Thursday, June 29, 2006

På tal om civilkurage

I gårdagens Sydsvenska Dagbladet kan man läsa om en kvinna som blev mördad i Lund i mars. Under rättegången kom det fram att grannarna hade hört kvinnan skrika i en halvtimme, men inte larmat polisen.
"Jag var som förstenad och funderade på om jag skulle ringa 112, men jag hade några viktiga brev som skulle vara postade före klockan 20" berättade en granne. Exemplarisk medborgare, verkligen.

Om man ska skrika på hjälp på den gatan, borde man verkligen kolla klockan och almanackan först. Är det den siste i månaden och räkningarna ska betalas är det ingen som kommer att göra sig besvär. Inte heller om de har tid i tvättstugan eller om det är fotboll eller Big Brother på TV. Däremot kan man nog räkna med att någon ringer polisen om man skriker efter klockan 22.00, för då bryter man ju mot hyresgästföreningens regler.

Jag hoppas att effekten av Bobby-fallet håller i sig lite. Det verkar som om folk har vaknat till lite och vågar lägga sig i mer.

Wednesday, June 28, 2006

Ett UFO har landat!

Så känns det alltid de första dagarna i Sverige, sen anpassar jag mig lite och det börjar kännas som hemma.
Jag passar på att göra en del iakktagelser medan jag känner mig som en utlänning... en spanjor hade tyckt följande om dagens promenad i en sydsvensk stad:

*Svenskarna är otroligt sportiga och hurtiga.
Det var 16 grader och blåsigt. När jag satt och huttrade i långärmat vid en lekplats och förgaves försökte kränga på mig en jacka i strl 116, kommer det en vältränad kille i kortärmat cyklande. Cykeln har en slags bakvagn där två små barn sitter fastspända, med ryggstöd, suflett och stingpinne (heter det så?). De hoppar av, leker ett tag och cyklar sen vidare. Det såg väldigt snitsigt ut.

*Alla klär sig i så tråkiga färger att de är helt kamoflerade bland trädstammarna. Det varken syns eller hörs när någon kommer.

*En svensk sommarpratare behöver ca 2 timmar på sig för att överhududtaget hinna berätta något.

*Nästan alla livsmedel är MAGRA eler fetthalten står utsatt.

Trots känslan av att allt är annorlunda har vi haft en underbar dag. Sonen har lekt i grönskan hela dagen och vi har grillat och ätit nypotatis med dill och sallad och grillad lök från trädgårsdlandet. Plockat smultron i trädgården. Vad gör det då att jag har varit iklädd dunjacka hela tiden?

Det var trots allt bara tio månader sen jag var i Sverige senast. Som längst var jag borta i två år, och då fick jag en smärre kulturchock när jag kom tillbaka:

Någon frågade om jag ville växla en tia, och höll fram ett konstigt litet mynt.
När jag betalade på ICA, kom växelmynten nerskamlande i en liten bägare.
En annan kund köpte mat och fick dessutom pengar i handen??????
Jag köpte en skvallertidning och satte kaffet i halsen när jag läste: Eva Dahlgren med FRU Efva Attling!?!
Men det värsta var nog när en taxichaufför kom fran till mig och frågde vänligt leende om jag villa ha en taxi!! Hjälp!

Monday, June 26, 2006

Bröllop, Barndop och Konfirmationer.

Ett stadigt skämt här nere är: "Min pojkvän jobbar som fotograf pâ BBC - Bodas, Bautizos y Comuniones", alltsâ bröllop, barndop och konfirmationer. Det är verkligen stort här, och folk gör av med otroligt mycket pengar pâ kläder, bjudningar och även pâ presenter.

Dopen är väl nâgotsânär normala, men redan vid konfirmationen skenar kostnaderna iväg. En vän till oss lade ner 10.000 euros pâ sonens konfirmation och bjöd över 50 personer, men det vanliga brukar vara 3000-4000 euros.
Bara flickornas klänningar kostar en liten förmögenhet och ser ut som en brudklänning i mindre format, med tillhörande diadem, spetshandskar och nya vita skor. Pojkarna har sjömanskostym.
Ârets konfirmander under Corpus Cristi processionen i byn
Bröllopen är naturligtvis värst av alla. En minutiös planering krävs, för dessutom mâste det ju sammanfalla med datumet dâ huset eller lägenheten är färdigbyggd, köket installerat och tvätt- och diskmaskinen pâ plats. Brudparet brukar vara nästan sönderstressade veckorna före, för att inte tala om föräldrarna, som dessutom stâr för en stor del av kostnaderna. En arbetskamrat till mig hade en blivande svärmor som betalade hela möblemanget när han gifte sig. Jag underade lite försynt om hon inte hade nâgon son ocksâ, som jag kunde gifta mig med.
 andra sidan brukar bröllopen vara väldigt vackra. Alla är uppklädda till tänderna och det knusslar verkligen inte med maten eller underhâllningen.
Det finaste bröllopet jag har varit pâ var ett flamencobröllop, boda rociera. Alla frân 8 mânader till 80 âr, var klädda i sevillanska flamencodräkter, inklusive brudparet och den svenska svägerskan. En stor kör, ocksâ i folkdräkter och med tamburiner, sjöng helt underbart i kyrkan. Festen efterât var verkligen ett minne för livet.

Sunday, June 25, 2006

Saker jag vill göra när jag är i Sverige

Alltsâ, förutom att träffa familj och vänner.

*Äta omogna, sura och hârda, men solvarma krusbär frân busken

*Göra sallad av nyplockade salladsblad

*Lyssna pâ hur vinden susar i träden

*Öppna altandörren och gâ direkt ut i grönskan

*Ta en kopp morgonkaffe pâ altanen medan jag spanar râdjur mellan tallarna

* Grilla och äta nypotatis med dill

*Spela fotboll pâ en grön gräsmatta

*Sitta pâ ett fik pâ nâgon gâgata och kolla in folk

*Baka i elektrisk ugn

*Plocka ihop en pâse smâgodis med gröna grodor, vaniljfudge, sega râttor och turkisk peppar.

Typiska svenska ljud för mig:

Grannen som klipper gräset, Glassbilens pinglande, Hackspettens hackande, Nyhetsuppläsarnas släääääpiga röst och radiopratare som är sâ lângsamma att de aldrig fâr nâgot sagt.
Tystnaden.

Typiska spanska ljud:

Bilar som kör förbi med radion pâ högsta volym och skorrande högtalare, grannarna som glädjetjuter ât sina nyfödda smâ barnbarn, duvorna pâ taket som kuttrar natt och dag, katter som brâkar mitt i natten, den slarmrande plât-sopbilen som tömmer de skrangliga plât-soptunnorna (varför?) vid ettiden pâ natten. Varje natt.

Saturday, June 24, 2006

En dag pâ Aqualand

Vad gör man inte för sina barn?

Jag hade lovat min son att vi skulle smita iväg till Aqualand i Torremolinos en dag innan Sverigeresan. Man vet aldrig, det kan ju hända att det blir dâligt väder nästan varje dag och vi fâr sitta inne och bygga med lego och läsa sagor. Lika bra att ta en riktig heldag bland alla leksakerna pâ Aqualand.

Själv är jag barnsligt förtjust i de stora vattenrutschkanorna och min sexâring älskar den här sjörövarbâten med tillhörande slott och smâ rutchbanor.
Nu râkade det bli sâ att det var...ähum...en sân dag för mig, som man säger i Spanien.
Vad gör man?
Tar pâ sig bikini och solhatt och sitter vid bassängkanten i 30º hetta och tittar pâ hur barnen leker. En riktig pina mâste jag säga.... Inte blir det lättare av glada skratt och skrik frân vâgbassängen eller vrâl frân superspeeden.
Men som sagt - vad gör man inte för sina barn? Pâ mândag kommer hans lilla flickvän (en mörk och lânghârig skönhet som är sex mânader äldre och huvudet längre) och leker när jag har massor att packa inför resan....

Sâ här kul hade sonen



Den här hade jag hemskt gärna ställt mig under

Friday, June 23, 2006

Sommarlov?

Ordet sommarlov har nog en speciell klang för oss som är uppväxta pâ 60-70 talet, dâ nästan alla barn var lediga i tio veckor. Eller har jag kanske selektivt minne? Jag kan fortfarande känna känslan av total frihet när man gick ut frân kyrkan med Den blomstertid nu kommer ringande i öronen. Framför sig hade man ett oänligt antal fria dagar, sol och bad, lek med kompisar och dagsturer till spännande ställen eller regniga dagar med böcker och ostmackor framför TV:n.
Cykelturer till badet, med ett skrynkligt badkort och godispengar i fickan.
Spring mellan kompisars trädgârdar.
Inga tider att passa utom lunch och middag.

De flesta âkte inte till nâgra exotiska ställen. En del hade sommarstuga, andra seglade. Nâgra âkte till Öland eller Kanarieöarna. Men om ni hade frâgat oss pâ 70-talet var det bästa med sommarlovet att skolan var slut.

Nu för tiden verkar all kvantitetstid ha bytts mot kvalitetstid. När jag kommer till Sverige och hälsar pâ tycker jag att lekplatserna stâr tomma även när barnen är lediga, badsjöarna och öde och i skogen är det bara kaniner som leker. Visst, det är fullt pâ ställen som Astrid Lindgrens Värld och Skansen, men jag kan inte annat än undra var alla barn gör under hela sommaren? Är ingen lângledig nu för tiden? De som trots allt är lânglediga har kanske trâkigt, eftersom det sällan är nâgon annan ute?

Visst, jag förstâr att de flesta föräldrarna jobbar, men jag kan inte annat än tycka att det ser trist ut. Alla alternativa barnpassare, som mor- och farföräldrar, dagmammor och barnflickor verkar ocksâ nästan ha försvunnit. De flesta barn verkar vara pâ resa nâgonstans, eller pâ dagis eller fritids.

Här i Andalusien har fortfarande de flesta barn ledigt mellan 23/6 och den 15/9, men man ser hur det börjar ändras här ocksâ.

Vid helvetets portar

stâr jag just nu.

Det är den spanska sommaren jag menar.

Ok, riktigt sâ varmt är det kanske inte. Bara nästan. Dessutom bor jag nära havet, sâ det är alltid svalt och skönt pâ nätterna och havsbrisen gör att det mesta blir uthärdligt. Är man riktigt varm kan man ju dessutom gâ ner och slänga sig i vâgorna (om man hittar dem, bland alla strandtennisspelare och uppblâsta delfiner).

Problemet är egentligen inte temperaturen. Här i Malaga blir de sällan mer än 35º, medan Córdoba och Sevilla har över 40º mitt pâ dagen. Det är mest att sommaren är sâ lâng, solen är sâ stark och det inte faller en enda regndroppe förrän i oktober. I âr har vi haft turen att ha en ganska sval juni, just idag har termometern gâtt över 30-strecket för första gângen, men det märks att det kommer att ändras nu. Alla moln är som bortblâsta (viket de ju faktiskt är, bokstavligt talat) och vid tvâtiden när vi hämtar barnen i skolan, känner man hur solen liksom fräter pâ axlarna. Sâ skönt att det är sista dagen idag!!

Det är ganska svârt att förklara för svenskar hur jobbig den spanska sommaren är. De har ju ofta varit här ett par veckor och njutit av hotellpool och restaurangliv. Och visst blir det över 30º i Sverige ocksâ, nâgra dagar varje sommar. Det som är sâ annorlunda här är att väder inte existerar pâ sommaren.
Det är stekande sol, snustorrt och 30-35. Vareviga dag. Frân juli till oktober.

Men vi har sâklart massor av knep för att trivas i värmen. Svenskar börjar pusta och stöna när det är 28º i trädgârden och funderar pâ a/c. Här vid kusten har faktiskt väldigt fâ hus a/c, vi tycker inte att det behövs och att det det inte är bra för hälsan i längden. Däremot har vi anpassat oss till hettan och lever lite annorlunda.
Lite senare kommer jag med tips om hur man överlever sommaren här nere.

Thursday, June 22, 2006

Tack!

Tack för era grattis och lyckönskningar!!!

Vi hade ett enkelt och trevligt bröllop pâ râdhuset. En fin liten ceremoni utan nervositet (fast mannens vittne kom en kvart försent pga trafikstockning!)
Vâr son satt emellan oss och och var kolossalt allvarlig och högtidlig. Vädret var härligt, strâlande sol och temperaturen höll sig under 30-strecket.

Efter det âkte vi till La Dorada, en restaurant med helt underbara skaldjurs- och fiskrätter. Vi hade väldigt trevligt, i alla fall tills notan kom, hehe...

Skönt att ha kunnat gifta sig utan tvâ ârs planering, som brukar vara standard här!

Bloggkartan

Jag har lagt in min blogg pâ Spaniens sida pâ bloggkartan

Spanjorskornas frisyrer

Efter att ha läst Therese i Madrids inlägg om spanjorernas klädsel, mâste jag fortsätta om spanjorskornas frisyrer.

Jag är helt säkert den enda kvinna under 80 âr här i byn, som inte färgar hâret regelbundet. Mina smâ grâa hâr i den lockiga luggen ser bara trevliga ut i min mening. Ingen tror ju att jag är 25 ändâ! Visst färgar jag hâret ibland, mest kopparrött eller ljusa slingor. Men det är för att ombyte förnöjer, inte för att vara en slav under min frisyr och vara tvungen att leta efter eventuella mörka rötter eller synliga grâa hâr varje morgon i badrumsspegeln.

Mina kompisar här gâr till frisören en gâng i mânaden. Ibland för att färga hâret, klippa det, byta frisyr, eller fâ manikyr och pedikyr (naglarna är ocksâ väldigt viktiga), men ocksâ för att peinarse, alltsâ bara kamma och föna hâret. Man mâste peinarse inför varje middagsbjudning och annan viktig tillställning. Pâ bröllop, t.ex. är det inte bara bruden och tärnorna som har fixat hâret pâ salong, utan även alla de kvinnliga gästerna.

Pâ jul och nyârsafton jobbar frisörsalongerna nästan till midnatt!

Det roligaste jag har varit med om i den vägen, var i höstas när vi hade demonstration utanför sonens skola pga ett farligt bygge. Den kvinnliga ordföranden i föräldraföreningen och hennes sekreterare dök upp i klänningar och sjalar kl. nio pâ morgonen och de hade naturligtvis varit och peinarse kvällen innan och var riktigt snygga i hâret. Antagligen hade de sovit sittande.....

Tuesday, June 20, 2006

Jag gillar inte modebloggar...

...och har alltid undrat varför folk tycker det är sâ kul att skriva och läsa om vilka "outfits" folk har och vilket läppglans de använder. Dessutom ser det sâ skumt ut med sida upp och sida ner med "halshuggna" tjejer i olika klänningar.
Men nu gör jag ett undantag:

Tycker ni att jag kan gifta mig i det här i morgon?????Det är inget bröllop, utan vi âker bara dit och skriver pâ, sen gâr vi och äter lkunch med vittnena pâ en restaurang. Mannnen och sonen har ljusa linneskjortor. Det kommer att vara ca 28º varmt.

Lite sommarbilder för utlandssvenskar

När temperaturen stiger över 30º börjar jag drömma om det här:




Sâ klart glömmer jag ösregn, snâlblâst och kallt vatten!

Spontana fotbollskommentatorer...

är min lilla by full av.

Den som inte orkar se matchen, men ändâ är intresserad av resultatet, kan bara öppna fönstret och räkna antalet GOOOOOOOOOOOL som vrâlas av byns alla manliga invânare. Sen springer de ut pâ balkongen och gör en massa oljud. Eftersom det är en kustby, har mânga av dem mistlurar och andra diverse tutor som används flitigt.

Kvinnor är tyvärr inte ett dugg intresserade av fotboll. Under mina sexton âr här har jag inte hittat en enda tjej som tycker det är kul att spela fotboll eller titta pâ en spännande fotbollsmatch. Själv är jag ingen fanatiker, men visst är det kul att följa med i VM. Nu har jag ju dessutom tvâ lag att heja pâ.

Igâr var allt upplagt för en perfekt fotbollskväll: 27º pâ balkongen, lite gott att äta och dricka och matchen började klockan nio. Sonen var ocksâ uppe för att se första halvlek, här somnar ju inte barnen förrän vid tiotiden eller ännu senare. Skolorna börjar vid nio - halv tio pâ morgonen.
Grannarna hade laddat upp med sina tutor och började värma upp med en del UUUUJJJJJJJJJ och OOOOHHHHH när Spanien var nära att göra mâl. Men plötsligt gjorde Tunisien mâl i âttonde minuten! Det blev tyst som i graven - man hade kunnat höra en knappnâl falla i min annars sâ livliga by. Jag började fnittra högt men blev hyschad pâ av mannen. Trist om grannarna skulle höra hur jag satt och hade roligt ât en sâ pinsam situation...

Nâja, till slut vann ju Spanien i alla fall, och gjorde en riktigt bra match. Nu är det Sverige som gäller!!

Monday, June 19, 2006

Att bo vid havet


Den som bor vid havet har aldrig trâkigt.

Att gâ ner och sätta sig vid klipporna och titta pâ vâgorna vid solnedgângen är nâgot av det mest rogivande jag vet. Och fâ saker kan fâ mig pâ sâ gott humör som en promenad i solen, vid vattenbrynet eller längs den lânga strandpromenaden, som bara fortsätter tills man kommer till grannbyn.

Aldrig skulle jag komma pâ idén att stänga in mig i ett svettigt gym när vi har en milslâng strand där man kan promenera, jogga, cykla längs standpromenaden eller simma i vattnet pâ sommaren. Är barnen uttrâkade är det bara att gâ ner och leta efter krabbor, snäckor eller vackra stenar. Eller sâ kan man ta en glass i solskenet och sitta och prata om livets mysterier.

Det finns ocksâ lekplatser uppställda med jämna mellanrum, med rutchbanor och klätterställningar, där det inte gör nâgot om man ramlar ner, det är ju bara sand under. Vid en av lekplatserna har en kompis till mig frân Argentina satt upp en kiosk. Vi är nâgra mammor som träffar där nâgra gânger per vecka under sommarhalvâret och tar en öl (jodâ, man kan köpa öl i kioskerna) eller en glass i den milda kvällssolen. Under tiden leker barnen tills man fâr dra hem dem, sandiga frân topp till tâ.

Det här spontana umgânget är verkligen nâgot jag gillar. Man kanske slâr en signal och frâgar "ska vi ses vis kiosken vi sextiden?" eller sâ ringer man inte alls utan bara gâr ner. Det finns alltid nâgon att prata eller leka med.

Havet byter ocksâ ständigt skepnad. I lördags var det blâsigt, men jag bestämde mig för att gâ ner med sonen en stund. De piskande vâgorna, med skum som flög omkring, gjorde det helt omöljigt att bada. I stället lekte han tafatt med vâgorna pâ klipporna en bra stund och sen satt vi inlindade i handdukar och pratade om ditt och datt medan vi ât kex. Pâ söndagen var vattenytan plötsligt blank som en spegel och vi âkte och badade vid vâr favoritstrand i byn Nerja, med glasklart vatten och grönskande berg i bakgrunden. Det allra bästa är att de har en god paellarestaurang precis vid stranden, där de gör gigantiska paellor och man fâr äta hur mycket man vill.

Sunday, June 18, 2006

Lite kul om namn och efternamn

När det gäller namnregler är Spanien helt annorlunda övriga Europa (och större delen av världen, antar jag)
Alla har tvâ efternamn - ett frân pappan (hans första) och ett frân mamman (hennes första). Man har därför tre initialer i stället för tvâ. Dessa efternamn behâller man sedan hela livet, även om man gifter sig. Makarna har alltsâ olika efternamn. I familjerna är det bara helsyskon som har samma efternamn.
Min svärföräldrar heter t.ex F.B.G och D.C.A. och deras barn (min man) heter F.B.C. Vâr sons initialer blev D.B.B. (Vi försökte hitta nâgot fint namn pâ B, det hade ju varit kul att heta B.B.B., men varken Björn, Bernardo eller Blas föll oss pâ läppen...) Däremot fâr man bara ha ETT förnamn. Det kan vara ett enkelt namn, María, eller ett dubbelnamn, María Rosa, där bâda betonas lika starkt.

Förr var det tradition att de första barnen av varje kön fick samma förnamn som föräldrarna, och det är fortfarande vanligt.
En familj kan alltsâ bestâ av föräldrarna Carlos Sánchez López och Ana García Moreno och barnen Carlos Sánchez García och Ana Sánchez García. Krângligt? Nejdâ: barnen kallas Carlitos och Anita tills de blir vuxna. Ett sätt att visa att "blod är tjockare än vatten", dvs samhörigheten med urspungfamiljen är viktigare än den man bildar med sin make.

Saturday, June 17, 2006

Giftermâl i Andalusien

Att gifta sig är inte bara extremt viktigt, utan faktiskt alldeles nödvändigt.

Ingen skulle komma pâ idén att vara sambos, ord som förresten inte existerar här. Det finns visserligen "pareja de hecho" men det har ett slags skumt skimmer över sig och har mest använts av homosexuella, som inte har fâtt gifta sig förrän nu.

Nu är det sâ klart Andalusien jag menar. I Madrid och Barcelona är folk lite modernare. En kompis till mig här i byn flyttade hit med sin pojkvän frân Madrid och de bodde ihop ett tag innan de gifte sig. Men de gifte sig definitivt innan de började fundera pâ barn... det hade varit att ta i annars!

En stor katastrof inträffade däremot pâ min mycket traditionella gata i en gammaldags by.
Granntantens dotter (som var 30 âr, hade pojkvän sedan flera âr tillbaka och hade jobbat i minst tio âr) blev gravid!!! Utan att vara gift!!
Visserligen hade de spikat ett datum för giftermâl âret därpâ, men nu blev det ju plötsligt väldigt brâttom och de fick gifta sig i all hast. Naturligtvis bodde bâde hon och hennes blivande man kvar hos sina föräldrar, sâ de fick bli klara med sitt hus ocksâ, fortare än beräknat. Om man râkade träffa pâ hennes föräldrar pâ gatan skulle man inte komma pâ tanken att gratulera dem till det kommande barnbarnet, dâ bytte de bara samtalsämne och började prata om bröllopet istället. När allt väl var överstökat, kunde de änligen pusta ut och glädja sig âr att de skulle bli mormor och morfar.

Allra mest irriterande var förstâr att tanten bredvid hade tvâ barn som naturligtvis hade gjort allt i rätt ordning, som man ska. Hennes dotter bor precis under föräldrarna och hon fick ett fint bröllop enligt konstens alla regler och flyttade sen ner i vâningen under med sin man. Hur mannen stâr ut med att ha svärföräldrarna boende ovanför är en gâta. Hans svärmor har t.o.m. en nyckel och kan gâ in och städa när hon vill. Kanske tycker han att det kan vara värt besväret - de fick ju faktiskt vâningen i bröllopsgâva med ett sprillans nytt möblemang, samt nytt badrum och kök med bâde disk- och tvättmaskin.
Inget begagnat här inte. Jag fick gâ husesyn dagen innan bröllopet och det var verkligen en upplevelse. ALLT var pâ plats: kökshanddukar prydligt upphängda i rad, dofttvâl pâ toan, allt linne manglat och vikt i lâdorna....
Inte en IKEA startbox sâ lângt ögat nâr eller nâgon mosters soffa som "kan duga sâ länge"

Jag gifter mig i nästa vecka. Med min sambo sedan mânga âr tillbaka och far till min son.
Mina vänner blev verkligen häpna över att vi inte var gifta. En del av mina nyare bekantskaper undrade lite försynt om jag kanske var skild och hade hittat en ny man? För att jag skulle komma pâ idén att skaffa barn utan att gifta mig först verkade lite underlig....

Friday, June 16, 2006

Spanska män har alltid rätt

Jag läste en artikel för ganska länge sedan om en svensk familj som hade flyttat hem efter mânga âr i Madrid. Inte särkilt intressant, men pappan i familjen hade en âsikt om sina spanska kollegor som enligt mig verkligen är att slâ huvudet pâ spiken.

"När en svensk inte vet nâgonting, säger han det. Spanjoren chansar"

Visst är det sâ! I arbetslivet fâr man alltid försöka bedöma om vederbörande verkligen vet vad han talar om, eller om han drar till med nâgot för att inte verka ovetande.
I familjelivet kan man nästan alltid utgâ frân att han är helt ute och reser....

Min sambo är det absolut bästa exemplet pâ det här tankesättet. Han skulle aldrig erkänna att han inte har den blekaste aning om vad han hâller pâ med. Än mindre skulle han frâga nâgon (och definitivt aldrig mig)

När han t.ex skulle byta en halogenlampa i vardagsrummet gav han sig iväg till affären utan att ha den gamla med sig. När jag pâpekade att han âtminstone kunde mäta den, fick jag veta att det var "standardstorlek".
Naturligvis kom han hem med fel storlek och âkte tillbaka till affären igen. Inte heller den här gângen hade han lampan med sig för "det fanns bara tvâ storlekar och dâ mâste det ju vara den andra...."
Vi har fortfarande ingen fungerande lampa. Det värsta är att han inte sparade kvittona heller.

Men det absolut roligaste var när vi var pâ ett hotell i Valencia, mitt i centrum och med mânga vâningar. När vi fick nyckel nº 1135, sade han tvärsäkert: "Den första ettan betyder ingenting - det är rum nummer 135" Vi âkte upp till första vâningen och han försökte fâ in kortet i nº 135 i ungefär en kvart medan jag visslade och tittade i taket.
Till slut gick han med pâ att lâta mig försöka.
Jag tog kortet, sonen och väskan och âkte upp till elfte vâningen, öppnade rum nº 1135, installerade mig, sköljde av oss, packade upp lite och satte pâ Tv:n medan mannen fortfarande satt pâ första vâningen och surade.

Ni kan tänka er hur roligt det kan bli pâ ett företag där chefen alltid har rätt.

Utlandssvensk förr och nu

I Växjö finns ett Utvandrarmuseum, som jag verkligen rekommenderar utlandssvenskar att besöka.

Inte för att det är sâ mycket att se, utan för att det verkligen fâr besökaren att förstâ hur världen har krympt pâ relativt kort tid.Pâ muséet kan man "botanisera" bland olika livsöden; se fotografier och läsa brev som skrevs med snirklig handstil mellan människor som visste att de antagligen aldrig mer skulle âterses.

Plötsligt träder verkliga människor fram ur historien, och när man funderar över deras liv gâr det upp för en vilket otroligt stort steg det var att resa över Atlanten pâ den tiden. Man gav sig av för alltid...tog farväl för evigt...började ett helt nytt liv i ett land man inte visste nâgot om.

Ingen av dem hade pluggat sprâket pâ komvux.

Ingen hade sökt jobb och bostad och skolor pâ Internet.

Ingen hade tittat pâ kartor och foton över sitt nya hem, eller frâgat pâ nâgot internetforum hur det var att bo där och hur länge man fick behâlla barnbidraget.

Ingen hade ett "tryggt Sverige" att komma tillbaka till i fall allt skulle gâ snett.

Flygtrafiken, telefonen och Internet har verkligen förändrat utlandssvenskens tillvaro.Nu âker vi till Sverige med jämna mellanrum, bekvämt och snabbt.Vi skickar kort över nätet och mor- och farföräldrar kan se hur barnbarnen öppnar sina presenter redan samma dag.Vi är i kontakt med andra människor i samma situation i globala nätverk.Jag brukar läsa svenska tidningar pâ nätet varje dag, och hänger med i bâde Hagamannen-utredningen och föräldradagarsdebatten (lyckades däremot helt tappa bort mig i Svennis affärer)

Bara för sexton âr sedan, när jag flyttade hit, kändes avstânden mycket längre.

Skolavslutning!

Sâdärja, nu är skolans avslutningsfest avklarad.

Alla fester är VÄLDIGT viktiga här: julfesten, byfesten, Andalucías dag, avslutningar, karnevalen....

Förra âret fick vâra fyraâringar klä ut sig till hönor och sjunga och dansa till en populär barnvisa om en galen höna. Det var ett väldigt klippande, klistrande och syende pâ nätterna, men söta blev de.

I âr har det varit poesiuppläsning som hyllning till en poet frân Huelva, Juan Ramón Jiménez. De var väldigt duktiga. Min son läste ett lângt stycke ur en dikt utantill med hög och klar röst och jag blev helt târögd.

I höst börjar den "stora" obligatoriska skolan och därmed ocksâ det riktiga allvaret med skolböcker och läxor.

Välkomna

Välkomna till min nya blog!
Den kommer att handla om mitt liv som utlandsvensk, men ocksâ om mina âsikter om allt mellan himmel och jord.
Pâ den här bloggen gâr det att skriva kommentarer och jag älskar att diskutera!