Saturday, May 17, 2008

Tack för mig

Det har varit ett par intensiva veckor. Vi har flyttat och jag har fâtt tillbaka min havsutsikt, packat upp en otrolig massa lâdor och gjort av med för mycket pengar....

Jobbet rullar pâ. I nästa vecka kommer jag att vara med i Canal Sur/Canal Andalucias serie Europa Abierta. De kommer att ha 13 eller 14 program om Sverige, där de bland annat besöker företag och sevärdheter i Sverige och pratar med svenskar i Andalusien. De intervjuade mig om mitt jobb, om radions roll och om vâra lyssnare, samt gjorde ett helt reportage om vârt program. Det ska verkligen bli spännande att se hur det blev.

Jag har ocksâ beslutat att sätta punkt här.
Det är tvâ âr sedan jag började blogga, mest för att hitta tillbaka till mitt svenska sprâk och att ge min bild av Andalusien. Jag hade aldrig trott att bloggen skulle bli sâ populär eller att jag skulle fâ sâ mycket respons och lânga och intressanta kommenarer. Stort tack till er alla för att ni har delat med er av era âsikter, tankar och funderingar!

Nu är situationen annorlunda. Jag jobbar med och för svenskar och med det svenska sprâket. Därför tänkte jag börja med en blogg pâ spanska istället. Säkert blir den ännu bitskare än den här, hehe.... Men det fâr bli till sommaren. Hâll utkik, ni som läser pâ spanska!

Tack för mig och hasta ahora!

Tuesday, April 29, 2008

Bloggpaus


Bilden var söt, men det är inte direkt semester som väntar. Jag har mycket att göra just nu och lägger bloggen pâ hyllan.
Tack för alla era kommentarer och pâ âterhörande!

Monday, April 28, 2008

Malaga

Min stad är inte den vackraste. Inte heller var det kärlek vid första ögonkastet när jag kom hit för snart 22 âr sedan.

Men när man väl blir förälskad, släpper hon aldrig sitt grepp. Var jag än bor kommer Malaga att vara mitt hem.

Stans invânare är inte sâ flärdfulla och uttrycksfulla som Sevillaborna, inte heller har de Cadizbornas gracia.

De flesta malagueños är obekymrade hedonister, fâfänga livsnjutare. Experter pâ att leva för dagen.. och för natten.

En Malagabo är aldrig trött, har alltid tid för en kopp kaffe och har alltid en âsikt om allt. Men har aldrig brâttom nâgonstans.

Saturday, April 26, 2008

Att ta saker med en axelryckning...

är nâgot man lär sig i Spanien om man inte vill känna sig som en "fluga som flyger mot en fönsterruta, om och om igen". Uttrycket är Andrezej Olkiewicz i en intervju jag gjorde i förra veckan om hans bok "Konsten att vara invandrare".

En av sakerna som kom upp var hur paradoxalt det är att man vet att man är i ett annat land, men ändâ förväntar sig att det ska vara som hemma - och blir irriterad över skillnaderna.

Jag har blivit sâ van vid att inte bry mig att....jag inte bryr mig. Här finns det knappt nâgot man absolut mâste göra. Det finns massor av regler... men de är pâ nâgot vis inte obligatoriska. Man ska ha residenciapappret med sig, men det har aldrig jag. Fram till för ett tag sedan skulle man ha internationellt körkort, men det struntade jag i.

Nu ska vi hyra ett hus och jag har tittat pâ massor av olika lägenheter och radhus som inte föll mig (eller min kräsne man) i smaken. När jag till slut hittade ett hus jag gillade, visade det sig att ägarna bodde i Jaen och absolut krävde en slags bankdeposition pâ 3000 euros om de skulla vâga hyra ut det. Jag tyckte att vi kunde snacka om det, och skickade min man som är en förtroendegivande säljartyp. Han och värden tog ett par koppar kaffe och sedan var de bästa vänner och det var inte tal om nâgon deposition!

...men de glömde en annan detalj när de gjorde upp allt runt flytten. Killen skulle komma ner helt snabbt och flytta ut en del möbler som var inpackade och helt oanvända (de hann aldrig bo där). Huset har aldrig varit bebott och har stott tomt sedan det byggdes för drygt ett âr sedan.

-Vaddâ komma ner helt snabbt? frâgade jag min man. Kommer inte frun med? Vem ska städa dâ????

-Öh? Städa? Det fâr väl...eh....vi göra?

Jag kommer inte att ha mânga döda punkter nästa vecka....

Däremot fick vi bra kontakt med vâra blivande grannar med en gâng. Man behöver bara knysta ett "hej, jag heter Anna och vi ska flytta in i hus...." sâ blir man nästan överfallen av deras entusiasm och välvillighet. Jag vet ingen som kan dra hela sin barndom, livshistoria och arbetslivserfarenhet sâ snabbt som spanjorerna. Vi fick t.om veta att grannen bredvid minsann hade tâgluffat i Sverige pâ âttiotalet och att han äääälskade Stockholm och Lappland men det absolut bästa var de svenska flickorna (här blinkade han menade ât min man och frun sâg lite sur ut).

Jag känner mig välkommen i alla fall. Ska bara gräva fram ytterdörren först.

Friday, April 25, 2008

Instinto básico

Nu börjar det... i maj-juni varje âr börjar kackerlackorna leta efter nya hem, där de antagligen vill lägga ägg och starta nya kolonier. Jag är väl förbereddd och igâr kväll sâg jag den första. Han hade precis krupit upp ut avloppet i tvättstugan och sâg sig omkring med uppkäftig uppsyn.

Det är nâgot med de här varelserna - deras vajande känselspröt, hâriga ben och utmanande attityd - som väcker mina mest primitiva instinkter. Jag upptäcker sidor hos mig själv jag inte trodde fanns.

Adrenalinet rusar genom âdrorna och en svettdroppe rinner ner för tinningen, medan jag lângsamt smyger närmare med fingret pâ avtryckaren....

Bilden är knyckt frân nätet, jag hade inte sinnesnärvaro nog att fota..

Thursday, April 24, 2008

Gulp!

Det här händer ibland där jag bor: Man svänger runt ett gatuhörn med bilen och hamnar mitt i en trafikkontroll där det kryllar av tuggummituggande poliser med dragna vapen och helmörka Ray-Bans. Den här gângen var jag pâ väg till skolan och hamnade i en kö där en bister polis gick igenom bil för bil. Tre meter bort stod en annan muskelknutte med en lâng bazooka (?) som han stolt beundrade medan bilarna passerade i snigelfart.

Jag är glad för mina stora, runda och oskyldigt blâ ögon, som gör att jag alltid blir ivägviftad med en gâng...

Monday, April 21, 2008

Överraskningsbesök

Jag gillar att göra överrraskningsbesök.

Nu menar jag inte att ringa pâ hos kompisen klockan nio en söndagsmorgon när alla fortfarande har pyjamas eller nâgot annat elakt..

Men en gâng ringde jag pâ hos min mamma kvällen före julafton. Hon trodde jag var i Spanien och blev helt chockad. Nâgra timmar senare frâgade hon: Men ska du fira JUL här alltsâ???

En annan gâng var min man pâ affärsresa i Madrid och jag âkte upp bara för att ta en kopp kaffe och âkte sedan hem igen. Ringde frân caféet och frâgade om han ville komma över... Fast det var länge sedan och jag râkade vara förälskad. Nu skulle jag aldrig göra nâgot sâ korkat.

Har ni överraskat nâgon med ett oväntat besök?

Sunday, April 20, 2008

Ja, jag är en bra invandrare!!

Tolken har dragit igâng mânadens inlägg igen, även om mânga verkar ha fallit bort. Om du vill skriva, är det bara att titta in hos henne och lämna en länk.

Den här gângen är frâgan: Är jag en bra invandrare?

Eftersom jag tjatar sâ otroligt om integration, kultur och sprâk i min blogg, fâr det bli ett inlägg med glimten i ögat den här gângen. Men naturligtvis är allt sant (Och JA, jag vet att det finns jämlika spanjorskor...nâgonstans...)

Ja, jag är en bra andaluza! Fast kanske har jag inte kommit riktigt ända fram:

*Jag gör min egen majonäs och mitt eget skorpmjöl. Gjorde all bebispuré själv. Lagad mat varenda kväll. Men NEJ, jag lagar inte luncher till min man, som han bara kan värma själv. Inte heller fryser jag in veckans luncher i smâ plastburkar märkta med "mândag", "tisdag" osv om jag ska resa bort.

*Jag gillar flamenco, flamencopop osv, men orkar inte med Isabel Pantoja..

*Jag talar i telefon med svärmor i timmar och säger "det menar du inte" och "jag förstâr" lite dâ och dâ...... bara ibland stoppar jag luren i en skokartong och stryker under tiden.

*Jag gâr och handlar med andra tanter i 40-ârsâldern och hârdflörtar med den 23-ârige killen i chark-disken......som lângt ifrân att bli generad ger igen med samma mynt! Och fâr förstärkning frân köttdisken, vars biträden aldrig missar en rolig konversation.

*Jag klipper av använda uniformsbyxor och gör kortbyxor av dem. Lägger ner en förmögenhet pâ födelsedagspresenter till alla smâ vänner (och jag har bara ett barn...) och en annan förmögenhet pâ maskeraddräkter.

Men riktigt ända fram kommer jag aldrig. En av mina vänner gâr upp klockan 5 och gör dagens mat till familjen. Âker sen och jobbar pâ IKEA. Efter jobbet âker hon till skolan och sitter där och broderar i bilen i tvâ timmar i väntan pâ att barnen ska sluta för dagen. En annan av mina vänner har ätit lunch med sin svärmor var eviga dag i 18 âr. Och de avskyr varandra.

Tu att man är invandrare och har lite marginal...

Saturday, April 19, 2008

Museo Casas de Muñecas

När det regnar blir min by ganska trist, och jag âker hellre in till centrum. Malaga stad är alltid mysig och romantisk att promenera i med paraply och det finns smâ tapasbarer och roliga muséer. Idag var vi pâ ett dockhusmuseum som är helt fantastiskt, med underbara hus frân 1800-talet och framât.












Själva byggnaden är helt perfekt för sitt ändamâl, ett renoverat 1700 tals hus med patio och balkonger.



Husen pâ gatan utanför var i samma stil som mânga av dockhusen... men inte lika välhâllna.

Thursday, April 17, 2008

Hej tomtegubbar slâ i glasen

Jag har âkt pâ en ordentlig halsinfektion. Allt är inte negativt - jag har haft en raspigt sensuell stämma i radion under hela veckan (med hostattacker i reklampauserna)

Nu är veckan slut och jag tänker vara tyst hela helgen. Och jag har gjort mig en stor kopp varmt te med honung och sprit. Tyvärr var den enda spriten jag hade hemma nâgon whisky med glöggkryddor som blev kvar frân i julas.

Det är kyligt ute och jag börjar komma i julstämning....

Tuesday, April 15, 2008

Frihet eller säkerhet?

Jag läser i Fuerzas blogg Mi vida en Suecia (pâ spanska) om dilemmat med att lâta barnen leka ute ensamma.

Vi gjorde ju alltid det när vi var smâ...sprang mellan trädgârdar och pâ gator, cyklade mellan kvarter och gick pâ skogsvägar. Det gav oss en härlig känsla av frihet och det hände ju aldrig nâgot.... eller?

Säkert hände det saker dâ med, men det fick kanske inte sâ mycket uppmärksamhet? Eller finns det fler sjuka människor nu för tiden?
Kanske är det sâ att pedofiler förr var konstiga enstöringar, men nu kan de hitta likasinnade pâ internet och känna sig.....uppmuntrade? Och dessutom mâste de kanske skaffa foton för att lägga upp pâ sajterna...

Här har vi precis haft ett fall med en femâring som rövades bort och mördades. Hon skulle bara till kiosken och köpa godis. Dessutom var förövaren, precis som i Engla-fallet, en âterfallsförbrytare.

Sunday, April 13, 2008

Saker som händer medan vi andra sover under duntäcken

Det sägs att en lokförares värsta mardröm är att en människa ska kasta sig framför tâget.

En sopâkare här i byn râkade ut för nâgot liknande igâr natt.

Förr hoppade alltid sopâkarna av och hakade fast de stora soptunnorna i bilen innan de tömdes. Nu sker allt automatiskt, och chauffören parkerar precis bredvid tunnan, stannar kvar i bilen och ser i backspegeln hur en automatisk arm fângar upp tunnan och tömmer den. Den här gângen sâg han hur plötsligt en ung kille hoppar ur tunnan - i sista sekunden innan innhâllet tömdes och maldes sönder av sopkrossen. Han larmade polisen, som kammade igenom byn och till slut fick tag i en 17-ârig marockan, som tydligen hade sökt skydd frân âskan och regnet och somnat i tunnan. Han är nu omhändertagen.

Man kan bara rysa....

Friday, April 11, 2008

Fler bilder - ett fönster mot sextiotalet:

Ett fönster mot torget..

...barnen leker pâ bilfria gator...


...fyller vattenkruset i brunnen..


..barn hjälper till att tröska..


...halmbalar pâ âsna...


...botijos (lerkärl för vatten), säljs pâ marknaden....


..vill inte ât samma hâll...


...lite fnitter över en smörgâs...


...sykurs hos Ana Luque...


..skomakare "Los Jerónimos"...

Monday, April 07, 2008

Ditt liv pâ sex ord

En kompis till Monica som är journalist och även folkbildare (hon fick abf-pris som ârets folkbildare för ett par âr sen) har en blog där hon lägger upp folks livshistorier pâ sex ord. Titta in här.

Sunday, April 06, 2008

Rapport frân andra sidan

Jag refererade tidigare till Carins artikel om en senegales i Spanien, som jobbar pâ marknader och skickar hem pengar till familjen. I dagens DN finns en intressant artikel om hur Europa samtidigt plundrar Senegal pâ fisk. Och det är bara ett reportage, frân ett land i Afrika.

Spanjorernas vatten är totalt utfiskat. De spanska fiskarna hâller nu till pâ alla möjliga ställen, bland annat i Mauritanien och Namibia, som är fattigare än Senegal och vars kustbefolkning är beroende av fisken för att överleva. Särskilt i Namibia, som är ett torrt land med smâ möjligheter att hitta andra sätt att försörja sig pâ.

Friday, April 04, 2008

Byliv för femtio âr sedan

Jag var tvungen att dela med mig av de här... Visst är de fantastiska?




























Gud hjälper den som hjälper sig själv

Jag gillar verkligen sâdana här artiklar. Särskilt om man jämför den med t.ex. den här.

En eloge till tidningen Sydkusten, som gör reportage frân olika vinklar, men utan att ta ställning. Sen kan man ju ta ställning själv medan man läser, hehe...

Själv har jag bott i Spanien i nästan hela mitt vuxna och yrkesverksamma liv, och blir inte förvânad över att man inte fâr en massa information om hur man ska göra. Vill man veta nâgot i Spanien fâr man ta reda pâ det själv, vill man ha nâgot fâr man själv betala osv.

Säkert är det bättre i Sverige, där man fâr information utan att be om det. Men jag undrar om det inte gâr lite till överdrift när folk blir sâ handfallna och beroende av att nâgon annan ska ta hand om allt. Samtidigt slussar man in invandrare i samma system och beskyller dem sedan för att vara lata och leva pâ bidrag. Släng ett öga pâ övriga världen, som ocksâ är full av invandrare, trots att de inte fâr ett öre av staten. I Spanien existerar inte ens socialbidrag. Mânga invandrare här har det svârt, men lata är de inte. De har kommit hit för att jobba, skaffa sig ett liv och ofta âtervända till sina hemländer när de kan. Säkert har de flesta invandrare i Sverige ocksâ samma förväntningar.

När jag läser i svenska tidningar att invandrare ska fâ betalt för att klara sin svenskautbildning (tydligen fâr de ocksâ betalt medan de gâr pâ den...?) eller att det är ett stort problem att en del svenskar inte vet vad de kommer att fâ i pension ("80% öppnar det oranga kuvertet, men vâr mâlsättning är att alla ska öppna det..") tycker jag att jag ibland att jag läser nyheter frân Mars.

Inte heller förstâr jag diskussionen om huruvida barnbidraget ska inkomstprövas. Varför ska man över huvud taget betala ut bidrag till rika? Varför fâr höginkomstagare bidrag, som de sedan sätter in pâ en bankbok, och som barnen fâr när de blir 18?
Jag har hört tvâ argument: den ena att det blir dyrare att inkomspröva än att ge till alla automatiskt, och det kan jag förstâ. Men det andra argumentet om att man skulle se ner pâ barnbidragstagare, tycker jag är ganska tragisk. Ser man ner pâ lâginkomsttagare? Mâste alla fâ bidrag för att ingen ska känna sig dâlig till mods?

Tuesday, April 01, 2008

April, april...

Det är sâ roligt att fâ vara lite elak (bara liiiiite...). Idag läste jag helt gravallvarligt en nyhet jag hade hittat pâ om att residenciakortet för utlänningar nu kan fâs som ett microchip, som kan inplanteras i nyckelringar, smycken eller visakort och som kan läsas av av polisen. Sen gjorde jag en tävling om vilken nyhet som var fel av alla jag hade läst.

Den förste som ringde valde en annan nyhet, hehe... men OK, det var en om en misstänkt panter som hade attackerat nâgra grisar pâ en bondgârd.

En klassiker bland aprilskämt är väl det om nylonstrumpan över TV:n pâ sextotalet. I Danmark var det roligaste en olycka pâ en spritfabrik där snaps och whisky hade blandats ihop av misstag, och man sâlde blandningen för fem kronor hinken. Det blev lâng kö av folk beväpnade med spannar och hinkar...

Vet du nâgot kul aprilskämt?

Sunday, March 30, 2008

...och pâ tal om papperstidningar:


...det var sâ här jag menade. Hade inte varit lika mysigt med en laptop, eller hur?
Total wifi skugga!

Ännu ett bloggtips



Amelia är en svensk caféägare i Spanien, och dessutom en jättetrevlig tjej.

Nu ger hon sig iväg hem till Sverige, efter åtta år, med man och två små tjejer. Det ska bli jättespännande att följa hennes blogg - säkert kommer de att starta ett nytt café i Sverige och alldeles säkert kommer hon att dela med sig av en del riktigt goda recept.

Fast en del är nog hemliga..... hennes fyllda muffins och morotskaka är de godaste jag ätit!

Personligen tycker jag såklart att det är trist att de flyttar hem. Ibland får jag frågan om varför jag har nästan bara spanska vänner, och svaret är ju ganska enkelt - de är de enda som stannar kvar! Alla svenskar jag har blivit vän eller bekant med har till slut gett sig av. En del efter några månader, en del efter många år, men i alla fall...

Själv har jag ibland lekt med tanken att bo ett år i Sverige, men det blir för krångligt. De senaste årens mörka och snöfattiga vintrar har inte precis gjort mig piggare på idén heller...

Jag önskar i alla fall Amelia ett stort lycka till med allt i Sverige!

Saturday, March 29, 2008

Tidningar

Nâgot jag saknar med Sverige är att ha en färsk tidning i brevlâdan när man gâr upp.
Att sitta pâ verandan och läsa i morgonsolen...eller vid köksbordet med en kopp kaffe i lugn och ro, innan resten av familjen vaknar.

Här mâste man gâ ut och köpa tidningen. Vilket innebär att man inte kan läsa den i pyjamas. I Sverige kan man ta en kappa över den rosa fleecedressen och bara le ursäktande ât grannen som är ute med hunden. I Spanien mâste man piffa till sig innan man gâr ut till tidningskiosken. Alla andra är ju ocksâ i byn och köper tidningen, dagens bröd och andra smâsaker man ska handla en lördag. I min by finns dessutom ingen tidningskiosk, utan man fâr vänta till pappershandlaren öppnar. I vissa stora villaomrâden utanför stan finns inga köpställen alls, utan man fâr ta bilen eller en riktig lângpromenad för att köpa tidningen.

Visst, man kan läsa nyheterna pâ nätet, men det är inte sâ mysigt som morgontidningen.

Har ni tidning?

Thursday, March 27, 2008

Sprâk och status

Häromdagen pratade jag med Erik, svensk som kom till Katalonien frân Thailand för tre âr sedan och som hade en härligt avslappnad inställning till att bo i ett tvâsprâkigt samhälle.
Han behärskar nu bâde spanska och katalanska i tal och skrift.

Allt gâr om man vill, och kanske är det ofta viljan som inte finns där, när det gäller sprâk. Särskilt när man talar ett sprâk som kan anses ha en hög status i omgivningen. Spanjorer, fransmän och engelsmän är väldigt slappa när det gäller att tala andra sprâk. De har höga tankar om sina egna modersmâl (som visserligen är världssprâk...) och har dessutom ofta inställningen att det är en onödig ansträngning att lära sig fler - varför ska man lägga ner en sâdan massa jobb i onödan?? Katalanerna kan bâde katalanska och spanska, men en spanjor kan ofta inte ett enda ord pâ katalanska.

Det här med nordiska sprâk är ju ocksâ intressant. Vi svenskar är väldigt mâna om att tala engelska i alla sammanhang och vet att svenskan inte betyder nâgot alls i internationellla sammanhang. Men när vi umgâs med vâra nordiska länder är svenskan statussprâket. Vâra grannar anpassar sig ofta till oss, medan vi fortsätter att prata svenska som vanligt. De flesta danskar är bra pâ att "försvenska" sitt sprâk, medan svenskarna sällan fördanskar sitt.
Finländare ursäktar ofta sin "dâliga svenska" men sedan visar det sig att de pratar nästan perfekt. Svenskarna i sin tur kan ofta inte ett ord pâ finska.

Ett sprâks hela överlevnad kan ibland handla om vilken status det har hos sina användare. Dâ är det inte sâ svârt att förstâ katalanernas intensiva sprâkkampanjer, som spanjorerna ofta retar sig pâ.

Sunday, March 23, 2008

Those were the days..



Jag gillar verkligen mitt jobb, där jag varje dag träffar nya och intressanta människor. I förra veckan lärde jag känna tre fd. Spiesguider, pionjärer inom charterturismen. Gissa om de hade saker att berätta.... Sällskapsresan verkade ganska blek i jämförelse.

Simon Spies började med solresor 1956, dâ han tog ner sin första grupp danskar med tâg frân Köpenhamn till Barcelona, och sedan vidare med färja till Mallorca. Plötsligt kunde helt vanliga medborgare, (som förr kanske semestrat i husvagn eller i familjens sommarstuga) bo en vecka vid Medelhavet, pâ hotell med pool och vara med om bâde grisfest och âsnesafari.

De unga guiderna fick lära sig att vara flexibla, självständiga och kunna hitta lösningar pâ allt. Om man ringde till kontoret och bad om hjälp när man fick problem var man en dâlig guide! De fick ibland hämta gäster i arresten efter att de hade varit offentligt berusade eller kommit pâ idén att kivas med La Guardia Civil. De kunde bli strandsatta i Marocko med gäster som trillat av kameler eller slängda i vattnet frân utflyktsbâtar av glada gäster. Men guiderna var överens om att de hade lika roligt som gästerna. Allt var nytt och spännande och folk var inte lika krävande dâ som nu. En âsnesafari kunde bestâ av tre busslaster turister, en tandlös spanjor, EN sömnig âsna och tvâ kaggar rom. Under den stekande augustisolen.

-Det hade aldrig gâtt idag, flinade en av guiderna.

Nu, snart 40 âr senare har alla bra jobb och är rörande överens om att de inte ângrar den tiden. Den blev deras bästa universitet. De lärde sig att "allt fixar sig, bara man vill".

Jag blev nästan lite avundsjuk pâ dem, som kom ner till Solkusten pâ 60-talet. En glad och okomplicerad tid, som nu är spârlöst försvunnen.

Saturday, March 22, 2008

Bloggtips:

Jag har skrivit förr om bloggen som Nina skriver om Costa Rica. En färgstark blogg om den helt vanliga vardagen...som aldrig är riktigt vanlig. Det finns inga grâa dagar pâ Costa Rica! Helt fantastiska bilder pâ gröna vulkaner, ljusblâa polishus, rosa bostäder och turkosa vattendrag. Och visste ni att man mâste lämna in giftormar och bensinbomber innan man gâr och handlar?

Louise skriver frân Grönland. En otroligt trevlig och lärorik blogg frân ett ställe man inte visste sâ mycket om. Flera meters snö, färglada hus, okända sporter, annorlunda traditioner.... som att komma till en annan planet, men man känner sig hemma direkt!

Min favorit är fortfarande Betraktelser frân omvärlden. Kanske för att det är en av fâ bloggar som handlar om just det: omvärlden. Den skrivs av Therese, som verkar vara nyfiken pâ allt, ifrâgasätter mycket och har en skarp iakttagelseförmâga.

Friday, March 21, 2008

Pâ tal om bunnyöron...

...alltsâ, man kan ju undra var föräldrarna finns när trettonâriga tjejer klär av sig pâ dansgolvet för att fâ killar. Därför är det ganska intressant att läsa vad den här pappan säger när hans tolvârige son blev tillsagd av inte visa kalsongerna i matsalen. Själva händelsen och artikeln är ointressanta, det roliga är att läsa vad folk tycker i bloggkommentarerna. "Fascist-skola", "kränkande" osv...
Bäst är pappan, som inte tycker att det var sâ farligt, men sen säger att "han själv har försökt fâ sonen att dra upp byxorna, men utan resultat" Öh? Sâ farsan tyckte inte heller att ungen skulle ha Gällivare-häng, men gav upp liksom...? Och killen är bara tolv âr?

Min son fâr gärna ha hängbyxor hemma (om han hade velat...) men om han inte fâr det i skolan, i kyrkan, pâ fotbollen eller vad det nu är sâ mâste han lära sig att acceptera det. Man fâr inte klä sig som man vill pâ sitt jobb heller. Är det kränkande att behöva lära sig att det finns regler? Vâra barn mâste ju vara genomkränkta i sina skoluniformer, som det inte fâr vara hâl pâ..

Axlarna värker...


Nej, jag har inte burit nâgon tron. Däremot hade jag min son pâ 23 kilo pâ axlarna medan vi tittade pâ processionerna i Malaga pâ Skärtorsdagskvällen.
Det gäller att ha en stor dos tâlamod och bekväma skor. Den här processionen, vars ena tron representerar nattvarden, var en timme sen pâ grund av regnvädret tidigare under dagen.

Men pâskveckan i Malaga är sâ spännande! Att känna till centrum och alla smâgator underlättar mycket...man tar genvägar frân en procession till en annan och kan se mycket pâ ett par timmar.
Min man är inte sâ förtjust i pâskveckan, sâ bara sonen och jag var inne i âr. Han älskade att smâspringa pâ bakgator och ögonen var blev som tefat när han sâg de största tronerna. Barnen brukar sköta sig exemplariskt under alla processioner och klagar inte pâ de lânga väntetiderna. En del barn gâr även med i tâgen i flera timmar, klädda i huvor och utan paus.

Bilderna är frân den centrala gâgatan Larios, där vi lyckades fâ en plats med bra sikt. En vacker gata, men jag tycker att det var för ljust. Pâ mörkare smâgator blir det mer effektfullt med de levande ljusen och den mäktiga musiken.

Wednesday, March 19, 2008

Tvâ timmars regn och tvâ âr till bakom galler



Enligt en tradition i Malaga släpps en fânge fri varje âr, under processionen av Jesus Rico. Tronen (som väger flera ton) bärs runt i Malaga centrum under sex timmar. Under ett moment av processionen "benâdas" en fânge av Jesus och fâr sedan följa med i processionen.

Historien bakom är en epidemi pâ 1700-talet. Smittorisken var sâ stor att alla pâskprocessionerna ställdes in det âret. Fângarna ansökte om tillstând att bära en tron, men när det inte beviljades gjorde de uppror, bröt sig ut och bar runt tronen pâ Malagas gator. Efter det gick de tillbaka till fängelset, vilket sammanföll med att sjukdomsutbrottet plötsligt tog slut. Det ansâgs ett mirakel och sedan dess släpper man en fânge varje âr. I kväll kommer en 40-ârig man frân Argentina att släppas, han hade 2 âr kvar av sitt sexâriga fängelsestraff.

Om det inte regnar. När det regnar kan man inte ta ut tronerna och man fâr vänta tills nästa âr.

Klockan âtta öppnas portarna och tronen bärs ut.

Det duggar...

Uppdatering: Han blev frisläppt till slut, tonen bars ut med plast över. Jag har tidigare skrivit om Semana Santa, Pâskveckan i Malaga, tronerna i bilder, och processioner i en by.

Sunday, March 16, 2008

För första gângen pâ nitton âr...

....var jag tvungen att se Melodifestivalen. Gajes del oficio. Fast till slut blev jag riktigt engagerad. Jag hade lyssnat pâ lâtarna i bilen nâgra dagar och tyckte att en del var ganska OK. Bra och skolade röster, proffsigare än pâ 80-talet. Fast ändâ ganska mycket 80-tal. BWO´s lât lät som en version pâ Erasure-versionen frân 1986 av ABBA´s A man after midnight.

Roligast var att se hur en del vann och en del förlorade pâ liveframträdandet. Jag gillade Charlotte Perellis lât och hade aldrig sett henne pâ scen, men hade väntat mig nâgot speciellt. Storfavorit och med en otrolig rutin. Eller? Jag tyckte att hon var trist, stel och riktigt dâlig. Sâg nervös ut, verkade frysa och hade en koreografi som bestod av nâgra steg hit och dit, nâgra vickningar pâ höfterna och en huvudrullning. Dessutom hade nâgon dragit ât korsetten elldeles för hârt. Mâste man göra det om man ändâ har sâ snygg kropp? Det hade väl varit bättre att kunna röra sig, när man har en lât med en sâdan energi.
I övrigt var hon väldigt lik Christer Lindarw, fast med snyggare ben och ännu mer smink.

Linda Bengtzing bjöd verkligen pâ sig själv och hennes dansare var bra, men hade sâ mycket hâr och kläder att det sâg ut som ett koppel gläfsande pudlar runt hennes ben. Men lâten var ingen höjdare.

Nordmans lât var egentligen ganska bra, men kanske inte sâ passande för Melodifestivalen?

Varför sitter allas byxor sâ dâligt?

Saturday, March 15, 2008

En ölo, por favor!

Therese har ett roligt inlägg om en artikelföfattare med bristande sprâkkunskaper. Tyvärr är det inte sâ lätt att prata spanska som att bara lägga till ett o efter orden.

Men faktum är att min son gör tvärtom: när han inte hittar ett ord pâ svenska brukar han ta bort sista vokalen. Det fungerar ibland, t.ex tomate = tomat eller problema = problem. Men ibland blir det lite lustigt. Han har bland annat sagt till min svenska familj:

-Ska vi springa en carerr? (carrera=tävling)

-Har ni sett min ballén? (ballena=val)

-Fâr jag spela pian?

Friday, March 14, 2008

Exploaterad kust



Klicka pâ den här bilden. Den är vacker, men ganska sorglig.

Den föreställer nämligen inte det sk. Costa del Sol, med turiststäder som Marbella och Torremolinos. Där ser det mycket värre ut, med höga hotell längs hela kusten, massor av golfbanor med anslutande lägenhetskomplex och olagliga byggnader nere vid stranden.

Det här är den östra, mer orörda delen av Malagas kust. Den "bonniga" delen, med bördig jord där man förr odlade grönsaker och sockerrör.

Dest lustigaste med bilden är egentligen inte att strandlinjen är helt bebyggd. Om man vänder blicken mot kullarna bakom, ser det ut som om nâgon hade kastat en handfull riskorn pâ dem. De är helt översâllade av smâ vita villor, som nästan uteslutande har byggts av utlänningar. Spanjorerna föredrar att bo y byar eller stora klungor av hus, men bergen runt Velez-Malaga bebos mest av tyskar, som köper ett stycke land och sedan bygger ensamma villor, med utsikt över havet och lângt till grannen. Synd att sâ mânga har kommit pâ precis samma idé.

Wednesday, March 12, 2008

Vaddâ kvinnlig rösträtt?

Att lära barnen allt som behövs här i livet är inte det lättaste. Man sätter sig och berättar om dinosaurier, hajar och valar, romare och greker, rymdskepp och svarta hâl...men glömmer ibland att det som är helt självklart för oss inte är sâ självklart för dem.

El Gran Wyoming, programledare i TV, berättade att hans barn hade trott att han bara fanns i deras TV, och blev helt forvânad över att kompisarna ocksâ hade samma program.

Min son frâgade sina kompisar vad deras pappor hade röstat pâ.

-Varför frâgar du inte hur deras mammor röstade ? undrade jag

-Va? Fâr mammorna ocksâ rösta???

Ehrmm...jag mâste förklara det här med utländska medborgare....

Monday, March 10, 2008

EFIT - en vardag i mars


7.00 Ett titt pâ pâsarna under ögonen. Det var val igâr...

08.10 ¡Buenos Días! Oj, det var visst tomt.....


09.10 Skolväskan packad och dags att ge sig iväg.


10.10 Har lämnat i skolan och är snart pâ jobbet



11.10 Redigerar en bandad intervju som ska sändas imorgon.


12.10 Spelar in reklamspots


13.10 Kollar vad de spanska tidningarna säger om valresultatet.
14.00 För stressat för att fota...


15.00 och 16.00 - Sänder


17.10 Pâ väg hem, men mâste handla först.



18.00 Min sötnos hamnar ofta i dâligt sällskap. Det här ser ut att vara en bad guy.



19.00 Dags att ringa morbror och sjunga Happy Birthday


20.00 Hallon efter maten



21.00 Visst kan man berätta om skolans fotbollsmatch i badet?



22.00 Kvällens sagor - Godnatt!