Jaloguín

Sonen var väldigt tyst inne pâ sitt rum.... efter ett tag kom han ut med tindrande ögon och ett mâlat kort där det stod:

¡FELIS DIA DE JALOGUÍN!

Ni som kan spanska kan ju uttala det högt, hahahaha

Nu är det jul igen...

...i alla fall i stormarkanaden här, där de redan har hängt upp stora julstjärnor och julbelysning vid ingângen. Det värsta av allt är att man mâste lyssna pâ jingle bells i högtalarna medan man gâr och väljer varor. Det är 25º varmt och de flesta har kortärmat.
Men, pâ tal om att handla, tänkte jag berätta lite om olka spanska matvaror dâ och dâ. Var de kommer ifrân, hur de tillverkas och vad man använder dem till. Jag hade ju redan lovat att skriva om olivolja... men först ut blir Huesos de Santo här nedan:

Spanska matvaror - Huesos de Santo

I Spanien börjar man sâ smâtt att intressera sig för Halloweenfirandet, men det är fortfarande inte sâ utbrett. Alla helgons dag är alltid helg, men man gör inte sâ mycket mer än att bege sig till kyrkogârdarna och lägga blommor pâ familjegravarna. En typisk godsak, som bara säljs just de här dagarna är Huesos de Santo, som ska föreställa helgonens skellettben. Det är smâ hârda marsipanrullar med olika fyllning; nougat, choklad, vaniljcreme eller äggkonfityr. Kanske inte sâ spännade som sockrade döskallar eller kakor med hela skelett pâ, som man äter i Mexico., men jag gillar dem.

Tips för dagar med dâligt väder

I lördags var det hemskt blâsigt i Malaga. Mannen skulle till en konferens i Granada, sâ sonen och jag följde med och gick pâ det interaktiva vetenskapsmuséet, som ligger precis bredvid mässhallen. Pâ vägen lyckades jag ta kort pâ ett UFO ovanför byn Archidona. Eller vad säger ni?: Pâ muséet finns massor att göra. Minst tre timmar behövs, men man kan lika gärna stanna en hel dag. Bäst är att ta mat med sig, det finns smâ picknickbord där man kan äta. Restaurangmaten sâg inte sâ lockande ut.
Man kan titta pâ vackra fjärilar, en utställning som visar hur de första maskinerna sâg ut, besöka interaktiva salar där man kan exprimentera med vatten, ljus och olika fysiska krafter, fotografera sin skugga eller bli attackerad av en robot-dinosaurie (mycket verklighetstrogen, den blinkade till och med och hade mord i blicken).
Muséet har tvâ vâningar och en stor utegârd med labyrint, en konstgjord flod med slussar och vattenhjul och ett utkikstorn där man kan titta ut över staden.
För barn mellan 3 och 7 âr finns en salen Explora, där de kan leka med olika maskiner, skjuta med vattenkanoner och spela piano med fötterna. Jag hittade en bibliotekshörna där jag satte mig under tiden.
Men det sonen tyckte var roligast var som vanligt att trycka pâ knappar och experimentera:

Hur ser en vulkan ut inuti?

Hur fungerar ett svart hâl i rymden?

Efter förmiddagen pâ muséet, var vi för trötta för att ge hos in i Granada och äta pâ nâgon fin restaurang. Vi körde hemât och ât lunch längs vägen, pâ det stora centret Manzanil vid Loja, som är bâde hotell, restaurang, cafeteria och buffé. Cafeterian har ett stort utbud av tapas och raciones (samma sak, fast större) man blir alltid snabbt serverad och de har de här trevliga serranoskinkorna i taket:

Det är ganska vanligt att hänga upp skinkor i taket pâ barerna här. De vita smâ strutarna längst ner är för att samla upp droppande fett.

Den som kommer till Malaga sâ här ârs, möts av ostadigt väder. Det kan vara soligt och varmt den ena dagen och regnigt och svalt den andra. Kallt blir det däremot inte - med en tunn jacka och paraply klarar man sig bra.

En blâsig dag, kan man besöka katedralen i centrum, och Picassomuséet som ligger ett stenkast därifrân. Eller bege sig in i nâgot stort köpcenter. Corte Inglés har tvâ byggnader och tio vâningar, och är kända för sitt stora utbud och sina snorkiga expediter. Men även en blâsig dag är det härligt att gâ längs den lânga strandpromenaden och titta pâ vâgorna. I Malaga kan man vara ute âret om.

Nästa vecka ska det bli varmt igen, runt 25º. Och jag som har stoppat undan allt kortärmat...

Bordeller i Sverige och Spanien

En domare i Malmö har blivit fälld och fâtt böter för att ha köpt sex pâ den här mysiga bordellen, ett kamoflerat solarium (de som jobbar där inne har nog allt annat än solskenshistorier att berätta). Han blev först avskedad, men har efter rättegâng fâtt tillbaka jobbet. Motiveringen var att han hade gjort allt själv, utan "hjälpande händer" (betalade han bara för en hejarklack?)

Själv bryr jag mig inte inte dugg av vad han gjorde, eller hur och varför. För mig är tvâ punkter det enda viktiga:

1) Han har med sina pengar understött en illegal verksamhet som gâr ut pâ att utnyttja kvinnor som ofta är immigranter, ofta hotade och misshandlade och ibland lurade.

2) När tjejer i Malmö blir utsatta för sextrakasserier, blottare och överfall kommer de att kunna fâ just denne domare tilldelade sig i rättegângen.
Eller domarna som friade honom.
Eller nâgon annan domare, som köper sex eller tycker att det inte är sâ mycket att tjafsa om.
Skrämmande.

Här i Malaga finns det ett enormt utbud av bordeller i alla prisklasser. Frân rosamâlade skjul lite utanför byarna, till en stor byggnad i ett av Malagas industriomrâden, med tvâ laserkanoner som lyser upp molnen väster om staden. Vi brukar skämta om att nâgon riktigt dimmig kväll kommer ett plan att landa pâ bordelltaket istället för pâ flygplatsen.

Till skillnad frân i Sverige, är det här ingen underjordisk verksamhet. Koppleri är visserligen olagligt, men bordellägarna kallar sig istället hotellägare och hyr oficiellt bara ut rummen till prostituerade. Inte heller är det särskilt pinsamt att gâ pâ bordell, utan nâgot som de flesta har gjort nâgon gâng. Oftast är det inte för att köpa direkta sextjänster, utan mest "pâ kul". För att ta en drink och "titta pâ utsikten" och för att ett gäng uppsluppna killar oftast inte kommer pâ nâgot bättre ställe att gâ till vid fyratiden pâ morgonen.

Fast jag har bott här i sexton âr, upphör jag aldrig att förvânas över hur lätt man tar pâ problemet. Egentligen är det bara ett problem när tjejerna ställer sig pâ fel ställen - för nära de "fina" kvarteren. Dâ blir det högljudda protester. Men det förs ingen diskussion om vad man ska göra ât problemet med alla unga tjejer frân fattiga länder i Afrika och Sydamerika, som förs hit av riktiga vita slavhandlare, blir frântagna sina pass, hâlls kvar under hot och tvingas arbeta pâ bordeller. Visst finns det spanska kvinnor som helt fritt har valt att jobba som prostituerade av ekonomiska skäl, men de kan inte pâ lânga vägar täcka den enorma efterfrâgan. Inte heller diskuterar man VEM som gâr till de här ställena och varför. Ganska lätt att förstâ, eftersom de flesta män har gâtt dit nâgongâng och de flesta kvinnor helst inte vill veta om det.

Riktigt upprörd blev jag för ett âr sedan, när en paparazzi hade filmat ett gäng kända tjurfäktare, de flesta gifta, som besökte en bordell sent pâ natten. Det blev stort pâdrag i alla skvallerprogram och kändisarna försvarade sig med att de hade minsann inte "gjort nâgot", bara tagit nâgra drinkar "pâ kul". Det som störde mig mest var att mânga kvinnor försvarade dem, med argument i stilen: "ja, ja, men det var ju inte sâ farligt, jag tror nog att de inte har gjort nâgot, och vem har inte gâtt till en puti-club nâgon gâng?"

Helt sanslöst. Om till och med kvinnorna försvarar dem, kommer vi verkligen ingen vart.

(Bild frân Aftonbladet)

Blommor, bin... och katoliker

"Ditt liv är ditt ansvar. KONDOMER"

Den här skylten är naturligtvis INTE frân Spanien, eller frân nâgot annat katolskt land. Pâ Cuba är folk visserligen katoliker, men kyrkan har ingen "världslig" makt.

Egentligen inte i Spanien heller. Men den är ändâ en viktig maktfaktor och biskopar och präster uttalar sig om allt frân skolundervisning till julfirande.
Och sâklart om preventivmedel. Att man inte ska använda dem, alltsâ.
För nâgra âr sedan uttalade sig nâgra spanska biskopar positivt om kondomer i syfte att bekämpa AIDS, men de fick vackert ta tillbaka sina ord efter pâtryckningar frân Vatikanen. Kyrkan godkänner officiellt inga preventivmedel mer än avhâllsamhet och säkra perioder (och dâ inom äktensskapet)

Pâ sätt och vis är det ju deras jobb att berätta om hur en god katolik bör leva. Om det gâr kampanjer som försöker upplysa ungdomar om hur och varför kondomer används, mâste kyrkans företrädare pâminna om att man ju faktiskt kan leva i celibat ocksâ.

Det som förvânar mig är att sâ mânga rättar sig efter dem. Inte sâ att föräldrarna pâ nâgot vis kräver att ungdomarna ska leva i avhâllsamhet - men det mâste âtminstone SE UT som om de gör det. Att pojk- eller flickvännen skulle sova över är otänkbart, även om bâda är 25 âr. Man bor inte ihop innan man gifter sig. Som jag berättade om i inlägget Giftermâl i Andalusien, är det en mindre katastrof att bli med barn om man inte är gift, och man brukar snabba pâ bröllopet istället för att vänta till barnet är fött. Att vara skild är inte heller sâ bra i en katoliks ögon, och är man en gâng gift i kyrkan, kan man inte skilja sig och gifta sig där igen. Enda möjligheten är att fâ äktenskapet anullerat, dvs det blir ogiltigförklarat pâ olika grunder.

Inte heller pratas det särskilt öppet om preventivmedel. Efter AIDS intâg pâ âttiotalet (Spanien har höga siffror pga antalet heroinmissbrukare) har myndigheterna försökt med olika kampanjer, främst riktade till ungdomar. Pâ nittiotalet fick en slogan stor genomslagskraft: Pontelo, ponselo (ta pâ dig den, ta pâ honom den), där man inte nämnde kondomer, men hade en liten miniatyrbild pâ en längst ner i annonsen, Den blev ändâ blev offer för en agressiv motkampanj frân kyrkans sida. Den senaste TV-reklamen har ocksâ hamnat i blâsväder, eftersom man nämner att de skyddar mot olika könssjukdomar OCH oönskade graviditeter... och det kan man ju inte likställa pâ nâgot vis.

I alla fall, det râder ingen brist pâ kondomer i det här landet, och man kan köpa dem i affärer och i automater lite överallt. Bara inte grannarna ser, alltsâ....

Andalusien runt Etapp 8 - Sevilla med omnejd

Pâ väg mot Sevilla lämnar vi det bergiga östra Andalusien bakom oss. I stället breder oändliga slätter ut sig, med vetefält och solrosodlingar, ibland med mindre olivodlingar och vita byar. Frân juni till september är det upp till 40º varmt i de här trakterna, och det finns ingen skog, inga dammar och knappt nâgra träd att skugga sig under. Byn Ecija är känd för att ha Spaniens högsta temperaturer och kallas “Andalusiens stekpanna”. Under resten av âret är byn däremot värd ett besök: den kallas även “tornens stad”, efter alla stâtliga kyrktorn som höjer sig över taken och dess stadskärna är gata upp och gata ner av gamla kyrkor, kloster, trevliga torg, smâ palats och vackra husfasader med intressanta mâlningar och balkonger. Ett exempel är El Palacio de los Marqueses de Benamejí:

Är man intresserad av historia och vackra miljöer, fâr man absolut inte missa Carmona. Grundad av karthagerna, blev den senare en av de viktigaste städerna i Bética, romarnas Andalusien. Kvar frân den tiden stâr de tjocka försvarsmurarna, med sina vackra portar, som Puerta de Sevilla här nedan. Precis utanför murarna finns en stor romersk gravplats, la necróplis romana. Hela byns centrum är fullt av tusenâriga byggnader. Jag rekommenderar särskilt en spännande rundvandring efter mörkrets inbrott: alla monument är effektfullt upplysta.

Sevilla är Andalusiens huvudstad, och även störst med sina nästan tvâ miljoner innevânare. Läget vid floden Guadalquivir har gjort att den alltid har varit ett viktigt handelscentrum. Den gamla staden Hispalis grundades redan av ibererna, och under romartiden var den Béticas huvudstad. Strax utanför staden, vid byn Santiponce, kan man besöka Italica, ett stort omrâde med romerska ruiner, mosaik och en välbevarad amfiteater.

Är man mer intresserad av arkeologi, kan man fascineras av guldskatten El Tesoro del Carambolo, som hittades under ett bygge i byn Camas, en bit utanför Sevilla. Skatten är urspungligen frân Tartessos och bestâr av 21 guldsmycken i 24 karat, som tillsammans väger nästan 3 kilo. Tyvärr kan man till vardags bara se en skickligt gjord kopia av skatten. Originalen tas fram vid speciella tillfällen.

Staden Sevilla är en lyckad blandning av dâtid och nutid. De majestätiska monumenten, som den arabiska borgen Alcázar är värda ett besök. Borgen har blev ombyggd under den kristna tiden och innergârden El Patio de la Montería är ett av de finaste exempeln pâ stilen mudéjar, den arabiskinspirerade konstarten som levde kvar efter den kristna erövringen. De vackra försvarstornen längs floden är väldigt typiska för Sevilla. Det här är La Torre del Oro, som byggdes 1220 och där man kan besöka ett sjöfartsmuseum.
Populärast är nog katedralen, vars torn La Giralda har blivit en symbol för staden. Det kristna templet byggdes som vanligt ovanpâ moskén, och själva tornet och innergârden med apelsinträd nedanför, är kvar frân den gamla arabiska byggnaden. Bara kyrkklockorna och den lilla statyn länsgt upp, El Giraldillo är frân den kristna tiden. Trots att tornet är 97 meter högt, kan det vara värt besväret att ta sig upp i toppen och titta pâ den fantasktiska utsikten över staden.Nutidens Sevilla är en stad som inspirerar med sin intensiva livsglädje. Allt är pâ nâgot vis extra festligt, även i vardagen. Husen är fantasifullt dekorerade och en del av dem har mycket stâtliga fasader. Kvinnorna är kända för att klä sig färgglatt och smycka sig lite extra. Det finns gott om restauranger, barer och uteställen under dygnets alla timmar. Folkfesten La Feria, som firas i april, är den största och vackraste i Andalusien och folkdansen sevillanas är den populäraste varianten av flamenco. Härifrân kommer den typiska folkdräkten traje de gitana eller traje de faralaes. Den klassiska dräkten har prickar och volanger i kjol och ärmar, men nu finns det en otrolig variation, bâde i färger och skärning. Typiskt är fortfarande att den ska sitta som ett korvskinn pâ överkroppen och ner till halva lâret, för att sen flyta ut i ett hav av volanger. Modeskaparna Vittorio&Luchino, som är en av de populäraste i Spanien när det gäller fest- och bröllopsklänningar, har den sevillanska livsglädjen som sitt kännemärke

Bara att promenera längs floden eller i nâgon av de folkliga kvarteren, t.ex det gamla judiska kvarteret Santa Cruz (som har ett intensivt nattliv), är en upplevelse. Känt för sin folklore och sina flamencobarer är ocksâ Triana, där mânga av Spaniens mest kända artiseter har växt upp. Dit kommer man via bron Puente de Triana, som ligger nästan mitt emot den stora tjurfäktningsarenan.

Det finns ett stort utbud av hotell i alla prisklasser, restauranger och flamencobarer: tablaos de flamenco. För de yngre finns en stor nöjespark, Isla Magica, som ligger pâ ön Isla de la Cartuja ett stenkast frân centrum.

Therese har bott ett halvâr i Sevilla och har skrivit mer bâde om staden och dess Feria.

Att njuta av regn

I gâr fick vi ett härligt och efterlängtat regn pâ eftermiddagen.
Jag fick en riktig energikick av den friska luften och av doften av barr och vât jord. Det är ju dessutom 20º varmt, och man kan ha kortärmat under regnkappan.

Som alltid, blev nâgra av sonens klasskamrater “inregnade” och kom inte till skolan efter lunch. Föräldrarna lâter ofta barnen stanna hemma frân skolan om det regnar kraftigt. Det är ju synd om de râkar bli lite blöta.... Jag undrar vad de hade sagt om de hade sett svenska skolbarn pulsa genom snön i minusgrader? Eller stâ och vänta pâ skolbussen i beckmörker, snâlblâst och snöblandat regn klockan sju pâ morgonen.

Själv har jag ocksâ blivit pjâskig och tycker att det är precis lika pedagogiskt med naturprogram i TV-soffan när det ösregnar ute. Men i gâr var det ett sânt här riktigt ljuvligt regn som verkligen lockar till en promenad. Efter skolan tog vi pâ oss regnkappa och stövlar och gick till stranden för att plaska i vattenpölar. En aktivitet som vi var helt ensamma om att utöva. Inte ens nâgra nykära ungdomar kom pâ idén att promenera längs havet, trots att det var underbart vackert. De flesta satt hemma framför TV:n, med filt över benen och missade solnedgângen över regnvâta gator.

Personliga fasader

De klassiska husfasaderna här i Andalusien är ju vitkalkade, för att hâlla värmen borta.
I vissa bergsbyar är det förbjudet att mâla husen i nâgon annan färg, men pâ andra ställen - särskilt vid kusten - är det populärt med personligare varianter. Ljusa pastellfärger och kakel pâ hela eller halva fasaden är vanligt. Här kommer ett litet urval frân vâr söndagspromenad. Klicka pâ bilderna för detaljer.

I det här huset vaknar man garanterat av fâgelsâng

Jungfru Maria hälsar välkommen vid ingângen

Sol och skugga

Väldigt trâng gränd mellan husen

Badrumskakel utomhus

Vaniljgult, himmelsblâtt, senapsgult och terracotta...

I det bruna huset är man visserligen trângbodd, men med uteplats!

Grottan i Nerja

Det har varit riktigt mulet i nâgra dagar, med mörka och hotfulla regnmoln bakom bergstopparna. I fredags hade vi tänkt âka till ett zoo med en kompis och hennes barn, med det fâr bli en annan dag. Istället passade vi pâ att âka till grottan i Nerja idag. Sonen hade aldrig varit där och det blev verkligen uppskattat. En perfekt halvdagsutflykt frân Málaga.
Att gâ runt hela grottan tar en dryg halvtimme och är en underbar upplevelse. Det är omöjligt att fânga de storslagna salarna pâ kort. De är helt enorma, med spännande och otroligt vackra droppstensskulpturer. Högt över vâra huvuden hängde hotfulla spjut av stalagtiter, som verkade kunna lossna vilken sekund som helst....trots att de hade hängt där i tusentals âr.
Grottornas salar ligger i halvmörker och belysningen med riktade strâlkastare är verkligen effektfull. Allra vackrast är La Sala del Cataclismo, med en droppstenspelare som är 60 meter hög och 18 meter bred. Fascinerande att se hur vattnet har kunnat âstadkomma sâ vackra skulpturer. Min sexâring, som inte är särskilt intresserad av historia, gick runt med ögon stora som tallrikar och föreställde sig hur grottmänniskorna gick runt här med facklor för 25.000 âr sedan.
Grottan började formas för fem miljoner âr sedan och var bebodd fram till bronsâldern. Sen föll den i glömska och âterupptäcktes 1959, av en grupp lekande barn. Nu är det en av de stora turistattraktionerna i Malaga.
Det enda som stör i grottan, är som vanligt spanjorernas förkärlek för att använda alla historiska monument till nâgot, som om det inte vore tillräckligt att njuta av hur vackra de är. Mitt i grottan har man gjort en teaterscen, som jag tycker är rena "helgerânet". Andra exempel är renässanspalatset Carlos V precis vid ingângen till Allhambra, kyrkan mitt i moskén i Córdoba eller teaterföreställningarna i den 2000 âr gamla romerska teatern i Mérida.
Efter besöket, tog vi en kopp kaffe pâ cafeterian precis vid ingângen, som har den här vackra utsikten över byn och havet.
Vid stranden Burriana, som ligger strax nedanför grottan, kan man äta paella pâ den populära restaurangen Ayo pâ strandpromenaden. Under högsäsong gör de 20-30 gigantiska paellor om dagen och de drygt 100 borden är alltid fulla. Sâ här ârs är det dock lite lugnare och det blir bara fullt pâ söndagarna.

Att vara ung i Sverige och Spanien

Barajag johanna skrev en sâ intressant kommentar om ungdomars situation i olika länder, som svar pâ mitt förra inlägg, att jag tänkte svara här uppe i stället.
För svenska ungdomar är frihet och självständighet ofta det viktigaste av allt. Man vill râ om sig själv, resa, flytta hemifrân, tjäna egna pengar och spendera dem pâ vad man vill. Även om föräldrarna har välbetalda jobb, är det inga problem för en sjuttonâring att extraknäcka pâ en restaurang pâ lördagarna, eller att dela ut tidningar pâ söndagsmorgnarna.

För en läkare eller advokat i Spanien, hade det varit en stor skam att deras barn hade jobbat pâ café pâ helgerna. Här betalar föräldrarna allt: studier, resor, körkort, uppehälle och även studentrum, om barnen mâste bo pâ annan ort. (man fâr vissa bidrag av staten om man studerar lângt hemifrân, men det täcker inte hela kostnaden). Det är vanligt att man fâr en bil av sina föräldrar när man börjar pâ universitetet.

Trygghet och familj är viktigt för spanska ungdomar. Även de som slutar studera och jobbar heltid, bor hemma hos föräldrarna tills de gifter sig i 28-30 ârs âldern. Dels för att bostadspriserna är sâ höga, men ocksâ för att de ofta inte gillar idén att bo själv. Att komma hem till en tom lägenhet och äta själva är inget de känner sig lockade av. Eget hem vill de ha först när de bor med nâgon annan.

De betalar sällan nâgot hemma, men en stor del av lönen sätts av till den framtida lägenheten. I Spanien är det vanligt att man köper en lägenhet "sobre plano" lângt innan den börjar byggas. Man ger en handpenning med sin partner (som ocksâ bor hos föräldrarna) och sen betalar man av under flera âr, medan huset byggs. När det är inflyttningsklart gifter man sig och flyttar in. Föräldrarna hjälper till även här. Det är tradition att brudens föräldrar betalar hela bröllopet (utom klänningen, som brudgummen ska köpa) och gâvorna är verkligen pâkostade. När en av mina arbetskamrater gifte sig, hade brudens mamma betalat hela möblemanget. Och dâ ingâr verkligen allt: kök med tvätt och diskmaskin, komplett barnrum och allt sänglinne och handdukar, t.ex. Brudparet brukar ju inte ha nâgot alls, eftersom de har bott i föräldrahemmet.

Familjelivet och synen pâ relationer är nog den absolut största skillnaden mellan det svenska och det spanska samhället. Själv är jag nog fortfarande ganska svensk i mitt sätt att resonera; jag tycker att det är viktigt att barnen blir självständiga, oberoende och starka som individer. Det viktigaste är att ge dem en fin barndom, en bra utbildning och berikande upplevelser, som resor till olika länder och kulturer. Men sin lägenhet fâr de fixa själva! Känslan av att kunna stâ pâ sina egna ben är nâgot av det viktigaste i livet, tycker jag. Att kunna be om hjälp och râd, men att ta sina egna beslut och skaffa sig egna erfarenheter.

Däremot har jag kanske blivit lite generösare i mitt sätt att tänka. Svensken verkar ofta tänka: "varför ska JAG betala det?", när det gäller bensin, t.ex. Spanjoren skulle aldrig haft en tanke pâ att varken erbjuda ellar ta emot bensinpengar. Inte heller tycker jag det är sâ viktigt att barnen betalar för mat och tvättmedel hemma. Det mâste ju ändâ bli mer pengar över när de börjar jobba? Om man mâste köpa precis allt till en sextonâring: kläder, mobiltelefon, fotbollsutrustning och biobiljetter, mâste det väl vara en stor lättnad när han börjar jobba och kan köpa allt sânt själv? I Sverige säger föräldrarna att det är bra att ungdomarna fâr betala hemma, för dâ lär de sig att saker och ting kostar och omställningen till ett eget boende blir inte sâ svâr sen. Men dâ hade man väl bara kunnat "konfiskera" pengarna och sätta in dem pâ ett konto, till en insatslägenhet t.ex?

Man kan säga att det kanske inte är sâ viktigt att ungdomarna är självständiga i Spanien, eftersom inte ens de vuxna är det. Navelsträngen klipps aldrig av här, den bara töjs ut.

Nu har jag naturligtvis generaliserat, som alltid i min blogg. Det varierar sâklart mellan individer, och ingen familj är helt lik nâgon annan. Men i det stora hela finns det intressanta skillnader, som kan vara roliga att diskutera.

9 - 5 eller siesta?

Om det är nâgot Spanien är känt för, förutom tjurfäktningar, flamenco och sangría, sâ mâste det väl vara siestan? Dormir la siesta, dvs sova eller vila efter lunchen, är egentligen inte sâ vanligt att man gör, även om det förekommer mer än i Sverige. Men bakom siestan och den delade arbetsdagen gömmer sig en hel livsstil, som nu är "i fara" eftersom regeringen mer och mer vill övergâ till europeiska arbetstider.

Spanjorens dygnsrytm, som ni kanske märker av min dag nedan, är helt annorlunda än svenskens: Man vaknar sent, och ger sig iväg till jobbet eller skolan efter en snabb kopp kaffe eller en kopp chokladmjölk. Ett par timmar senare äter man frukost i skolan eller pâ en cafetería nedanför kontoret. Det finns ett café i nästan varje gathörn och de brukar vara helt fulla vid elvatiden.

Vid tvâtiden stänger alla kontor, skolor och butiker och man beger sig hem eller till en restaurang för att äta lunch. Det är inte en halvtimmes födointag pâ en plastbricka - spanjoren vill ha minst tvâ timmar pâ sig att äta: förrätt, varmrätt, efterrätt och kaffe. Gärna ett glas vin eller öl till maten, och framför allt tid att äta och konversera i lugn takt. Är man hemma, brukar man se pâ TV efterât, (de har lättsamma program efter lunch) eller leka med barnen och hjälpa dem med läxorna.

Mellan fyra och fem är man tillbaka pâ jobbet igen, jobbar tre timmar och slutar vid âttatiden. Hem igen för att äta middag, eller kanske äter man ute med arbetskamratena och tar en drink efterât medan man pratar skit om chefen och diskuterar allt möjligt.

Vad är fördelen? Antagligen är det bättre för hälsan, bâde den fysiska och den psykiska. Man äter bättre, stressar mindre och repekterar kroppens naturliga behov av arbete och vila, istället för att jobba âtta timmar i sträck, med en snabb lunchpaus i mitten. Man slipper skol- och jobbmatsalar, med vitaminlösa potatisar och industriellt lagad mat som varit uppvärmd i flera timmar.

Haken? Naturligtvis att det här systemet är uppbyggt kring den traditionella hemmafrun, som nu är pâ väg att försvinna. Mânga väljer att vara hemma nâgra âr medan barnen är smâ, men sen gâr de tillbaka till arbetslivet och fâr stora svârigheter att fâ tiderna att gâ ihop. Den gammaldags frun, som har en trerätterslunch pâ bordet till hela familjen klockan tvâ, är en utdöende generation.

Synd pâ sätt och vis, för det är otroligt bekvämt och maten är ju alltid hemlagad och gjord pâ färska râvaror: kött, fisk, frukt och grönsaker, som väljs ut pâ förmiddagen av frun, under livligt diskuterande med biträdet. Inga storpack med köttfärs, djupfrysta ärtor eller konserverad böngryta.

Men vem vill ha ett livstidsjobb som hemmafru i dagens samhälle? Väldigt fâ vill nog vara beroende av sin partner, när skiljsmässorna ökar, bostadspriserna är skyhöga och det blir allt svârare att leva pâ en lön.

Som förälder är det svârt att fâ pusslet att gâ ihop. Att bâda skulle jobba till âtta pâ kvällen är ju helt omöjligt. Mânga fâr hjälp av den äldre generationen, som hämtar pâ dagis, lagar mat och passar barn pâ eftermiddagarna. Andra har barnflickor, som det finns ett stort utbud av.

Jag har jobbat delad dag pâ kontor 9-14 och 17-20, när min son var mindre och dâ var min man hemma med sonen pâ eftermiddagarna. Trots det var det jobbigt, mest pâ grund av trafiken när man skulle fram och tillbaka. Vi har ju fyra rusningstider istället för tvâ.

Nu hâller regeringen pâ med en plan "de conciliación laboral" för att förändra hela det här systemet. I Madrid och andra större städer är det ganska vanligt med "europeisk arbetstid", som det kallas, men här i Andalusien är siestan djupt rotad. För mig är en "intensiv" arbetsdag det enda alternativet till halvtid eller att fortsätta vara hemma, sâ jag hoppas att fler kontor nappar pâ förslaget.

 andra sidan är Spanien mer familjevänligt när det gäller att vara hemma nâgra âr, för dem som vill det. Skattetrycket är lägre, det finns skattelättnader för den arbetande föräldern, och man kan vara tjänstledig frân sitt jobb upp till tre âr utan att förlora sin plats.

Ett Foto I Timmen - En spansk hemmafrus vardag

7.10: Beckmörkt ute. Jag börjar dagen med ett bad.

8.10: ¡Buenos Días! Det börjar ljusna ute.

9.10: Sonen ger sig iväg till skolan.

Vi gâr ner till porten, där en kompis hämtar.

10.05: Jag har affären för mig själv.

Om en halvtimme blir det köer...

11.00: Bara att sätta igâng. Pâ balkongen väntar mer!

Tv:n är pâ och det svalkar skönt frân balkongen.

12.00: En lâng kaffepaus vid datorn

13.00: Jag hämtar sonen i ett av Malagas skoldistrikt.

Gatorna är slingriga och man fastnar ofta bakom skolbussar.

14.00: Snart klar med maten. Vi äter lunch klockan 14.30.

15.00: Sonen leker medan jag diskar.

16.00: Sonen är tillbaka i skolan och maken och jag tar en paus. Det är 24º pâ balkongen, skönt med en kopp kaffe och en god bok.

17.00: Mina sista sommarkläder läggs undan.

18.00: Hemma frân skolan igen. Vi promenerar till lekparken, där kompisar väntar. En typisk gata i Andalusien: hus i olika storlekar, mâlade järngaller, hängande kablar och krukväxter utanför fönsterna.

19.10: Solen gâr ner över Medelhavet och vi drar oss hemât.

20.00: Den här roliga gubben, plus en chirimoya blir sonens middag.

21.00: Dags för lite Monopol - ett bra sätt att träna räkning.

22.00: Kvällens val av sagor.

23.00: Nu har jag ocksâ tagit en chirimoya - riktigt mogen, söt och god. Maken och jag tittade pâ fotboll och jag tog en kopp te och lade upp bilderna.

¡Buenas Noches!

En raskare räv över isen

Nu har vi äntligen beställt biljetter till Sverige för att fira jul och nyâr med min familj. Kan man beställa ett fint snöväder precis pâ julafton ocksâ?

Som utlandssvensk har man en förmâga att glömma snöslask, halka och horisontellt regn. I mitt Julsverige finns bara stjärnklara vinternätter, med snö som knarrar under fötterna och julpynt i alla trädgârdar. En doftande julgran som inte barrar, en evig brasa i den öppna spisen och en familj som alltid är sams.

I min tankevärld finns inte längre pâbyltade ungar med dinglande reflexer, allvädersstövlar och röda näsor. Inte heller t-röd, lâsspray och rattmuff.
Bara julskinka, glögg, lussekatter och massor av paket.

För tvâ âr sedan firade jag och min lilla spanska familj jul i Sverige för första gângen. Otroligt nog blev det precis en sâdan drömjul jag hade hoppats pâ. Det är sällan vit jul i Skâne, men det âret föll ett härligt snöfall medan vi dukade julbordet. Mannen och sonen gjorde en snögubbe och efter maten gick vi en promenad i nysnön, sâ att mina spanjorer skulle fâ göra bâde snöänglar och snölyktor. Härligt!!

Vi har bokat med Sterling, som tydligen har ett erbjudande för Spaniensvenskar: Flymehome. Sâdär överdrivet billigt blev det inte ändâ, om man jämför med Ryan, t.ex. Men man fâr ha 20 kg extra bagage per man, sâ i âr kan jag släppa loss pâ rean i mellandagarna. Frâgan är om jag och sonen klarar 80 kg i bagage, det är ju precis vad vi själva väger tillsammans?

God Jul alla, det är bara tvâ mânader kvar!

I morgon ska jag vara med i EFIT för första gângen. Man ska ta ett foto i timmen under hela dagen och sen lägga upp dem. Hmmm...vi fâr se hur det gâr.

Ett annat av vâra stamställen

Om man vill köra norrut frân Malaga, kan man ta den fina motorvägen som gâr över Antequera och sen vidare mot Sevilla, Córdoba eller Granada. Men man kan ocksâ ta en kurvig, gropig och väldigt lângsam bergsväg, som otroligt nog var det enda sättet att ta sig norrut för trettio âr sedan.

Pâ den vägen, halvvägs till Granada, hittade vi den här restaurangen i den lilla byn Venta del Rayo för tio âr sedan. Vi var en grupp pâ ett tiotal personer som hade gjort en arkeologisk utflykt, det var sent pâ dagen och vi var väldigt hungriga. Restaurangen var nyöppnad; ett boningshus med en tillbyggnad där det fanns plats för tio smâ bord. Nära ingângen stod en get bunden och betade.

Vi var de enda gästerna och blev väl omhändertagna. Ägaren tände en stor brasa i den öppna spisen (uppe i bergen blir det riktigt kallt pâ vintern) och dukade fram olika specialiteter frân den egna gârden. De födde upp fâr och getter, sâ vi fick smaka riktigt möra lammkotletter och choto (killing), hemlagade pommes frites, hemlagade flamenquines (serranoskinka som rullas ihop och paneras) väldigt goda oliver frân byn Montefrío i närheten, enorma sallader och sist men inte minst kaffe och tarta de queso, spansk ostkaka. Den känns lite plastig när man köper den i affärerna, men den hemlagade är väldigt god och mäktig. Sötare än den svenska och fastare i konstistensen, och den brukar serveras med ett lager hallon- eller blâbärssylt ovanpâ och lite grädde.

Ägaren, som hade fru och tonârig dotter som enda anställda, var helt till sig av glädje över vâr goda aptit. Han berättade vitt och brett om de olika rätterna och bjöd generöst pâ drinkar efterât (det är föresten vanligt att man blir bjuden pâ drinkar efter maten om man har ätit en ordenlig lunch). När notan kom, blev det bara ca 80 kronor per man, och vi hade ätit sâ mycket att vi nästan rullade iväg.

När vi kom ut genom dörren var geten borta.....

Vi har fortsatt âka hit ett par gânger om âret. Nu med barn, som har flamenquines som favoriträtt. Restaurangen är däremot inte tom längre, utan full av stora lângbord med glada familjesammankomster. Till och med engelsmän och tyskar har hittat hit. Ägaren har blivit äldre och börjar fundera pâ att dra sig tillbaka, i ett hus som han har byggt i utkanten av byn. Dottern är snart klar med sin läkarutbildning och har fâtt en massa böcker av oss, som hon blev väldigt glad för.

I gâr var det dags igen, trots att det fortfarande nästan är för varmt för att âka upp i bergen. Bästa tiden är i början av mars, när sluttningarna är fulla av blommande mandelträd.