när det brukar vara över 30 grader varmt.
Bilden nedan visar en av tornen, La Torre del Homenaje. Här gick Ferdinand och Isabella (som i Spanien kallas Los Reyes Católicos) ut för att hyllas av de kristna folkmassorna efter arabernas kapitulering.


Den centrala delen av slottet utgörs av kungarnas privata palats, med oerhört vackra utsmyckningar i gips, keramik och alabasterträ. Motiven är ofta verser ur koranen, eller smala kurvade band av mönster som upprepas gâng pâ gâng. De smâ byggnaderna hade var och en sin funktion: administration, mötessal, kungarnas bostad, haremet med olika rum för varje hustru eller "favorit", badhus osv, som avdelas med hjälp av ljusa patios med springbrunnar och bassänger i mitten. De vackraste är El patio de Arrayanes och El patio de los Leones, pâ bilden nedan:

Patio de los LeonesPatio de los Leones: detalj

I palatsets privata rum kan man hitta mânga vackra salar, smâ utkikstorn och panaromafönster som i El mirador de Lindaraja, av arabiskans l'ain-dar-aixa (sultanhustruns ögon) Hon brukade sitta här och titta ut över trädgârden. Fönsterna gâr nästan ända ner till golvet, eftersom hon enligt arabisk sed satt pâ kuddar pâ golvet.Längre uppât ligger trädgârdsanläggningarna Los jardines de Generalife, ett utmärkt ställe att promenera runt bland blomrabatter, springbrunnar och vackra häckplanteringar. Man kan vandra längs en allé kantad av enorma, nästan hotfulla cypresser, eller sätta sig och fundera ett tag över arabernas kunskap inom sâ olika omrâden som arkitertur, ingenjörskonst, jordbruk och bevattning. Kullen där Alhambra ligger var en helt torr och ofruktbar plats, som förvandlades till ett paradis med hjälp av konstbevattning. Arabernas välde var spaniens glanstid, en ljus tid när det gällde bâde kultur och vetenskap, och även tolerans mellan religioner och folkgrupper som judar, kristna och muslimer. Staden Granada hade under nazarí-epoken mellan 500 000 och 750.000 inevânare. Det arabiska Córdoba var pâ 900-talet Europas största stad, med en miljon bofasta. Det var dessutom araberna som âterinförde antikens kunskap, som Arkimedes teorier, i ett Europa i förfall och splittring efter romarrikets fall.

Efter besöket i Alhambra kan man vandra ner mot centrum längs en väg kantad av lummig grönska (eler ta taxi om man är för trött) I sluttningen ned mot staden ligger det gamla kvarteret Albaicín, som sedan 1994 finns pâ UNESCO´s lista över världsarv. Vissa delar är väl bevarade, andra förfallna och en del gamla hus har rivits och ersatts med modernare villor.

I själva centrum kan man börja med ett besök i katedralen, som började byggas i renässansstil, men sedan blev ett av de vackrare exemplen pâ barockens byggnadskonst. Som de flesta katedraler i Andalusien, ligger den gömd bland andra byggnader och i en labyrint av gränder. Jag fâr alltid frâga efter ingângen, trots att jag har besökt den flera gânger. Granadas katedral har ett speciellt ljus, jag tycker att den är den vackraste av alla i Andalusien. Man kan passa pâ att besöka Ferdinand och Isabellas gravar och ett interessant museum med deras juveler och andra ägodelar.

Efter besöket i katedralen, kan man ge sig in i virrvarret av gränder och botanisera bland det stora utbudet av souvenirshops, hantverksbutiker, bokhandlar och guldsmedsaffärer. Granada centrum har ett intensivt folkliv, natt som dag. Det är en universitetsstad och det märks. Förutom finare restauranger, finns ocksâ ett otal cafeterior och enklare barer där man kan beställa bocatas, franskbröd med olika fyllningar. Min favorit ligger vid en hörna pâ torget framför universitetssjukhuset Virgen de las Nieves, men den är inte sâ enkel utan är mycket vackert inredd. Den bästa idén är att flanera längs gatorna och sedan samla krafter pâ nâgon cafetería vid de livliga torgen. Mitt tips är torget Bib-Rambla, där de har väldigt god horchata, en spansk söt och krämig dryck gjord pâ frukten chufa. Om man känner för en kraftig och riktigt god lunch i kastiljansk stil, kan jag rekommendera Real Asador de Castilla, pâ c/ Escudo del Carmen inte lângt frân torget.

En dag i Granada tar pâ krafterna och bekväma skor behövs verkligen. Nästa etapp gâr till provinsen Jaén.


6 comments:

LoX said...

Vilka bilder!!!

Jag hinner inte läsa nu - jag ska gå och lägga mig - men var tvungen att kommentera bilderna. Kommer tillbaka till texten. Jag utgår ifrån, av erfarenhet, att den är lika intressant som bilderna. :-)

Godnatt!

Pumans dotter said...

Ååh, jag bara älskar Granada! Gör som Lox och återkommer imorgon. Är för trött för att kommentera idag. :) ¡Buenas noches!

Linda said...

Anna, fortsätt inspirera oss! Du har definitivt fått mig hur sugen som helst på Andalusiens alla hörn och kanter...

Pumans dotter said...

Tack för de vackra bilderna och din fina beskrivning av en av mina favoritstäder!
Nu längtar jag tillbaka dit igen, suck! :)

På A-kursen i spanska läste jag Spaniens historia och speciellt tiden för Los Reyes Católicos fascinerar mig. Att besöka Granada efter det var fantastiskt roligt. Man får säkert ut mycket av besöket utan förkunskaper också (nu menar jag inte att du inte skulle haft det, det vet jag inget om), men det blev en speciell känsla!

La Alhambra är förstås i en klass för sig: el patio de Arrayanes och el patio de los Leones som du nämnde tar andan ur en. Det är synd att man får bara en halvtimme på sig i de inre delarna. Inte för att jag följde den regeln, ibland ska man vara lite anarkist. ;)

Precis som du skriver, Anna, var det flera timmars kö till biljettluckan när jag besökte Alhambra, men jag behövde inte bekymra mig om det eftersom jag hade bokat biljetter på Alhambras hemsida på nätet. Man kunde boka biljetter för att gå på förmiddag eller eftermiddag. Sedan fanns det också möjlighet att besöka monumentet sent på kvällen i mörkret, men det gjorde jag aldrig. Utsikten dagtid var också fantastisk.

På tal om utsikt så var det mycket vackra vyer från utsiktsplatsen San Nicolás mittemot Alhambra. Det var också intressant att besöka zigenarkvarteren i Sacromonte som är känd för sina grottor. En flamenco-
föreställning är ett måste när man besöker stan. Haha, jag hade också svårt att hitta ingången till katedralen. Första gången missade jag till och med den delen där Ferdinando och Isabels gravar finns! Det blev några varv runt först så zigenarkvinnorna som säljer sina örter vid katedralen började undra varför jag gick runt.

På Alcaicería-marknaden vid katedralen är det också lätt att gå vilse eller åtminstone förköpa sig. Det gäller att pruta! Bib-Rambla-torget tyckte jag också är jättemysigt och det finns många bra restauranger där. Vad är chufa för frukt? Har aldrig hört talas om den.

Har du läst W. Irvings (en amerikansk diplomat som bodde i Granada på 1800-talet – för dem som inte känner till honom) bok Cuentos de La Alhambra? Mycket intressant läsning om Alhambra!

Anna Malaga said...

Lox och Linda - Tack, det är alltid kul att kunna inspirera :-)

Puman - Tack för att du tog upp Sacromonte! Jag skrev inte om Sierra Nevada, La cartuja eller planetariet heller eftersom det blev för lângt. Vi kan ju pladdra vidare här istället....
Ferdinand och Isabellas liv är verkligen fascinerade, särskilt Isabel var en otroligt stark och karismatisk personlighet. Barnens livsöde är ocksâ intressant, speciellt Catalinas och Juana La Locas.
Däremot har jag inte läst nâgot av Irving.
Chufan âterkommer jag till! Fast jag vet inte om du litar pâ mitt omdöme när det gäller kulinariska läckerheter, efter grisöronen...
;-)

Pumans dotter said...

Anna, jag förstod att du hade tagit med bara det viktigaste. Det finns ju så himla mycket att se! Ja just det, det var på La Cartuja jag köpte den där boken (de hade en liten souvenirbutik vid ingången). Det var också jättevackert men låg en bit utanför stan.

Isabella hon var ju kvinnan bakom allt kan man nästan säga. Ferdinand verkade vara en mes så utan henne hade inkvisitionen, judeutdrivingen eller Columbus första resa till Amerikat aldrig blivit av.