Sunday, December 31, 2006

Nyårslöften?

Om två dagar sätter det igång igen - storförsäljning av nikotintuggummin och överbokning på gymet. Språkkurser på band, bantningskurer baserade på gurka och blomkål, en kvart extra kvalitetstid med barnen varje kväll.

Inte för min del, jag har som vanligt inte avgivit ett endaste nyårslöfte. Jag är för lat för att träna. Faktiskt är jag så lat att jag inte har en endaste last - jag röker inte, super inte, shoppar inte för mycket och biter inte ens på naglarna. Sluta skälla på min man tänker jag absolut inte göra. Om någon kommer på ett bra nyårslöfte till mig, är det bara att höra av sig.

Brukar ni lova något..... och brukar ni hålla det?

Skååååål!

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År, var ni er befinner er ute i världen!

Här i de småländska skogarna firar vi med laxmiddag, och senare ett fackeltåg med byborna. Man lägger ihop pengar i en sparbössa och ordnar ett gemensamt fyrverkeri - det kan nog bli kul! Hoppas vi har tur och regnet inte släcker facklorna och vi inte går vilse i mörkret.... Det hade onekligen varit lite mysigare med snö på vägen.

2006 har varit ett bra år för mig. Inför nästa år önskar jag mig bara fortsatt god hälsa - så fixar sig nog resten.

Hoppas ni alla får en toppenkväll och ett bra år!

Thursday, December 28, 2006

Svåra frågor med enkla svar

-Mamma, kan man åka jorden runt på en dag?
-Öhhh...nej, bara med en Concord i så fall. Och de får ju inte flyga längre.
-Jaha, då är det säkert att tomten inte finns!

Wednesday, December 27, 2006

Språkbroar

Min man pratar bara spanska och franska. Ingen svenska alls förutom taxåmike, ei och eidå! De korta vinterdagarna runt jul kan bli ganska långa för honom i Sverige. Han är ju en pratglad spanjor och förstår inte alls vad vi pratar och skrattar om kring bordet. Visst översätter jag, och de frågar varandra och berättar om olika traditioner från sina respektive länder. Men det blir ändå en massa bokläsande för hans del.
Han gillade julmaten (t.o.m. julmusten!) och älgsteken, vädret var fint och vi har promenerat en del. Men klockan 3 blir det redan mörkt i Småland, och svensk TV tyckte han inte var någon höjdare.

I alla fall kom jag på en bra idé när jag handlade julklappar till sonen - alfapet! Det spelar ju ingen roll om man skriver på svenska eller spanska, korsorden går ju att göra ändå. Så vi kunde umgås och ha kul på det viset i alla fall. Jag är inte så förtjust i poker och andra kortspel, men alfapet var riktigt kul. Kom gärna med fler förslag på "internationella" spel för alla åldrar.

Monday, December 25, 2006

Medelhavssol i mörkaste Småland

En ganska annorlunda jul har vi haft i år. Maken har kommit hit och t.o.m. han tyckte att det var ovanligt varmt. Dagen före julafton körde vi upp till min mammas by i Småland, och på julaftons morgon tog vi en promenad vid den lilla skogsjön vi brukar bada i på somrarna. Det var 7 grader, sjön var spegelblank och solen var så stark att det sved i ögonen. En ganska lustig känsla, jag hade tänkt åka skridskor med sonen, bygga snögubbar och åka kälke.

På kvällen blev det ju mörkt och julstämningen infann sig till slut, med skinka, risgröt och sill, riktig tomte och faktiskt lite kyla sent på kvällen.

I morse var allt vitt av frost och ett rådjur åt av en hög havre som mamma hade lagt ut i trädgården, bara 20 meter från fönstret. Min spanske man fick se ett stycke lantlig jul till slut.

Bilderna får vänta tills jag kommer hem.

Hoppas ni alla har haft en trevlig julhelg.

Thursday, December 21, 2006

Varmt Vintersverige

I tisdags kom jag och sonen till Köpenhamn, klädda för en utflykt till Sibirien. Men det var inte så farligt...betydligt varmare än i Madrid och bara några grader kallare än i Malaga. Däremot fick vi nästan en kallsup av luftfuktigheten. Otroligt stor skillnad mot det ganska torra spanska vinterklimatet. Alla gator är blänkande våta även i solsken.
Väl hemma hos min pappa, fick vi en god jullunch. Min annars ganska opysslige fyrtiotalist-far hade både julgran, julstjärna, broderade juldukar och elljusstakar i alla fönster.

Efter maten satte sonen igång att leka med morbror, och jag drog på mig stövlarna för att gå en kvällspromenad. Urmysigt att promenera själv, något jag nästan aldrig gör i Spanien. Som vanligt var det inte en kotte på gatorna, så ingen såg hur jag gick och snokade och kollade in allas julgranar och julpynt.... man får lustiga hobbies när man bor utomlands. Väldigt vackert hade alla hemma, särskilt de unga småbarnsfamiljerna i villor. Kanske får man lust att pynta och göra fint när man precis har skaffat eget hem. I pappas område, med sjuttiotalsvillor där de flesta har utflugna barn, var det ganska mörkt och murrigt och mest traditionella julstjärnor.

Bland hyreshusen hittade jag en julrebell, säkert utlänning, som bland allt det sparsamt stämningsfulla, hade satt upp en giftblå neondekoration över hela balkongen. Något likande hade jag nog också fått lust att göra, om jag hade bott mitt i tomtebolyckan varje jul...

Det roligaste jag hittade var några helt nya bostadshus, som stack ut ordentligt bland grannarnas vanliga, röda våningshus. Husens baksidor var helt glasklädda, från fönster till tak. Som tjejen i Rio de Janeiro, vars hemmaliv grannarna kunde följa från gatan under dygnets 24 timmar. Eller som att bo i ett akvarium. Folk hade börjat flytta in i förra veckan, och en del hade redan fullt möblerat efter senaste trenden med tygtavlor och panelgardiner. Inte konstigt: att bo i ett skyltfönster ställer ju vissa krav. Några andra julstressade familjer hade fortfarande Silvan-kartongerna på hög inför alla förbipasserandes obarmhärtiga blickar.

Jag kom hem med en riktig överdos av svenska hem. Varför har man förresten nästan alltid köket mot gatan? I Spanien är köket gömt, ofta stängt för besökare. Inte konstigt, efter som de ofta är ganska omysiga arbetskök. Här får jag känslan av att familjen nästan sitter ute på gatan och äter middag, med laptopen öppen mellan mjölpaketerna. En detalj som inte har ändrats i de svenska köken är att alla har lappar på kylskåpsdörren.

Igår var det sol och 8 grader, helt otroligt.

Monday, December 18, 2006

Packad!

Mânga suckar över hur jobbigt det är att packa. Men jag älskar det! När jag reste i jobbet var det hemskt trâkigt, men att packa för att âka pâ semster med familjen är alltid lika mysigt.

Jag har minimalt med saker med mig, inga leksaker till sonen t.ex. När vi är ute och reser är allt ändâ ett äventyr.

Men bara att packa ner det nödvändigaste är sâ roligt: badkläder som ska hoppa i kalla sjöar eller varma hav, smâ vantar som ska krama snöbollar, kängor som ska traska längs skogsvägar, spännande kartor och vägbeskrivningar... och den här gângen - julklappar som ska öppnas.

Vädret kommer inte att vara nâgot att hänga i julgranen. Men jag har ingen julstämning alls här, sâ jag ser fram emot att se alla julstjärnor och ljusstakar i husen.

Sunday, December 17, 2006

En dag pâ flygfältet

Vi har haft riktigt strâlande väder i helgen, men jag har varit barnvakt större delen av tiden (huliganer igen). I lördags var vi i alla fall pâ flygfältet i Velez-Málaga, där piloternas skyddshelgon firades. Det blev mässa i det fria, och sen grillning och fri bar med gott om öl och vin. Flygning direkt efterât....

Barnen lekte och hade roligt, lotter sâldes och musiken dunkade frân skorrande högtalare. Jag kände bara min man, som är fritidspilot (men sällan har râd att flyga, hehe...), hans instruktör och en annan pilot och hans tjej, men nu har jag träffat en hel del intressant folk. Bl.a. en glad tysk i femtioârsâldern med lika glad fru, som hade ställets mest glänsade plan. De berättade att de flög ner frân Hannover till Malaga varje âr i november. Tvâ dagar tog resan, med övernattning i Gerona. Här övervintrade de i en villa pâ en av kullarna i den vackra dalen, och gjorde ibland utflykter till Granada eller Marakesh med sitt lilla plan. Varje âr i april-maj tog de sitt pick och pack och flög tillbaka till Tyskland. Inte svârt att vara glad med ett sâdant liv...

Sedan blev det flyguppvisning med radiostyrda plan och ännu mer mat. En riktig heldag! Vi var t.om. en aning solbrända när vi kom hem.

Friday, December 15, 2006

Scener ur ett äktenskap

Idag är jag sur pâ min man, som är envis som en âsna.... eller skulle jag kanske säga som en vanlig spanjor? Eftersom jag dessutom har noll tid att blogga just nu, lägger jag upp det här, som jag skrev om honom för ett tag sedan. Jag översatte det till spanska ocksâ, sâ bâde han och kompisarna fick ett gott skratt (hans humor och självdistans kan jag inte klaga pâ):

Har ni gjort testen där man kunde se hur vuxen man var? Där man fick poäng om man bodde i villa, hade pensionsförsäkring och klippte ut rabattkuponger för lingonsylt? Nu har jag knâpat ihop ett test för att räkna ut mannens mentala âlder. Väldigt enkelt, man bara räknar bort âr frân hans verkliga âlder. Man ser klart att vissa bara blir yngre med âren! Lycka till:

1. a) Inte packa upp gympaklä... förlât tennis- eller golfkläderna förrän dagen efter: -1 âr
b) Lâta golfkläderna ligga tillsammans med golfskorna i en stängd plastväska tills nâgon börjar leta med ficklampa efter en död mus bakom skâpen. -2 âr

2. a) Sitta bredvid barnen när de spelar PlayStation och tjata: "Nu är det väl MIN tur?": -1 âr
b) Dra i joysticken tills barnet blir argt eller börjar grâta: -2 âr
c) Själv bli arg eller börja grâta: -10 âr

3. a) Göra upp eld utan att lägga stenar runt eldstaden för att "grönt gräs brinner inte": -1 âr
b) Släcka eld i grönt gräs genom att stampa med foten: -2 âr
c) Gâ och lägga sig i tältet med glödande kol i eldstaden för att "glöd släcker sig själv" -3 âr

4. a)Aldrig ta mâtt pâ nâgot, t.ex. glödlampor, gummiproppar eller duschdraperier för att "det är standard": -1 âr
b) aldrig spara kvitton eftersom man alltid "har köpt rätt storlek": -2 âr

5) Se hur kubanerna trotsar Atlantens vâgor pâ bräckliga flottar, och komma pâ idén att ro tvärs över Iznajar-dammen pâ en flotte gjord av drivved och luftmadrasser: -30 âr

Mer om min pâfrestande man kan ni läsa här och här

Thursday, December 14, 2006

Temakväll

Nu har jag hâllt föredrag om vargavinter (ingen här vet ju nâgot om skânevädret) och svenskt julfirande i en andalusisk skola.

Det gick riktigt bra. Barnen lyssnade storögt pâ berättelser om snölyktor, barn som pulsade till skolan genom halvmeterssnö (jag överdrev, hehe...) och en tomte som kommer och knackar pâ dörren. Fröknarna var väldigt intresserade av detaljen med vinterdäck. Oooohhh vad jobbigt, tyckte de.
Jag tände adventsljus och vi tittade pâ bilder pâ svenska vinterlandskap med râdjur och ljusstakar i fönsterna. Varför är förresten nästan alla fröknar sâ otekniska? Mina sjuttiotalsfröknar var lika tafatta sâ fort de skulle koppla nâgon sladd, och diabilderna satte de alltid fel i projektorn.

Alla barn och fröknar smakade pepparkakor och lärde sig vrâla God Jul! Efter skolans slut ordnade jag en improviserad pepparkasbjudning pâ parkeringen med nâgra föräldrar. Jag känner mig som en goodwillambassadör!

Wednesday, December 13, 2006

Castilla La Mancha

När jag kör mellan Malaga och Madrid, slâr det mig alltid hur vackert det andalusiska landskapet är, och hur torrt och trist det är i Castilla La Mancha. Den djupa ravinen Despeñaperros markerar en naturlig gräns mellan Andalusiens mjuka kullar och vackra berg och den kastiljanska högplatân. Norr om gränsen är klimatet extremare, med stekheta somrar och kalla vintrar. Pâ vintern blâser en bitande vind över de torra slätterna, utan att hindras av ett enda litet träd. Bara smâ buskar, enstaka hus och nâgra restauranger längs vägen bryter det enformiga landskapet. Ännu värre är det i Extremadura, längre västerut. Landskapet har en del vackra byar och för oss som är intresserade av romartiden är staden Mérida ett självklart besök, med sina ruiner och ett utmärkt arkeologiskt museum. Naturen ger däremot ett nästan sterilt intryck. När de första bilderna pâ Pathfinders utflykt pâ Mars steniga yta sändes till jorden, tyckte författaren Paco Umbral att "Mars är ju inte sâ märkvärdigt. Som Extremadura, fast utan getter".


Pâ vägen till Madrid finns ändâ en del intressanta utflyktsmâl. Ett är byn Campo de Criptana, där Don Quijote slogs mot de här jättarna. Av de ursprungliga 36 vita väderkvarnarna, finns bara 10 kvar, men de bryter av väldigt vackert mot horisonten och är ett tacksamt fotoobjekt. Är man intresserad av Don Quijote, kan man följa hela hans väg i den kastiljanska landskapet: "La ruta de Don Quijote", med alla miljöer frân boken. Bland annat Dulcineas födelseby, Toboso, med ett museum som är tillägnat henne och "el caballero de la triste figura".


En annan vacker vy kan man fâ frân den här borgen i den lilla byn Belmonte. Den byggdes pâ 1400-talet, och är mycket väl bevarad. Här spelades filmen "El Cid" med Charlton Heston in. Borgen ser verkligen majestätisk ut och dominerar en enorm slätt frân sin höjd. Till skillnad frân de andalusika borgarna, som ju är arabiska, är de kastiljanska borgarna och slotten de kristnas verk och har spanska namn. De allra vackraste ligger längre norrut.

Tuesday, December 12, 2006

Svensk aktivitetskväll för spanska huliganer

Sonens skolkamrater alltsâ. I ett svagt ögonblick gick jag med pâ att hâlla en aktivitetskväll i morgon i skolans bibliotek med temat "svenskt julfirande". Ett tema som i och för sig passar mig, men kanske inte hundra vilda sexâringar.
Jag tänkte visa bilder och berätta om hur vi gör snögubbar och snölyktor, vad vi äter och hur tomten kommer, och sen bjuda pâ pepparkakor. Sedan borde vi pyssla ocksâ. Tyvärr har jag inte flirtkulor eller ens tomma toalettrullar sâ att det räcker till alla. Det kanske räcker att vi ritar ett svenskt vinterlandskap och klistar bomull pâ lämpliga ställen (snögubbe, tomteskägg, tomteluva...). Bomull kan jag ju alltid storhandla sâ att det räcker.
Kanske borde jag försöka lära alla smâ Antonios att sjunga "Midnatt râder"?

Idéer, nâgon?

Kitsch-jul

Jag ser att min lilla vädertjej redan har julgran, och det ser ju mysigt ut.
Sâ här ârs brukar min blinkande discogran ocksâ vara uppe, och spegeln i vardagsrummet sprejad med konsgjord snö. I âr tänker jag däremot inte sätta upp ett endaste litet julpynt. Vi âker ju till Sverige snart, och firar bâde jul och nyâr där.

I âr blir det inga tamburiner. Däremot Gläns över sjö och strand, lussekattsbak och rim pâ alla paket. Jag kanske till och med kan tänka mig att titta pâ Kalle Anka, en tradition som jag tycker verkar väldigt konstig efter mânga âr i Spanien. Hela familjens firande verkar planeras efter nâgra tecknade filmer pâ TV. "Ska vi ta julklappsutdelningen före eller efter Kalle?" "Glöggen före?"
Men mysigt ska det bli. Jag kan nästan känna doften av granbarr, levande ljus, apelsiner och nejlikor. Men man kanske skulle smuggla med en tamburin ändâ....?

Julpyntet och julbelysningen här i Spanien är inte murrig eller mysig. I bästa fall är den festlig, i värsta fall överdriven och osmaklig. Men väldigt ljust blir det. Det här skrev jag pâ ett annat ställe om hur det ser ut i min by:

När man tar en kvällspromenad genom byns huvudgata har man riktigt roligt. Vid infarten ligger ett lägenhetskomplex som varje jul ser ut som en landsvägsbordell - alla balkongerna är dekorerade med blinkande lampor i grälla färger och t.om taket har ljusslingor. Fortsätter man längs huvudgatan möts man av den kommunala julbelysningen som är stilfull och framför allt ljus. Inte som i Malmö, där man nästan gâr vilse i mörkret mitt pâ Stortorget....Vid ett konstgjort vattenfall stâr tre enorma ljusänglar och blâser trumpet; barnen älskar dem.

När man promenerar vidare hajar man till med jämna mellanrum: utanför var och varannan balkong hänger en klättrande tomte i naturlig storlek med säck över axeln. Det förvânar mig att ingen inbrottstjuv har stulit denna utmärkta idé. Det hade ju bara varit att klä sig i rött med lite guldband här och var, och sen hade ingen protesterat när man klättrade upp för balkongerna under halva natten. Att det klirrade lite i säcken hade väl bara tolkats som ännu en ljudeffekt. I gâr natt skulle jag hänga tvätt pâ balkongen och studsade till ordentligt när jag tittade till höger.... Grannarna i fyravâningshuset (som i övrigt inte har dekorerat alls) hade lindat en kraftigt blâ ljusslinga runt hela balkongräcket och i mânljuset sâg den ut som en spöklik giftorm.

Ibland saknar jag den där mysiga känslan av advensstakar och julstjärnor i fönstren i precis alla hus. Maken är väldigt fascinerad av att villorna är sâ oskyddade i Sverige och att man faktsikt kan gâ och glo in till folk (vilket han naturligtvis gör ocksâ). Men visst är det kul att se alla fönster i vintermörkret!

Saturday, December 09, 2006

Saker man kan göra i Madrid när det är iskallt och snâlblâst

Vi har varit pâ snabbvisit i Madrid under lânghelgen. Tre härliga dagar har vi haft, trots att den spanska huvudstaden bjöd pâ riktigt skâneväder: 7º, växlande molnighet och bitande vind. Vi som är vana vid de milda medelhavstemperaturerna fick en riktig chock av inlandsklimatet, trots att vi hade rotat fram vâra tjockaste jackor ur garderobernas mörkaste vrâr.

Men i Madrid har man alltid roligt, och framför allt är man alltid ute. Spanjorerna har ju lânghelg, och gatorna, muséerna och restaurangerna i centrum var fulla av folk, dag som natt. De här bilderna är frân El Escorial, ett palats och kloster som kungen Felipe II lät bygga i slutet av 1500-talet, och där alla efterföljande kungar ligger begravda. Köerna var enorma, sâ vi nöjde oss med att besöka innergârden och kyrkan.
Vi har ocksâ vandrat runt i centrum, en god idé som vi verkade dela med miljontals pâpälsade Madridbor. Svenskarna (inklusive jag själv) borde komma hit och se hur ett kallt klimat inte behöver vara nâgot hinder för utelivet: man kan invadera centrum ändâ med glada barn inlindade i meterlânga halsdukar. Vi köpte ballonger av Nalle Phu och ât lunch pâ ett överfullt barbercue-ställe vid torget Callao, där servitriserna hade korta volangkjolar och cowboyhattar.
Det här är ett annat av favoritställena under helgdagarna: El Parque del Retiro. Madrids "lunga" och en vacker och avkopplande plats där man kan promenera, njuta av lövträd i höstens alla färger eller ta en tur med roddbât runt dammen. Vi kände oss inte riktigt lockade av idén, även om en ordentlig roddtur kanske hade värmt upp oss. Däremot tittade vi pâ dockteater och skrattade ât clowner som uppträdde längs vägen.

Ett annat tips för barnfamiljer är järnvägsmuséet El Museo del Ferrocarril, vid Pº de las Delicias. En samling vackra tâg av skiftande ârgâng: trävagnar frân Vilda Västern, glänsande ânglok med spännnade rattar och spakar, spartanska vagnar med hârda träbänkar frân 1800-talet och en lyxig cafévagn i bästa Orient Expressen-stil. Fast sonen hade hellre velat se japanska snabbtâg, hmmm.... Varje helgdag kl.13 ordnas barnteater i byggnaden.

Pâ kvällarna var vi ocksâ ute i folkvimlet. Vi beundrade julbelysningen och ât goda skaldjur pâ marisquería El Barril pâ c/Goya. Pâ lördagskvällen var det meningen att jag skulle ha gâtt ut med min kära vän Emma och en annan kompis till henne..... men min mobil gick sönder och jag hade klantigt nog inte skrivit upp deras nummer pâ en lapp. När jag väl fick igâng mobilen hade jag ett tiotal medelenden; först kvittrande glada, senare lätt bekymrade och till slut en aning uppgivna. Vi hade ju inte bestämt var vi skulle träffas, och Emma hade tänkt att vi kunde gâ pâ teater med barnen pâ Plaza de Colón. Den hade tydligen varit jättebra, sâ det var ju synd att vi missade den, och ännu större otur att jag inte träffade Emma (som skulle resa iväg tidigt nästa dag). I alla fall gick jag och den andra tjejen ut. Vi hade aldrig träffats, bara "pratat" pâ nätet, men det var väldigt trevligt att lära känna henne "pâ riktigt". Hon visade mig ett mysigt och välbesökt ställe med goda tapas: "Jose Luis", som tydligen har mânga lokaler runt om i staden. Det blev ett par glas vin och intressanta samtalsämnen. Ganska kul hur man kan tycka att man känner nâgon som man aldrig har träffat. Jag hoppas att jag kan bjuda igen snart!

Hemresan till Malaga gick bra. Vi ât en god lunch pâ vägen och slapp regn och snö. En otrolig tur, för det var bara 1º i bergen norr om Granada och ganska mycket trafik. Om det snöar lite, bildas det snabbt lânga köer.

Trots allt är det skönt att vara tillbaka nere i söder igen. Vädret är mildare och det var inte alltför kallt i lägenheten. Jag har värmt upp den nu och tagit pâ mig de tjocka tofflorna... hotellrummet var alldeles för varmt och kvavt för oss, hehe.

Men det har varit skönt att komma iväg nâgra dagar. Sonen har njutit i fulla drag av vârt ständiga sällskap, av stadslivet och av metron, och jag älskar att känna storstadens puls ibland.

Tack än en gâng, Tango, för en trevlig kväll och jag hoppas att Emma kan vara med nästa gâng!

Tuesday, December 05, 2006

Lânghelg

Det är riktigt mysigt här i kväll. Den kommunala julbelysningen är tänd, vinden tjuter och river i palmerna och regnet öser ner.

Vi har fem dagars ledigt och ger oss iväg nâgra dagar till en annan stad. I samma land, men den är större, mycket yngre, ligger högre och är definitivt kallare. Vi ska däremot bo pâ hotell, gâ i kortärmat och ha 23º inne... Jag skickar en tanke till alla som sitter i en ej isolerad stuga pâ Irland eller i en lägenhet i Granada just nu.

Trevlig helg!

Att fira jul i Spanien

Julfirandet här nere är verkligen helt annorlunda, och inte bara för att det är ett katolskt land. Hela känslan av jul, julstämningen och hur man upplever högtiden är annorlunda.

Den viktigaste skillnaden är att presentöppnandet och middagen är helt skilda ât. Bara barnen fâr julklappar, och inte förrän pâ trettondagen, till minne av gâvorna som Jesusbarnet fick av de tre vise männen. Julafton kan därför helt ägnas ât att äta, sjunga och ha kul tillsammans - ganska skönt, tycker jag.

Nâgra gânger har jag försökt ordna en mysig "svensk" jul här nere, men jag har gett upp. Det är bara frustrerande. Visst kan man julpyssla och baka pepparkakor, men den där mysiga julstämningen med levande ljus och mörka morgnar vill inte infinna sig när det är 15 grader och bländande sol. Fönsterkarmarna sitter utanför fönstren, sâ de typiska juleljusstakarna blir ocksâ lite svâra att placera. En traditionell svensk gran ser lite trâkig ut i solljuset, sâ jag föll till slut för den spanska varianten: överfull med guldkulor och med blinkande ljus i olika färger. (Det lâter väl smakfullt? Och dâ har jag inte nämnt den burkiga musiken som hör till...) En annan frustrerande detalj är att julafton inte är helgdag. De flesta kontor och affärer har bara öppet pâ förmiddagen, men sen gâr man gärna ut och tar nâgra glas med arbetskamraterna, och kommer hem först vid tretiden. Affärer och frisörsalonger är öppna till sent pâ kvällen. Att ordna en lugn och högtidlig julmiddag vid "svensk" tid har varit helt omöjligt för oss: folk ringer pâ mobilerna hela tiden, bâde för att lyckönska och för att frâga om saker pâ jobbet... Inte förrän vid tiotiden pâ kvällen börjar den spanska julaftonen med en ordentlig familjemiddag.

En gran finns i de flesta spanska hem, men ocksâ en julkrubba. När svenska barn hjälper till att klä granen, sätter de spanska familjerna istället upp avancerade julkrubbor med massor av olika djur, palmer, vattendrag och smâ hus. Det finns ett otroligt utbud pâ figurer till julkrubbor, den ena finurligare än den andra. En del är batteridrivna: vattenhjul, väderkvarnar, smedjor, djur som rör sig... Man kan bygga upp en hel liten stad i miniatyr runt Jesusbarnets krubba. Julfesterna i skolan är ocksâ en teaterföreställning där en stor julkrubba sätts upp. Barnen klär ut sig och framför ett skâdespel som handlar om natten dâ Jesus föddes.

Naturligvis sjunger vi ocksâ en massa julsânger. Här handlar de inte om tomtar och pepparkaksgubbar, utan alla har religiöst innehâll. Men trots det är de sprudlande glada och skämtsamma. "Skynda pâ, lilla âsna, vi kommer försent till Betlehem..." eller "fiskarna i ân dricker för att fira att Jesus är född..." sjunger man i nâgra av de populäraste. Man spelar ocksâ alla möjliga festliga instrument, särskilt tamburiner, kastanjetter och zambombas, som ser ut som en trumma med en träpinne i.

Julfesten i hemmen kan hâlla pâ hela natten. Den absolut roligaste julafton jag har varit med om var den första här nere, som jag firade hemma i min lägenhet med sambo, svärmor och mina fem svâgrar med respektive, plus ena svägerskans mamma och tio barn frân tvâ till femton âr. Maken till glad familjefest hade jag aldrig varit med om: alla spelade och sjöng, barnen bildade kedjor, de äldre tanterna parkerades i varsitt hörn med en tamburin och alla hade hemskt roligt. (När jag tittade pâ korten efterât, hade en av bröderna fickorna fulla med mina silverbestick...) Efterhand som barnen somnade, bäddades de ner skavföttes i olika sängar. De vuxna fortsatte att spela spel fram till frukosten.
Juldagen är ovanligt lugn här nere. Inte att undra pâ!

En annan dag berättar jag om trettondagsafton och trettondagen.

Monday, December 04, 2006

Papper, papper, papper....även i Sverige

Det klagas en del pâ byrâkratin här nere. Och visst: kugghjulen gâr onekligen lite lângsammare, och det gamla kösystemet är fortfarande det vanliga när man behöver nâgon information eller hjälp av olika myndigheter.

Men jag har trots allt haft fler problem med svenska myndigheter. Jag har varken fifflat med skatter eller lâtit nâgra räkningar vara obetalade när jag flyttade ner hit. Men min erfarenhet är att sâ fort man hoppar utanför mallen och gör nâgot konstigt, som t.ex flyttar utomlands, börjar det väloljade maskineriet gnissla ordentligt. Om man har att välja mellan att kryssa i A eller B, kan man för allt i världen inte komma dragandes med C!

Jag fâr en väldig massa information om mina sparkonton, hur min svenska pension kommer att se ut (jag jobbade i Sverige frân 1987-1990, sâ det är ingen upplyftande läsning) och om hur, när och var jag kan rösta. Om jag däremot behöver ett personbevis med födelsedatum, blir det stopp! "Sânt finns inte i Sverige längre", var upplysningen. Det kan jag i och för sig förstâ, allt finns ju i dataregistren, och när Svensson vill gifta sig med Persson är det säkert inga problem. Men om Svensson vill gifta sig med García i Spanien, verkar allt vara helt omöjligt. Det enda jag fick var ett lângt "utdrag ur personregistret" med en massa olika uppgifter. Däremot ingen uppgift om när jag är född, bara personnummer. Det trâkiga är att ingen söder om Trelleborg (eller nâgon annanstans i världen) har förstâtt personnumrens förträfflighet. De vill bara veta när och var jag är född, samt ett intyg pâ att jag är ogift. Jag skickade tillbaka dokumentet en gâng, för att fâ underskrift och stämplar. Här tror man nämligen inte sâ mycket pâ Herr Dataregister, utan vill âtminstone att Fröken Kontorist intygar att uppgifterna stämmer. Men nej, det blev ändâ inte godkänt.

"Skulle ni möjligtvis kunna tänka er att kanske skriva ut ett personbevis med födelsedatum ändâ?" kvittrade jag med min bästa Melanie Griffith-stämma. Efter mânga turer fick min mamma tag pâ en trevlig, förstâende och tillmötesgâende man pâ skattemyndigheten i min hemstad som skulle kunna tänka sig att skriva "födelsedatum" i stället för "personnummer". Yippeee! Men man ska inte ropa hej förrän man kommer över bäcken... när jag fick mitt dokument, stod där födelseort, datum, och föräldrarnas namn, men inte mitt eget efternamn! Bara: ANNA är född... osv ( I Sverige finns just nu 311.196 personer med namnet Anna). I vilket land i världen kan man lämna in ett dokument där bara ens förnamn stâr? Tillbaka pâ ruta ett.

Jag vände mig till konsulatet, som var mycket hjälpsamma (utan ironi den här gângen) och fick veta att jag skulle begära "personbevis för vigsel inför utländsk myndighet" Men vad bra! Det var ju det jag skulle ha börjat med, vilken tur att det fanns ett särskilt dokument för oss som bor i utlandet! Glad i hâgen begär jag ett, efter att ha suttit i telefonkö med Stockholm i en kvart. Det kom fram pâ bara tre dagar..... men det var precis ett likadant utdrag ur dataregistret som förra gângen.

Hade jag fortsätt pâ den vägen, hade jag fortfarande varit señorita i myndigheternas papper. Lösningen blev att översättaren "skrev fel" och översatte personnummer med födelsedatum, och dessutom "glömde" de fyra sista siffrorna (utan vilka man inte göra nâgot alls i Sverige). Svenska notarius Publicus stämplade snabbt (Tack!) och pâ det spanska râdhuset var det ända ingen som orkade dubbelkolla med det svenska dokumentet. Fixat!

Sen frâgade vi de svenska myndigheterna hur vi skulle göra för att anmäla att jag numera var gift. Svaret blev: "..jaaaa, joooo, det kan hon väl göra....om hon vill..." Om jag vill? Men skulle ni dâ kunna intyga att jag är ogift en gâng till? Hmmm... nu är jag ju gift i Spanien, efter mânga turer, men om jag fâr för mig att gifta mig i Sverige ocksâ, med nâgon Kalle Persson, hade det kanske gâtt? Vi har ju bâda personnumer och är ogifta i dataregistret?

Finns det nâgon skattetjänsteman ombord?

Friday, December 01, 2006

Hur man överlever vintern utan centralvärme

I somras skrev jag ju nâgra tips pâ hur man kan lindra den jobbiga hettan under den lânga och torra sommaren här nere. Det är faktiskt riktigt hett fram till början av oktober, dâ tvâ sköna mânader med "normala" temperaturer tar vid. Nu i december är det fortfarande ganska skönt ute. Idag har det varit 19º och sol, men närmare jul brukar termometern sjunka under 10º, särskilt pâ natten. Som tur är, hâller lägenheterna värmen ganska bra.

Mânga blir förvânade över att vi inte har nâgon uppvärmning i husen. Vissa har det, men det är ganska ovanligt. Själv tycker jag att det är ganska skönt att ha samma inomhus- och utomhusluft. Definitivt hälsosammare är det ocksâ, inneluften blir inte sâ torr och man slipper temperaturskillnader när man gâr ut och in. Bra för miljön och ekonomin är det ju ocksâ.
Nackdelen är att det kan bli ganska kyligt inne, särskilt pâ morgnarna. När jag gick upp i morse sâg det ut sâ här: Som ni ser, hâller huset värmen ganska bra ändâ. Under de kallaste dagarna kan det vara 5º ute och 14-15º inne när jag gâr upp. Dâ sätter jag pâ den här gasbrännaren i vardagsrummet:
"En ganska intressant inredningsdetalj", tyckte min kompis frân Malmö. Visst: den är ganska klumpig och svârmatchad, men den värmer upp rummet pâ nolltid. Den har smâ hjul sâ att man kan ta den med sig mellan de olika rummen. Pâ sâ vis har vi 22º medan vi äter frukost och klär om. När alla har gâtt iväg, stänger jag av den och släpper in solljuset. Den har en säkerhetsanordning som gör att den aldrig läcker gas, men däremot ska den aldrig användas länge i smâ rum, eftersom den förbrukar syre. I badrummet har vi istället ett litet elektriskt element pâ väggen, som tänds när man trycker pâ ljusknappen. Vi behöver aldrig frysa när vi gâr ur badet.

Nu för tiden kan jag bli förvânad över miljömedvetna svenskar som har 23º hemma under hela vintern och gâr i kortärmat inne. Här kommer nâgra tips pâ hur man kan ha det mysigt under den spanska vintern:

*Skaffa rullande värmeelement, helst ett gasdrivet

*Ha ordentliga tofflor pâ fötterna, med gummisula som isolerar mot det iskalla golvet

*Använd fleecekläder eller stickat inne. En varm morgonrock är nödvändigt.

*Pläd i soffan, precis som farmor

*Bebisar ska ha speciellt varma pyjamas, som kallas "borregos" om de brukar sparka av sig täcket. Ett bra alternativ är en "pijama manta" som nog kallas sovpâse i Sverige. Liten mössa i december-januari för tunnhâriga.

*Värm upp badrummet en kvart innan dusch eller bad. Lägg ner gel och schampoo i badvattnet en stund innan de används, särskilt pâ smâ barn.

*Byt sängens svala bomullslakan mot flanelllakan, för att slippa rysa när du kryper under täcket...som är ett duntäcke, naturligtvis.

*Var glad över att du är sâ ekonomisk och miljövänlig. Vâren är snart här!

I byarna kan man förresten fortfarande se företrädaren till elementen - äkta braseros. Den är en slags rund skâl med glödhett kol frân den öppna spisen, som läggs under bordet. Sen täcks bordet över med en tjock duk och alla stoppar in fötterna under duken, medan de tittar pâ TV, pratar eller spelar spel. Trivsel pâ spanskt vis.