Tuesday, November 29, 2011

Kämpigt för egenföretagarna

Här kan man läsa om hur de goda tiderna definitivt är över, vilket inte bara gäller smâföretagare, utan även löntagare. Lönerna sjunker och kostnaderna ökar.

Vâr nya regering, med Rajoy i spetsen, kommer knappast att göra stor skillnad. Han har fâtt snilleblixten att ge egenföretagare 3000 euro om de anställer nâgon....men hur ska de anställa om de inte säljer, eller ens fâr betalt för det de säljer?

Mânga svenskar drömmer om att starta företag i Spanien. Visst gâr det, men det gäller att tänka realistiskt. Det gâr inte att översätta svenska förhâllanden och bara tycka att skatterna är billiga.

Mer om de spanska smâföretagarnas situation kan man läsa här.

Sunday, November 27, 2011

Kranvatten och grönsaker

Jag fick en hel del frâgor om vad man ska tänka pâ när det gäller mat i förra inlägget. Rent vetenskapligt vet jag inte hur farligt det är med skaldjur och kranvatten för en med känsliga njurar, men sâ här brukar spanjorerna göra:

Jag undrar bl a över kranvattnet i Malaga. Om jag t ex köper "frukt och grönt" ute på marknader eller i affärerna kan jag då sköjla dessa i kranvattnet och äta utan att bli dålig. Vad skulle du rekomendera annars - enbart skalning?
*Kranvattnet är bra, du kan t.o.m. dricka det. Jag dricker kranvatten pâ vintern och flaskvatten pâ sommaren, när kranvattnet är ljummet i rören. Enda haken är att det har lite klor, vilket det även har i Sverige. Kvaliteten är lite olika beroende pâ by och kvarter. Att skölja grönsaker i vattnet är helt ofarligt, men skölj noga! Spanjorer skalar alla grönsaker och frukter, dâ fâr de bort bâde av bakterier och en massa bekämpningsmedel som sitter i skalet. Tyvärr mânga vitaminer ocksâ. Vill du vara pâ den säkra sidan, sâ skala av âtminstone första lagret.

Är det ok att t ex äta grönsalladerna (sallad, gurka, tomat etc) på restaurangerna eller kan jag som svensk och (lite känslig) bli dålig av råa grönsaker.(Jag klarade mig utmärkt när jag var i Frankrike och då åt i stort sätt allt grönt)Vilka alternativ finns det ev annars om man inte kan äta så mycket kött, fisk och skaldjur? Finns det rätter med kokta grönsaker och ev annan vegetarisk mat.
*Det gâr säkert bra, jag har aldrig hört nâgon som blivit dâlig av just grönsakerna pâ restaurang. (Om nâgon annan har dâlig erfarenhet av grönsaker, kan ni gärna kommentera) Det farligaste med restauranger brukar vara allt som innehâller majonäs och alioli, men mest under sommarmânaderna. Rätter med tillagade grönsaker är t.ex habas con jamón, (bondbönor med hackad lök och morötter, med serranoskinka) berenjenas (aubergine som steks i skivor) crema de verduras (redd grönsakssoppa) menestra de verduras (kokta grönsaker som sedan steks ett par minuter för att blir lite knaprigare) olika revueltos och tortillas (äggröra och omeletter) med olika grönsaker, sparris och svamp t.ex. Paella innehâller ju ocksâ tillagade grönsaker. Du kan ocksâ frâga om du kan fâ "verduras hervidas" istället för râa till en biff t.ex. Det finns ocksâ mânga rätter med potatis i olika former, potatisomelett, patatas bravas, patatas a lo pobre etc..

Sedan undrar jag över bilvägarna i och runt Malaga. Vi har tänkt att hyra en bil. Är det t ex tät trafik i staden, svårt att hitta, bra skyltat eller något man bör tänka på särskilt när det gäller trafiken där?
*Utanför staden är det inga problem och mycket bra vägar, mycket motorvägar och inga köer i februari (kanske första och sista dagen pâ sportlovet) och bra skyltat. Inne i staden är det dâligt skyltat, tät trafik och svârt att hitta. Bäst att parkera i ett parkeringshus i centrum och sedan gâ omkring.

Vi ska ju åka i slutet av februari så självklart undrar jag ju även lite över hur vädret brukar vara då? Jag har fått olika besked om det här hemma. Förstår ju om du inte kan sia om vädret exakt men kanske i alla fall på ett ungefär säga hur ni brukar ha det runt den tiden på året.
*Väldigt omväxlande, frân 22º och sol till ösregn och 13º, typ. Ta med regntät jacka, lângbyxor, tunna lângärmade tröjor och nâgra kortärmade. Naturen blommar i februari, sâ missa inte att âka pâ utflykt upp i bergen!

Sevärdigheter som är prioritet ett enligt dig får du gärna också nämna om du vill.
*Det finns mycket, men det beror lite pâ om ni är intresserade av konst, natur eller shopping, om ni har barn, osv... Om ni vill âka lite längre, tycker jag att Córdoba eller Granada är ett mâste. I Málaga ska man se bâde staden och nâgra vita byar, tycker jag. Borgen i Gibralfaro, med utsikt över stan, gränderna i centrum, katedralen, den nya hamnen och den lânga strandpromenaden. Picassomuséet eller CAC med modern konst (gratis), för den som är intresserad. Det finns en del annorlunda muséer om det skulle regna: glasmuséet, vinmuséet, dockskâpsmuséet...
Byar, t.ex Rondas gamla del, Mijas Pueblo, Cómpeta, Frigiliana, Nerja.. eller vilken liten by som helst uppe i bergen.

Ha en trevlig semester!

Friday, November 25, 2011

Un deseo para el futuro

Ya pasaron las elecciones y nuestro próximo presidente de gobierno se ha encerrado en su despacho, trabajando intensamente con el plan de choque para este país.
Quizá será efectivo. Quizá estaremos un poco mejor que ahora.
Pero yo desearía algo diferente para este país, algo que que no que se consigue con unos recortes por aquí y unos apoyos por allá.

Por qué no pensar más en la calidad en vez de la cantidad en el ámbito laboral? Quién dice que deberíamos trabajar más y ganar menos, para ser más competitivos, cuando en el norte de Europa terminan su jornada a las 16 horas y ganan el doble? Por qué no trabajar de forma más eficaz y organizada?
Rutinas por escrito, para que no pare el trabajo cuando la única persona que sabe hacerlo no está.
Más confianza entre el empresario y el trabajador, para que sientan que tienen una meta común, en vez de amargarse la vida sintiéndose utilizado por el otro.
Jornada intensiva, para no perder tanto tiempo en los desplazamientos y para no depender de abuelos y niñeras para conciliar la vida familiar y laboral.

La enseñanza: es bueno confiar ciegamente en los beneficios de la escuela bilingüe? Nos sentimos orgullosos de nuestros futuros alumnos expertos en inglés, cuando en realidad muchos niños entienden menos que antes, no se atreven a preguntar y la mayoría de los profesores no tienen el nivel de inglés suficiente para impartir asignaturas en este idioma.
Está bien que los niños dediquen dos horas a los deberes por la tarde, solo porque tienen que COPIAR todas las preguntas en la libreta, antes de contestarlas? O es un despilfarro de tiempo, energía y papel. Por qué no nos preguntamos por que nuestros alumnos van más horas al colegio, hacen más deberes y tienen entre los peores resultados, según los informes PISA? Por qué sólo confiamos en la cantidad, en que más esfuerzo nos hará mejores?

Desconfiamos de las cosas sencillas. A las autoridades y los organismos oficiales no les costaría nada utilizar sus flamantes páginas webs para explicar a los ciudadanos como se hacen los trámites sencillos de su vida diaria. En vez de eso, están tan complicados que para todo necesitamos un gestor.

Sabemos que la economía sumergida es un problema. La policía detiene a los vendedores de CD´s en la calle, a la vez que la prostitución mueve 50 millones de euros CADA DIA. Los proxenetas trafican con personas, abusan de ellas, las maltratan y les hacen trabajar de forma ilegal y sin derechos. Los dueños de los burdeles se hacen llamar "empresarios de clubs de alterne" y afirman que solo alquilan habitaciones a las prostitutas. A nadie le importa, ya que los mismos jueces, abogados, policía y políticos son clientes.
El mercado de la droga es enorme. Tampoco nos importa, por la misma razón. España es uno de los paises que más cocaína consume en el mundo.

En tiempos de crisis, no queda recursos para cuidar del medio ambiente. Pero, por qué no recogemos simplemente nuestra propia basura? Las afueras de los pueblos y urbanizaciones, el campo y hasta los pantanos están llenos de plásticos y latas. Barremos nuestra propia puerta, pero la naturaleza no nos importa.

Todas las medidas que necesita este país no cuesta dinero. Esto no se arregla solo con reformas laborales y medidas políticas. Los tiempos de crisis van y vienen, pero nuestra sociedad sigue igual, hagan lo que hagan los políticos.

En önskan inför framtiden

PP vann som väntat valet och vâr blivande regeringschef har lâst in sig pâ sitt kontor för att jobba intensivt pâ ett dunderpaket som ska fâ landet pâ fötter.
Visst, det blir säkert bra. Eller lite bättre än nu, i alla fall.
Förra regeringen kom ocksâ med olika sparpaket och krisâtgärder, samt en arbetsmarknadsreform som hittills varit resultatlös.

Jag skulle egentligen önska mig nâgot helt annat, som inte uppnâs med lite nedskärningar här och lite stödâtgärder där.
Varför inte satsa lite pâ kvalitet istället för kvantitet i arbetslivet? Vem säger att vi mâste jobba fler timmar för att nâ bättre resultat? Kanske behövs det effektivare arbetstid istället? Skrivna rutiner pâ arbetsplatserna, sâ att inte allt faller när nâgon blir sjuk eller ger sig iväg. Bättre förtroende mellan anställda och arbetsgivare, sâ att man känner att man jobbar för nâgot gemensamt istället för att vara i krig med varandra, som det är pâ mânga ställen idag. Hela arbetsdagar, sâ man slipper sâ mycket restid och att vara helt beroende av barnflickor, släkt och vänner om man har familj.

Skolan - tror vi inte lite blint pâ att det är kanonbra med tvâsprâkiga skolor där hälften av undervisningen är pâ engelska? Trots att mânga av eleverna inte förstâr och inte vâgar frâga, och lärarnas engelska är bristfällig. Är det bra att läxorna tar tvâ timmar att göra, för att eleverna SKRIVER AV alla frâgorna frân läroboken? Eller är det slöseri med tid, energi och papper? Varför gâr vâra elever fler timmar i skolan, gör fler läxor och har sämre resultat enligt PISA-rapporterna? Läraryrket är välbetalt i Spanien, och har bra status, men det räcker inte.

Poliserna jagar svartjobbare som delar ut reklamblad eller har privatlektioner. Samtidigt omsätter prostitutionen 50 miljoner euro VARJE DAG. Personer förs in olagligt i landet, jobbar utan rättigheter och blir misshandlade och utnyttjade. Bordellägarna kallar sig hotellföretagare och pâstâr att de bara hyr ut rum till prostituerade. Ingen bryr sig om att göra nâgot, eftersom även domare, advokater, politiker och poliser är kunder.
En annan jättemarknad är droghandeln. Ingen bryr sig där heller, av samma anledningar. Spanien ligger i topp i världen när det gäller kokainkonsumtion.

Miljön har vi varken tid eller resurser till att bry oss om just nu. Men ska det vara sâ svârt att bara plocka upp resterna av sin picknick? Eller att sluta slänga ut papper och burkar genom bilfönstret. Vâra diken, ängar och till och med dricksvattendammar är smockfulla av skräp och det är knappast Zapateros fel. Alla sopar rent framför sig egen dörr, polerar sina fasader och har skinande bilar. Men naturen kvittar.

Alla âtgärder kanske inte kostar nâgot. Allt kanske inte uppnâs med finanspolitiska reformer. Konjukturen gâr upp och ner, men samhället ser ungefär likadant ut vad än politikerna gör.

Saturday, November 19, 2011

Att förlora valet

I morgon är det val i Spanien. Precis som det har varit de senaste âren, kommer nâgon att förlora valet. I det här fallet blir det socialistregeringen, katastrofalt ledd av Zapatero.
Ingen kommer direkt att vinna, även om det blir jordskredsseger för högern. Inte ens PP:s egna väljare tror att det gâr att ta sig ur den nuvarande situationen pâ flera âr, och ingen är speciellt förtjust i partiledaren, Mariano Rajoy, som kommer att bli Spaniens nästa premiärminister. Men alternativet skulle vara att socialisterna blir kvar vid makten, vilket är ännu värre.
När PSOE kom till makten för âtta âr sedan, kunde man knappast heller tala om vinst. Det var högern som fölorade efter bombattentatet i Madrid den 11:e mars.
De hade i sin tur kommit till makten när Felipe González och hans regering straffades för en hel rad skandalösa korruptionsfall. Dâ trodde man att det var början pâ en ny era, med effektivare politiker som skulle jobba för landets bästa.
Tyvärr blev det inte sâ, korruption är fortfarande vardagsmat, bâde pâ hög och lâg nivâ.
I morgon kväll kommer större delen av Spaniens befolkning att glädjas. Inte ât PP:s seger, utan framför allt för att Zapatero och Rubalcaba äntligen se van a tomar por culo.

Saturday, November 12, 2011

Tuggmotstând

Äter glass och kall mangopuré efter ett traumatiskt besök hos tandläkaren.
Som de flesta spanjorer gâr jag sällan dit, men nu blev jag sâ illa tvungen efter att ha tappat en plomb i min enda lagade tand. Tyvärr gick den inte att rädda och nu har jag, som de flesta spanjorer, en inkomplett tanduppsättning.
Som de flesta spanjorer är jag ocksâ lite misstänksam mot privatläkarnas alla idéer. I det här landet fungerar den privata och den offentliga sjukvârden sida vid sida och kompletterar varandra. Den offentliga har, precis som i mânga andra länder, lânga köer för vissa ingrepp. Mânga väljer därför att ha en privat sjukförsäkring ocksâ. Ofta ingâr tandförsäkring, vilket gör att bâde tandläkare och patienter brukar vara ganska villiga att göra stora och komplicerade jobb. Det är ju försäkringen som betalar.
Det gäller däremot att vara lite pâ sin vakt, sâhär i kristider. Att det är dâliga tider märks inte minst pâ att man nu fâr en tandläkartid dagen efter, eller till och med samma dag. Det hade varit otänkbart för nâgra âr sedan.
Jag gick först till en tjusig klinik i grannbyn, där de hade tusen olika planer för min tand, den ena dyrare än den andra. Jag blev röntgad i tre dimensioner i ett speciellt rum med en kamera som cirklade runt huvudet och jag fick tre olika offerter pâ fina kronor i olika material. När jag bara ville dra ut tanden, tyckte tandläkaren det var för komplicerat och remitterade mig till en tandkirurg.
Till slut tröttnade jag och gick till en tandläkarmottagning i Martínez de la Rosa ett folkligt kvarter bredvid jättesjukhuset Carlos de Haya, där det bor tiotusentals människor. Gatorna är fullpackde med barer och butiker och har konstant brist pâ parkeringsplatser.
Väntrummet var fullsatt och den genomtrevlige tandläkaren drog ut tanden för 40 euro, inklusive undersökning, tre besök. Han beklagade sig bara över min stenhârda käke och tyckte att jag kunde jobba som boxare.
Kvarterskrogar är bäst!

Tuesday, November 08, 2011

Budgetmat och burkmat

Som sagt....att vara arbetslös eller deltidsarbetande gör att man har en tajt budget. Â andra sidan har man tid att laga billig och nyttig mat.
Idag blev det linsgryta, torkade linser kostar nämligen nästan ingenting. Man kokar upp dem i tryckkokare med nâgra revben (med ordentligt med kött pâ), en tomat, en grön paprika, lök och vitlök, samt en aning olivolja. Kryddar med salt, peppar och paprika och skruvar pâ locket i en kvart. Kokar den ytterligare 10 minuter utan lock med en chorizo. Tar upp tomaten och drar av skalet och mixar den med löken, vitlöken och paprikan. Häller i grytan och rör om.
Nyttig, järnrik och mättande höstmat, men framför allt extremt billig.

Samtidigt tycker jag synd om barn som äter det här, men framför allt färdigmat. Har svârt att förstâ att man ger sitt barn burkmat. Praktiskt om man ska iväg nâgonstans, men hemskt om det blir basföda. Men det verkar aldrig ifrâgasättas i nordliga länder. Hur kul och nyttigt kan det vara att aldrig fâ färsk mat? Jag undrar om föräldrarna själva skulle trivas med att äta kött, frukt och grönsaker som malts ner och förpackats för flera mânader sedan (och berikats med C-vitamin)
Om man köper och mixar sin egen mat, vet man ju hur väl man tvättar den, men vad vet man om aprikoserna och squashen i den fabriksgjorda purén? Att göra barnpuré är mycket lättare än att laga mat till resten av familjen, sâ det är synd att inte göra det, tycker jag.

Sunday, November 06, 2011

Soffsurfare

I veckan träffade jag ett par soffsurfare frân svenska västkusten. Maken i paret kände jag eftersom han följde min blogg, och jag intervjuade honom dessutom i ett radioprogram om nya sätt att resa, för ett par âr sedan.
Dâ var couchsurfing ett nytt fenomen. Det började med en amerikansk student som skulle till Island ett par dagar, och mailade studentföreningen för att se om nâgon hade en soffa han kunde lâna. Det blev sedan ett nätverk pâ internet, där man lägger upp sin profil, berättar var man bor och vilken livsstil man har. Sen kan man fâ förfrâgningar frân folk som vill sova pâ en soffa i Paris, Boston eller Sydney. Meningen är att man ska dela värdarnas vardag och fâ inblick i hur livet ser ut i ett annorlunda hörn av världen. Paret jag träffade har en gârd i en turistort i Bohuslän, och de har fâtt besök av bâde studenter frân Turkiet och husvagnsluffare frân Australien. Nu bodde de i ett gammalt konstnärspalats i bergen väster om Málaga.

Enligt dem hade soffsurfarnas community spârat ur en aning pâ senaste tiden. Tydligen hade Málaga 600 medlemmar, men bara 2 av dem tog emot gäster, de flesta är mest med för att chatta, lära känna folk och gâ ut när man träffas pâ olika platser i världen.

Träffen blev i alla fall trevlig, vi ât lunch pâ restaurang Citron tittade pâ Picassos födelsehem, katedralen, gatorna i centrum och körde upp till borgen Gibralfaro, med utsikt över staden, havet och bergen.
Vädret var omväxlande; ösregn, âska och nâgra solglimtar. Som det ska vara i november.