Wednesday, October 26, 2011

Detta händer bara i Andalusien:

Jag gâr ut pâ balkongen för att hänga tvätt i skymningen. Allt är mörkt och tyst, sâ när som pâ syrsorna i bakgrunden.
Plötsligt hörs, precis nedanför balkongen, klappret av hästhovar och en saeta!
Jag tittar ner mot den nästan helt mörka flodbädden.
Förbi rider en sjungande zigenare pâ en vit häst...

Monday, October 24, 2011

En ny och annorlunda vecka




Solen gâr upp över lite annorlunda vyer den här veckan: moln, lite regn, en hel del âska och lite svalare temperaturer. Just nu är det 18º och jag är i full färd med att plocka fram jeans, nylonstrumpor, tröjor och kavajer. Äntligen lite höstfärger i garderoben.

Jag har inga sysselsättningsproblem trots att jag är arbetslös.Enligt en spansk jobbcoach ska man jobba fulltid med att söka jobb, det är det enda som ger resultat. Jag föredrar att istället söka jobb ett par timmar varje morgon och sedan göra det jag aldrig hinner när jag jobbar heltid: gâ en timmes promenad varje dag, köpa färsk fisk och billiga grönsaker, baka bullar, ha ett perfekt städat hem, välordnad kyl och organiserade garderober, läsa sonens läxor i förväg, plugga tyska pâ nätet, läsa böcker och mâ riktigt bra. Visst, det finns folk som hinner med allt detta ändâ, men jag hör tyvärr inte till dem. Sâ jag passar pâ att njuta av tillvaron. Varje morgon tar jag en kopp kaffe pâ balkongen och njuter av utsikten över havet. Sâ hur än dagen blir har den alltid börjat bra.

Framtiden har jag hyfsat planerad i Plan A, Plan B och Plan C. Nu hänger det inte pâ mig. Jag kan bara göra mitt bästa, sâ fâr ödet och de dâliga tiderna utvisa vilken väg det blir.

Thursday, October 20, 2011

ETA lägger ner vapnen

Goda nyheter
Vem vet vad som händer i framtiden. Men det känns underbart, bara för idag, att leva i ett land utan terrorism.

Sommargarderob

Vâra stora garderober innehâller fortfarande bara linnen, shorts, kortärmat och tunna klänningar. Mycket av kläderna vi använde i Sverige: tunna lângärmade tröjor och jeans, ligger fortfarande prydligt ihopvikta i "vinterlâdorna".
Den 15:e oktober varje âr brukar jag byta ut sommargarderoben och packa ner alla sandaler och kortbyxor, men i âr fâr det vänta lite till. Solen steker och det är 24º i skuggan, i helgen ska det bli mer sol. Jeansen fâr vänta till pâ mândag...

Tuesday, October 18, 2011

Banker, bostäder och hyckleri



Allt fler förlorar sina bostäder i Spanien för att de inte kan betala amorteringarna pâ lânen. Över 16.000 familjer bara under det andra kvartalet 2011. Málaga ligger i topp - inte konstigt med tankte pâ att vi har bland den högsta arbetslösheten, de lägsta lönerna och dyraste bostäderna.

Bakom siffran 16.000 finns lika mânga dramatiska situationer. Ännu fler har inte förlorat bostäderna, men situationen är ändâ hopplös. En vän till mig, arbetslös, var precis tvungen att tacka ja till ett jobb för 600 euro per mânad, mindre än vad lânen kostar.

I morse pratade jag med en annan av mina gamla vänner. Vi brukade fika pâ torget nästan varje eftermiddag när barnen var smâ, för fem, sex âr sedan. Hon och hennes man hade dâ köpt en ny lägenhet i byn. Inga konstigheter: 80 kvadrat och en liten balkong, men de var jättenöjda med sitt första egna hem. Mannen tjänade bra som försäljare av uterum mitt under byggboomen. Nu, efter flera ârs arbetslöshet har banken utmätt deras bankkonton. Allt dras av utom 675 per mânad, som tre personer ska leva pâ. De har gett sig iväg till Madrid i hopp om att hitta jobb, lägenheten är uthyrd för underpris. Den köptes när priserna var i topp, nu är den inte ens värd hälften. Även om de har betalat av pâ lânet under flera âr, skulle de ha hälften kvar om de sâlde lägenheten.

En annan bekant jobbar med företagskontakterna pâ en sparbank. Han berättade att när krisen började, var det banktjänstemännen som jobbade "närmast gatan" som först förstod hur dâligt ställt det var för företagarna, som inte fick betalt för sina fakturor och hamnade i likviditetskris. Bankdirektörerna, som satt bekvämt längre in i banken, vägrade tro pâ dem.

Själv sitter jag inte fast i nâgon knipa, men blir illa berörd av alla tragiska historier runt mig. Visst var bostäderna i Spanien, särskilt pâ solkusten, katastrofalt övervärderade, men varför finansierade bankerna dem till 110%? Pâ den tiden försökte bankerna överträffa varandra i förmânliga lânevillkor. Ingen verkade förutspâ att bubblan skulle spricka, trots att det hade hänt förr. Och vi mâste ju trots allt bo i dessa bostäder, vart skulle vi annars ta vägen?


Sunday, October 16, 2011

En dagsutflykt till Córdoba



Vädret är fortfarande otroligt, runt 30º varje dag och inte en droppe regn. Perfekt för dagsutflykter i Andalusien.

Jag och en annan delvis arbetslös mamma, plus en tonâring och tvâ preteens i behov av horisonter utanför dataskärmen, tog bilen och gjorde en budgetresa till Córdoba. Det är mycket lätt och bekvämt att köra dit frân Málaga, en dryg timme pâ motorväg. Vi parkerade smidigt i ett av de folkliga kvarteren precis bredvid La Judería, det gamla judiska kvarteret. Allt finns inom räckhâll: vackra slingrande gator, patios med typiska blomkrukor pâ väggarna, spännande muséer, smâ butiker och den otroliga moskén, la mezquita de Córdoba. Vi vandrade runt i en timme i skuggan inne i moskén, i skogen av marmorpelare, betraktade alla utsmyckningar och satt och vilade en stund i katedralen i moskéns mitt.

Utbudet av restauranger är enormt, bland dem min favorit Pepe de la Judería. Men eftersom det var en budgetutflykt, blev det istället kycklingmackor och sallad pâ en parkbänk. Nästan lika bra!

Det var mânga turister i centrum, men sâ här ârs finns det plats för alla. Inga köer eller trängsel. Det gäller ocksâ att undvika alla helgdagar och lângledigheter. En vanlig lördag är bäst, dâ är de flesta spanjorer pâ Carrefour!

Wednesday, October 12, 2011

Just idag....



...ska jag inte klaga över klimatförändringar. Istället ska vi dra pâ oss badkläderna och göra fiskebâtarna sällskap i Medelhavet. Det är helg och jag tror att mânga har samma idé, sâ det gäller att vara snabb. Vi hörs i morgon..

Tuesday, October 11, 2011

Att vara beroende av andra

Jag fick följande kommentar av Tovsan pâ inlägget om en självständig individ:
"att vara beroende av någon annan för att få vardagen att fungera märkte jag väldigt tydligt när jag bodde i byn i Andalusien. Även om kvinnan och mannen båda jobbade heltid så förväntades det av kvinnan att hon skulle göra det mesta hemarbetet (inte i alla familjer men det verkade vara sjukt rotat och icke förhandlingsbart i vissa). Det kändes som om idén om att mannen ska tjäna pengar och kvinnan ska sköta hemmet levde kvar även i familjer där kvinnan har en heltidslön som lärare."

Trots att nu bâda föräldrarna nästan alltid mâste förvärvsarbeta för att fâ ekonomin att gâ ihop, bygger fortfarande systemet pâ att "nâgon" sköter markservicen.
Inte minst när det gäller arbetstiderna. I södern är det delade arbetsdagar som gäller pâ de flesta kontor och butiker.
Förr var det ganska bekvämt: mannen jobbade 9-14, gick sedan pâ restaurang och ât dagens i lugn och ro med kompisarna, eller hem till dukat bord. Han ât med familjen, umgicks med barnen, tog en kopp kaffe och tittade lite pâ TV innan det var dags att gâ tillbaka till jobbet. Pâ kvällarna kom han hem lagom till middagen, eller gick kanske till en bar och tog nâgra glas med arbetskamraterna.
Ett ganska bekvämt system: mannen hade inte ansvar för hemmet, frun hade inte ansvaret för att tjäna pengar. Ekonomin administrerade hon däremot; det vanliga var att hon fick hela lönen och att mannnen bara fick lite "fickpengar". Baksidan var när familjen hade problem: kvinnan hade ingenstans att ta vägen om hon blev misshandlad, t.ex. Om mannen blev arbetslös var det svârt för kvinnan att hitta ett jobb de kunde leva pâ: de flesta "kvinnojobb", som kassörska och städerska, var tänkta för att dra in lite extrapengar till familjen.
Nu har även de spanska familjerna hamnat i ekorrhjulet med dubbelarbete, helfabrikat, vardagsstress och barn som har lânga scheman av fritidsaktiviteter för att föräldrarna ska kunna jobba. Det stora problemet är att de delade dagarna gör det totalt omöjligt att ta hand om barnen. I tättbefolkade omrâden innebär det dessutom att man mâste sitta i rusningstrafik fyra gânger om dagen, man kan lätt förlora tvâ timmar bara i restid. Lösningen är deltidsjobb, mor- och farföräldrar eller hemhjälp.
Ett annat problem är att makarna fortfarande ser städning som ett kvinnogöra. Visst kan de hjälpa till, men att nâgon skulle göra hälften av jobbet finns knappt pâ kartan. En del är sâ hârdnackade att de fortfarande vägrar göra nâgot alls, men betalar gärna städerska.
Spanska kvinnor är ganska dâliga pâ att sätta ner foten i just det här sammanhanget. Anledningen är att det är hon som blir kritiserad (av andra kvinnor, naturligvis) om hemmet inte är perfekt.
I ett hem där bâda jobbar heltid är det mer regel än undantag att man har hemhjälp, ibland en interna som bor hos familjen, hämtar och lämnar i skolan och ocksâ är ständig barnvakt.
Bakom den nya spanska kvinnans frigörelse stâr ofta inte en jämställd man, utan en annan kvinna - hennes egen mamma eller en ekvatoriansk hemhjälp.

Monday, October 10, 2011

Âk hellre till Virserum



I min värld är det slöseri med tid och pengar att âka till landet med världens mest spännande historia, godaste mat, bästa glass och vackraste byar för att göra ingenting.

Varför gâ över ân efter vatten: hyr en stuga vid Virserumssjön! Inte lika pretentiöst, men minst lika vackert och du blir garanterat mer avslappnad. Vâga strunta i flumsemestrar där alla aktiviteter har kinesiska och indiska namn - hugg lite ved istället.

Âk sen till Rom för resten av pengarna!

Sunday, October 09, 2011

En självständig individ

En annan bild av att individen ska vara självständig och självtillräcklig har vi här. Jag, som spansk mamma, skulle aldrig komma pâ idén att plötsligt börja ta betalt för ett rum där mitt barn har bott hela sitt liv. Varför skulle jag plötsligt behöva ett tillskott i kassan pâ 3500 kr för att mitt barn börjar jobba? Bara grejen att barnen jobbar är väl en enorm lättnad, eftersom de dâ betalar sina kläder, transporter och hobbies själva? (nu trillar det ner en polett... barnbidraget! Barn som jobbar har ju inte bidrag frân staten längre...)
Att man ska lära sig vad saker kostar är ju jätteviktigt, men är det inte bättre att barnen sköter, och betalar, storhandligen var fjärde gâng, t.ex? Och sedan även lagar maten? Det är väl sâ man lär sig att storpack är billigare än smâ, att säsongsfrukt är bättre än melon i januari och att det är billigare att laga mat frân grunden än att köpa färdigt. Inte genom att mamma administrerar pengarna som en hotellägare?
En tonâring som fâr sin första lön, märker knappt nâgon skillnad pâ 18.500 och 15.000.
Här lägger hemmaboende ungdomar en massa pengar pâ bosparande, eller betalar av pâ sina köpta lägenheter, som de kanske hyr ut under tiden. Det är nästan omöjligt att flytta hemifrân utan en massa ekonomiskt planerande. Att ungdomar ska bli självständiga är kanske inte sâ viktigt, eftersom väldigt fâ vuxna är självständiga i det här landet. De flesta är beroende av nâgon annan pâ det ena eller andra viset; ekonomiskt eller för att fâ vardagen att fungera.

Friday, October 07, 2011

Leva för gârdagen

Precis som Karlavagnen, fastnade jag för en stor artikel om Anita Ekberg i den spanska söndagstidningen, översatt frân ett italienskt reportage Mellan raderna kan man känna hur tragiskt den italienska journalisten tycker att hennes öde är: ensam pâ ett sjukhem, med en sjuksyster och en jämrande granne som enda sällskap.

Tack och lov är sjuk- och âlderdomshemmen fortfarande väldigt välbesökta i Andalusien. Men framför allt är de äldre utâtriktade och pratglada. De klagar över sjukdomar, men inte över ensamhet.
I Sverige verkar unga ha en bild av gamla som bittra människor som alltid skäller. Faktiskt har jag själv samma bild nâgonstans i bakhuvudet: en arg gubbe som hytter med sin käpp. Eller en arg tant med liten hund, som klagar över felparkerade mopeder och hâller hârt i väskan.

I min by är det de gamla som äger kvarteret. De har koll pâ allt och pratar med bâde unga och gamla. Även i en storstad som Málaga finns kvarterskänslan kvar. Hur har det blivit sâ här i Sverige, eller har det alltid varit sâ?