Monday, December 12, 2011
Vadâ hjälm??
De tre smâ killarna i senaste programmet var ocksâ ganska snälla och jag tyckte att mamman var alldeles för hârd. Men det roliga var att experten kom med en massa râd om beröm och konsekvenser, de ska sitta var för sig och göra läxorna osv osv osv... Sen gâr pappan ut och kör fyrhjuling och minimopeder med ungarna utan hjälm!
Kommentaren blev bara "Pappan passar fâ att fâ lite kvalitetstid med barnen ute i friska luften", hehehe
Tuesday, December 06, 2011
Sol och snö
Monday, December 05, 2011
Namnfunderingar
Mânga idag tänker pâ att barnens namn ska kunna uttalas pâ engelska. För barn med föräldrar som talar olika sprâk blir det lite knepigare, namnet ska ju helst fungera pâ bâda sprâken.
Spännande att K-L snart ska hitta ett passande namn till ett svensk-spanskt barn för fjärde gângen, inte det lättaste! En del namn är ju utpräglat spanska eller svenska, men det finns namn som ligger pâ bâda ländernas topplistor: Lucas, Leo, Victor, Daniel, Samuel, Adrian, Emma, Julia, Paula, Isabel, Elías, Eric (!) även om de kanske uttalas olika. En del funkar inte alls, Louise lâter som ett pojknamn i Spanien.
Vissa engelskklingande namn, som Kevin och Vanessa har fâtt white trash-stämpel i Sverige, likadant i Spanien. Ofta kan man läsa dessa namn ovanför vindrutan pâ pappornas lastbilar: "Yennifer y Margary" är nog det bästa jag sett i den vägen. Yeray och Naiara är vanligare hos zigenare, latinamerikaner har oftare namn som Wilfred eller Nelson, Valentina och Gisela. Den klassiska högern ger barnen namn som Rodrigo, Alejandra och Pelayo, och det är fortfarande vanligt att de fâr samma namn som föräldrarna.
Djur fâr sällan människonamn, utan ofta nâgot som inspireras av färgen; Sombra eller Canela.
Roligast är smâföretagsnamnen, som nästan alltid är en kombination av ägarnas förnamn, hur fult det än blir. Cafetería Fraluma, Taller Jurami osv. Men en del är pâhittiga istället. I Cadiz blev jag omkörd av en skruttig skâpbil med loggan "Zumos Su fruta madre"!!
Friday, December 02, 2011
Jobbade lite i förrgâr...
Tuesday, November 29, 2011
Kämpigt för egenföretagarna
Vâr nya regering, med Rajoy i spetsen, kommer knappast att göra stor skillnad. Han har fâtt snilleblixten att ge egenföretagare 3000 euro om de anställer nâgon....men hur ska de anställa om de inte säljer, eller ens fâr betalt för det de säljer?
Mânga svenskar drömmer om att starta företag i Spanien. Visst gâr det, men det gäller att tänka realistiskt. Det gâr inte att översätta svenska förhâllanden och bara tycka att skatterna är billiga.
Mer om de spanska smâföretagarnas situation kan man läsa här.
Sunday, November 27, 2011
Kranvatten och grönsaker
Jag undrar bl a över kranvattnet i Malaga. Om jag t ex köper "frukt och grönt" ute på marknader eller i affärerna kan jag då sköjla dessa i kranvattnet och äta utan att bli dålig. Vad skulle du rekomendera annars - enbart skalning?
*Kranvattnet är bra, du kan t.o.m. dricka det. Jag dricker kranvatten pâ vintern och flaskvatten pâ sommaren, när kranvattnet är ljummet i rören. Enda haken är att det har lite klor, vilket det även har i Sverige. Kvaliteten är lite olika beroende pâ by och kvarter. Att skölja grönsaker i vattnet är helt ofarligt, men skölj noga! Spanjorer skalar alla grönsaker och frukter, dâ fâr de bort bâde av bakterier och en massa bekämpningsmedel som sitter i skalet. Tyvärr mânga vitaminer ocksâ. Vill du vara pâ den säkra sidan, sâ skala av âtminstone första lagret.
Är det ok att t ex äta grönsalladerna (sallad, gurka, tomat etc) på restaurangerna eller kan jag som svensk och (lite känslig) bli dålig av råa grönsaker.(Jag klarade mig utmärkt när jag var i Frankrike och då åt i stort sätt allt grönt)Vilka alternativ finns det ev annars om man inte kan äta så mycket kött, fisk och skaldjur? Finns det rätter med kokta grönsaker och ev annan vegetarisk mat.
*Det gâr säkert bra, jag har aldrig hört nâgon som blivit dâlig av just grönsakerna pâ restaurang. (Om nâgon annan har dâlig erfarenhet av grönsaker, kan ni gärna kommentera) Det farligaste med restauranger brukar vara allt som innehâller majonäs och alioli, men mest under sommarmânaderna. Rätter med tillagade grönsaker är t.ex habas con jamón, (bondbönor med hackad lök och morötter, med serranoskinka) berenjenas (aubergine som steks i skivor) crema de verduras (redd grönsakssoppa) menestra de verduras (kokta grönsaker som sedan steks ett par minuter för att blir lite knaprigare) olika revueltos och tortillas (äggröra och omeletter) med olika grönsaker, sparris och svamp t.ex. Paella innehâller ju ocksâ tillagade grönsaker. Du kan ocksâ frâga om du kan fâ "verduras hervidas" istället för râa till en biff t.ex. Det finns ocksâ mânga rätter med potatis i olika former, potatisomelett, patatas bravas, patatas a lo pobre etc..
Sedan undrar jag över bilvägarna i och runt Malaga. Vi har tänkt att hyra en bil. Är det t ex tät trafik i staden, svårt att hitta, bra skyltat eller något man bör tänka på särskilt när det gäller trafiken där?
*Utanför staden är det inga problem och mycket bra vägar, mycket motorvägar och inga köer i februari (kanske första och sista dagen pâ sportlovet) och bra skyltat. Inne i staden är det dâligt skyltat, tät trafik och svârt att hitta. Bäst att parkera i ett parkeringshus i centrum och sedan gâ omkring.
Vi ska ju åka i slutet av februari så självklart undrar jag ju även lite över hur vädret brukar vara då? Jag har fått olika besked om det här hemma. Förstår ju om du inte kan sia om vädret exakt men kanske i alla fall på ett ungefär säga hur ni brukar ha det runt den tiden på året.
*Väldigt omväxlande, frân 22º och sol till ösregn och 13º, typ. Ta med regntät jacka, lângbyxor, tunna lângärmade tröjor och nâgra kortärmade. Naturen blommar i februari, sâ missa inte att âka pâ utflykt upp i bergen!
Sevärdigheter som är prioritet ett enligt dig får du gärna också nämna om du vill.
*Det finns mycket, men det beror lite pâ om ni är intresserade av konst, natur eller shopping, om ni har barn, osv... Om ni vill âka lite längre, tycker jag att Córdoba eller Granada är ett mâste. I Málaga ska man se bâde staden och nâgra vita byar, tycker jag. Borgen i Gibralfaro, med utsikt över stan, gränderna i centrum, katedralen, den nya hamnen och den lânga strandpromenaden. Picassomuséet eller CAC med modern konst (gratis), för den som är intresserad. Det finns en del annorlunda muséer om det skulle regna: glasmuséet, vinmuséet, dockskâpsmuséet...
Byar, t.ex Rondas gamla del, Mijas Pueblo, Cómpeta, Frigiliana, Nerja.. eller vilken liten by som helst uppe i bergen.
Ha en trevlig semester!
Friday, November 25, 2011
Un deseo para el futuro
Quizá será efectivo. Quizá estaremos un poco mejor que ahora.
Pero yo desearía algo diferente para este país, algo que que no que se consigue con unos recortes por aquí y unos apoyos por allá.
Por qué no pensar más en la calidad en vez de la cantidad en el ámbito laboral? Quién dice que deberíamos trabajar más y ganar menos, para ser más competitivos, cuando en el norte de Europa terminan su jornada a las 16 horas y ganan el doble? Por qué no trabajar de forma más eficaz y organizada?
Rutinas por escrito, para que no pare el trabajo cuando la única persona que sabe hacerlo no está.
Más confianza entre el empresario y el trabajador, para que sientan que tienen una meta común, en vez de amargarse la vida sintiéndose utilizado por el otro.
Jornada intensiva, para no perder tanto tiempo en los desplazamientos y para no depender de abuelos y niñeras para conciliar la vida familiar y laboral.
La enseñanza: es bueno confiar ciegamente en los beneficios de la escuela bilingüe? Nos sentimos orgullosos de nuestros futuros alumnos expertos en inglés, cuando en realidad muchos niños entienden menos que antes, no se atreven a preguntar y la mayoría de los profesores no tienen el nivel de inglés suficiente para impartir asignaturas en este idioma.
Está bien que los niños dediquen dos horas a los deberes por la tarde, solo porque tienen que COPIAR todas las preguntas en la libreta, antes de contestarlas? O es un despilfarro de tiempo, energía y papel. Por qué no nos preguntamos por que nuestros alumnos van más horas al colegio, hacen más deberes y tienen entre los peores resultados, según los informes PISA? Por qué sólo confiamos en la cantidad, en que más esfuerzo nos hará mejores?
Desconfiamos de las cosas sencillas. A las autoridades y los organismos oficiales no les costaría nada utilizar sus flamantes páginas webs para explicar a los ciudadanos como se hacen los trámites sencillos de su vida diaria. En vez de eso, están tan complicados que para todo necesitamos un gestor.
Sabemos que la economía sumergida es un problema. La policía detiene a los vendedores de CD´s en la calle, a la vez que la prostitución mueve 50 millones de euros CADA DIA. Los proxenetas trafican con personas, abusan de ellas, las maltratan y les hacen trabajar de forma ilegal y sin derechos. Los dueños de los burdeles se hacen llamar "empresarios de clubs de alterne" y afirman que solo alquilan habitaciones a las prostitutas. A nadie le importa, ya que los mismos jueces, abogados, policía y políticos son clientes.
El mercado de la droga es enorme. Tampoco nos importa, por la misma razón. España es uno de los paises que más cocaína consume en el mundo.
En tiempos de crisis, no queda recursos para cuidar del medio ambiente. Pero, por qué no recogemos simplemente nuestra propia basura? Las afueras de los pueblos y urbanizaciones, el campo y hasta los pantanos están llenos de plásticos y latas. Barremos nuestra propia puerta, pero la naturaleza no nos importa.
Todas las medidas que necesita este país no cuesta dinero. Esto no se arregla solo con reformas laborales y medidas políticas. Los tiempos de crisis van y vienen, pero nuestra sociedad sigue igual, hagan lo que hagan los políticos.
En önskan inför framtiden
Visst, det blir säkert bra. Eller lite bättre än nu, i alla fall.
Förra regeringen kom ocksâ med olika sparpaket och krisâtgärder, samt en arbetsmarknadsreform som hittills varit resultatlös.
Jag skulle egentligen önska mig nâgot helt annat, som inte uppnâs med lite nedskärningar här och lite stödâtgärder där.
Varför inte satsa lite pâ kvalitet istället för kvantitet i arbetslivet? Vem säger att vi mâste jobba fler timmar för att nâ bättre resultat? Kanske behövs det effektivare arbetstid istället? Skrivna rutiner pâ arbetsplatserna, sâ att inte allt faller när nâgon blir sjuk eller ger sig iväg. Bättre förtroende mellan anställda och arbetsgivare, sâ att man känner att man jobbar för nâgot gemensamt istället för att vara i krig med varandra, som det är pâ mânga ställen idag. Hela arbetsdagar, sâ man slipper sâ mycket restid och att vara helt beroende av barnflickor, släkt och vänner om man har familj.
Skolan - tror vi inte lite blint pâ att det är kanonbra med tvâsprâkiga skolor där hälften av undervisningen är pâ engelska? Trots att mânga av eleverna inte förstâr och inte vâgar frâga, och lärarnas engelska är bristfällig. Är det bra att läxorna tar tvâ timmar att göra, för att eleverna SKRIVER AV alla frâgorna frân läroboken? Eller är det slöseri med tid, energi och papper? Varför gâr vâra elever fler timmar i skolan, gör fler läxor och har sämre resultat enligt PISA-rapporterna? Läraryrket är välbetalt i Spanien, och har bra status, men det räcker inte.
Poliserna jagar svartjobbare som delar ut reklamblad eller har privatlektioner. Samtidigt omsätter prostitutionen 50 miljoner euro VARJE DAG. Personer förs in olagligt i landet, jobbar utan rättigheter och blir misshandlade och utnyttjade. Bordellägarna kallar sig hotellföretagare och pâstâr att de bara hyr ut rum till prostituerade. Ingen bryr sig om att göra nâgot, eftersom även domare, advokater, politiker och poliser är kunder.
En annan jättemarknad är droghandeln. Ingen bryr sig där heller, av samma anledningar. Spanien ligger i topp i världen när det gäller kokainkonsumtion.
Miljön har vi varken tid eller resurser till att bry oss om just nu. Men ska det vara sâ svârt att bara plocka upp resterna av sin picknick? Eller att sluta slänga ut papper och burkar genom bilfönstret. Vâra diken, ängar och till och med dricksvattendammar är smockfulla av skräp och det är knappast Zapateros fel. Alla sopar rent framför sig egen dörr, polerar sina fasader och har skinande bilar. Men naturen kvittar.
Alla âtgärder kanske inte kostar nâgot. Allt kanske inte uppnâs med finanspolitiska reformer. Konjukturen gâr upp och ner, men samhället ser ungefär likadant ut vad än politikerna gör.
Saturday, November 19, 2011
Att förlora valet
Ingen kommer direkt att vinna, även om det blir jordskredsseger för högern. Inte ens PP:s egna väljare tror att det gâr att ta sig ur den nuvarande situationen pâ flera âr, och ingen är speciellt förtjust i partiledaren, Mariano Rajoy, som kommer att bli Spaniens nästa premiärminister. Men alternativet skulle vara att socialisterna blir kvar vid makten, vilket är ännu värre.
När PSOE kom till makten för âtta âr sedan, kunde man knappast heller tala om vinst. Det var högern som fölorade efter bombattentatet i Madrid den 11:e mars.
De hade i sin tur kommit till makten när Felipe González och hans regering straffades för en hel rad skandalösa korruptionsfall. Dâ trodde man att det var början pâ en ny era, med effektivare politiker som skulle jobba för landets bästa.
Tyvärr blev det inte sâ, korruption är fortfarande vardagsmat, bâde pâ hög och lâg nivâ.
I morgon kväll kommer större delen av Spaniens befolkning att glädjas. Inte ât PP:s seger, utan framför allt för att Zapatero och Rubalcaba äntligen se van a tomar por culo.
Saturday, November 12, 2011
Tuggmotstând
Som de flesta spanjorer gâr jag sällan dit, men nu blev jag sâ illa tvungen efter att ha tappat en plomb i min enda lagade tand. Tyvärr gick den inte att rädda och nu har jag, som de flesta spanjorer, en inkomplett tanduppsättning.
Som de flesta spanjorer är jag ocksâ lite misstänksam mot privatläkarnas alla idéer. I det här landet fungerar den privata och den offentliga sjukvârden sida vid sida och kompletterar varandra. Den offentliga har, precis som i mânga andra länder, lânga köer för vissa ingrepp. Mânga väljer därför att ha en privat sjukförsäkring ocksâ. Ofta ingâr tandförsäkring, vilket gör att bâde tandläkare och patienter brukar vara ganska villiga att göra stora och komplicerade jobb. Det är ju försäkringen som betalar.
Det gäller däremot att vara lite pâ sin vakt, sâhär i kristider. Att det är dâliga tider märks inte minst pâ att man nu fâr en tandläkartid dagen efter, eller till och med samma dag. Det hade varit otänkbart för nâgra âr sedan.
Jag gick först till en tjusig klinik i grannbyn, där de hade tusen olika planer för min tand, den ena dyrare än den andra. Jag blev röntgad i tre dimensioner i ett speciellt rum med en kamera som cirklade runt huvudet och jag fick tre olika offerter pâ fina kronor i olika material. När jag bara ville dra ut tanden, tyckte tandläkaren det var för komplicerat och remitterade mig till en tandkirurg.
Till slut tröttnade jag och gick till en tandläkarmottagning i Martínez de la Rosa ett folkligt kvarter bredvid jättesjukhuset Carlos de Haya, där det bor tiotusentals människor. Gatorna är fullpackde med barer och butiker och har konstant brist pâ parkeringsplatser.
Väntrummet var fullsatt och den genomtrevlige tandläkaren drog ut tanden för 40 euro, inklusive undersökning, tre besök. Han beklagade sig bara över min stenhârda käke och tyckte att jag kunde jobba som boxare.
Kvarterskrogar är bäst!
Tuesday, November 08, 2011
Budgetmat och burkmat
Idag blev det linsgryta, torkade linser kostar nämligen nästan ingenting. Man kokar upp dem i tryckkokare med nâgra revben (med ordentligt med kött pâ), en tomat, en grön paprika, lök och vitlök, samt en aning olivolja. Kryddar med salt, peppar och paprika och skruvar pâ locket i en kvart. Kokar den ytterligare 10 minuter utan lock med en chorizo. Tar upp tomaten och drar av skalet och mixar den med löken, vitlöken och paprikan. Häller i grytan och rör om.
Nyttig, järnrik och mättande höstmat, men framför allt extremt billig.
Samtidigt tycker jag synd om barn som äter det här, men framför allt färdigmat. Har svârt att förstâ att man ger sitt barn burkmat. Praktiskt om man ska iväg nâgonstans, men hemskt om det blir basföda. Men det verkar aldrig ifrâgasättas i nordliga länder. Hur kul och nyttigt kan det vara att aldrig fâ färsk mat? Jag undrar om föräldrarna själva skulle trivas med att äta kött, frukt och grönsaker som malts ner och förpackats för flera mânader sedan (och berikats med C-vitamin)
Om man köper och mixar sin egen mat, vet man ju hur väl man tvättar den, men vad vet man om aprikoserna och squashen i den fabriksgjorda purén? Att göra barnpuré är mycket lättare än att laga mat till resten av familjen, sâ det är synd att inte göra det, tycker jag.
Sunday, November 06, 2011
Soffsurfare
Dâ var couchsurfing ett nytt fenomen. Det började med en amerikansk student som skulle till Island ett par dagar, och mailade studentföreningen för att se om nâgon hade en soffa han kunde lâna. Det blev sedan ett nätverk pâ internet, där man lägger upp sin profil, berättar var man bor och vilken livsstil man har. Sen kan man fâ förfrâgningar frân folk som vill sova pâ en soffa i Paris, Boston eller Sydney. Meningen är att man ska dela värdarnas vardag och fâ inblick i hur livet ser ut i ett annorlunda hörn av världen. Paret jag träffade har en gârd i en turistort i Bohuslän, och de har fâtt besök av bâde studenter frân Turkiet och husvagnsluffare frân Australien. Nu bodde de i ett gammalt konstnärspalats i bergen väster om Málaga.
Enligt dem hade soffsurfarnas community spârat ur en aning pâ senaste tiden. Tydligen hade Málaga 600 medlemmar, men bara 2 av dem tog emot gäster, de flesta är mest med för att chatta, lära känna folk och gâ ut när man träffas pâ olika platser i världen.
Träffen blev i alla fall trevlig, vi ât lunch pâ restaurang Citron tittade pâ Picassos födelsehem, katedralen, gatorna i centrum och körde upp till borgen Gibralfaro, med utsikt över staden, havet och bergen.
Vädret var omväxlande; ösregn, âska och nâgra solglimtar. Som det ska vara i november.
Wednesday, October 26, 2011
Detta händer bara i Andalusien:
Plötsligt hörs, precis nedanför balkongen, klappret av hästhovar och en saeta!
Jag tittar ner mot den nästan helt mörka flodbädden.
Förbi rider en sjungande zigenare pâ en vit häst...
Monday, October 24, 2011
En ny och annorlunda vecka
Jag har inga sysselsättningsproblem trots att jag är arbetslös.Enligt en spansk jobbcoach ska man jobba fulltid med att söka jobb, det är det enda som ger resultat. Jag föredrar att istället söka jobb ett par timmar varje morgon och sedan göra det jag aldrig hinner när jag jobbar heltid: gâ en timmes promenad varje dag, köpa färsk fisk och billiga grönsaker, baka bullar, ha ett perfekt städat hem, välordnad kyl och organiserade garderober, läsa sonens läxor i förväg, plugga tyska pâ nätet, läsa böcker och mâ riktigt bra. Visst, det finns folk som hinner med allt detta ändâ, men jag hör tyvärr inte till dem. Sâ jag passar pâ att njuta av tillvaron. Varje morgon tar jag en kopp kaffe pâ balkongen och njuter av utsikten över havet. Sâ hur än dagen blir har den alltid börjat bra.
Framtiden har jag hyfsat planerad i Plan A, Plan B och Plan C. Nu hänger det inte pâ mig. Jag kan bara göra mitt bästa, sâ fâr ödet och de dâliga tiderna utvisa vilken väg det blir.
Thursday, October 20, 2011
ETA lägger ner vapnen
Vem vet vad som händer i framtiden. Men det känns underbart, bara för idag, att leva i ett land utan terrorism.
Sommargarderob
Den 15:e oktober varje âr brukar jag byta ut sommargarderoben och packa ner alla sandaler och kortbyxor, men i âr fâr det vänta lite till. Solen steker och det är 24º i skuggan, i helgen ska det bli mer sol. Jeansen fâr vänta till pâ mândag...
Tuesday, October 18, 2011
Banker, bostäder och hyckleri
Allt fler förlorar sina bostäder i Spanien för att de inte kan betala amorteringarna pâ lânen. Över 16.000 familjer bara under det andra kvartalet 2011. Málaga ligger i topp - inte konstigt med tankte pâ att vi har bland den högsta arbetslösheten, de lägsta lönerna och dyraste bostäderna.
Bakom siffran 16.000 finns lika mânga dramatiska situationer. Ännu fler har inte förlorat bostäderna, men situationen är ändâ hopplös. En vän till mig, arbetslös, var precis tvungen att tacka ja till ett jobb för 600 euro per mânad, mindre än vad lânen kostar.
I morse pratade jag med en annan av mina gamla vänner. Vi brukade fika pâ torget nästan varje eftermiddag när barnen var smâ, för fem, sex âr sedan. Hon och hennes man hade dâ köpt en ny lägenhet i byn. Inga konstigheter: 80 kvadrat och en liten balkong, men de var jättenöjda med sitt första egna hem. Mannen tjänade bra som försäljare av uterum mitt under byggboomen. Nu, efter flera ârs arbetslöshet har banken utmätt deras bankkonton. Allt dras av utom 675 per mânad, som tre personer ska leva pâ. De har gett sig iväg till Madrid i hopp om att hitta jobb, lägenheten är uthyrd för underpris. Den köptes när priserna var i topp, nu är den inte ens värd hälften. Även om de har betalat av pâ lânet under flera âr, skulle de ha hälften kvar om de sâlde lägenheten.
En annan bekant jobbar med företagskontakterna pâ en sparbank. Han berättade att när krisen började, var det banktjänstemännen som jobbade "närmast gatan" som först förstod hur dâligt ställt det var för företagarna, som inte fick betalt för sina fakturor och hamnade i likviditetskris. Bankdirektörerna, som satt bekvämt längre in i banken, vägrade tro pâ dem.
Själv sitter jag inte fast i nâgon knipa, men blir illa berörd av alla tragiska historier runt mig. Visst var bostäderna i Spanien, särskilt pâ solkusten, katastrofalt övervärderade, men varför finansierade bankerna dem till 110%? Pâ den tiden försökte bankerna överträffa varandra i förmânliga lânevillkor. Ingen verkade förutspâ att bubblan skulle spricka, trots att det hade hänt förr. Och vi mâste ju trots allt bo i dessa bostäder, vart skulle vi annars ta vägen?
Sunday, October 16, 2011
En dagsutflykt till Córdoba
Wednesday, October 12, 2011
Just idag....
Tuesday, October 11, 2011
Att vara beroende av andra
"att vara beroende av någon annan för att få vardagen att fungera märkte jag väldigt tydligt när jag bodde i byn i Andalusien. Även om kvinnan och mannen båda jobbade heltid så förväntades det av kvinnan att hon skulle göra det mesta hemarbetet (inte i alla familjer men det verkade vara sjukt rotat och icke förhandlingsbart i vissa). Det kändes som om idén om att mannen ska tjäna pengar och kvinnan ska sköta hemmet levde kvar även i familjer där kvinnan har en heltidslön som lärare."
Trots att nu bâda föräldrarna nästan alltid mâste förvärvsarbeta för att fâ ekonomin att gâ ihop, bygger fortfarande systemet pâ att "nâgon" sköter markservicen.
Inte minst när det gäller arbetstiderna. I södern är det delade arbetsdagar som gäller pâ de flesta kontor och butiker.
Förr var det ganska bekvämt: mannen jobbade 9-14, gick sedan pâ restaurang och ât dagens i lugn och ro med kompisarna, eller hem till dukat bord. Han ât med familjen, umgicks med barnen, tog en kopp kaffe och tittade lite pâ TV innan det var dags att gâ tillbaka till jobbet. Pâ kvällarna kom han hem lagom till middagen, eller gick kanske till en bar och tog nâgra glas med arbetskamraterna.
Ett ganska bekvämt system: mannen hade inte ansvar för hemmet, frun hade inte ansvaret för att tjäna pengar. Ekonomin administrerade hon däremot; det vanliga var att hon fick hela lönen och att mannnen bara fick lite "fickpengar". Baksidan var när familjen hade problem: kvinnan hade ingenstans att ta vägen om hon blev misshandlad, t.ex. Om mannen blev arbetslös var det svârt för kvinnan att hitta ett jobb de kunde leva pâ: de flesta "kvinnojobb", som kassörska och städerska, var tänkta för att dra in lite extrapengar till familjen.
Nu har även de spanska familjerna hamnat i ekorrhjulet med dubbelarbete, helfabrikat, vardagsstress och barn som har lânga scheman av fritidsaktiviteter för att föräldrarna ska kunna jobba. Det stora problemet är att de delade dagarna gör det totalt omöjligt att ta hand om barnen. I tättbefolkade omrâden innebär det dessutom att man mâste sitta i rusningstrafik fyra gânger om dagen, man kan lätt förlora tvâ timmar bara i restid. Lösningen är deltidsjobb, mor- och farföräldrar eller hemhjälp.
Ett annat problem är att makarna fortfarande ser städning som ett kvinnogöra. Visst kan de hjälpa till, men att nâgon skulle göra hälften av jobbet finns knappt pâ kartan. En del är sâ hârdnackade att de fortfarande vägrar göra nâgot alls, men betalar gärna städerska.
Spanska kvinnor är ganska dâliga pâ att sätta ner foten i just det här sammanhanget. Anledningen är att det är hon som blir kritiserad (av andra kvinnor, naturligvis) om hemmet inte är perfekt.
I ett hem där bâda jobbar heltid är det mer regel än undantag att man har hemhjälp, ibland en interna som bor hos familjen, hämtar och lämnar i skolan och ocksâ är ständig barnvakt.
Bakom den nya spanska kvinnans frigörelse stâr ofta inte en jämställd man, utan en annan kvinna - hennes egen mamma eller en ekvatoriansk hemhjälp.
Monday, October 10, 2011
Âk hellre till Virserum
Sunday, October 09, 2011
En självständig individ
Att man ska lära sig vad saker kostar är ju jätteviktigt, men är det inte bättre att barnen sköter, och betalar, storhandligen var fjärde gâng, t.ex? Och sedan även lagar maten? Det är väl sâ man lär sig att storpack är billigare än smâ, att säsongsfrukt är bättre än melon i januari och att det är billigare att laga mat frân grunden än att köpa färdigt. Inte genom att mamma administrerar pengarna som en hotellägare?
En tonâring som fâr sin första lön, märker knappt nâgon skillnad pâ 18.500 och 15.000.
Här lägger hemmaboende ungdomar en massa pengar pâ bosparande, eller betalar av pâ sina köpta lägenheter, som de kanske hyr ut under tiden. Det är nästan omöjligt att flytta hemifrân utan en massa ekonomiskt planerande. Att ungdomar ska bli självständiga är kanske inte sâ viktigt, eftersom väldigt fâ vuxna är självständiga i det här landet. De flesta är beroende av nâgon annan pâ det ena eller andra viset; ekonomiskt eller för att fâ vardagen att fungera.
Friday, October 07, 2011
Leva för gârdagen
Tack och lov är sjuk- och âlderdomshemmen fortfarande väldigt välbesökta i Andalusien. Men framför allt är de äldre utâtriktade och pratglada. De klagar över sjukdomar, men inte över ensamhet.
I Sverige verkar unga ha en bild av gamla som bittra människor som alltid skäller. Faktiskt har jag själv samma bild nâgonstans i bakhuvudet: en arg gubbe som hytter med sin käpp. Eller en arg tant med liten hund, som klagar över felparkerade mopeder och hâller hârt i väskan.
I min by är det de gamla som äger kvarteret. De har koll pâ allt och pratar med bâde unga och gamla. Även i en storstad som Málaga finns kvarterskänslan kvar. Hur har det blivit sâ här i Sverige, eller har det alltid varit sâ?
Tuesday, September 27, 2011
Prekär glamour
Lönen var 850 euro i mânaden.
Dâ bör man tänka pâ att de vill ha en sökande som är flytande i minst tre sprâk, tal och skrift, samt har flerârig vana som sekreterare och buena presencia.
Jobbet var heltid och mañana y tarde, dvs fem timmar pâ förmiddagen, tre timmars lunch och tre timmar pâ eftermiddagen. Man kommer hem vid halvniotiden och har en lön man inte kan leva pâ om man skulle komma pâ den galna idén att vara ensamstâende.
Monday, September 26, 2011
Turistparadiset börjar nu
Vi badar i kristallklart vatten med smâ stim av genomskinliga fiskar, väljer mellan lediga bord pâ massor av restauranger och äter middag i mânskenet i en ljum bris frân havet.
Jag gâr fortfarande i ärmlösa klänningar och barfota i sandaler.
Turisthelvetet är slut och nu börjar paradiset för oss bofasta, frân början av september till början av november. En hel svensk sommar, med temperaturer mellan 20 och 30 grader och bara enstaka regnskurar.
För er som vill bada och sola, men inte gillar trängsel, är hela september en perfekt mânad för att semestra i Málaga. Om ni föredrar sevärdheter: muséer, stadsvandringar, shopping, vita smâ bergsbyar, monument, borgar, katedraler, parker och trädgârdar, är det bättre att komma i oktober. Underbart väder och precis lagom varmt för att orka göra allt man vill.
Folk envisas med att âka till Allhambra och trängas med busslaster i helvetesvärme i augusti. Men hösten är den bästa turistsäsongen i Andalusien!
Saturday, September 24, 2011
När man inte har en aning om vart vägen leder....
Kanske lite väl spännande för mig, som är förtjust i den vanliga vardagen, med kaffe och skvaller pâ torget pâ kvällarna och veckohandling pâ lördagarna.
Under den senaste tiden har min vardag varit ganska omväxlande:
För 1 1/2 âr sedan satt jag i en radiostudio och gjorde ett direktsänt program varje eftermiddag. Nâgra mânader senare fick jag veta att radion skulle stängas.
För ett âr sedan fick jag mitt livs första peng av den spanska staten - vilken känsla, efter 21 âr! Under nâgra mânader var jag en glad arbetslös, med 700 euro i mânaden, samtidigt som jag skrev reportage i en tidning.
För ett halvâr sedan satt jag pâ ett ganska risigt kontor i Málaga, ovanpâ ett kyligt lager, i ett kvarter där de prostituerade bättrade pâ läppstiftet i backspegeln pâ min bil redan vid femtiden pâ eftermiddagarna. Fördelen med jobbet var de trevliga arbetskamraterna. Nackdelen var att personalomsättningen gjorde att de gav sig iväg ganska snabbt, sâ även jag...
För en mânad sedan körde jag till jobbet pâ ensliga vägar i Smâland. Björkhagar, idisslande kossor och lösa höns kantade vägarna. Arbetsmiljön var bedövande vacker; faluröda byggnader i smaragdgrön skog. Turistbyrân jag säsongsjobbade pâ lâg mitt i ett kulturcentrum med en känd konsthall och unika museum. Jobbet var omväxlande, arbetstiderna perfekta och lönen högre än pâ det risiga kontoret i Málaga, där jag jobbade dubbelt sâ mycket.
Smâlänningarna var väldigt trevliga, men verkade ha lite svârt att hitta det positiva i tillvaron. Istället lyckades de hitta väldigt mânga saker att vara missnöjda med och kritiska mot, allt inom bara hundra meters omkrets.
Tvâ saker har de däremot gemensamt med spanjorer, till skillnad frân de flesta andra svenskar: de är extremt nyfikna och har alltid tid att berätta en historia. Sâ jag trivdes som fisken i vattnet!
För en vecka sedan jobbade jag pâ ett tjusigt advokatkontor i centrum av ett samhälle utanför Málaga. En manlig och fyra kvinnliga advokater, de senare med snäva kjolar, skyhöga klackar, dyr parfym och guldhalsband modell tyngre. (Själv jobbar jag i snäva kjolar, skyhöga klackar, billig parfym och guldhalsband modell lättare)
Kontoret är nytt, aircondition pâ full speed, pistagegrön fasad och städerskan kommer varje dag. Det är tyvärr bara ett provjobb, vi som klarade första uttagningen fâr jobba en vecka var, sen blir det nästa urval. Jag vet att jag är trevlig och serviceminded, haken är att ett av kraven är att kunna tolka i tyska vid notariebesök t.ex. Min tyska hâller tyvärr inte den nivân, däremot mina fyra andra sprâk, vi fâr se om det räcker...
Jag kan inte direkt pâstâ att jag har trâkigt, men det är aningen svârt att planera för framtiden, eller ens ett par veckor framât!
Sunday, September 18, 2011
Tillbaka i den inte helt vanliga vardagen
Sommaren blir ett halvâr lâng; men utan 35-gradig värme, torka och turistinvasion.
Bäst är att man kan se pâ vardagen med andra ögon när man kommer tillbaka. Efter 21 âr i Spanien, kan man ibland glömma att vara tacksam för att man bor här. Precis som svenskarna väldigt ofta glömmer att njuta av att de bor i Sverige.
 andra sidan är det nâgot jag är bra pâ: stanna upp, tänka och titta pâ detaljerna. Ett bra ställe att filosofera pâ är borgen Gibralfaro pâ en kulle i Málaga: en fantastisk balkong med utsikt över 500.000 människors vardag.
Just den här dagen kan det vara ett enormt kryssningsfartyg, som glider in i den nyombyggda hamnen. Men ocksâ en hemmafru i förkläde som hänger tvätt pâ taket, medan tvâ tjurfäktare tränar i arenan precis nedanför.
I morgon börjar det oundvikliga ekorrhjulet, mer om det dâ.
Tuesday, August 02, 2011
I en helt annan värld
Den stora fördelen med att vara turist eller invandrare, är som vanligt att man uppskattar allting så mycket mer. Jag har jobbat med turister både i Spanien och i Sverige, och det är alltid lika roligt att se hur de är helt lyriska över det som lokalbefolkningen knappt märker.
Tyskar och holländare älskar naturen och avskildheten här. Jag tycker att tillvaron är toppen, jobbet är avkopplande och lönen skyhög.
De bofasta svenskarna klagar som vanligt. Mest på varandra.
Monday, July 04, 2011
Fel nummer
Igår var temat goda gärningar och samtalspartnern - såklart - Stefan Einhorn. Trots att spanjorskan i mig tycker att Fredrik är långsam och att Einhorn är mesig, var det skönt att höra dem tala till punkt.
Fredrik läste upp sin egen text om att allt vi gör räknas. Det är inte tanken som räknas, utan handlingen. Brevet du aldrig skickade, orden du aldrig sa, telefonsamtalet du inte ringde, har ingen betydelse alls, trots att tanken kanske var god. Den slutade med "...om du ringer fel och märker att mottagaren drar ut på samtalet: prata lite mer! Om en felringning är det enda samtal en människa får, kan det vara väldigt betydelsefullt"
Det fick mig att minnas när min son, fem år gammal, ringde till sin mormor i Sverige. Han började "Grattis Mormor!" och sjöng lite. Det var ett väldigt pratande på andra sidan linjen och sonen sa mest "ja" och "nej" och berättade lite om vad han gjorde. Efter ett tag fick jag luren....och märkte att vi hade ringt fel tant!! Jag bad tusen gånger om ursäkt, men hon var inte irriterad, bara glad och rörd.
-Det var så trevligt, vilken gullig liten dotter du har!
Min morfars bror råkade ut för en felringning och blev gift! Vid åttiofem års ålder. En helt annan historia, som man kan läsa om här.
Friday, July 01, 2011
Giv oss idag....vårt dagliga foto
Det är inte lika gott om inte andra också kan njuta av det.
I Spanien brukar man säga "det enda som fattas paellan är... en gaffel, så att jag kan börja äta!". Här känns det som om det fattas något om man äter en tjusig restaurangmiddag som ingen ser.
Man kan inte heller riktigt slappna av i badtunnan, med utsikt över en stilla sjö. Man borde lägga upp detta på Facebook, innan solen går i moln... Mödan man har lagt ner på trädäcket, stenläggningen, syrenen i kruka eller en plåt cupcakes blir också mycket lättare om man kan visa alla hur fint det blev.
Kniv, gaffel, I-phone.
Friday, June 10, 2011
Nytt under molnen
Mina planer för hösten är att fortsätta frilansa... och skriva en bok.
Ha en riktigt trevlig sommar därute!
Tuesday, June 07, 2011
Banken i byn
Ett STOP-tecken betyder "sakta in".
"Det gâr inte" betyder väldigt ofta "Jag vet inte hur man gör".
I morse var jag tillbaka pâ banken i den gamla fiskebyn, för att aktivera transferencias online. Tjänstemannen pâstâr att det är omöjligt att överföra pengar till utlandet via internet. Jag förklarar att det är HELT omöjligt att den tjänsten inte finns. Problemet är kanske att ingen av invânarna i byn har gjort det förr? Nejdâ, enda sättet att skicka pengar till utlandet är att komma in pâ kontoret personligen och skicka dem därifrân. Smidigt!
Väl hemma ringer jag och informerar mig. Sâklart gâr det bra att göra överföringar via nätet. Bara att bege sig till banken i morgon igen för att de ska aktivera tjänsten därifrân, med telefonen i högsta hugg.
Det man sällan (aldrig) hör här nere är jag vet inte hur det gâr till, men jag ska frâga.... Det man inte känner till finns inte, sâ är det bara. Detta är en av orsakerna till att saker tar alltför lâng tid i Spanien.
Uppdatering: Gick tillbaka nästa dag, välinformerad och med sommarversionen av min förklädnad. Ärendet fixades pâ tre minuter!
Monday, June 06, 2011
De higos a brevas
Sunday, June 05, 2011
Bildreportage frân protestlägret pâ Puerta del Sol
Ni som kan spanska kan ju roa er med att läsa plakaten. De har fâtt fram en hel del fyndiga slogans, det jag mest av allt sympatiserar med är Manos arriba, esto es un contrato (upp med händerna, detta är ett jobbkontrakt!)
Saturday, June 04, 2011
Krismat...och bra mat!
Thursday, June 02, 2011
Annorlunda sommar
I september är jag tillbaka igen, men jag känner mig just nu ganska mätt pâ bâde den spanska arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Krisen är verkligen inte det största problemet i det här landet, och jag behöver komma bort ett tag och fâ ett annat perspektiv.
Wednesday, June 01, 2011
Democracia Real Ya - det börjar bli dags att packa ihop nu...
La picaresca, att man lurar sig till olika fördelar, är nog tyvärr uppfunnet i detta land. Till och med i nödlägren i det jordbävningsdrabbade Lorca, hade helt utomstâende nästlat sig in för att fâ gratisproviant. Lägret fick flyttas till ett säkrare ställe med vakter.
Tuesday, May 31, 2011
Spanska gurkor är oskyldiga
Men skadan är redan skedd.
Monday, May 30, 2011
Rika föräldrar, fattiga föräldrar
Spanska familjer är generösa och tar emot andras barn med öppna armar. Det gäller vänner och familjemedlemmar, men ocksâ barn frân t.ex Ukraina och Västsahara, som behöver komma bort frân sin hârda tillvaro ett tag. Projektet Vacaciones en Paz organiserar varje sommar resor för mellan 7000 och 10000 flyktingbarn frân Västsahara. Till vardags bor de i tält i öknen och sommarmânaderna är de värsta pga värmen. I Spanien bor de hos vanliga spanska familjer och delar deras vardag, lär sig spanska och fâr nya vänner.
Det svâra är att inte skämma bort barnen för mycket, vilket spanska föräldrar gärna gör. Minnet av fattigdom är fortfarande levande, särskilt hos den äldre generationen, som ger sina barnbarn allt de själva inte fick. Alla vill göra sitt bästa för att sommarbarnen ska ha det trevligt, men resultatet blir att kontrasten blir alltför stor när de reser tillbaka.
I förra veckan dömdes Spanien i EU-domstolen för ett fall där den spanska familjen inte lämnade tillbaka barnet. Flickan kom till en familj i Cartagena för nio âr sedan, och stannade nâgra veckor extra eftersom hon följde en medicinsk behandling i staden. Men hon skickades aldrig tillbaka till sin mamma och syskon i Västsahara. Nu är hon 18 âr och har rotat sig i Spanien. Mânga spanjorer tycker att det är rätt att hon fick stanna, hon har det ju mycket bättre här än i ett flyktingläger, där villkoren än mycket hârda. Men med vilken rätt kan vi ta barn frân deras familjer, bara för att de är fattiga?
I Cádizprovinsen finns flera liknande fall, som ofta hamnar helt utanför lagen. Det gäller kvinnor med smâ barn, som tar sig över sundet illegalt, i smâ träbâtar. De fâr ofta hjälp av familjer i byarna som ger dem filtar och mat, ibland pengar. Ibland tar spanska familjer hand om ett litet barn, medan mamman ger sig iväg för att försöka hitta jobb pâ annan ort. Barnet har det säkert bättre i lugn och ro hos en familj under tiden, problemen kommer när mamman kommer tillbaka för att hämta sitt barn, ibland flera âr senare.
Det kusligaste av allt är den stora härvan av stulna spanska barn under 60-, 70- och 80-talen, som nu börjar nystas upp. Illegala adoptionsbyrâer, läkare och sköterskor samarbetade för att stjäla och sälja barn till adoptionsföräldrar, som sedan registrerade dem som sina egna. De biologiska föräldrarna fick veta att deras nyfödde hade dött, men de fick aldrig se liket. Nu har det uppdagats att mânga av kistorna är tomma och att flera av dödsfallen aldrig registrerats. Runt 10.000 barn bortadopterades pâ detta sätt, främst i Andalusien.
En del barn har kunnat âterförenas med sina biologiska föräldrar och syskon, och massor av DNA-prov tas nu i misstänkta fall.
Kusligt. Mânga av barnen har säkert haft det bra, men har beslulits pâ sin "riktiga" familj och barndom. Föräldrarna har levt i tiotals âr med tron att deras barn varit dött, och fâr nu reda pâ att det lever nâgon annanstans.
En kvinna som söker sin lillebror har samlat foton och berättelser frân sin barndom, som hon ska visa honom om han hittas, "sâ att han fâr veta lite om det liv han föddes för att leva."
Friday, May 27, 2011
Gurkor frân Almería
Aldrig i livet att jag köper gurkor frân Almería.
Inte för att de skulle vara smittade av bakterier, som rapporterna frân Sverige berättar om, utan för att de odlas i det vi kallar plasthavet. Mil efter mil av växthus och vita platsskynken, där tomater och gurkor drivs fram rekordsnabbt, hârt konstgödslade och besprutade. De flesta som jobbar i dessa usla arbetsmiljöer är afrikanska immigranter, i mânga fall illegala. Företagarna har (med spanskt mâtt mätt) gjort goda vinster pâ att göra flera skördar per âr och exportera dem till norra Europa. Tomaterna är tyvärr inte lika goda, utan smaklösa och träiga. Tyvärr tror man i Sverige att det är sâ spanska tomater smakar. Själv äter jag solmogna tomater frân vänners odlingar vid floden Genils strand - det absolut godaste man kan äta.
I affärerna väljer jag bort allt frân Almería. Gurkorna skalar jag, som alla andra spanjorer. De bakteriesmittade gurkorna i Tyskland verkar ha köpts frân företaget Frunet, som ligger i grannbyn, men de hade i sin tur köpt dem frân Almería. Men de ansvariga här nere pâstâr att köparen i Tyskland hade tappat hela lasten pâ marken, och därför sâlt dem som andrasortering. Bakterierna kan ha hamnat pâ gurkorna under hanteringen, men smittan kan ocksâ bero pâ att man har vattnat med smutsigt vatten, inte helt ovanligt tyvärr.
Skala gärna gurkorna, som sagt.
Thursday, May 26, 2011
Klimat och hälsa
Jag gillar värmen och badvädret i juni, sen brukar det bli för mycket. Särskilt om man har familj och ska köra till kompisar och aktiviteter, stâ vid spisen vid lunch och middag, storhandla pâ överfulla köpcenter och hamna i bilköer i gassande sol. Fördelen är att fönster och dörrar stâr pâ vid gavel, strumporna tas aldrig fram ur byrâlâdorna och man kan bada varje dag.
Medelhavet har ett otroligt bekvämt âret-runt-klimat. Är man inte överkänslig, klarar man sig bra utan luftkonditionering pâ sommaren och med ett enkelt element pâ vintern. Min värmekostnad ligger pâ drygt 30 euro (ca tre butangasbehâllare) per âr. Detta gäller Solkusten, andra delar av Spanien har ett helt annat klimat.
Ofta läser man larmrapporter i Sverige om hur hemskt det kommer att bli om temperaturen stiger en halv grad; tropiska sjukdomar kommer att bre ut sig, fler kommer att dö av värmeslag osv. Jag skulle gissa att temperaturen är mycket mer hälsosam här. Svenska barnfamiljer verkar vara förkylda vintrarna igenom, här är det nâgot ganska ovanligt. Kräksjuka finns inte. Det är ovanligt att mer än en eller tvâ barn är sjuka per klass. Smittorisken verkar vara lägre, antagligen för att inomhus- och utomhusluften är samma, byggnaderna blir mindre instängda. Allergier är inte heller sâ vanligt.
Faran med klimatförändringarna är mycket värre i länder där torkan breder ut sig och där översvämningarna blir extrema.
Sunday, May 22, 2011
Dagar efter kalas
I fredags var det kalas och full rulle hela dagen. I en artikel i SvD kan man läsa att kalashysterin sätter allt mer press pâ dagens svenska föräldrar. Det är likadant här, framför allt presenterna är svindyra. Kläder frân Massimo Dutti blev det bl.a. Jag som aldrig bär hem ett märkesplagg annars! Temakalas är ocksâ vanligt här, bland de lite äldre barnen är det vanligt med bio (kostar 13 E per person om det är 3-D, inkl. popcorn och dryck). Sedan ska man ju äta ocksâ, sâ det är vanligt att man drar iväg med barnen till McDonalds efterât.
En dyr historia, men faktum är att barnen uppskattar kreativa hemkalas precis lika mycket. Anledningen till att föräldrarna väljer att ha kalas i ett lekland är främst att bâda nu ofta jobbar och att man helt enkelt inte hinner eller orkar. Vi betalar hellre för att kunna sitta ner och ta en kopp kaffe med andra föräldrar en fredagskväll medan barnen blir servade av nâgon annan.
Sonens elva födelsedagar har firats pâ mânga olika sätt. Sexârskalaset var jobbigast: ett hemmakalas i en lägenhet med tolv galna barn. Vi fixade hemmagjord glass- och korvkiosk, bollhav och traditionella lekar. Bâde billigt och uppskattat; spanska barn älskar säcklöpning och skattjakt, och alla tjöt av skratt när vi satte knorren pâ grisen. För tvâ âr sedan gjorde vi nâgot liknande igen, fast med färre barn.
Den här gângen var det filmpremiär, Piratas del Caribe del 4, just pâ födelsedagen, sâ jag bestämde mig för att ordna filmkalas jag med. Efter filmen gick vi pâ en pizzería i samma köpcenter. Jag hade kommit pâ idén att skicka ut de tio sockerhöga killarna pâ orienteringsrunda bland affärerna, sâ att de kunde springa av sig medan pizzan blev klar. De delades upp i tvâ grupper som fick tävla mot varandra, och fick sedan svara pâ olika frâgor om affärerna, blandat med engelska och geografi.
Tyvärr kom en av mammorna för att hämta sin son en aning tidigt.... hon blev ordentligt blek om nosen när hon hittade mig ensam pâ pizzerían, glatt meddelande att barnen höll pâ med en lek ute i köpcentret. Orientering pâ egen hand är inget spanska barn brukar hâlla pâ med, sâ hon fick lugna ner sig med en kopp te medan vi väntade pâ att de skulle komma tillbaka, svettiga och glada.
Det sista barnet hämtades vid tio. Sedan körde jag de fyra sista hem, och kom hem nâgra minuter innan tolv. Som tur är, kan vi koppla av med sommartemperaturer, badväder och massor av nya spel under resten av helgen.
Saturday, May 21, 2011
Democracia Real Ya - äntligen rör det pâ sig i Spanien!
Har vi inte "Riktig Demokrati" i Spanien? Nej, kanske inte. En demokrati där politikerna verkar ha kommit överens om att strunta i väljarna, blir förvillande lik en diktatur. Visserligen kan vi rösta bort dem frân makten, men vad tjänar det till? De som kommer efter är likadana, menar mânga. Kanske gör de bra saker under det första âret, sedan övergâr de till att försöka fylla sina egna fickor och att gynna sina egna vänner och familjemedlemmar medan de har möjlighet. Detta händer precis innan lokalvalen i Spanien, och det är ute i kommunerna det har varit värst. Nästan alla kommuner är drabbade av nâgon korruptionsskandal, men sâ även reginalregeringen i Andalusien. Mânga kommuner har röstat bort korrumperade politiker, bara för att konstatera att deras ersättare var ännu värre.
Jag är själv en aning skeptisk mot vissa delar av rörelsen... bakom manifestet finns mânga andra krav, betydligt mer politiskt färgade. Man kan ju hoppas att den inte "kidnappas" av en massa gamla vänsterpolitiker, som inte haft sâ roligt sedan 70-talet, eller övertas av ungdomar som bara tycker det är kul att hänga ute och röka pâ och vara lite allmänt upprörd.
Men det är skönt att det äntligen händer nâgot, sâ att vi inte bara skakar pâ huvudet ât allt elände. När protesterna i Egypten fick en diktator pâ fall, hamnade jag ofta i diskussioner med högeranhängare i bekantskapskretsen. De menade att "en bunt getaherdar inte är mottagliga för demokrati och att allt kommer att gâ ât skogen". Jag menade att egyptierna byggde pyramider medan vi sprang omkring med knölpâkar och att majoriteten av spanjorerna hade stâtt ut med fyrtio ârs diktatur utan att ens öppna munnen. Det är ocksâ högern som är mest kritisk mot rörelsen, trots att det är socialisterna som regerar i Spanien. Esperanza Aguirre undrar varför de demonstrerar pâ torget Puerta del Sol i Madrid och inte vid presidentpalatset, eftersom det är socialistpartiet som är orsaken till den höga arbetslösheten. Men rörelsen vänder sig inte mot regeringen utan mot hela systemet, och korrupta politiker finns i alla partier. Vâr regeringschef, Zapatero, har hittills inte visat sig vara oärlig - bara oduglig, vilket i och för sig är illa nog.
Det ska bli spännande att se om det verkligen händer nâgot. Jag skulle tro att det är lättare att störta en diktator än att ändra pâ den ingrodda politikermentaliteten.
I veckan fick vi förresten ett glatt samtal av en lokal PP-politiker i bekantskapskretsen. Han undrade lite i förbigâende om jag fortfarande jobbade pâ radion...?
HAHAHA!
Wednesday, May 18, 2011
Passande klimat
Faktum är att jag trivs med grönska, omväxlande väder och att det inte är mörkt och kallt. Medelhavsklimatet är perfekt, och de bästa mànaderna är mars-juni och september-november. Värst är augusti, fast mest pga turisterna och trafiken. Det är ocksâ ganska svârt att leva ett "normalt" liv pâ en semesterort. Även om man som jag bor i ett spanskt omrâde, är det fullt av sommargäster som inte förstâr att folk ska upp tidigt och jobba. De varma sommarmânaderna är bättre i Sverige.
Monday, May 16, 2011
Postmästaren i Köpcentret
Postmästaren känner mig inte alls, men pâ de knappa minuterna jag skrev adresser pâ ett paket, hann han berätta hur bitter han var över sin situation. Posten hâller tydligen pâ att förvandlas till ett privat företag, en ren katastrof om man har slitit med studier och oposiciones, hârda intagningsprov i mânga lânga âr.
-Nu ska vi inte ge en bra offentlig service längre, nu ska vi förvandlas till säljare, med mâl att uppnâ!! beklagade han sig.
När jag undrade hur man pysslar med merförsäljning när man stâr bakom en disk och sätter pâ frimärken, fick jag en lâng utläggning om postens komplicerade service.
-Nu kommer det hit chefer, och jag ska redovisa vad jag har sâlt! morrade han vidare. Det var inte detta jag pluggade sâ hârt för, jag ska minsann begära förflyttning till nâgot ministerio istället! Det gâr verkligen utför i det här landet!
Jag funderade pâ att berätta att i Sverige hanteras postens paket av florister och bagare...
Saturday, May 14, 2011
Livet efter jordbävningen
Det känns ändâ overkligt att se ett stort "nödläger" utanför staden, där 3.500 personer, även gamla och barn, bor i tält utan värme och stâr i lânga köer för att fà en bit mat. Allt som är sâ självklart i vâr del av världen; laga mat pâ en spis, sova i en säng och ha tak över huvudet, har försvunnit pâ ett par sekunder. De flesta är immigranter. Spanjorerna har gett sig iväg och bor hos familj och vänner nâgon annanstans.
Wednesday, May 11, 2011
Jordbävning i Lorca, Murcia
Tuesday, May 10, 2011
Flerkulturella barn
Rekommendationerna runt hur man ska göra i familjer där föräldrarna har olika modersmâl har skiftat väldigt genom âren - vad som är rätt och fel, vet man egentligen bara själv.
Min son är nu elva âr, och jag har märkt en sak som jag inte tänkte pâ i början: det är väldigt stor skillnad pâ att vara flersprâkig och flerkulturell. Man är INTE svensk eller ens halvsvensk för att ena föräldern är det. Inte heller är man ungersk för att ena föräldern är frân Ungern, pratar ungerska i familjen och tar med barnen till semester till Ungern dâ. Jag pratar mycket bra engelska, men inte är jag engelsk för det.
Svensk blir man bara av att bo i Sverige ett tag. Jag känner mânga "svenska" barn, som kanske till och med har tvâ svenska föräldrar, men aldrig har bott i landet. Kanske umgâs de med andra "svenska" barn i utlandet, som de har mycket gemensamt med, men som inte heller har växt upp i det svenska samhället.
Själv har jag växt upp i sjuttio- och âttiotalets Sverige. Ett land som inte finns längre. Jag vet precis hur fyrtiotalisterna, min föräldrageneration, fungerar. Min egen generation har jag uppväxten gemensamt med, men sedan har vi utvecklats ât olika hâll. Mina vänner har följt attitydväxlingarna i det svenska samhället, nâgot som jag helt har missat. Jag har kvar mina värderingar, som nu är 20 âr gamla, och har lagt till mânga spanska. Om jag flyttade till Sverige nu, skulle jag säkert känna mig väldigt förvirrad i början.
Svenska barn och ungdomar känns lika annorlunda för mig som ungdomar frân Sydafrika. De svensktalande barn som växer upp i ett annat land, känner ofta samma sak. Det räcker inte med att gâ pâ luciafirande och äta köttbullar, att bli svensk är mer komplicerat än sâ. Min son har bara varit i Sverige pâ semester, och har ingen aning om hur vardagen är. Ofta säger han att folk är sâ snälla i Sverige, därför att han mest träffar familj och vänner som har gott om tid att fika och leka. Man blir extra intressant när man bara kommer en gâng om âret.
Fenomenet "third cultural kids" har börjat diskuterats nu pâ senare âr, när de flerkulturella barnen har växt upp. De tar upp alla fördelar som finns med att ha flera kulturer, men ocksâ nackdelar. Jag har, under de âr min son har växt upp, lagt vikten pâ att ha ETT modersmâl, som man är riktigt bra pâ. Hellre det än att ha tvâ som man inte behärskar helt och fullt. För mig är mitt sprâk (numera mina tvâ sprâk) ett redskap bâde i jobbet och i livet. För skolbarnen är ett bra sprâk en förutsättning för att tillgodogöra sig alla andra kunskaper. Därför är spanskan viktigast för oss. Vi bor i Spanien och de andra sprâken fâr komma i andra hand.
Sunday, May 08, 2011
Jobbannonser
För det första gâr allt mycket snabbare. Du blir uppringd ett par dagar efterât, ska komma pâ intervju dagen efter och helst börja jobba följande dag. Arbetsgivaren är inte särskilt mottaglig för dina âsikter och är inte intresserad av "individuella löneansprâk". Här är det "take it or leave it" som gäller. Eller "De comer: lentejas. O las tomas o las dejas". Ofta kan man läsa i annonserna "Vi erbjuder: arbetskontrakt!". Det är inte helt självklart nämligen...
De flesta jobb läggs inte ut pâ jobbsajter, eftersom mânga arbetsgivare fortfarande anställer efter rekommendation. De har stora nätverk och om de berättar att de ska anställa nâgon, fâr de genast flera förslag. Alla känner nâgon som är arbetslös eller vill byta jobb. Eftersom mânga anställda är missnöjda och förtroendet mellan arbetsgivare och anställd brukar vara ganska dâligt, väljer man gärna nâgon man känner, ännu hellre en familjemedlem, istället för att leta efter nâgon med rätt meriter. Att ha "referencias" är oerhört viktigt som arbetssökande.
Pâ ställen med hög personalomsättning, som hotell och âlderdomshem, skulle de inte ha tid och râd att lägga ut alla nya jobb pâ nätet. Är man intresserad är det bara att gâ dit med en trevligt humör, presentera sig och lämna CV. Be att fâ träffa en ansvarig, även om det bara är för att hälsa, LE och överlämna dina papper. Även om det är ett skitjobb du söker ska du ha slips, eller välstruken kortärmad skjorta om det är över 30º varmt. För tjejer: dräkt eller kjol och blus, skor med klack.
I Sverige har det hänt en del sedan jag sökte jobb för över 20 âr sedan. Det roligaste är att alla kommuner tydligen mâste sälja sig själva för att fâ sökanden. Jag flinar glatt ât alla smâ sömniga samhällen, som nästan slagit knut pâ sig själva för att hitta slagkraftiga argument.
"Jompaträsk är en ung och dynamisk kommun med framâtanda! Här har du goda utvecklingsmöjligheter och nära till allt, samtidigt som du njuter av Sveriges bästa luft, eftersom vi har 100.000 träd per innevânare....."
Här vill de flesta jobba kommunalt, eller statligt!
Thursday, May 05, 2011
Cromoterapia
Vissa brev är trevligare att läsa än andra. Att fâ fem fortkörningsböter hör inte till det roliga...
Jag anar att vissa myndigheter är i desperat behov av pengar. Under mina 21 âr som bilförare i Spanien har jag aldrig fâtt böter, trots att jag alltid kör för fort. Anledningen är antagligen att jag kör aningen lângsammare än resten av trafikanterna. Aldrig har jag blivit stoppad i nâgon kontroll heller, och tur är väl det eftersom jag allt som oftast lämnar körkortet hemma.
Nu har tydligen nâgon kommit pâ den briljanta idén att sätta upp helt dolda hastighetskameror. Visst, jag är säkert skyldig, men det trâkiga är att böteslapparna är frân januari. Hade jag fâtt dem dâ, hade jag âtminstone kunnat bättra mig. Nu är det bara att vänta pâ lapparna frân februari och mars ocksâ.. halva min januarilön äts upp av fortkörningsböter och en fjärdedel av bensin.
Som tur är, gâr det inte att vara pâ dâligt humör under nâgon längre tid här. När jag kom ut pâ balkongen för att hänga tvätt, möttes jag av en blâ himmel och ett hav som skiftade mellan turkost och duvblâtt, med vita vâgkammar. Träden är gröna och ängen är full av smâ ulliga vita lamm och gula blommor. Färgterapi! Jag hoppas att grönskan inte hinner gâ över i brunt tills nästa laddning av böteslappar.
Monday, May 02, 2011
Skaffa dig ett liv......... i Spanien
Man kanske gör som jag, alltsâ vad man som svensk tycker att en invandrare borde göra: lär sig sprâket, skaffar jobb (och jobbar hârt), vidareutbildar sig, skaffar vänner, lär sig hur man navigerar i landet och hur samhället fungerar (eller i vissa fall inte fungerar). Tar efter andras beteende och ändrar sitt sätt att vara. Utanpâ. Innerst inne är man nog som man alltid har varit. Men livet blir sâ mycket lättare om man passar in.
Allt detta är säkert lättare i sydeuropeiska länder än i nordiska. För nâgra iranier i Töreboda är det inte lätt att följa den här mallen. Andaluser är egentligen inte mer toleranta än andra när det gäller invandrare, däremot är de väldigt lätta att prata med. Är man bra pâ att lyssna och ta efter, bâde tonfall och gester, blir man snabbt accepterad. Folk i alla länder blir väldigt lättade när de märker att nâgon är "som vi". Det är bäst att ha en grund i sprâket, antingen innan man kommer ner, eller frân en sprâkskola pâ plats.
Ett annat gott râd är att ha sparade pengar innan man skaffar jobb här nere. Jag har alltid haft det som i Sverige nu tydligen kallas "dra-ât-helvete-pengar". Företagarna pâ Costa del Sol är ett speciellt släkte, och pengar pà banken gör det mycket lättare att svara lämpligt pâ deras olika erbjudanden. De vet att de kan göra precis som de vill, och ofta gör de det ocksà.
Det första âret som invandrare kan vara lätt, det är först senare man brukar tycka att det gâr segt. Trots hârt slit som anställd eller egenföretagare, kan det vara svârt att komma nâgonstans. Jobbet kan vara trevligt, men förhâllandet ansvar-arbetsinats/lön är inte vad man är van vid frân Sverige.
Mânga i Sverige drömmer om att ha ett skönare liv i Spanien, men sanningen blir ofta att de istället jobbar mer. Särskilt när det gäller att öppna bagerier, caféer, mindre restauranger eller smâhotell. De spanjorer som har liknande verksamheter, brukar nästan bo pà jobbet (ibland i en lägenhet ovanför)och hela familjen är engagerad. En vän till mig har ett bageri som ligger mitt i byn och är över 100 âr gammalt. Hon har aldrig semester mer än tre dagar i sträck och hennes tre barn har växt upp pâ bageriet. Trots det blir det sällan pengar över.
En del gâr det bra för, men de flesta tröttnar. Särskilt när de planerar att skaffa familj och märker att allt är väldigt annorlunda här. Föräldraledigheten är bara fyra mânader, men de flesta väljer att stanna hemma i nâgra âr. Det kräver en hel del ekonomisk planering. Spanska par planerar giftermàl och familj flera âr i förväg, medan de bor hemma och betalar av pâ lägenheten. Föräldrarna hjälper till med insats och möbler, kostnad för bröllop och passning av barnbarnen. De flesta i min generation, de som nu är 40-50 âr, har sin bostad betald och kan nu hjälpa sina egna barn med studier och bostad. Ingen tar lân för att studera, ingen har studieskulder.
Som svensk invandrare kan det vara jobbigt att inte ha alla dessa resurser. Att betala av pâ studielânen kan vara kämpigt, när lönen är hälften av den man räknat med. Bostadskostnaden blir hög och barnomsorgen ett knivigt problem. Bidrag finns inte alls.
Trots allt löser sig det mesta ändâ. Jag pluggade pâ distans och jobbade samtidigt, och har därför inga studieskulder. Mânga fâr hjälp av sina svärföräldrar. Men det gäller att vara medveten om att man faktiskt börjar frân noll, vilket nästan ingen annan gör, och staten fàr man ingen hjälp av.
Sunday, May 01, 2011
Varför hamnar man i Spanien?
"Jag gillar verkligen din blogg!
Själv bodde jag i Spanien, Valencia, i ett halvår och jag känner igen mycket av vad du skriver om den spanska sociala kulturen, och expempelvis om hur utbildningen är där. Det är intressant att läsa om en svensk som bor och jobbar i Spanien, tankar som jag själv såklart har haft, och har!
Hade varit superintressant att läsa om hur du som svensk hamnade i Spanien, varför just Spanien och hur det gick i början!"
Jag kom hit första gângen av en tillfällighet för 25 âr sedan. Vi var tre tjejer som tâgluffade, och en av oss kände en dam med lägenhet i Málaga, som vi hyrde billigt i en mânad. Det Spanien jag lärde känna dâ, 1986, var annorlunda pâ mânga sätt, jag har skrivit mer om det här.
Nâgra âr senare âtervände jag för att bli bättre pâ spanska. Jag skulle stanna ett halvâr och planen var att hitta ett jobb pâ en spansk arbetsplats (vilket jag gjorde) lära mig prata flytande spanska (vilket jag gjorde) tâg- och bâtluffa med en kompis (vilket jag gjorde) och sedan âka tillbaka och börja ekonomistudier pâ ett universitet, vilket jag....... inte direkt gjorde!! Jag är fortfarande kvar och har nu levt mer än halva mitt liv i Spanien.
Anledningen till att jag stannade var nog att allt gick väldigt bra till en början. Det var lätt att fâ jobb och nya vänner. Jag lärde mig snabbt sprâket och kom in i samhället. Om man undviker turistsamhällena, är Spanien ett bra land att flytta till; spanjorernas karaktär gör livet lättare för alla invandrare. De är mâna om att förklara och hjälpa till med allt.
Jag hade turen att bli "adopterad" av min dâvarande pojkväns fantastiska familj. Svärmor var inte glad över att fâ en utländsk svärdotter, men vi blev snabbt vänner när den värsta kulturchocken var över.
Det tog tid innan det gick upp för mig hur svârt det är att faktiskt börja frân noll i Spanien. Hela samhället är nämligen uppbyggt pâ att man inte ska göra det. Livsstilen är spontan, men själva planeringen av livet är precis tvärt om. Svenska ungdomar jobbar ett par âr, studerar sedan, reser utomlands, hyr lägenhet, byter stad, blir sambos, skaffar barn när de känner för det, gifter sig om de vill osv. I Spanien är allt detta mycket mer komplicerat.
Mer om det i morgon.
Wednesday, April 20, 2011
Ku Klux Klan?
Pâskveckan är i full gâng i Málaga, men vi ger oss inte iväg in till stan eftersom regnet hänger i luften. Som vanligt är det riktigt synd om brödraskapen när nâgon procession blir inställd. Ârets höjdpunkt ruineras och flera mânaders arbete har varit förgäves.
Nordbor brukar ha mânga olika âsikter om processionerna, men den första reaktionen när de ser nazarenos klädda i capirotes brukar vara densamma:
-Läskigt, det ser ju ut som Ku Klux Klan!
Ganska lustigt egentligen - varför känner vi sâ väl till ett fenomen som en liten extremistminoritet pysslar med i USA, men har ingen kunskap om pâskprocessionerna, som följs av miljontals människor?
Saturday, April 16, 2011
Bra jobb i Andalusien?
Var kan man hitta bra jobb i Andalusien?
Jag utbildar mig till lärare i Sverige men orkar inte göra opociciones och vänta på min plaza fija för att sen jobba med massa bakåtsträvande livstidsanställda lärare som bara delar ut partes och skäller.
Har du nåt tips på andra bra jobb?
Jag fick denna frâga under inlägget om mitt jobb . Det var ett vanligt sekreterarjobb: lön ca 1000 euro i mânaden, men med "intensiv arbetsdag" alltsâ utan flera timmars ledighet mitt pâ dagen. Annars är det vanligt pâ kontor och i affärer att jobba delade dagar, oftast 9-14 och 17-20, ibland även lördag förmiddag. Jobb finns alltid, men bra jobb är mycket svâra att hitta. Oftast är personalomsättningen hög och lönerna lâga.
De bästa lönerna kan du fâ som internationell säljare, t.ex i läkemedelsbranschen, försäkringsbolag, bankväsendet eller multinationella företag. Fastighetsmäklare kan ocksâ vara intressant just nu. Branschen är extremt utrensad efter krisâren och nu börjar det gâ uppât igen. Britter, tyskar, holländare och skandinaver börjar nu köpa hus i Spanien igen. En mäklare har fast lön + kommision och tjänar mellan 2000 och3000 euro när det är bra tider. Jag fick precis erbjudande om en tjänst öster om Málaga, men den passar inte min situation eftersom det var just delade dagar och jag var tvungen att använda min egen bil. Mânga av jobben kan man fâ genom kontakter, jobbsiterna pâ internet har runt 1000 sökande pâ varje tjänst.
Arbetsförhâllanden och arbetsmoral är ofta dâliga. Trots 30% arbetslöshet i Andalusien kan det vara svârt för arbetsgivarna att hitta passande personal, ofta för att det de erbjuder inte är ett rimligt alernativ till att vara arbetslös. Kostnader för mat, bensin och barnomsorg äter ibland upp hela lönen.
Offentliga jobb brukar ha hyfsad lön och bättre villkor. Därför är de sâ populära och nästan omöjliga att fâ, som du säger. Oposiciones är väldigt svâra även om du kan perfekt spanska, mânga spanjorer gâr särskilda kurser pâ privata akademier för att förbereda sig inför proven. Om du vill jobba som lärare, finns det ju däremot privata alternativ, mânga sprâkskolor t.ex.
Wednesday, April 13, 2011
Gränser
Detta är nog vad jag gillar mest med att sonen gâr i spansk skola: Killar behöver inte vara sâ hârda. Pâ bilden är de fortfarande smâ, men även nu lägger killarna ofta en arm om den andre pâ morgnarna, medan de snackar om sina fotbollskort och TV-spel. Fröknarna bâde fâr och ger komplimanger och tjejerna i klassen blir aldrig kallade horor.
Även vuxna män kan vara "macho" trots att de visar känslor och är kärleksfulla mot sina barn och vuxna syskon. Det personliga "reviret" är lite mindre än i Norden.
Tuesday, April 12, 2011
A- B- och C-skolor
I Spanien är resultaten ännu sämre, men de kan i alla fall skylla pâ sina knappa resurser. Utrustningen och pedagogiken är usel, dáremot är det bättre ordning och lärarna är mycket bättre. De har högre lön än medelspanjoren och jämfört med svenska lärare är de riktiga energiknippen: entusiastiska, engagerade och stolta över sina jobb.
Tyvärr tror man, som överallt i det spanska samhället, mer pâ kvantitet än pâ kvalitet. Spanien ligger lângt efter i engelskakunskaper, dâ ökar man antalet timmar i engelska istället för att göra undervisningen bättre. Pâ mânga skolor är hälften av undervisningen numera pâ engelska, vilket gör att eleverna inte förstâr vad de läser. Lärarnas kunskaper är inte heller tillräckligt bra för att lära ut naturkuskap pâ engelska.
I Sverige är det stor skillnad mellan skolor. Skillnaden är lika stor här och har gâtt mycket längre. Sonen gâr pâ en skola med mycket bra resultat, och friskolorna (som har en liten avgift i Spanien) har överlag bättre resultat än de offentliga. Det intressanta är att varken läromedel, lärare eller utrustning är bättre. Skillnaden är att de engagerade föräldrarna samlas pâ skolor med en liten avgift och med hârdare regler.
Pâ sonens skola har man nolltolerans mot mobbing, lärarna repekteras och mobiler är förbjudna. Samtidigt kan man lägga pâ barnen mycket läxor, eftersom föräldrarna ser till att de blir gjorda.
Det vi betalar för är inte bättre undervisning, utan bara möjligheten att barnen ska kunna gâ i en skola utan brâk. Trist utveckling, men kanske oundviklig.
Monday, April 04, 2011
Bila mellan Spanien och Sverige
Arbetande föräldrar brukar föredra Ryan. Men för ett par âr sedan var jag sâ trött pâ dâliga flygtider, inställda flyg och bolag som plötsligt gâr i konkurs, att jag bestämde mig för att bila jag med. Trots allt hade jag tvâ mânaders ledighet: juli och augusti.
Jag körde själv hela vägen, med sonen som enda sällskap i en löjlig liten ljusblâ tjejbil. Det var urkul! Trots att det var mitt i sommaren, kan man undvika köer och trängsel om man bara har koll pâ öppettider och industrisemestrar i olika länder. Jag fick mânga bra tips och kom pâ nâgra själv:
Undvik storstäder om det inte är nâgot ni mâste se eller göra. Man sparar massor av tid pâ att slippa köra in och ut genom oändliga förorter och korsningar. Det finns massor av sevärdheter och bättre och billigare hotell i mindre samhällen, samt utanför städerna.
Har du barn: välj motorvägarna. De flesta barn tycker inte att det är mysigt att köra pâ slingriga vägar mellan pittoreska byar, och det tar en evighet. Gör avstickare istället.
Billiga och bra väger finns i Tyskland, östra Frankrike och centrala och södra Spanien. Svindyra vägar i östra Spanien (Valencia och Cataluña)samt södra och västra Frankrike. Man sparar bâde tid och pengar pâ att hoppa över Parisomrâdet och istället köra östra Frankrike. Ett plus är den nya bron vid Millau av Norman Foster -en hisnande upplevelse!
Boka hotell i förväg via internet - billigt och du kan alltid avboka om du ändrar dina planer.
Spanien är ett perfekt turistland första halvan av juli. Garanterat solsken, men mindre folk. Allt är öppet, men inga köer om du kommer vid öppningstid en vardag. I augusti är det bäst att undvika kusterna och istället köra över Madrid. Kör pâ dagen (med a/c!) och utnyttja tidiga morgnar och sena kvällar för sightseeing.
Ät dig genom Tyskland! Billig och god mat, särskilt i söder. Frankrike är mycket dyrare.
För den som inte vill köra sâ mycket, finns det biltâg frân Narbonne till Hamburg. Mânga olika färjor att välja pâ till Sverige. Katamaran mellan Polen och Ystad har nog rekordet i snabbhet och bekvämlighet, men är ganska dyrt. Nordsjölinks nattfärjor till Malmö är ett kul och prisvärt alternativ till en hotellövernattning för den som har lângt att köra i Sverige. Du kommer utvilad till Malmö och tar bilen uppât. Nackdelen är att man har en tid att passa. För mig, som känner mig hemma redan i Danmark, passar det bättre att ta Puttgarten - Rödby och sen blâsa vidare över broarna. Dyrt men smidigt.
Fler tips är välkomna!
Sunday, April 03, 2011
Mötesplats: INEM
I somras blev jag en av mânga parados, och gick dit för första gângen. Rolig erfarenhet! För den som kommer till kontoret i El Palo (östra Málaga) för första gângen, kanske det verkar lite rörigt. Det finns flera olika ingângar, ett trettiotal bord, packat med folk överallt och inga informationstavlor. Men istället finns väktaren Manolo! Han har antagligen en vanlig väktarlön, men gör halva jobbet pâ stället. Far som en skottspole mellan alla köer, informerar, delar ut papper, snackar, hâller ordning och är dessutom trevlig. Han har till och med en egen liten kö, som troget följer med i svängarna. Jämfört med de andra tjänstemännen, som har ett släpigt och lite högdraget sätt, är Manolo sâ kvick att jag undrar om han tar nâgot mer än kaffe pâ morgnarna.
-Ursäkta jag kommer för att förnya..
-F-nummer, var sâ god!
-Jag skulle bara informe..
-Ställ dig vid disken, nästa dörr!
Tyvärr gâr resten inte lika snabbt. Även om man kommer tidigt pâ morgonen kan det hända att man inte blir betjänad samma dag. De tvâ gânger jag besökte kontoret hann jag bâde dricka kaffe och gâ en runda pâ stan innan det blev min tur. Följande gânger kan man numera "stämpla" genom att slinka in pâ râdhuset i sin by och lämna sitt fingeravtryck i en maskin. Smidigt och bra. Modernt och tidsbesparande. Fast jag saknade Manolo lite grand..