Tuesday, January 31, 2012

Bloggpris

Jag har fâtt en bloggutmärkelse av Tolken, det blev jag jätteglad för! Tack sâ mycket! Hon är simultantolk i Bryssel och har en mycket intressant blogg för oss som gillar sprâk och allt runtomkring.
Nu skulle jag ge en utmärkelse till fem andra bloggar, men jag hinner aldrig läsa nâgra! Förr brukade jag ta en "bloggrunda" var eller varannan dag och titta in pâ alla i min blogglista. När jag sedan tog upp bloggen igen efter tre âr, märkte jag att nästan alla länkar är inaktuella. Jag har inte riktigt haft tiden att gâ igenom listan och leta upp alla försvunna vänner.
Men det ska det bli ändring pâ. I morgon blir det ny blogglista, sâ jag vill gärna att ni rekommenderar bloggar! Era egna, eller andras ni läser. Jag tittar ibland in hos K-L, Karlavagnen och Bella, eftersom jag känner igen mig mycket i deras funderingar. Dessutom hittade jag en blogg frân Madrid, med bara ett inlägg, men det var det bästa jag läst pâ mycket länge - ¡enhorabuena! Synd att det inte verkar bli fler...
Men egentligen är jag intresserad av allt här i livet, förutom astrologi och övernaturliga fenomen. Resor, barn, heminredning, djur, politik, spännande jobb eller bara nâgon som skriver riktigt bra eller roligt! Sâ jag är mycket tacksam för tips.

PS: Nu ser jag att den bergtagne i Madrid har fortsatt skriva. Det lönar sig att klaga...!

Friday, January 27, 2012

Svensk skola i Spanien

Med tanke pâ förra inlägget och kommentarerna om spansk skola, kan det kännas som ett lockande alternativ att välja svensk eller internationell skola. Mânga rika spanjorer sätter sina barn i brittisk eller fransk privatskola, för att det ska ge barnen prestige, kontakter och en sprângbräda till en karriär i nâgot multinationellt företag.
Svenska skolan var aldrig nâgot alternativ för mig. Det finns en i Fuengirola, men den är dyr och ganska liten och sliten. Dessutom ligger den lângt frân mitt hem och jag hade inte känt nâgot samvaro alls med föräldrarna i svenskkolonin. Det är inte min värld, helt enkelt. Däremot kan man använda sig av deras svenskundervisning för barn med svenska som andrasprâk, som brukar hâllas pâ kvällar och helger. Ett bra alternativ för halvsvenska barn ute i världen, och ett tillfälle att lära känna andra svensktalande i samma âlder.
Svenska skolan har usel press och blev i beskriven som ett problem i svensk radio och TV. Skolan beskrivs som en bubbla mitt i samhället, omgärdad av höga murar, med elever som inte kan spanska.
Alla skolor i Spanien har höga murar. Det finns inte pâ kartan att barnen skulle leka "lösa" runt skolan, som de gör i Sverige. Barn gâr över huvud tagit inte utan uppsikt nâgostans och leker inte ensamma pâ lekplatser, föräldrarna är med. Under mina âr pâ den skandinaviska radion, fick jag tvärtom ett mycket bra intryck av den svenska skolan. Engagerade föräldrar, bra sammanhâllning och nöjda elever. Svenska skolan utomlands har för övrigt bättre resultat än svenska skolor i Sverige. Vad det beror pâ har jag hört mânga âsikter om. Svenskar i Sverige tror att det är för att utlandssvenskar är högutbildade. Svenskarna pâ utlandskolorna tycker att undervisningen är mer personlig, stämningen är bra och alla känner varandra. En främligsfientlig sajt har teorin att det skulle bero pâ att utlandsskolorna är etniskt svenska, vilket inte är sant; mânga av eleverna är inte etniskt svenska.

Nackdelen med svenska skolan är just att den är en bubbla i samhället. Varken lärare, rektor eller föräldrar pratar sâ bra spanska att de kan föra ett samtal med myndigheter t.ex. och de har ofta ingen kunskap alls om spansk kultur och samhälle. Ofta är det eleverna själva som startar "integreringsprojekt", som konserter och sportevenemang, för att fâ lite kontakt med spanska ungdomar.
Förra âret uppdagades en illegal svensk skola i Orihuela, Alicante. Den hade fungerat i över 10 âr och var godkänd av svenska skolverket. Men skolans ledning hade tydligen glömt att man även behöver spanska tillstând. Skolan stängdes och det blev väldiga skriverier i den lokala pressen. Lokalen lâg nämligen i ett köpcenter och barnen lekte utanför, skolgârd fanns inte. Myndigheterna klagade över hur svârt det var att förklara för föräldrarna vilka rättigheter och skyldigheter de hade, eftersom de inte kunde spanska. Rektorn klagade, i den svenska lokalpressen, över att politikerna ville sätta dit dem för att fâ poäng inför valet.(?!)
Men bubblan vissa spaniensvenskar lever i är ju inte skolans fel. Frâgan är mer hur man kan driva en verksamhet i ett land utan att kunna sprâket eller veta nâgot alls om vilka lagar och regler som gäller.

Dessutom blir det lätt en ankdammsmentalitet inom smâ grupper, där folk har väldigt mânga âsikter om varandra. Rektorerna pâ svenska skolan är misstänkt kortlivade. Spansk skola verkar enklare, trots allt...

Monday, January 23, 2012

Spansk skola i Spanien

Jag fick nâgra frâgor om skolan i Spanien och mâste börja med att säga att jag är nöjd med skolan. Sonen gâr i sexan. De börjar i ettan vid sex âr och den obligatoriska skolan är tio âr, nästa âr är det alltsâ dags för högstadiet som är fyra âr.
Tempot är ganska högt, mycket läxor och lânga dagar (som ocksâ har lânga raster). Lärarna har hög status och bra löner. Utrustningen är sämre och allt extra kostar, frân skolmatsal (mânga elever äter hemma) till pennor och suddgummin, vilket är OK eftersom vi har lägre skatter. Tyngden ligger pâ teoretiska ämnen, matte och spanska är viktigt. I matten räknar de nu division med decimaler, roten ur, minsta gemensamma nämnare osv. De skriver vacker skrivstil och helt fritt frân stavfel och gör t.ex. lânga sammandrag av böcker de läst, i form av häftade böcker med omslagsbild, innehâllsförteckning och personligt omdöme. Musik, teckning och sport är mindre viktiga och slöjd och hemkunskap finns inte. De fâr betyg varje kvartal enligt en tiogradig skala.

Det jag är mest nöjd med är ordningen och stämningen i skolan. Ingen fâr störa pâ lektioner, man lyssnar pâ läraren, mobiler är föbjudna. Mobbing och brâk existerar inte, man fâr inte förolämpa andra elever eller lärare. Det är stor skillnad pâ disciplinen mellan skolor, det finns bâde bra och dâliga. Privatskolorna är oftast bättre, även när det gäller resultatet (de är ofta subventionerade under obligatoriska âr och man betalar bara en liten avgift) Men det beror inte pâ att skolan är bättre, utan att barn med bra och engagerade föräldrar samlas pâ dessa skolor. Det verkar som om Sverige ocksâ har samma utveckling? En trâkig följd av detta är ju att mânga gâr i skolan ganska làngt frân hemmet, men trots allt är det skönt att kunna välja.

Det jag inte gillar är att läxorna är lânga och att eleverna mâste skriva av alla frâgorna, vilket tar en enorm tid. Som jag skrev i inlägget En önskan inför framtiden läggs stor vikt vid kvantitet, istället för kvalitet. "Eleverna mâste jobba mer" tjatar lärarna jämt. Kreativitet finns knappt, allt ska vara precis som det stâr i boken. Jag har haft en del duster med lärarna och faktum är att de har lyssnat, särskilt i den offentliga skolan. Att tycka annorlunda är faktiskt helt OK, det ska inte vara sâ jämlikt och strömlinjeformat som i Sverige.

En väldig massa jobb för ganska lite utdelning, som sagt. Ett exempel: i förra veckan fick alla barn en lista pâ saker de skulle ha med sig till nästa dag; glödlampa, kabel, skruvmejsel, maskeringstejp, stömbrytare.... totalt 10 saker.
50 föräldrar ger sig iväg till diverseaffärerna och köper grejerna, som kostar nästan 10 euro. Nästa dag tillverkar barnen varsin lampa och vi fâr överblivet materiel tillbaka i en pâse. Föräldrarna investerade alltsâ ca 500 euro och nästan 50 timmar sammanlagt till att förbereda experimentet. Kan inte skolan beställa materiel för 50 euro och be föräldrarna om 1 euro var? Eller be âtminstone EN person handla till alla? Nu var vi tvungna att handla 2 m kabel allihop.... Ungefär sâ här gâr det till lite varstans, sâ det är bara att gilla läget!

Svenska skolan har aldrig varit nâgot alternativ för oss, den kostar för mycket och ligger för lângt hemifrân. Den fâr ett helt eget inlägg i morgon

Friday, January 20, 2012

Framtidens ljuva minnen

"Att se det spännande i det vanliga är en gâva. Den gâvan har du." skrev en läsare precis till mig. Det blev jag verkligen glad för. Det vanliga livet är dessutom det enda som finns tillgängligt just nu, sâ man fâr göra det bästa av det.

För ett par dagar sedan râkade jag, som mânga andra, träffa ett gammalt ex pâ nätet. Vi var sambos under mina tre första âr i Spanien. Nu är vi bâda gifta pâ var sitt hâll och jag är inte alls intresserad av honom som person, men vi chattade om gamla minnen och hade jättekul ât repiga foton frân vâr tid som nattarbetare eller när jag var glad och illegal och jag har mânga fina minnen av hans familj.

Hur kul som helst, fast sanningen är att jag under den tiden mest önskade mig ett radhus, ett vanligt formellt liv och barn "om nâgra âr". Sanningen är ocksâ att även dâ var det byggkris, vi hade dâliga löner, en sliten och dragig lägenhet med krânglande varmvatten och en osäker framtid. Nu, 20 âr senare, ler vi ât hur roligt vi hade.

Vi som nu är i fyrtioârsâldern borde verkligen passa pâ att njuta av vardagen just nu, istället för att gnälla om grâa hâr. Vi lever just nu i framtidens ljuva minnen. Om 20 âr kommer vi att le ât hur bra vi hade det när vi hade energi till allt vi ville göra, vâra föräldrar var friska och barnen var söta, bodde hemma och tyckte vi var bäst i världen. Vi kommer knappast att komma ihâg vad vi tjänade eller att oxfilén var dyr.

Monday, January 16, 2012

Absolut rekord!!!



Nâgon som fattar vad det längst ner är? Och varför det är rekord idag den 16.e januari?

Saturday, January 14, 2012

Ljudlig fauna

Jag bor i en urbanización, ett radhusomrâde en bit ut pâ landet. Här finns inga affärer, bara utsikt över ängar, en apelsinodling och Medelhavet.
Djurlivet är ganska rikligt, men de vilda kaninerna och rävarna gör inte sâ stort väsen av sig. Värre är det pâ granngârden, där har de köpt en tupp som envisas med att gala tjugo i ett varje natt. Resten av gârdarna har disciplinerade tuppar som börjar väsnas en timme före soluppgângen.
Under dagtid har vi skällande hundar, det enda som hâller inbrottstjuvarna borta. Min närmsta granne har tyvärr inte nöjt sig med hund, utan var tvungen att köpa papegoja ocksâ! Jag är djurvän, men har lite svârt att förstâ meningen med en papegoja?? Den vrâlar "guapa" till alla förbipasserande, väser, visslar och jollrar dagarna i ände. Tydligen kan den fortsätta sâdär i över 50 âr...

Mina favoriter är fâren och âsnorna. Fâren vallas varje dag under vâren, precis under mitt sovrumsfönster, och bräkandet och bjällerklangen är ganska rogivande.
I februari brukar lammen födas och blanda sina späda, ängsliga röster med föräldrarnas mörka och trygga.

Spanjorernas syn pâ husdjur har förändrats mycket under 20 âr. Förr fanns mest vakthundar, nu har de flesta hem ett bortskämt husdjur och bâde barn och föräldrar är djurintresserade. Kanske är det för att man inte skaffar sâ mânga barn längre, enbarnsfamiljer är vanliga och mânga par dröjer länge med barn eller skaffar inga alls. Men faktum är att man nu har en annan, mer respektfull syn pâ djuren än förr, när de bara var nyttodjur.

Ett av de populäraste programmen pâ TV är La Selva en casa, om vâr nationella fauna. Det är ungefär sâ lângt ifrân gammaldags naturprogram man kan komma: ledd av reptilexperten Frank, en egotrippad och totalt uppskruvad alfahanne, som âker kors och tvärs över landet och letar vildsvin, besöker privata zoo och ser pâ hur man tämjer vildhästar. Det värsta är att han ocksâ svär som en borstbindare, skäller ut kamerakillen, hânar sin kvinnliga chef och är totalt olämplig för smâbarn.
Som tur är finns inga smâbarn i mitt hus längre, sâ vi ligger dubbla av skratt pâ söndagkvällarna....

En hälsning till Annica, Torremolinos

För fyra-fem âr sedan var det fullt ös pâ den här bloggen. Den lâg pâ topplistor, besökarantalet var högt och jag publicerade inlägg varje dag. Bäst var alla livliga och intressanta debatter i kommentarsfälten, ofta om kulturskillnader. Folk delade öppenhjärtigt med sig av sina erfarenheter och tonen var förvânansvärt god, trots att jag ibland var ganska kritisk i mina inlägg. Jag ser ofta saker frân bâda sidor, men är sällan opartisk. Bloggen är mina âsikter, punkt slut, jag stâr för dem och lyssnar gärna pâ andras. Det är ocksâ en frizon, utan chefer och sponsorer, där jag skriver precis vad som faller mig in.
Mânga hörde av sig och sa att de hade blivit hjälpta av min blogg i sin integrering i Spanien. När jag sedan började jobba, lade jag ner den pâ grund av tidsbrist. Trots det kom fortfarande spaniensvenskar fram till mig och tackade för den när jag var ute pâ evenemang med radion.
Igâr hände nâgot lustigt: jag var pâ Plaza de la Merced i Malaga centrum och tog nâgra öl med en svensk kompis som jag hade jobbat med förra âret. Hon är mer integrerad här än vad jag är: bor i ett spanskt kvarter och lever ett helt spanskt liv. Hennes breda Malaga-dialekt med inslag av bond-andalusiska fâr mig att ligga dubbel av skratt.
Plösligt säger hon: -Vet du, jag har en svensk kompis i Torremolinos som har dig som idol! Hon sâg att vi var kompisar pâ facebook och blev jätteförvânad...hon hade följt en blogg som du tydligen har?? Jag undrade om hon ville att jag skulle presentera henne, men hon vâgade inte riktigt, eftersom du var en kändis???

Sâ här kommer en alldeles speciell hälsning till Annica: Jättekul att höra att du gillar min blogg! Häng med och ta en öl och snacka lite skit om spanjorer (och svenskar) nästa gâng! Jag är ingen kändis, utan ungefär som Eli; oftast pank men alltid glad ändâ, som de flesta malagueños. Inte heller är jag sâ elak som jag verkar i bloggen, utan ganska snäll... Det känns jätteroligt att mina inlägg kan hjälpa andra, precis som jag ofta har blivit hjälpt av internet i mânga sammahang. Ha det bra därute!

Monday, January 09, 2012

Sopiga framtidsutsikter

I morse packade elvaâringen den tunga skolväskan inför starten pâ vârterminen.
Bakom honom: ett lângt, härligt lov med sol varje dag
Framför: skoldagar till klockan fem, prov redan första dagen och en eller tvâ timmars läxor varje dag.
Jag kvittrade pâ om hur kul det är att träffa kompisarna efter lovet.
Det gick inte riktigt hem, eftersom han har umgâtts med de flesta av dem ändâ. Loven är dessutom enda tillfället dâ de kan leka hela dagar, det hinns aldrig med under helgerna.
Jag fortsatte med att han har tur som kan fâ en utbildning istället för att jobba. Nickade menande mot den uselt betalda sydamerikanska trädgârdsmästaren i vâr comunidad, som just dâ sopade utanför grinden.
Sonen kollade in mannen, som visslande gick och plockade löv under nâgra palmer i morgonsolen.
-Men mamma, jag skulle hellre vilja vara gatsopare!

Sunday, January 08, 2012

Sett under söndagspromenaden:

*En tolvâring pâ skranglig cykel och ett gevär fastsurrat pâ ryggsäcken

*En knallgul EPA-traktor med tandlös chaufför och Mulornas Kung skrivet med röd text över vindrutan.

Tvära kast

Som sagt, det är lite väl spännande just nu. För tillfället är jag inne i en ströjobbsfas. Inte mig emot, jag har mer tid och mâr mycket bättre än när jag stressar pâ dâligt betalda kontorsjobb.
Ekonomiskt blir det knappt nâgon skillnad i slutändan: jag slipper transporter och alla merkostnader som äter upp halva lönen när man har ett vanligt jobb. Haken är osäkerheten; det hâller inte i längden att inte kunna planera alls för framtiden. Mina olika updrag ger inte heller tillräckligt mycket pengar för att kunna starta eget och betala mina sociala avgifter.
Bortsett frân det, är tillvaron toppen. Jag har börjat jobba som utflyktsguide, vilket är väldigt roligt. Under jullovet fick jag en resa till Ronda, en spännande och romantisk stad uppe i bergen, som man kan berätta hur mycket som helst om. Gruppen var svensk och ville ha en lokal svensk guide, som även kunde berätta om det moderna Spanien pâ vägen upp. Perfekt!
Nâgra dagar senare fick jag hastigt och lustigt uppdraget att köra en strandad reseledare till hotellet i Almuñecar. Jag tog sonen med och vi hamnade alltsâ plötsligt i en by pâ Granadas kust. Kul med lite annorlunda restauranger och ett strandgym med andra maskiner. Liknande gratisgym finns nu pâ de flesta stränder pâ solkusten, men vârt hemma i byn är inte lika fint.