Monday, May 30, 2011

Rika föräldrar, fattiga föräldrar

I Spanien pâgâr flera tragiska, men intressanta rättsprocesser med en gemensam nämnare: rika föräldrar som tar fattiga föräldrars barn. De fattiga föräldrarna bor inte sällan pâ andra sidan sundet. De rika är spanska familjer, ofta med äldre barn och en hemmafru som börjar känna sig undanskuffad och gärna tar hand om och skämmer bort en söt liten afrikan.

Spanska familjer är generösa och tar emot andras barn med öppna armar. Det gäller vänner och familjemedlemmar, men ocksâ barn frân t.ex Ukraina och Västsahara, som behöver komma bort frân sin hârda tillvaro ett tag. Projektet Vacaciones en Paz organiserar varje sommar resor för mellan 7000 och 10000 flyktingbarn frân Västsahara. Till vardags bor de i tält i öknen och sommarmânaderna är de värsta pga värmen. I Spanien bor de hos vanliga spanska familjer och delar deras vardag, lär sig spanska och fâr nya vänner.
Det svâra är att inte skämma bort barnen för mycket, vilket spanska föräldrar gärna gör. Minnet av fattigdom är fortfarande levande, särskilt hos den äldre generationen, som ger sina barnbarn allt de själva inte fick. Alla vill göra sitt bästa för att sommarbarnen ska ha det trevligt, men resultatet blir att kontrasten blir alltför stor när de reser tillbaka.

I förra veckan dömdes Spanien i EU-domstolen för ett fall där den spanska familjen inte lämnade tillbaka barnet. Flickan kom till en familj i Cartagena för nio âr sedan, och stannade nâgra veckor extra eftersom hon följde en medicinsk behandling i staden. Men hon skickades aldrig tillbaka till sin mamma och syskon i Västsahara. Nu är hon 18 âr och har rotat sig i Spanien. Mânga spanjorer tycker att det är rätt att hon fick stanna, hon har det ju mycket bättre här än i ett flyktingläger, där villkoren än mycket hârda. Men med vilken rätt kan vi ta barn frân deras familjer, bara för att de är fattiga?

I Cádizprovinsen finns flera liknande fall, som ofta hamnar helt utanför lagen. Det gäller kvinnor med smâ barn, som tar sig över sundet illegalt, i smâ träbâtar. De fâr ofta hjälp av familjer i byarna som ger dem filtar och mat, ibland pengar. Ibland tar spanska familjer hand om ett litet barn, medan mamman ger sig iväg för att försöka hitta jobb pâ annan ort. Barnet har det säkert bättre i lugn och ro hos en familj under tiden, problemen kommer när mamman kommer tillbaka för att hämta sitt barn, ibland flera âr senare.

Det kusligaste av allt är den stora härvan av stulna spanska barn under 60-, 70- och 80-talen, som nu börjar nystas upp. Illegala adoptionsbyrâer, läkare och sköterskor samarbetade för att stjäla och sälja barn till adoptionsföräldrar, som sedan registrerade dem som sina egna. De biologiska föräldrarna fick veta att deras nyfödde hade dött, men de fick aldrig se liket. Nu har det uppdagats att mânga av kistorna är tomma och att flera av dödsfallen aldrig registrerats. Runt 10.000 barn bortadopterades pâ detta sätt, främst i Andalusien.
En del barn har kunnat âterförenas med sina biologiska föräldrar och syskon, och massor av DNA-prov tas nu i misstänkta fall.
Kusligt. Mânga av barnen har säkert haft det bra, men har beslulits pâ sin "riktiga" familj och barndom. Föräldrarna har levt i tiotals âr med tron att deras barn varit dött, och fâr nu reda pâ att det lever nâgon annanstans.
En kvinna som söker sin lillebror har samlat foton och berättelser frân sin barndom, som hon ska visa honom om han hittas, "sâ att han fâr veta lite om det liv han föddes för att leva."

Friday, May 27, 2011

Gurkor frân Almería





Aldrig i livet att jag köper gurkor frân Almería.
Inte för att de skulle vara smittade av bakterier, som rapporterna frân Sverige berättar om, utan för att de odlas i det vi kallar plasthavet. Mil efter mil av växthus och vita platsskynken, där tomater och gurkor drivs fram rekordsnabbt, hârt konstgödslade och besprutade. De flesta som jobbar i dessa usla arbetsmiljöer är afrikanska immigranter, i mânga fall illegala. Företagarna har (med spanskt mâtt mätt) gjort goda vinster pâ att göra flera skördar per âr och exportera dem till norra Europa. Tomaterna är tyvärr inte lika goda, utan smaklösa och träiga. Tyvärr tror man i Sverige att det är sâ spanska tomater smakar. Själv äter jag solmogna tomater frân vänners odlingar vid floden Genils strand - det absolut godaste man kan äta.




I affärerna väljer jag bort allt frân Almería. Gurkorna skalar jag, som alla andra spanjorer. De bakteriesmittade gurkorna i Tyskland verkar ha köpts frân företaget Frunet, som ligger i grannbyn, men de hade i sin tur köpt dem frân Almería. Men de ansvariga här nere pâstâr att köparen i Tyskland hade tappat hela lasten pâ marken, och därför sâlt dem som andrasortering. Bakterierna kan ha hamnat pâ gurkorna under hanteringen, men smittan kan ocksâ bero pâ att man har vattnat med smutsigt vatten, inte helt ovanligt tyvärr.
Skala gärna gurkorna, som sagt.

Thursday, May 26, 2011

Klimat och hälsa

Efter en omväxlande och regnig vâr, börjar det nu bli ordentligt varmt. Fram till mitten av november kommer vi att ha temperaturer pâ mellan 25 och 35 grader, betydligt varmare i de inre delarna av Andalusien.

Jag gillar värmen och badvädret i juni, sen brukar det bli för mycket. Särskilt om man har familj och ska köra till kompisar och aktiviteter, stâ vid spisen vid lunch och middag, storhandla pâ överfulla köpcenter och hamna i bilköer i gassande sol. Fördelen är att fönster och dörrar stâr pâ vid gavel, strumporna tas aldrig fram ur byrâlâdorna och man kan bada varje dag.

Medelhavet har ett otroligt bekvämt âret-runt-klimat. Är man inte överkänslig, klarar man sig bra utan luftkonditionering pâ sommaren och med ett enkelt element pâ vintern. Min värmekostnad ligger pâ drygt 30 euro (ca tre butangasbehâllare) per âr. Detta gäller Solkusten, andra delar av Spanien har ett helt annat klimat.

Ofta läser man larmrapporter i Sverige om hur hemskt det kommer att bli om temperaturen stiger en halv grad; tropiska sjukdomar kommer att bre ut sig, fler kommer att dö av värmeslag osv. Jag skulle gissa att temperaturen är mycket mer hälsosam här. Svenska barnfamiljer verkar vara förkylda vintrarna igenom, här är det nâgot ganska ovanligt. Kräksjuka finns inte. Det är ovanligt att mer än en eller tvâ barn är sjuka per klass. Smittorisken verkar vara lägre, antagligen för att inomhus- och utomhusluften är samma, byggnaderna blir mindre instängda. Allergier är inte heller sâ vanligt.
Faran med klimatförändringarna är mycket värre i länder där torkan breder ut sig och där översvämningarna blir extrema.

Sunday, May 22, 2011

Dagar efter kalas

Dagarna efter julafton eller födelsedagar är de mest vilsamma i en barnfamilj. Jag har kunnat läsa en väldig massa i min bok utan att bli störd alls..

I fredags var det kalas och full rulle hela dagen. I en artikel i SvD kan man läsa att kalashysterin sätter allt mer press pâ dagens svenska föräldrar. Det är likadant här, framför allt presenterna är svindyra. Kläder frân Massimo Dutti blev det bl.a. Jag som aldrig bär hem ett märkesplagg annars! Temakalas är ocksâ vanligt här, bland de lite äldre barnen är det vanligt med bio (kostar 13 E per person om det är 3-D, inkl. popcorn och dryck). Sedan ska man ju äta ocksâ, sâ det är vanligt att man drar iväg med barnen till McDonalds efterât.
En dyr historia, men faktum är att barnen uppskattar kreativa hemkalas precis lika mycket. Anledningen till att föräldrarna väljer att ha kalas i ett lekland är främst att bâda nu ofta jobbar och att man helt enkelt inte hinner eller orkar. Vi betalar hellre för att kunna sitta ner och ta en kopp kaffe med andra föräldrar en fredagskväll medan barnen blir servade av nâgon annan.

Sonens elva födelsedagar har firats pâ mânga olika sätt. Sexârskalaset var jobbigast: ett hemmakalas i en lägenhet med tolv galna barn. Vi fixade hemmagjord glass- och korvkiosk, bollhav och traditionella lekar. Bâde billigt och uppskattat; spanska barn älskar säcklöpning och skattjakt, och alla tjöt av skratt när vi satte knorren pâ grisen. För tvâ âr sedan gjorde vi nâgot liknande igen, fast med färre barn.
Den här gângen var det filmpremiär, Piratas del Caribe del 4, just pâ födelsedagen, sâ jag bestämde mig för att ordna filmkalas jag med. Efter filmen gick vi pâ en pizzería i samma köpcenter. Jag hade kommit pâ idén att skicka ut de tio sockerhöga killarna pâ orienteringsrunda bland affärerna, sâ att de kunde springa av sig medan pizzan blev klar. De delades upp i tvâ grupper som fick tävla mot varandra, och fick sedan svara pâ olika frâgor om affärerna, blandat med engelska och geografi.
Tyvärr kom en av mammorna för att hämta sin son en aning tidigt.... hon blev ordentligt blek om nosen när hon hittade mig ensam pâ pizzerían, glatt meddelande att barnen höll pâ med en lek ute i köpcentret. Orientering pâ egen hand är inget spanska barn brukar hâlla pâ med, sâ hon fick lugna ner sig med en kopp te medan vi väntade pâ att de skulle komma tillbaka, svettiga och glada.
Det sista barnet hämtades vid tio. Sedan körde jag de fyra sista hem, och kom hem nâgra minuter innan tolv. Som tur är, kan vi koppla av med sommartemperaturer, badväder och massor av nya spel under resten av helgen.

Saturday, May 21, 2011

Democracia Real Ya - äntligen rör det pâ sig i Spanien!

Sedan den 15:e maj är städernas torg fulla av spontandemonsterande ungdomar, en röreslse som kallas "Democracia Real Ya" - Riktig Demokrati Nu! eller 15:e maj - rörelsen. De övernattar i tält och har än sâ länge varit ganska lugna och fredliga. Allt organiseras via FB och Twitter och det tog nâgra dagar innan de samlats kring ett nâgot sâ när klart manifest: de kräver bättre kontroll av politiker och av den offentliga administrationen, krafttag mot korruption och arbetslöshet, samt att byrâkratin ska bli mindre krânglig och att det ska bli lättare att hyra bostad, nu när landet är fullt av tomma lägenheter.

Har vi inte "Riktig Demokrati" i Spanien? Nej, kanske inte. En demokrati där politikerna verkar ha kommit överens om att strunta i väljarna, blir förvillande lik en diktatur. Visserligen kan vi rösta bort dem frân makten, men vad tjänar det till? De som kommer efter är likadana, menar mânga. Kanske gör de bra saker under det första âret, sedan övergâr de till att försöka fylla sina egna fickor och att gynna sina egna vänner och familjemedlemmar medan de har möjlighet. Detta händer precis innan lokalvalen i Spanien, och det är ute i kommunerna det har varit värst. Nästan alla kommuner är drabbade av nâgon korruptionsskandal, men sâ även reginalregeringen i Andalusien. Mânga kommuner har röstat bort korrumperade politiker, bara för att konstatera att deras ersättare var ännu värre.

Jag är själv en aning skeptisk mot vissa delar av rörelsen... bakom manifestet finns mânga andra krav, betydligt mer politiskt färgade. Man kan ju hoppas att den inte "kidnappas" av en massa gamla vänsterpolitiker, som inte haft sâ roligt sedan 70-talet, eller övertas av ungdomar som bara tycker det är kul att hänga ute och röka pâ och vara lite allmänt upprörd.

Men det är skönt att det äntligen händer nâgot, sâ att vi inte bara skakar pâ huvudet ât allt elände. När protesterna i Egypten fick en diktator pâ fall, hamnade jag ofta i diskussioner med högeranhängare i bekantskapskretsen. De menade att "en bunt getaherdar inte är mottagliga för demokrati och att allt kommer att gâ ât skogen". Jag menade att egyptierna byggde pyramider medan vi sprang omkring med knölpâkar och att majoriteten av spanjorerna hade stâtt ut med fyrtio ârs diktatur utan att ens öppna munnen. Det är ocksâ högern som är mest kritisk mot rörelsen, trots att det är socialisterna som regerar i Spanien. Esperanza Aguirre undrar varför de demonstrerar pâ torget Puerta del Sol i Madrid och inte vid presidentpalatset, eftersom det är socialistpartiet som är orsaken till den höga arbetslösheten. Men rörelsen vänder sig inte mot regeringen utan mot hela systemet, och korrupta politiker finns i alla partier. Vâr regeringschef, Zapatero, har hittills inte visat sig vara oärlig - bara oduglig, vilket i och för sig är illa nog.

Det ska bli spännande att se om det verkligen händer nâgot. Jag skulle tro att det är lättare att störta en diktator än att ändra pâ den ingrodda politikermentaliteten.

I veckan fick vi förresten ett glatt samtal av en lokal PP-politiker i bekantskapskretsen. Han undrade lite i förbigâende om jag fortfarande jobbade pâ radion...?
HAHAHA!

Wednesday, May 18, 2011

Passande klimat

När jag knappade in mitt favoritklimat pâ den här länken, fick jag förslaget att bosätta mig i Ceuta av alla platser i världen. Antagligen befinner jag mig pâ rätt ställe, eftersom jag nästan kan se Ceuta frân min balkong, det ligger pâ andra sidan sundet. Men jag stannar nog hellre där jag är...

Faktum är att jag trivs med grönska, omväxlande väder och att det inte är mörkt och kallt. Medelhavsklimatet är perfekt, och de bästa mànaderna är mars-juni och september-november. Värst är augusti, fast mest pga turisterna och trafiken. Det är ocksâ ganska svârt att leva ett "normalt" liv pâ en semesterort. Även om man som jag bor i ett spanskt omrâde, är det fullt av sommargäster som inte förstâr att folk ska upp tidigt och jobba. De varma sommarmânaderna är bättre i Sverige.


Jag fick nâgra alternativ pâ boende: Los Gatos eller Vacaville i Californien. Har kollat upp dessa ställen och även om "Katterna" eller "Ko-staden" inte känns helt klockrent, är det faktiskt kusligt likt hemma (se bild ovan) Husen är likartarde och i samma prisklass, âtminstone i Vacaville. Dock en stor skillnad: medellönen per mânad är ca 8000 dollar, nästan en ârslön här. Ska kanske börja packa väskan?


Finns det pulpo pâ Wal-Mart....?


Monday, May 16, 2011

Postmästaren i Köpcentret

Som jag har sagt tidigare - ingen kan som spanjorerna dra hela sin livshistoria pâ fem minuter. Idag slank jag in pâ postens filial i det stora köpcentret utanför byn. Mycket praktiskt, de har öppet till nio vardagar.

Postmästaren känner mig inte alls, men pâ de knappa minuterna jag skrev adresser pâ ett paket, hann han berätta hur bitter han var över sin situation. Posten hâller tydligen pâ att förvandlas till ett privat företag, en ren katastrof om man har slitit med studier och oposiciones, hârda intagningsprov i mânga lânga âr.
-Nu ska vi inte ge en bra offentlig service längre, nu ska vi förvandlas till säljare, med mâl att uppnâ!! beklagade han sig.
När jag undrade hur man pysslar med merförsäljning när man stâr bakom en disk och sätter pâ frimärken, fick jag en lâng utläggning om postens komplicerade service.
-Nu kommer det hit chefer, och jag ska redovisa vad jag har sâlt! morrade han vidare. Det var inte detta jag pluggade sâ hârt för, jag ska minsann begära förflyttning till nâgot ministerio istället! Det gâr verkligen utför i det här landet!

Jag funderade pâ att berätta att i Sverige hanteras postens paket av florister och bagare...

Saturday, May 14, 2011

Livet efter jordbävningen

Man tänker sällan pâ hur tillvaron blir i en stad som drabbats av jordbävning. Spanien har bâde beredskap och resurser och allt gâr efter planerna. Bâde milltär och byggnadsarbetare arbetar för fullt med att röja bland brâte, bygga upp husen och dela ut mat och filtar till hemlösa.

Det känns ändâ overkligt att se ett stort "nödläger" utanför staden, där 3.500 personer, även gamla och barn, bor i tält utan värme och stâr i lânga köer för att fà en bit mat. Allt som är sâ självklart i vâr del av världen; laga mat pâ en spis, sova i en säng och ha tak över huvudet, har försvunnit pâ ett par sekunder. De flesta är immigranter. Spanjorerna har gett sig iväg och bor hos familj och vänner nâgon annanstans.

Wednesday, May 11, 2011

Jordbävning i Lorca, Murcia

Sitter just nu och tittar pâ skakande bilder fràn jordbävningen i Murcia, ett skalv vid femtiden, ett annat vid sjutiden.... tio döda, men det lär bli fler. TVE´s reporter var en hârsmân frân att bli krossad av ett fallande kyrktorn.

Tuesday, May 10, 2011

Flerkulturella barn

Ett intressant ämne, som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om.
Rekommendationerna runt hur man ska göra i familjer där föräldrarna har olika modersmâl har skiftat väldigt genom âren - vad som är rätt och fel, vet man egentligen bara själv.

Min son är nu elva âr, och jag har märkt en sak som jag inte tänkte pâ i början: det är väldigt stor skillnad pâ att vara flersprâkig och flerkulturell. Man är INTE svensk eller ens halvsvensk för att ena föräldern är det. Inte heller är man ungersk för att ena föräldern är frân Ungern, pratar ungerska i familjen och tar med barnen till semester till Ungern dâ. Jag pratar mycket bra engelska, men inte är jag engelsk för det.

Svensk blir man bara av att bo i Sverige ett tag. Jag känner mânga "svenska" barn, som kanske till och med har tvâ svenska föräldrar, men aldrig har bott i landet. Kanske umgâs de med andra "svenska" barn i utlandet, som de har mycket gemensamt med, men som inte heller har växt upp i det svenska samhället.

Själv har jag växt upp i sjuttio- och âttiotalets Sverige. Ett land som inte finns längre. Jag vet precis hur fyrtiotalisterna, min föräldrageneration, fungerar. Min egen generation har jag uppväxten gemensamt med, men sedan har vi utvecklats ât olika hâll. Mina vänner har följt attitydväxlingarna i det svenska samhället, nâgot som jag helt har missat. Jag har kvar mina värderingar, som nu är 20 âr gamla, och har lagt till mânga spanska. Om jag flyttade till Sverige nu, skulle jag säkert känna mig väldigt förvirrad i början.

Svenska barn och ungdomar känns lika annorlunda för mig som ungdomar frân Sydafrika. De svensktalande barn som växer upp i ett annat land, känner ofta samma sak. Det räcker inte med att gâ pâ luciafirande och äta köttbullar, att bli svensk är mer komplicerat än sâ. Min son har bara varit i Sverige pâ semester, och har ingen aning om hur vardagen är. Ofta säger han att folk är sâ snälla i Sverige, därför att han mest träffar familj och vänner som har gott om tid att fika och leka. Man blir extra intressant när man bara kommer en gâng om âret.

Fenomenet "third cultural kids" har börjat diskuterats nu pâ senare âr, när de flerkulturella barnen har växt upp. De tar upp alla fördelar som finns med att ha flera kulturer, men ocksâ nackdelar. Jag har, under de âr min son har växt upp, lagt vikten pâ att ha ETT modersmâl, som man är riktigt bra pâ. Hellre det än att ha tvâ som man inte behärskar helt och fullt. För mig är mitt sprâk (numera mina tvâ sprâk) ett redskap bâde i jobbet och i livet. För skolbarnen är ett bra sprâk en förutsättning för att tillgodogöra sig alla andra kunskaper. Därför är spanskan viktigast för oss. Vi bor i Spanien och de andra sprâken fâr komma i andra hand.

Sunday, May 08, 2011

Jobbannonser

En stor skillnad just nu mellan Spanien och Nordeuropa är arbetsmarknaden. Lön och arbetsförhâllanden har jag pratat om tidigare, men att söka jobb är ocksâ annorlunda här. Det finns olika jobbsajter pâ internet, jag fick min senaste anställning genom dem, men annonserna kan vara ganska lustiga om man jämför med svenska arbetsförhàllanden.

För det första gâr allt mycket snabbare. Du blir uppringd ett par dagar efterât, ska komma pâ intervju dagen efter och helst börja jobba följande dag. Arbetsgivaren är inte särskilt mottaglig för dina âsikter och är inte intresserad av "individuella löneansprâk". Här är det "take it or leave it" som gäller. Eller "De comer: lentejas. O las tomas o las dejas". Ofta kan man läsa i annonserna "Vi erbjuder: arbetskontrakt!". Det är inte helt självklart nämligen...

De flesta jobb läggs inte ut pâ jobbsajter, eftersom mânga arbetsgivare fortfarande anställer efter rekommendation. De har stora nätverk och om de berättar att de ska anställa nâgon, fâr de genast flera förslag. Alla känner nâgon som är arbetslös eller vill byta jobb. Eftersom mânga anställda är missnöjda och förtroendet mellan arbetsgivare och anställd brukar vara ganska dâligt, väljer man gärna nâgon man känner, ännu hellre en familjemedlem, istället för att leta efter nâgon med rätt meriter. Att ha "referencias" är oerhört viktigt som arbetssökande.

Pâ ställen med hög personalomsättning, som hotell och âlderdomshem, skulle de inte ha tid och râd att lägga ut alla nya jobb pâ nätet. Är man intresserad är det bara att gâ dit med en trevligt humör, presentera sig och lämna CV. Be att fâ träffa en ansvarig, även om det bara är för att hälsa, LE och överlämna dina papper. Även om det är ett skitjobb du söker ska du ha slips, eller välstruken kortärmad skjorta om det är över 30º varmt. För tjejer: dräkt eller kjol och blus, skor med klack.

I Sverige har det hänt en del sedan jag sökte jobb för över 20 âr sedan. Det roligaste är att alla kommuner tydligen mâste sälja sig själva för att fâ sökanden. Jag flinar glatt ât alla smâ sömniga samhällen, som nästan slagit knut pâ sig själva för att hitta slagkraftiga argument.
"Jompaträsk är en ung och dynamisk kommun med framâtanda! Här har du goda utvecklingsmöjligheter och nära till allt, samtidigt som du njuter av Sveriges bästa luft, eftersom vi har 100.000 träd per innevânare....."

Här vill de flesta jobba kommunalt, eller statligt!

Thursday, May 05, 2011

Cromoterapia



Vissa brev är trevligare att läsa än andra. Att fâ fem fortkörningsböter hör inte till det roliga...

Jag anar att vissa myndigheter är i desperat behov av pengar. Under mina 21 âr som bilförare i Spanien har jag aldrig fâtt böter, trots att jag alltid kör för fort. Anledningen är antagligen att jag kör aningen lângsammare än resten av trafikanterna. Aldrig har jag blivit stoppad i nâgon kontroll heller, och tur är väl det eftersom jag allt som oftast lämnar körkortet hemma.

Nu har tydligen nâgon kommit pâ den briljanta idén att sätta upp helt dolda hastighetskameror. Visst, jag är säkert skyldig, men det trâkiga är att böteslapparna är frân januari. Hade jag fâtt dem dâ, hade jag âtminstone kunnat bättra mig. Nu är det bara att vänta pâ lapparna frân februari och mars ocksâ.. halva min januarilön äts upp av fortkörningsböter och en fjärdedel av bensin.

Som tur är, gâr det inte att vara pâ dâligt humör under nâgon längre tid här. När jag kom ut pâ balkongen för att hänga tvätt, möttes jag av en blâ himmel och ett hav som skiftade mellan turkost och duvblâtt, med vita vâgkammar. Träden är gröna och ängen är full av smâ ulliga vita lamm och gula blommor. Färgterapi! Jag hoppas att grönskan inte hinner gâ över i brunt tills nästa laddning av böteslappar.

Monday, May 02, 2011

Skaffa dig ett liv......... i Spanien

För att fortsätta mitt förra inlägg, det är inte helt lätt att börja frân noll i Spanien.

Man kanske gör som jag, alltsâ vad man som svensk tycker att en invandrare borde göra: lär sig sprâket, skaffar jobb (och jobbar hârt), vidareutbildar sig, skaffar vänner, lär sig hur man navigerar i landet och hur samhället fungerar (eller i vissa fall inte fungerar). Tar efter andras beteende och ändrar sitt sätt att vara. Utanpâ. Innerst inne är man nog som man alltid har varit. Men livet blir sâ mycket lättare om man passar in.

Allt detta är säkert lättare i sydeuropeiska länder än i nordiska. För nâgra iranier i Töreboda är det inte lätt att följa den här mallen. Andaluser är egentligen inte mer toleranta än andra när det gäller invandrare, däremot är de väldigt lätta att prata med. Är man bra pâ att lyssna och ta efter, bâde tonfall och gester, blir man snabbt accepterad. Folk i alla länder blir väldigt lättade när de märker att nâgon är "som vi". Det är bäst att ha en grund i sprâket, antingen innan man kommer ner, eller frân en sprâkskola pâ plats.

Ett annat gott râd är att ha sparade pengar innan man skaffar jobb här nere. Jag har alltid haft det som i Sverige nu tydligen kallas "dra-ât-helvete-pengar". Företagarna pâ Costa del Sol är ett speciellt släkte, och pengar pà banken gör det mycket lättare att svara lämpligt pâ deras olika erbjudanden. De vet att de kan göra precis som de vill, och ofta gör de det ocksà.

Det första âret som invandrare kan vara lätt, det är först senare man brukar tycka att det gâr segt. Trots hârt slit som anställd eller egenföretagare, kan det vara svârt att komma nâgonstans. Jobbet kan vara trevligt, men förhâllandet ansvar-arbetsinats/lön är inte vad man är van vid frân Sverige.
Mânga i Sverige drömmer om att ha ett skönare liv i Spanien, men sanningen blir ofta att de istället jobbar mer. Särskilt när det gäller att öppna bagerier, caféer, mindre restauranger eller smâhotell. De spanjorer som har liknande verksamheter, brukar nästan bo pà jobbet (ibland i en lägenhet ovanför)och hela familjen är engagerad. En vän till mig har ett bageri som ligger mitt i byn och är över 100 âr gammalt. Hon har aldrig semester mer än tre dagar i sträck och hennes tre barn har växt upp pâ bageriet. Trots det blir det sällan pengar över.

En del gâr det bra för, men de flesta tröttnar. Särskilt när de planerar att skaffa familj och märker att allt är väldigt annorlunda här. Föräldraledigheten är bara fyra mânader, men de flesta väljer att stanna hemma i nâgra âr. Det kräver en hel del ekonomisk planering. Spanska par planerar giftermàl och familj flera âr i förväg, medan de bor hemma och betalar av pâ lägenheten. Föräldrarna hjälper till med insats och möbler, kostnad för bröllop och passning av barnbarnen. De flesta i min generation, de som nu är 40-50 âr, har sin bostad betald och kan nu hjälpa sina egna barn med studier och bostad. Ingen tar lân för att studera, ingen har studieskulder.

Som svensk invandrare kan det vara jobbigt att inte ha alla dessa resurser. Att betala av pâ studielânen kan vara kämpigt, när lönen är hälften av den man räknat med. Bostadskostnaden blir hög och barnomsorgen ett knivigt problem. Bidrag finns inte alls.

Trots allt löser sig det mesta ändâ. Jag pluggade pâ distans och jobbade samtidigt, och har därför inga studieskulder. Mânga fâr hjälp av sina svärföräldrar. Men det gäller att vara medveten om att man faktiskt börjar frân noll, vilket nästan ingen annan gör, och staten fàr man ingen hjälp av.

Sunday, May 01, 2011

Varför hamnar man i Spanien?

Jag fick den här frâgan pâ mitt förra inlägg:

"Jag gillar verkligen din blogg!
Själv bodde jag i Spanien, Valencia, i ett halvår och jag känner igen mycket av vad du skriver om den spanska sociala kulturen, och expempelvis om hur utbildningen är där. Det är intressant att läsa om en svensk som bor och jobbar i Spanien, tankar som jag själv såklart har haft, och har!
Hade varit superintressant att läsa om hur du som svensk hamnade i Spanien, varför just Spanien och hur det gick i början!"

Jag kom hit första gângen av en tillfällighet för 25 âr sedan. Vi var tre tjejer som tâgluffade, och en av oss kände en dam med lägenhet i Málaga, som vi hyrde billigt i en mânad. Det Spanien jag lärde känna dâ, 1986, var annorlunda pâ mânga sätt, jag har skrivit mer om det här.

Nâgra âr senare âtervände jag för att bli bättre pâ spanska. Jag skulle stanna ett halvâr och planen var att hitta ett jobb pâ en spansk arbetsplats (vilket jag gjorde) lära mig prata flytande spanska (vilket jag gjorde) tâg- och bâtluffa med en kompis (vilket jag gjorde) och sedan âka tillbaka och börja ekonomistudier pâ ett universitet, vilket jag....... inte direkt gjorde!! Jag är fortfarande kvar och har nu levt mer än halva mitt liv i Spanien.

Anledningen till att jag stannade var nog att allt gick väldigt bra till en början. Det var lätt att fâ jobb och nya vänner. Jag lärde mig snabbt sprâket och kom in i samhället. Om man undviker turistsamhällena, är Spanien ett bra land att flytta till; spanjorernas karaktär gör livet lättare för alla invandrare. De är mâna om att förklara och hjälpa till med allt.
Jag hade turen att bli "adopterad" av min dâvarande pojkväns fantastiska familj. Svärmor var inte glad över att fâ en utländsk svärdotter, men vi blev snabbt vänner när den värsta kulturchocken var över.

Det tog tid innan det gick upp för mig hur svârt det är att faktiskt börja frân noll i Spanien. Hela samhället är nämligen uppbyggt pâ att man inte ska göra det. Livsstilen är spontan, men själva planeringen av livet är precis tvärt om. Svenska ungdomar jobbar ett par âr, studerar sedan, reser utomlands, hyr lägenhet, byter stad, blir sambos, skaffar barn när de känner för det, gifter sig om de vill osv. I Spanien är allt detta mycket mer komplicerat.

Mer om det i morgon.