Monday, July 04, 2011

Fel nummer

Jag gillar verkligen Fredrik Lindstöms samtalsprogram Vad är en människa? Skönt med folk som har mycket att säga och inget alls att skrika om. En programledare som är påläst, intresserad av ämnet och har egna, roliga infallsvinklar är väldigt sällsynt annars i TV.
Igår var temat goda gärningar och samtalspartnern - såklart - Stefan Einhorn. Trots att spanjorskan i mig tycker att Fredrik är långsam och att Einhorn är mesig, var det skönt att höra dem tala till punkt.

Fredrik läste upp sin egen text om att allt vi gör räknas. Det är inte tanken som räknas, utan handlingen. Brevet du aldrig skickade, orden du aldrig sa, telefonsamtalet du inte ringde, har ingen betydelse alls, trots att tanken kanske var god. Den slutade med "...om du ringer fel och märker att mottagaren drar ut på samtalet: prata lite mer! Om en felringning är det enda samtal en människa får, kan det vara väldigt betydelsefullt"

Det fick mig att minnas när min son, fem år gammal, ringde till sin mormor i Sverige. Han började "Grattis Mormor!" och sjöng lite. Det var ett väldigt pratande på andra sidan linjen och sonen sa mest "ja" och "nej" och berättade lite om vad han gjorde. Efter ett tag fick jag luren....och märkte att vi hade ringt fel tant!! Jag bad tusen gånger om ursäkt, men hon var inte irriterad, bara glad och rörd.
-Det var så trevligt, vilken gullig liten dotter du har!

Min morfars bror råkade ut för en felringning och blev gift! Vid åttiofem års ålder. En helt annan historia, som man kan läsa om här.

Friday, July 01, 2011

Giv oss idag....vårt dagliga foto

Bordsbönen blev nog aldrig riktigt vanlig i Sverige. Men nu finns en annan ritual, som verkligen har satt sig i ryggmärgen. Innan man hugger in på kräftorna, fredagsmyset, grillmiddagen eller skaldjurstallriken på restaurangen, ska Iphonen fram.
Det är inte lika gott om inte andra också kan njuta av det.

I Spanien brukar man säga "det enda som fattas paellan är... en gaffel, så att jag kan börja äta!". Här känns det som om det fattas något om man äter en tjusig restaurangmiddag som ingen ser.

Man kan inte heller riktigt slappna av i badtunnan, med utsikt över en stilla sjö. Man borde lägga upp detta på Facebook, innan solen går i moln... Mödan man har lagt ner på trädäcket, stenläggningen, syrenen i kruka eller en plåt cupcakes blir också mycket lättare om man kan visa alla hur fint det blev.

Kniv, gaffel, I-phone.