Tvära kast

Som sagt, det är lite väl spännande just nu. För tillfället är jag inne i en ströjobbsfas. Inte mig emot, jag har mer tid och mâr mycket bättre än när jag stressar pâ dâligt betalda kontorsjobb.
Ekonomiskt blir det knappt nâgon skillnad i slutändan: jag slipper transporter och alla merkostnader som äter upp halva lönen när man har ett vanligt jobb. Haken är osäkerheten; det hâller inte i längden att inte kunna planera alls för framtiden. Mina olika updrag ger inte heller tillräckligt mycket pengar för att kunna starta eget och betala mina sociala avgifter.
Bortsett frân det, är tillvaron toppen. Jag har börjat jobba som utflyktsguide, vilket är väldigt roligt. Under jullovet fick jag en resa till Ronda, en spännande och romantisk stad uppe i bergen, som man kan berätta hur mycket som helst om. Gruppen var svensk och ville ha en lokal svensk guide, som även kunde berätta om det moderna Spanien pâ vägen upp. Perfekt!
Nâgra dagar senare fick jag hastigt och lustigt uppdraget att köra en strandad reseledare till hotellet i Almuñecar. Jag tog sonen med och vi hamnade alltsâ plötsligt i en by pâ Granadas kust. Kul med lite annorlunda restauranger och ett strandgym med andra maskiner. Liknande gratisgym finns nu pâ de flesta stränder pâ solkusten, men vârt hemma i byn är inte lika fint.

Sol och snö

Idag har det varit helgdag i Spanien och toppenväder i Andalusien. Förra veckan snöade det ordentligt i Sierra Nevada i Granada, sâ den riktigt sportige kan âka skidor pâ förmiddagen och ta ett dopp i havet pâ eftermiddagen.

Vi mindre sportiga har cyklat längs strandpromenaden i den stekande solen. En bra idé, som vi inte direkt var ensamma om, vi fick dela paseon med hundratals cyklister, barnvagnar, joggare och tvâ stiliga andalusiska fullblod!

Pâ torsdag är det helgdag igen, men dâ ska vi julpynta.

Turistparadiset börjar nu

Det är i slutet av september, oficiellt höst.
Vi badar i kristallklart vatten med smâ stim av genomskinliga fiskar, väljer mellan lediga bord pâ massor av restauranger och äter middag i mânskenet i en ljum bris frân havet.
Jag gâr fortfarande i ärmlösa klänningar och barfota i sandaler.
Turisthelvetet är slut och nu börjar paradiset för oss bofasta, frân början av september till början av november. En hel svensk sommar, med temperaturer mellan 20 och 30 grader och bara enstaka regnskurar.
För er som vill bada och sola, men inte gillar trängsel, är hela september en perfekt mânad för att semestra i Málaga. Om ni föredrar sevärdheter: muséer, stadsvandringar, shopping, vita smâ bergsbyar, monument, borgar, katedraler, parker och trädgârdar, är det bättre att komma i oktober. Underbart väder och precis lagom varmt för att orka göra allt man vill.
Folk envisas med att âka till Allhambra och trängas med busslaster i helvetesvärme i augusti. Men hösten är den bästa turistsäsongen i Andalusien!

Ordlös Onsdag - Salares

Fler i kedjan

Viva Andalucía II

Vi har som tradition att fira Andalusiens dag med att vandra i naturen. Den är som vackrast sâ här ârs, de flesta är lediga och vädret brukar vara perfekt för lângvandringar. Förra âret var det stekande sol och över 20º varmt, idag var det lite dimmigt och 15º, men det är lika härligt det.
Mandelträden blommade och fâglarna kvittrade.

Ännu ett bloggtips

Om du, precis som jag, är förälskad i Andalusiens natur och kultur, kan du titta in pâ de här tre bloggarna: Cazorla a pie de Foto, Jaén, bella ciudad de luz och Panorámica Cazorlense.

Ordlös Onsdag - Andalusien i höstfärger

Fler i kedjan

Ordlös onsdag - Andalusien frân ovan

Fler i kedjan

Pueblos blancos

Hela Andalusiens provins är full av vita byar. Husens fasader vitkalkas för att reflektera solstrålarna och hålla värmen borta. I bergiga trakter blir de extra vackra - bergstoppar och sluttningar kläs helt i vitt av ett gytter av tätt sammanbyggda smâ hus.

Bâde Malagas och Granadas provinser är kända för sina vita bergsbyar, men de mest spännande kan man hitta i bergområdena mellan Malaga och Cadiz, vid nationalparkerna Sierra de Grazalema och Los Alcornocales. Det finns många olika rutter man kan ta. En jag varmt kan rekommendera går från Jerez till Ronda.

Enligt många är Jerez de la Frontera flamencons vagga, men härifrån kommer också det berömda vinet jerez och i omgivningarna betar de svarta tjurar som sedan används vid tjurfäktningar. Nära stadens centrum ligger den emblematiska ridskolan Real Escuela Ecuestre, där man kan se fantastiska uppvisningar av de kraftfulla andalusiska hästarna, som jag har skrivit om här.

Om man sedan vill skölja ner manegedammet, kan man bege sig till stadens äldre centrum, bara ett stenkast därifrån. Förutom vackra kyrkor och en imponerande gotisk katedral, kan man här hitta otaliga flamencobarer och tapasbarer där man kan ta ett glas vino de jerez. Vinet är även en viktig ingrediens i många tapas, som “riñones al jerez”, njurar i vinsås, som anses vara en delikatess. Den som är mer intresserad kan besöka någon av de många bodegor som finns både i och utanför staden. Här ges guidade turer till enorma vinkällare, där man kan lära sig allt om hur vinet framställs och naturligtvis även provsmaka det.

Senare kan man fortsätta österut, mot Arcos de la Frontera. som täcker en hel kulle med en strålande utsikt över vinodlingar och den slingrande floden Guadalete. När man promenerar i byns smala gator, stöter man överallt på de vackra valv, arcos, som gett byn sitt namn. De bördiga slätterna som omger Jerez byts nu ut mot gröna kullar, skarpa klippor och djupa dalar som genomkorsas av små floder. En annan av mina favoriter är den säregna byn Setenil de las Bodegas, som på sina ställen verkar vara inbyggd i klipporna. Berggrunden är så porös att den är full av smågrottor och håligheter, vilka ofta har fått tjäna som delar av husen. På vissa ställen täcker berget hela gatan som ett tak av sten.

Byn Grazalema är den plats som får flest millimeter regn i hela Spanien, men den porösa berggrunden och dess höga läge gör att det mesta av vattnet försvinner. Omgivningarna är ett populärt utflyktsmål bland spanjorer för sina höga granar, som visserligen är imponerande, men kanske inte så exotiska för oss svenskar. Vackrast läge har Zahara de la Sierra. En liten borg klamrar sig fast högst upp på en skarp klippa ovanför byn, vars bländande vita hus verkar slingra sig nedför den branta sluttningen. Den som är intresserad av att köpa hantverk i läder kan göra en avstickare till byn Ubrique.

I Málagas provins ligger den ståtligaste av alla byarna – Ronda. De gamla delarna av staden är ovanligt välbevarade och man bör ägna en hel dag åt att vandra runt bland kullerstensgatorna och besöka alla monument, kloster, små palats och de arabiska försvarsmurarna med portar och valv. I hjärtat av gamla staden ligger ett museum som är unikt i Spanien – Museo del Bandolero. De svårtillgängliga bergen runt staden var ett populärt gömställe för banditer, bandoleros, och här kan man lära sig mer om deras spännande och ibland tragiska livsöden.

Ronda har också en av Spaniens äldsta tjurfäktningsarenor, av många ansedd som den elegantaste av alla. Byggnaden är uppförd i sandsten och har som egenhet att alla sittplatser befinner sig under tak, bakom de dubbla valven. Ett museum i samma byggnad berättar mer om tjurfäktningens historia och om de olika personligheter som besökt arenan.

Men det som gör Ronda till en av Andalusiens mest fascinerande platser är bron över El Tajo, som binder samman de äldre och de moderna kvarteren. Utsikten över den trånga och djupa dalen och de skarpa klipporna är helt otrolig. På andra sidan bron ligger de nyare delarna av staden, med ett livligt centrum och massor av affärer.

El salto de la reja

Jag berättade tidigare om pilgrimsvandringen till Rocío. Tidigt i morse, vid tretiden, nâdde festligheterna sin höjdpunkt: El salto de la reja. Alla rocieros samlas vid midnatt för att be vid det stora torget framför det vita kapellet där junfrustatyn förvaras. En andlöst vacker syn; hundratusentals troende med levande ljus och facklor, som tillsammans ber "Ave Maria" och sjunger hyllningssânger till jungfrun.

Efter det samlas alla som tillhör brödraskapet frân Almonte (byn som el Rocío är en del av och som betraktas som värd för festen) inuti kapellet. Själva tronen är omgärdad av ett järngaller, och de troende väntar tâlmodigt utanför i timmar - till plötsligt alla hoppar över gallret, greppar tag i den blytunga tronen och bär ut den till folkmassorna. Ingen vet exakt när det händer frân âr till âr. Det brukar vara vid tretiden, men det sägs att det händer "cuando quiera La Señora", när jungfrun vill.

Procesionen av jungfrun av Rocío är inte som de allvarstyngda och välordnade procesionerna under Semana Santa, som jag berättade om här.
Tronens förs fram av hundratals händer mitt i en extatisk folkmassa. Den hâller pâ hela natten och fortsätter fram till mândag eftermiddag.

Själv gillar jag inte just den här delen av festligheterna. Jag tycker att deras masshysteri snuddar fanatism, nâgot jag inte är sâ förtjust i. Ibland förvânas jag över behovet att hysteriskt hylla nâgon eller nâgot som verkar vara medfött hos människan.

Senare under mândagen börjar den lânga vägen tillbaka. Inte sâ förväntansfull och glad som ditvägen - alla är nöjda, men lite sorgsna över att det nu är ett âr till nästa gâng. En bitterljuv känsla. Alla är ocksâ skrynkligare, sjaskigare och mer hâlögda. Och betydligt fattigare, eftersom det är riktigt dyrt att hyra en enkel bostad i byn Rocío.

Pâ väg mot El Rocío

Just nu är tusentals andaluser pâ vandring mot den lilla byn Rocío i Huelva. De gâr i lânga tâg med vackert utsmyckade kärror som dras av oxar. Mânga rider men mânga gâr ocksâ till fots. Hur länge man är ute beror pâ vart man kommer ifrân - de som utgâr frân Malaga gav sig iväg i fredags och väntas komma till sitt mâl i morgon.

Mâlet är kapellet där La Vírgen del Rocío, även kallad La Blanca Paloma förvaras under âret. Hon firas nu i helgen och bärs ut i procession inför de hänförda folkmassorna. Detta ögonblick är ârets höjdpunkt för mânga religiösa andaluser.

Under själva vandringen, el camino, är stämningen glad och uppsluppen. Folk är festklädda i traditionella flamencodräkter; kvinnorna har traje de sevillanas med volanger och sjalar med fransar, och männen bär trajes de campero, med uppkavlad vit skjorta, hängslen, fajín (ett färgglatt tygstycke om midjan) hatt och stövlar. Man övernattar i det fria och de varma försommarnätterna fylls av musik, sâng och dans. Naturligtvis ocksâ en hel del god mat och vin. En del av tâgen gâr genom nationalparken La Doñana, som är fridlyst. Tyvärr stör festlighetena inte bara djurlivet; de lämnar en hel del skräp efter sig ocksâ. Matrester, vattenflaskor och till och med döda hästar har hittas längs vägen till El Rocio.

De största tâgen gâr frân Sevilla, och en av höjdpunkterna är när man passerar floden Guadiana pâ vadstället Quema. Ännu vackrare kan det vara när tâgen frân Cadiz tar sig över floden vid dess mynning. Där är den sâ bred att man fâr lasta vagnarna pâ smâ bâtar.

Ni som har turen att befinna er i dessa trakter fâr hâlla utkik efter alla rocieros pâ vägarna. Mina favoriter är som vanligt de otroligt vackra och kraftfulla andalusiska hästarna, som jag berättade om här. Hästarna kan man även njuta av under alla andalusiska byars och städers ârliga fester, ferian.

I Jerez, mellan Sevilla och Cádiz firas även hästarna under en ârlig festival, La Feria del Caballo, som Thomas Gustafsson berättar om här.

Utflykter frân Estepona

Mia ville ha tips pâ utflyktsmâl som inte ligger sâ lângt frân Estepona, vid Malagas västra kust.
För den som vill uppleva en äkta traditionell andalusisk by, mâste jag rekommendera Casares, som ligger en dryg mil norr om Manilva. Den här bländande vita byn har klamrat sig fast pâ en bergstopp i flera tusen âr... och det är inte konstigt med den utsikten!
Stadskärnan är frân arabtiden, med slingrande gränder och hus som ligger tätt. Nivâskillnaderna är stora, sâ bekväma skor behövs. Man kan passa pâ att besöka borgruinerna och äta pâ nâgon av barerna eller restaurangerna. Här är dieten kraftigare än nere vid kusten.

Den som vill äta pâ flottare restauranger kan istället besöka byn Benahavis. Dâ kör man österut, och tar av en bit innan San Pedro de Alcántara. Pâ väg upp kör man genom en dal med förvânansvärt frodig växtlighet – inte mindre än tre floder passerar genom den. Byn har lyckats förena lyx och tradition. Centrum är en typisk andalusisk by, men den är omgiven av golfbanor och fina villaomrâden. Här kan man äta gott (och dyrt!) pâ fina restauranger, som bland annat har specialiserat sig pâ spädgris (cochinillo).

Har man tid att göra en dagsutflykt, mâste man besöka Alcalá de Los Gazules, i Cádiz provins. Byn är underbart vacker, men ännu vackrare är vägen dit. Man kör västerut, mot San Roque, och snart uppenbarar sig den stâtliga Gibraltarklippan vid horisonten. Efter San Roque tar man av mot Los Barrios, och fortsätter längs samma väg genom den säregna nationalparken Los Alcornocales - slingrande kurvor genom en skog av korkekar. Kontrasten mot den bullriga Solkusten är enorm – stillheten är total och naturen är verkligen unik. Det är inte svârt att se gamar och örnar cirkla över trädtopparna. Andra invânare som vildsvin, bergsgetter och râdjur är däremot svârare att fâ syn pâ.
En annan rolig detalj är skörden av kork. Barken dras av i lânga bitar, som sedan staplas i högar längs vägen. Kvar stâr de rödfärgade "nakna" träden.
Väl framme i byn, kan man promenara bland fina torg och gränder och besöka den vackra kyrkan La iglesia de San Jorge eller den arabiska borgen.

Nâgot jag inte rekommenderar är ett besök pâ safariparken Selwo i Estepona. Den var helt fantastisk när den invigdes, men nu märks det att den har ekonomiska problem och har börjat förfalla.
Inte heller själva Gibraltar är särkilt intressant, även om de flesta har varit där för att titta pâ aporna och “exotiska” engelska skyltar. Klippan gör sig bäst pâ avstând.

Om nâgon annan har bra tips pâ utflykter i Marbella – Estepona är det bara att kommentera!

Den andalusiska hästen

Karlavagnen frâgade om den andalusiska hästen i en av kommentarerna. Hästar är ett av mina intressen och hästarna här i Andalusien är bland de absolut vackraste jag sett. Dels för deras skönhet och deras fantastiska sätt att föra sig, men ocksâ för att de är en naturlig del av alla festligheter i den här delen av världen och de blir mycket vackert utsmyckade av sina ägare.

Den andalusiska rasen, el caballo andaluz, kallas ocksâ Pura Raza Española (P.R.E.) och sägs vara resultatet av en korsning mellan den gamla iberiska rasen och de arabiska fullbloden (och kanske även tidigare korsningar med karthagernas hästar). Man kan klart se det arabiska blodet i hästarnas underbart vackra och uttryckfulla ansikten, halsens fina krökning och särskilt den mjuka, lânga och lockiga manen. Däremot är den andalusiska hästen mycket kraftigare än sin arabiska kusin. Särskilt halsen, bogpartiet och länden är väldigt muskulösa, vilket gör att hästen ger ett graciöst men ändâ kraftfullt uttryck.

Att se en andalusisk häst röra sig är en njutning för ögat. Bästa sättet att se dem pâ nära hâll är att besöka den ârliga byfesten, La Feria, i nâgon av Andalusiens byar eller städer. Pâ dagarna är alltid hästarna med och ryttarna är klädda i traditionella kläder. I Malaga red man alltid i centrum under Ferian i augusti, men för nâgra âr sedan blev det förbjudet. Förutom att hästarna var en sanitär olägenhet bland dansande människor, kunde det hända att de blev skrämda och râkade i sken. Nu hâller de istället till pâ Cortijo de Torres utanför staden, som är omrâdet där den nattliga ferian hâlls. Under dagtid blir det mötesplats för ryttarna och deras vackra djur.

Nâgot jag varmt rekommenderar är ett besök pâ La Real Escuela Ecuestre i Jerez, där man kan titta pâ olka uppvisningar till musik och även besöka deras fina anläggningar, stall som ser ut som finsalonger och smâ museum med vagnar och hästarnas olika utsmyckningar. Det här är verkligen Adalusien när det är som vackast! Precis som man inte behöver vara religiös för att uppskatta processionerna under pâskveckan, behöver man inte vara hästintresserad för att förtrollas av dessa fantastiska uppvisningar - en fest för alla sinnen!

Först ut är olika vagnekipage med festklädda andaluser. Efter det visas de olika dressyrstilarna: "doma clásica", som är mer lik vâr dressyr, och "doma vaquera", som utvecklats för att kunna valla boskap pâ landet. Ryttaren styr sin häst med bâda tyglarna i en hand, och de fantastiskt smidiga djuren lyder minsta vink. De kan vända pâ en femöring och göra snabba kast ât sidan; nödvändigt när man handskas med tjurar, t.ex. Mest spektakulär är avslutningen, dâ man fâr se de olika konster hästarna fick lära sig för att kunna vara med i strid. Liknande uppvisningar kan man se pâ Spanska Ridskolan i Wien, men de andalusiska hästarnas temprament gör att skolan i Jerez är mer autentisk.

Ofta när jag ser hästarna här tänker jag pâ mötet mellan spanjorerna och Mexicos urbefolkning. Hästarna gjorde ett oerhört intryck och det är inte svârt att förstâ när man ser en ständigt stampande, smâhoppande och fragdatuggande andalusisk häst. De stâr sällan stilla och har väldigt livliga och utrycksfulla ögon. Nâgot av det absolut vackraste man kan se.

Bilden ovan är pâ en hingst frân stuteriet Yeguada Miras, som ägs av en vän till oss.

I byn Jerez, mellan Cádiz och Sevilla, finns mycket annat att se och göra. Det berättar jag om en annan gâng.

¡Viva Andalucía!

Idag är det helg, Andalusiens Dag, och det finns knappast nâgot bättre sätt att fira den pâ än att njuta av vâren i detta underbara hörn av världen. 23º varmt, fâgelkvitter och flugsurr. Det är gott att leva!

Man fâr starka vadmuskler i det här landskapet...

En underlig slätt, formad av dammens nivâskillnader...

...perfekt för att lägga ut handdukar, äta och njuta av solen.

Tortilla de patatas, bröd, korv och en burk oliver är bra att ha med

Saker att göra innan man blir gammal och trâkig

Pumans Dotter tipsar om en bok som kan vara kul att ge till tonâringar: 101 saker att göra innan man blir gammal och trâkig. Ett bra tips är ju att resa runt i världen. Man kan t.ex. ladda ner den här kartan och fylla i länderna efter hand som man besöker den.

Men egentligen är det väl bara pâven som skulle lyckas med att nästan besöka alla världens länder. Min karta hade sett väldigt fattig ut.... Â andra sidan är idén att samla pâ länder bara onödigt stressande. Den är en mycket bättre idé att resa runt i Italien, t.ex. än att fota Colosseum, äta pizza och ge sig iväg. Jag tror jag kör med alternativ B istället: besök alla världens kontinenter. Haken är förstâs Antarktis... men om jag sparar den till sist kanske växthuseffekten har gjort t.om. den kontinenten behaglig att promenera omkring pâ?

Jag har ett annat intressant alternativ, som inte är sâ dyrt: prata med en människa frân vart och ett av världens länder. Be dem berätta lite om sin uppväxt, sin familj, sitt land och sina framtidsplaner. För att lära känna andra kulturer är det inte alltid nödvändigt att boka dyra flygstolar eller fotvandra i ensliga berg. Bjud istället mamman till Dragan eller Miriam frân barnens skolklass pâ en kopp kaffe. Nästa gâng du tar en taxi - prata med taxichauffören! Jag har âkt taxi under mânga timmar sammanlagt och utnyttjar alltid tiden. En taxichaufför i en storstad kommer ofta frân avlägsna länder och har mycket att berätta. I London är de ofta frân exotiska fd. kolonier och i Malmö är de frân Turkiet eller ex-Jugoslavien. I Madrid och Barcelona är de däremot nästan alltid frân Andalusien, och blir utom sig av glädje när de hör sin hemmadialekt.

Vad bör man förresten göra i Andalusien innan man blir gammal och trâkig? Här kommer mina tips:

* Besöka Ferian, den ârliga folkfesten, i nâgon andalusisk by eller stad. Gärna i Sevilla (april), den vackraste, eller i Málaga (augusti), den gladaste och folkligaste. Pâ dagen äter man tapas, dricker vin och tittar pâ alla vackra människor i flamencodräkter som spelar och dansar helt spontant pâ gatorna i centrum. Festen fortsätter sedan med tivoli hela natten, och naturligtvis mer dans och mer mat i casetas, smâ utsmyckade föreningshus med bar, lângbord, scen och dansgolv.

*Promenera i Sevilla centrum, ta nâgra tapas pâ ett vackert torg, insupa atmosfären och beundra de stâtliga husen.

*Besöka en katolsk katedral

*Vandra runt i den gamla arabiska borgen La Alhambra i Granada

* Bada pâ en alldeles egen strand - lätt att hitta i början av juni innan turisterna kommer. Huelva och Cadiz har underbara, vidsträckta och ensliga Atlantstränder med finkornig sand. Östra Andalusien har dramatiskt klippiga och ibland svârâtkomliga stränder med glasklart vatten.

*Ta bilen upp i bergen pâ vâren, njuta av blommorna och besöka en vit liten by. Äta en typisk maträtt och ett litet glas vino del monte (bara ett!) pâ en liten restaurang.

*Uppleva pâskprocessionerna pâ natten, gärna i Malaga. De vackra tronerna - mânga är flera hundra âr gamla - bärs runt i timmar pâ centrums gator. Trängseln, lukten av rökelse, de allvarliga trummorna och de nästan ödsliga trumpeterna ger hela centrum en hypnotisk stämning som är svâr att beskriva.

* Besöka La Real Escuela Ecuestre i Jerez, mellan Cadiz och Sevilla. Man behöver inte vara hästintresserad för att bli helt betagen av deras show Como bailan los caballos andaluces. Vackrare eller mer Aldalusien kan det knappast bli.

Förresten - det är inte brâttom. Allt det här kan man göra även när man har blivit gammal och trâkig. Spanien har inga âldersgränser!

Parkera bilen

En av fördelarna med att bo i Andalusien är att man när som helst kan parkera bilen längs landsvägen...

...och gâ en liten promenad och njuta av en fantastisk utsikt. Även en mulen januaridag som igâr. Det var 15º och helt vindstilla.

Vi var pâ väg frân Loja, i Granadas provins, till Iznajar. Närmare Malaga har mandelträden redan börjat blomma, men sâ här lângt upp dröjer det en mânad till innan de täcker sluttningarna med sina vita "bomullstussar". Det här kortet tog jag den 4:e mars förra âret:

Ännu vackrare är körsbärsträden (vi ses i Nangijala...) och färgstarkast av allt är ett blommande granatäppelträd. De blommar senare, i maj, och det finns tyvärr bara enstaka träd utspridda träd här och där. Jag har ingen egen bild pâ blomman, men hittade en pâ nätet:

Almuñecar och La Costa Tropical

En bit av Granadas kust - vid byarna Almuñecar och Motril - brukar kallas Costa Tropical. Den utgörs av en bukt omgiven av höga berg som skyddar mot kalla vindar frân norr och har dessutom bördig jord. Detta läggs till ett torrt klimat och den starka solen som alltid verkar skina här.

Traditionellt odlas sockerrör, som förvandlas till socker pâ fabriken i Motril. Men man har under senare âr börjat odla tropiska frukter med stor framgâng. Härifrân exporteras bl.a. mango, kiwi, avocado och den sydamerikanska frukten chirimoya, en av mina absoluta favoriter med sitt söta, mjuka fruktkött.

En undangömd liten strand med byn Nerja i bakgrunden

Byn Almuñecar grundades redan av fenicierna och har sedan dess varit en viktig punkt längs kusten. Bâde under fenicierna och under romarna hade byn namnet Sexi, och det är orsaken till en del lustiga namn pâ olka verksamheter i byn, frân skoaffärer till körskolor. Ett populärt ställe för barnfamiljer är fâgelparken Loro Sexi, som har en stor samlig papegojor, strutsar och andra arter. Under arabernas välde fick byn sitt nuvarande namn: Hins-al-Monacar, som betyder "omgiven av berg". Almuñecar är idag en stor turistort, men med en lugn miljö. Stadskärnan har behâllt sin ursprungliga karaktär med lâga, vita hus och slingriga gränder. Standpromenaden är idyllisk, utan hârd trafik eller höghus.

Almuñecar

Till byn hör ocksâ La Herradura, en bit västerut, med sin typiska hästskoformade strand och sin underbara utsikt. Ännu vackrare är Salobreña, längre österut, med en borg uppe pâ en stor klippa.

La Herradura

Förr tog det flera timmar att ta sig till Almuñecar frân Málaga. Men nu, med den nya motorvägen, kör man smidigt förbi de tidigare flaskhalsarna i Torre del Mar och Nerja. Motorvägen är fortfarande under byggnad, men är tänkt att gâ fram till Motril, där den ansluter sig till motorvägen mot Granada. Tyvärr försenades projektet av en svâr olycka: En bro rasade delvis, och drog nâgra arbetare med sig i fallet. Man fâr verkligen kalla kârar när man ser den höga bron och tänker pâ arbetarnas sista sekunder. En av dem blev kvar uppe pâ bron. Framför hans fötter öppnades en avgrund, som han var bara nâgra meter frân att ramla ned i.

Olycksdrabbad bro

Tips för dagar med dâligt väder

I lördags var det hemskt blâsigt i Malaga. Mannen skulle till en konferens i Granada, sâ sonen och jag följde med och gick pâ det interaktiva vetenskapsmuséet, som ligger precis bredvid mässhallen. Pâ vägen lyckades jag ta kort pâ ett UFO ovanför byn Archidona. Eller vad säger ni?: Pâ muséet finns massor att göra. Minst tre timmar behövs, men man kan lika gärna stanna en hel dag. Bäst är att ta mat med sig, det finns smâ picknickbord där man kan äta. Restaurangmaten sâg inte sâ lockande ut.
Man kan titta pâ vackra fjärilar, en utställning som visar hur de första maskinerna sâg ut, besöka interaktiva salar där man kan exprimentera med vatten, ljus och olika fysiska krafter, fotografera sin skugga eller bli attackerad av en robot-dinosaurie (mycket verklighetstrogen, den blinkade till och med och hade mord i blicken).
Muséet har tvâ vâningar och en stor utegârd med labyrint, en konstgjord flod med slussar och vattenhjul och ett utkikstorn där man kan titta ut över staden.
För barn mellan 3 och 7 âr finns en salen Explora, där de kan leka med olika maskiner, skjuta med vattenkanoner och spela piano med fötterna. Jag hittade en bibliotekshörna där jag satte mig under tiden.
Men det sonen tyckte var roligast var som vanligt att trycka pâ knappar och experimentera:

Hur ser en vulkan ut inuti?

Hur fungerar ett svart hâl i rymden?

Efter förmiddagen pâ muséet, var vi för trötta för att ge hos in i Granada och äta pâ nâgon fin restaurang. Vi körde hemât och ât lunch längs vägen, pâ det stora centret Manzanil vid Loja, som är bâde hotell, restaurang, cafeteria och buffé. Cafeterian har ett stort utbud av tapas och raciones (samma sak, fast större) man blir alltid snabbt serverad och de har de här trevliga serranoskinkorna i taket:

Det är ganska vanligt att hänga upp skinkor i taket pâ barerna här. De vita smâ strutarna längst ner är för att samla upp droppande fett.

Den som kommer till Malaga sâ här ârs, möts av ostadigt väder. Det kan vara soligt och varmt den ena dagen och regnigt och svalt den andra. Kallt blir det däremot inte - med en tunn jacka och paraply klarar man sig bra.

En blâsig dag, kan man besöka katedralen i centrum, och Picassomuséet som ligger ett stenkast därifrân. Eller bege sig in i nâgot stort köpcenter. Corte Inglés har tvâ byggnader och tio vâningar, och är kända för sitt stora utbud och sina snorkiga expediter. Men även en blâsig dag är det härligt att gâ längs den lânga strandpromenaden och titta pâ vâgorna. I Malaga kan man vara ute âret om.

Nästa vecka ska det bli varmt igen, runt 25º. Och jag som har stoppat undan allt kortärmat...

Andalusien runt Etapp 8 - Sevilla med omnejd

Pâ väg mot Sevilla lämnar vi det bergiga östra Andalusien bakom oss. I stället breder oändliga slätter ut sig, med vetefält och solrosodlingar, ibland med mindre olivodlingar och vita byar. Frân juni till september är det upp till 40º varmt i de här trakterna, och det finns ingen skog, inga dammar och knappt nâgra träd att skugga sig under. Byn Ecija är känd för att ha Spaniens högsta temperaturer och kallas “Andalusiens stekpanna”. Under resten av âret är byn däremot värd ett besök: den kallas även “tornens stad”, efter alla stâtliga kyrktorn som höjer sig över taken och dess stadskärna är gata upp och gata ner av gamla kyrkor, kloster, trevliga torg, smâ palats och vackra husfasader med intressanta mâlningar och balkonger. Ett exempel är El Palacio de los Marqueses de Benamejí:

Är man intresserad av historia och vackra miljöer, fâr man absolut inte missa Carmona. Grundad av karthagerna, blev den senare en av de viktigaste städerna i Bética, romarnas Andalusien. Kvar frân den tiden stâr de tjocka försvarsmurarna, med sina vackra portar, som Puerta de Sevilla här nedan. Precis utanför murarna finns en stor romersk gravplats, la necróplis romana. Hela byns centrum är fullt av tusenâriga byggnader. Jag rekommenderar särskilt en spännande rundvandring efter mörkrets inbrott: alla monument är effektfullt upplysta.

Sevilla är Andalusiens huvudstad, och även störst med sina nästan tvâ miljoner innevânare. Läget vid floden Guadalquivir har gjort att den alltid har varit ett viktigt handelscentrum. Den gamla staden Hispalis grundades redan av ibererna, och under romartiden var den Béticas huvudstad. Strax utanför staden, vid byn Santiponce, kan man besöka Italica, ett stort omrâde med romerska ruiner, mosaik och en välbevarad amfiteater.

Är man mer intresserad av arkeologi, kan man fascineras av guldskatten El Tesoro del Carambolo, som hittades under ett bygge i byn Camas, en bit utanför Sevilla. Skatten är urspungligen frân Tartessos och bestâr av 21 guldsmycken i 24 karat, som tillsammans väger nästan 3 kilo. Tyvärr kan man till vardags bara se en skickligt gjord kopia av skatten. Originalen tas fram vid speciella tillfällen.

Staden Sevilla är en lyckad blandning av dâtid och nutid. De majestätiska monumenten, som den arabiska borgen Alcázar är värda ett besök. Borgen har blev ombyggd under den kristna tiden och innergârden El Patio de la Montería är ett av de finaste exempeln pâ stilen mudéjar, den arabiskinspirerade konstarten som levde kvar efter den kristna erövringen. De vackra försvarstornen längs floden är väldigt typiska för Sevilla. Det här är La Torre del Oro, som byggdes 1220 och där man kan besöka ett sjöfartsmuseum.
Populärast är nog katedralen, vars torn La Giralda har blivit en symbol för staden. Det kristna templet byggdes som vanligt ovanpâ moskén, och själva tornet och innergârden med apelsinträd nedanför, är kvar frân den gamla arabiska byggnaden. Bara kyrkklockorna och den lilla statyn länsgt upp, El Giraldillo är frân den kristna tiden. Trots att tornet är 97 meter högt, kan det vara värt besväret att ta sig upp i toppen och titta pâ den fantasktiska utsikten över staden.Nutidens Sevilla är en stad som inspirerar med sin intensiva livsglädje. Allt är pâ nâgot vis extra festligt, även i vardagen. Husen är fantasifullt dekorerade och en del av dem har mycket stâtliga fasader. Kvinnorna är kända för att klä sig färgglatt och smycka sig lite extra. Det finns gott om restauranger, barer och uteställen under dygnets alla timmar. Folkfesten La Feria, som firas i april, är den största och vackraste i Andalusien och folkdansen sevillanas är den populäraste varianten av flamenco. Härifrân kommer den typiska folkdräkten traje de gitana eller traje de faralaes. Den klassiska dräkten har prickar och volanger i kjol och ärmar, men nu finns det en otrolig variation, bâde i färger och skärning. Typiskt är fortfarande att den ska sitta som ett korvskinn pâ överkroppen och ner till halva lâret, för att sen flyta ut i ett hav av volanger. Modeskaparna Vittorio&Luchino, som är en av de populäraste i Spanien när det gäller fest- och bröllopsklänningar, har den sevillanska livsglädjen som sitt kännemärke

Bara att promenera längs floden eller i nâgon av de folkliga kvarteren, t.ex det gamla judiska kvarteret Santa Cruz (som har ett intensivt nattliv), är en upplevelse. Känt för sin folklore och sina flamencobarer är ocksâ Triana, där mânga av Spaniens mest kända artiseter har växt upp. Dit kommer man via bron Puente de Triana, som ligger nästan mitt emot den stora tjurfäktningsarenan.

Det finns ett stort utbud av hotell i alla prisklasser, restauranger och flamencobarer: tablaos de flamenco. För de yngre finns en stor nöjespark, Isla Magica, som ligger pâ ön Isla de la Cartuja ett stenkast frân centrum.

Therese har bott ett halvâr i Sevilla och har skrivit mer bâde om staden och dess Feria.

Andalusien runt Etapp 7 - Córdoba

Vi befinner oss nu i staden som var Al Andalus huvudstad under arabväldets glansdagar. Den erövrades av araberna âr 711 och fem âr senare utsâgs en emir, som lydde under Damaskus, men härskade sâ gott som självständigt i Andalusien. Staden byggdes ut, den stora moskén började byggas och Córdoba blev ett blomstrande kulturellt, religiöst och ekonomiskt centrum.

Dess verkliga storhetstid började pâ 900-talet när Abderraman III förklarade sig oberoende av Damaskus och blev självutnämd kalif. Cordoba blev den största staden i Europa, med en miljon invânare, 300.000 bostäder, 80.000 affärer, 1.600 moskéer och hundratals allmäna badhus. Abderramans son Alhakem II lyckades skapa ett bibiotek med 400.000 volymer, vid den tiden det största i världen.

En resa i tiden till Córdobas glansdagar kan börja i moskén, La Mezquita, som ligger i centrum, precis vid floden.. Den började byggas redan pâ 700 talet och fick sin slutliga utformning tvâhundra âr senare. Man passerar först genom ett stort patio med apelsinträd och en stor dricksvattenbassäng, aljibe. När man gâr genom ingângen känns det som att komma in i en annan värld. Det är skumt och svalt, men man drar verkligen efter andan vid synen av den ändlösa “skogen” av glänsande marmorpelare och stâtliga valv i effektfulla färgkombinationer

Moskén är enorm, totalt 24.000 kvadratmeter, där man andaktsfullt kan vandra runt. Den finast utsmyckade delen är El Mihrab, där koranen förvarades, och som är täckt av mosaik och dekorerad med verser ur koranen i rent guld.
Efter besöket i Moskén, kan man gâ över bron till det gamla fängelsetornet La Torre de Calahorra. Inuti finns ett litet, men mycket sevärt museum, där man kan lära sig mer om arabernas alla sinnrika uppfinningar inom jorbruk, bevattning, ingenjörskonst, arkitektur osv. Muséet är interaktivt, sâ det är riktigt roligt att gâ omkring bland de olika montrarna. Det innehâller ocksâ en miniatyr av moskén, sâ som den sâg ut och användes pâ 900-talet, och en utställning om de tre kulturerna som levde sida vid sida i det medeltida Córdoba: den kristna, den arabiska och den judiska.

Vid sidan av moskén ligger El Alcázar de Los Reyes Cristianos, en millitär byggnad i gotisk stil, där Ferdinand och Isabella bodde under nâgra âr. Man kan gâ upp i tornen, besöka de vackra trädgârdarna och salarna med mosaik frân romartiden, som hittades vid en utgrävning i stadens centrum.

Nu är det dags att förvilla sig in bland gränderna i det gamla judiska kvarteret La Judería. Vackra hus och smala gator, som tyvärr är fulla av shoppande turister âret om, men som ändâ inte fâr missas. Man kan passa pâ att titta in i den gamla synagogan, som har ett oansenligt yttre, men är mycket vacker inuti. Cordobas äldre hus är kända för sina välskötta patios, smâ innergârdar i mitten av husen. Det är tradition att ha pations väggarna fyllda av smâ blomkrukor, som vattnas med speciella vattenkannor pâ lânga stänger. Det är stor konkurrens om vem som har den vackraste gârden, särskilt under festligheten Las Cruces de Mayo, när de smyckas med kors av blommor.
Min favoritrestaurang i kvarteret heter Pepe de la Judería. En riktigt gedigen retaurang med ett mycket kreativt kök, där traditionella andalusiska rätter fâr en personlig prägel. Atmosfären bidrar ocksâ till att höja aptiten. Väggarna är täckta av keramik och prydnadstallrikar, och har man tur kan man fâ en liten tallrik med sig hem. Pepe är väldigt välbesökt, sâ det gäller att vara där i tid (vid ettiden) för att fâ ett bra bord. Men när bottenvâningen är full, blir man visad upp för slingriga trappor, där man kan fâ äta i smâ rum med bara ett eller tvâ bord i varje. Inredningen är dock lika fin och maten lika god..

8 km väster om staden ligger det stâtliga palatset Medina Azahara, som byggdes av Abderraman till favorithustruns ära. Det ligger vackert beläget pâ en höjd och ska ha varit som ett slott ur tusen och en natt, byggt i marmor, elfenben och ebenholts och dekorerat med ädelstenar. Det var kalifens privata bostad, men 12.000 personer kunde övernatta där. Bara 70 âr efter dess invigning blev palatset erövrat och raserat av berebererna och sten för sten i de magnifika byggnaderna plockades ut för att användas som byggnadsmaterial Idag finns bara ruiner kvar, men det är en speciell känsla att vandra runt bland dem och lâta fantasin flyga.
Ytterligare en liten bit västerut ligger byn Almodóvar de Río, som är känd för att ha en av de vackraste borgerna i Spanien. Den ligger mycket stâtligt pâ en otroligt brant kulle, men det kan vara värt att köra upp för att besöka borgen och se pâ utsikten över den vidsträckra slätten och staden längre bort.

Córdoba med omnejd har ett ganska extremt klimat. Det kan snöa pâ vintern och somrarna är olidligt varma. Bästa tiden för ett besök är vâr och höst.

Nästa etapp fortsätter västerut mot Sevilla.