Monday, April 30, 2007

Mânadens inlägg - Att flytta

Dags för mânadens kedjeinlägg. Den här gângen ska det handla om att flytta, nâgot som jag har gjort ganska mânga gânger i mitt liv.

Det sägs att "att resa är att dö en smula", och sâ kan det ju vara. Skillnaden är att när man reser (eller flyttar), kan man köpa returbiljett. Men livet pâ den plats du lämnar fortsätter som vanligt, utan dig. Själv förlorar du hela din "normala" tillvaro, den dagliga kontakten med vänner, familj och arbetskamrater. Allt det du är van vid, din trygga vardag.

Men att flytta är ocksâ att leva mer intensivt. Det tvingar dig att vakna till och lära dig en massa nytt; nya koder, nya vägar, nya beteenden. Dina ögon öppnas pâ ett annat sätt för att ta in nya intryck och för att anpassa dig till en ny miljö. Jobbigt, men lärorikt. Och ibland nödvändigt. Det behöver inte handla om att byta land, kanske bara om att gâ vidare, byta bostad, miljö eller jobb. Att försöka förändra nâgot till det bättre är nog nâgot som ligger djupt hos oss människor.

För ganska länge sedan läste jag en artikel av författaren och vetenskapsmannen Eduard Punset, som fick mig att fundera lite. Den handlade om varför jordens levande varelser utvecklade hjärna, och vad de behövde den till. Han berättade om ett mikroskopiskt djur pâ havsbottnen, som var "den felande länken" i det här sammanhanget. Djuret satt fast pâ en sten under större delen av sitt trâkiga liv. Men när den blev fullvuxen var den tvungen att lämna sin sten för att leta reda pâ en partner. Den utvecklade dâ en liten hjärna för att kunna förflytta sig, utforska sin omvärld och välja en lämplig partner. När tvâ exemplar hade hittat varandra, letade de upp en sten och fastnade där under resten av sina liv. Hjärnan tillbakabildades dâ, för att till slut försvinna.

Hmm.... när jag tänker efter har jag nog nâgra likande exemplar i min omgivning. Deras liv ser likadant ut âr efter âr, och de har blivit för bekväma för att ens orka tänka pâ nâgon slags förändring. Inget fel med det, men det är inget för mig. Jag har mina rötter pâ mânga ställen och vill gärna upptäcka nya miljöer. När sonen flyttar hemifrân hade jag tänkt bosätta mig i Oviedo, en gammal stad med vackra miljöer i den gröna delen av Spanien. I och för sig har jag aldrig varit där och känner inte en kotte, men det ska nog gâ bra.

Min man tycker som vanligt att jag inte är riktigt klok. Han vill bo i solen. Folk som bor i de "regniga delarna" av Europa är extremt gnälliga, tycker han, och det kan jag faktiskt hâlla med om. När jag pratar med folk som bor och är uppväxta i världens vackraste stad, Paris, tycker jag att de bara klagar och surar. Deras högsta dröm är antingen att flytta till Medelhavskusten eller att köpa ett hus med minimal trädgârd i nâgon av stadens förorter. Kanske för att de aldrig har bott nâgon annanstans och inte riktigt kan uppskatta sin fantastiskt vackra stad?

Jag föredrar att tycka att pâ en rullande sten växer ingen mossa.

Övriga bloggares inlägg: Thersese, Barajagjohanna, Tolken, Nejma, Krokofanten, , Haydee, , Sofia, Carin, Tokyo-Linda

Sunday, April 29, 2007

Un estómago de lata

Naturen (eller Gud, om man sâ vill) är sällan rättvis när vâra medfödda egenskaper delas ut.
En del drar riktiga nitlotter. Nâgra fâr en knivskarp hjärna, andra blir kanske snabbast i världen. Vissa fâr porslinshy och râdjursögon.

Själv har jag fâtt en plâtmage. Det är väldigt praktiskt eftersom maten här är ganska mäktig, ofta fet och alltid kryddstark. Spanjorerna har ofta ocksâ magproblem och fâr medicin och förmaningar av läkarna. Det gâr helt enkelt inte att äta vissa saker sent pâ kvällen, sägs det. Min man t.ex. äter sällan nâgot efter klockan 18. Det är ju ganska trist för mig - jag är avundsjuk pâ alla par som sitter och myser med ostbrickor och smâ kaviarsnittar pâ kvällarna. Eller ett fat räkor och ett glas vin.

För egen del kan jag ju äta precis vad jag vill. Klockan är snart elva och jag har precis smällt i mig ett fat boquerones en vinagre (ansjovis i vitlök, persilja och olja med en massa vitt bröd som doppas i sâsen). Och nu ska jag gâ och lägga mig! Nâgon gâng har jag kommit hem vid tretiden pâ natten och ätit lagrad ost med banderillas (tandpetare med syltlök och smâ ättiksgurkor).

Min man tror inte att jag är klok. Men han är nog bara avundsjuk.

Saturday, April 28, 2007

Livets smâ kickar

Jag läste nyligen nâgonstans att hjärnan fungerar precis pâ samma sätt vid t.ex. spelberoende som vid heroinmissbruk. Hjärnan själv producerar sina endorfiner, dopamin och vad det nu kan heta och ger oss samma kickar som drogerna.

En bra nyhet! Snacka om att vi som är kaffeberoende och fâr en kick av en vanlig chokladkaka lever billigt. Och inte konstigt att Peter Doherty tycker att livet utan droger inte är nâgot för honom - hans hjärna ger honom inte längre en dopamindos av nâgot sâ alldagligt som en promenad pâ stranden en solig vârdag.

För oss som blir yra pâ ett halvt glas öl är ocksâ dopaminkickarna gratis. I eftermiddag gjorde jag nâgot sâ enkelt som att ge mig in till centrum för att lämna av sonen pâ ett födelsedagskalas. Jag tog en kopp kaffe med nâgra vänner och gick sen i affärer för att försöka hitta en snygg kjol till en middag pâ tisdag. Plötsligt var affärerna fulla av snygga kläder! Pâ nolltid hittade jag en kjol som satt perfekt. När jag gick ut och skulle gâ ner i parkeringshuset, fick jag den mjuka kvällssolens strâlar i ansiktet. Vid trappan stog tvâ killar i säckiga jeans och spelade elgitarr pâ full volym. Sângaren sjöng sanslöst bra och lâten var Wish you were here av Pink Floyd.

Jag gav dem alla mynt jag kunde rota fram ur väskan. Vem behöver heroin?

Torre de Control



Som de flesta hade gissat, var arbetsplatsen kontrolltornet vid flygplatsen. Snyggt, va?

Fast nej, de hade inte headset, bara telefonlurar och handsfree. Fast om de hade varit fängelsevakter hade de kanske haft pistol och batong? Fâr kolla upp det... och lära mig att göra svârare bildgâtor!

Friday, April 27, 2007

Bildgâta - Var jobbar de?

A room with a view....

Att resa till Spanien i augusti

Jove bad tidigare om tips om vad man kan göra i Madrid i augusti, och hur man tar sig ner till Malaga.

Jag mâste börja med att säga att just den mânaden är den värsta i Malaga, ur alla synvinklar. ALLA har semester, alla vill bada, alla kör bil pâ vägarna, alla vill gâ pâ Aquapark och pâ tivoli, alla vill äta pâ strandrestaurangerna och handla i affärerna. Till det kan man lägga turistinvasionen och en dagstemperatur pâ mellan 30 och 40º, även om närheten till havet gör att man kan överleva ändâ. För lokalbefolkningen är augusti en plâga. För turisterna är det säkert ocksâ jobbigt, men har en del fördelar: solgaranti, varmt vatten och gott om folk pâ barer och diskotek. Det gäller dock att ha bokat hotell eller lägenhet i förväg, innan det blir fullt. Priserna är ocksâ högre i augusti än under övriga sommarmânader. Bâde juli och september är billigare. En bra mânad är juni - mycket billigare och gott om plats, eftersom fâ spanjorer tar semester dâ, och barnen inte slutar skolan förrän runt den 25:e. Allt är öppet, men utan trängsel.

Att stanna i Madrid är därför inte alls en dum idé. Trots att mânga Madridbor flyr till kusterna blir det aldrig folktomt. Bara mindre trafik, vilket är jätteskönt. Madrid i augusti är en lite lugnare stad. Det blir plötsligt lättare att ta sig fram, utan trafikstockningar och föroreningar.
Jag har väldigt svârt att tänka mig att nâgon skulle kunna ha trâkigt i Madrid - staden som aldrig sover. Nöjesutbudet är enormt, och under de lânga sommarnätterna kan man njuta av alla "terrazas de verano" barer och diskotek med uteservering. Jag har ingen koll pâ Madrids nattliv, men pâ t.ex. la guia del ocio kan man kolla upp vad som händer i stan just dâ. Det finns pappersupplagor pâ de flesta hotell och kiosker.

Problemet med Madrid i augusti är det extrema värmen och den torra luften. Mitt tips är att gâ upp väldigt tidigt varje morgon och se alla sevärdheter utomhus innan tolv. Sedan kan man ta en tidig lunch och antingen sova siesta pâ hotellet med a/c eller fly in pâ nâgot museum eller shoppingcenter med a/c. Vid 20-tiden kan man gâ ut igen, äta middag och njuta av Madrid "by night".

Wednesday, April 25, 2007

Svenska värderingar?

Mona Sahlin är tydligen inte intesserad av att debattera vidare med Sverigedemokraterna.
Ignore it, and it will go away? Jag tror inte det...

När jag för nâgra dagar sedan efterlyste bra svenska bloggar, kikade jag pâ bloggtoppens politiklista och fick nästan skrämselhicka. Jag hâller med Mustafa Can i mycket av det han skriver i artikeln Den förledande svenska idyllen. Särskilt när han säger att "Sverigedemokraternas trognaste bundsförvant är ändå rädslan".

Det pratas mycket om rasism hit och dit, men jag tror att väldigt fâ svenskar verkligen är rasister. Visst finns det folk som tror pâ den ariska rasens överlägsenhet osv, men de är en förvinnande liten minoritet. Jag vill snarare kalla det xenofobi, främlingfientlighet. Det svenska samhället är sâ homogent att det är extremt misstänksamt mot allt som är annorlunda, och det har egentligen inte med raser att göra. En nollâtta kan bli lika hârt diskriminerad. En finsk elev kan bli mobbad och fâ stryk i den svenska skolan bara för att han pratar finlandssvenska, fast finländare är precis lika bleka och blonda som vi, super lika bra och är minst lika tystlâtna (fast de är ju lite bättre pâ att slâss med kniv...)
Av svenskar har jag ofta hört att "om man ska flytta, är det bäst att göra det medan barnen gâr i lâgstadiet. Annars blir det svârt för dem att bli accepterade"

Jag menar: vad är det dâ för slags idyll vi menar att vi ska värna om? Ett tomt skal av smâ röda stugor och blâgula flaggor?

Sedan vill jag gärna veta vad svenska värderingar betyder. Blandar vi inte ihop koncepten, precis som när det gäller sk. "kristna värderingar"? Generositet, empati, respekt osv. värderas högt i alla kulturer och religioner, âtminstone i teorin. Om och hur man sedan lever efter dessa värderingar är en helt annan sak... För mig som icke-religiös är ¨kristna värderingar" det som baseras pâ Kristus budskap, bl.a att vända andra kinden till, att inte bedriva handel i ett tempel och att inte dyrka mammon. Âtminstone här i Spanien är det lite si och sâ med de kristna värderingarna, även om de flesta säger sig vara troende katoliker.

Sâ vad är dâ svenska värderingar? Jämlikhet mellan könen? Kärlek till naturen? Fast som jag skrev i Vargen kommer, vill vi gärna ha en tillrättalagd natur, utan vargar och annat skräp. Sen undrar jag hur mânga av dessa värderingar egentligen är helt genomärliga.
Svenska män gâr t.ex. sällan till svenska prostituerade, men i Thailand eller i Estland kan man göra det.
Svenska företag högprioriterar miljövârd - i Sverige. Utomlands är det inte sâ viktigt.

Jag älskar den svenska naturen, men hâller inte med Sverigedemokraterna om att vi inte borde tänka "vilken vacker natur" utan istället "vilken vacker natur vi har i Sverige" Just det mâste vara nâgot av det mest korkade jag har läst pâ länge! Vi HAR? Jorden är vacker, och det har inget med landsgränser att göra. Naturen är säkert lika vacker i Norge, Finland eller Kanada. Inte heller borde man anstränga sig för att beundra de vackra bergen VI HAR i Spanien. De var precis lika vackra under det arabiska Al-Andalus och i det romerska Iberia. Eller nej, ännu vackrare! Pâ den tiden kunde en ekorre ta sig frân norr till söder utan att nudda marken, eftersom landet var täckt av träd. Det kristna âtererövringen förde med sig skövling och jordförstöring.

Förresten, var inte den skânska naturen vackrare medan danskarna hade hand om den? Innan svenskarna började täcka landskapet med ogenomträngliga granplanteringar? Bara en frâga...

Tuesday, April 24, 2007

Utmaning - resinspiration!

Eftersom det här trots allt är en reseblogg och semestern närmar sig, tänkte jag skriva lite om resor som omväxling, hehe... Jag utmanar alla er som skriver om resor att svara pâ nâgra enkla frâgor. OBS: Motiverade svar!

*Vilka fem nya länder skulle du vilja besöka härnäst?

Jag:
Mexico. Jag vill titta pâ mayaruiner och följa Hernán Cortés fotspâr till Mexico City.

Guatemala. Mer mayaruiner och sâ vill jag besöka mitt fadderbarn

Japan. Jag vill ocksâ fascineras av Tokyo, som mer än en stad, verkar vara ett levande väsen. Sen vill jag gärna besöka ett Onsen, ett traditionellt hotell vid varma källor uppe i bergen.

Marocko Det ligger ju sâ nära, men jag har ändâ aldrig varit där. Jag vill gärna lära känna Fez och Marakesh, men ocksâ helt "vanliga" miljöer.

Libanon Mest för att besöka de fantastiska ruinerna i Baalbeck och Tiro, feniciernas hemstad. En kusin till min pappa har bodde där före kriget och har berättat helt fantastiska (och tragiska) historier frân detta land.

*Fem länder du har besökt och vill âtervända till?

Italien. Det finns massor kvar att se, bland annat Sicilien, Capri, Sorrento och delar av Toscana som jag inte har hunnit besöka.

Norge Jag har varit där, men aldrig sett fjordarna

Polen En helt annan värld, trots att det ligger sâ nära. Som att resa rakt in i 40-talet. Men med vackra städer och sevärdheter. Och väldigt mjuka och trevliga människor.

Tyskland har jag bara "blâst igenom", men jag vill gärna lära känna Berlin och även den historiska staden Trier och Moseldalen.

Sverige: motivation överflödig!!


*Ett land du inte gärna vill âterse?

Är inte sâ sugen pâ den grekiska övärlden, typ Kos, Corfu etc. Samma olivträd och Medelhav (Ok -renare vatten!) men ganska pinsamt fullt av fulla svenska ungdomar och inte sâ mycket att se.

*En plats du blev positivt överraskad av?

Saltgruvan i Wieliczka, utanför Krakow. En fascinerande, kuslig och oerhört vacker plats. Bland annat finns en hel katedral skulpterad i salt, flera hundra meter under jorden.

*En plats som inte motsvarade dina förväntningar.

Kanske Knossos pâ Kreta. Historen är sâ spännande och platsen sâ...trist. Och âteruppbyggd, lite plastig. Svârt att lâta fantasin flyga.

*Vad är viktigt för dig när du väljer hotell (eller annan typ av övernattning)?

Skön säng, rent badrum och en ordentlig hotellfrukost. Man vet aldrig var, när och än mindre vad man kommer att äta härnäst.

*Rekommendera tre hotell! (eller annan typ av boende)

Ett femstjärnigt: Hotel Melia Cohiba i La Habana. Ett helt underbart hotell med ett fantastiskt poolomrâde, god mat och trevlig personal.

Fyrstjärningt: Melia Don Jaime i Valencia, Spanien. Sköna rum, enorm frukostbuffé och perfekt läge precis bredvid Museu des Ciencies.

Trestjärnigt: Sofitel utanför Krakow. Vackert läge och den absolut bästa hotellfrukost jag har ätit (börjar jag verka fixerad?)

*Vilket är det bästa stället du sovit pâ?

I tält pâ tusen meters höjd vid Sierra Nevadas fot. Vilket hotellrum har en sâdan stjärnhimmel?

*Vilket är det värsta stället du sovit pâ? (i nyktert tillstând)

Det blir nog dött lopp mellan taket pâ Greklandfärjan och en timmerstuga vid den franskitalienska gränsen. Vi hade fâtt kliva av det fina Talgo-tâget, där vâra interailkort inte gällde.

Jag skickar vidare utmaningen till Tokyo-Linda, Therese, Pumans Dotter och Älskade Beijing.

Monday, April 23, 2007

Beställa tid pâ vârdcentralen

Jag har skrivit tidigare om hur smidigt jag tycker den spanska sjukvârden fungerar. Visserligen har jag haft tur och använder den sällan, men det har aldrig varit nâgot trassel.

I gâr hade sonen en underlig magvärk, gick dubbelvikt och kunde inte springa (han är annars en galen bergsget som hâller igâng i timmar) Inga andra symptom. I morse var det likadant när han vaknade kl.8, sâ jag tyckte det var bäst att han stannade hemma och att doktorn fick slänga ett öga pâ honom.

Jag ringde 08.20, fick tid hos barnläkaren pâ vârdcentralen 11.44. Ingen frâgade varför jag ville ha tid, hur länge han hade varit dâlig osv. Ingen bad mig avvakta.

Väl pâ vârdcentralen känner läkaren pâ magen, konstaterar gaser, ställer frâgor och skickar in oss pâ toa för urinprov. Medan vi fixar det undersöker hon nästa pacient. När vi har lyckats fâ fram ett urinprov blir det analys. Till slut fâr vi medicin för tre dagar och vet i alla fall att det varken var infektion i urinblâsan eller blindtarmsinflammation. Allt gick pâ en kvart.

Smidigt, tycker jag!

Sunday, April 22, 2007

Gorrillas

Nej, det här inlägget kommer inte att handla om apor.... däremot om gorrillas (uttalas gorriyas) eller "spontana parkeringsvakter".

I inlägget här nedan glömde jag ju skriva att det faktiskt i städerna finns sk. aparcacoches espontáneos pâ mânga parkeringsplatser. De "hjälper" dig att parkera bilen, och "vaktar" den medan du är borta. Mot en slant, naturligtvis. Malaga har en hel här av aparcacoches, som till 100% är missbrukare och ofta tjänar mer än vad en kypare gör. Man behöver inte ge pengar till en gorrilla. Jag har aldrig gjort det, men ursäktar mig vänligt och säger att jag inte har pengar.

Sedan finns det ju parkeringar med officiella parkeringsvakter. De har alltid väst, ID-bricka och lämnar kvitto.

Saturday, April 21, 2007

Jag kan fickparkera ALLDELES själv

Var hittar jag en bakrutedekal med den texten? (Pâ spanska, alltsâ) Alternativt ¡Soy mujer, no gillipollas! (Jag är kvinna, inte idiot!)

Pâ inlägget om spanska kvinnor fick jag följande kommentar av Karlavagnen, och jag kan inte annat än att hâlla med:
""Som nyinflyttad svenska till Madrid är jag hjärtligt less på alla spanska (okända) män som kommer farande och ska HJÄLPA mig parkera (dvs de står ivägen och viftar och gestikulerar) eller bara backa bilen. JAG KAAAAN köra bil och behöver jag hjälp, ber jag om det. ""

Jag är faktiskt riktigt duktig pâ att fickparkera vâra âbäken... man har liksom inget annat val om man bor i Malaga eller nâgon av byarna här nere. Men alltid när jag hittar en liten ficka pâ en vältrafikerad gata, hinner jag knappt sätta pâ blinkersen förrän det kommer nâgon spanjor springande med andan i halsen för att "hjälpa" mig. Ibland vet man inte om man ska skratta eller grâta - deras teknik är otroligt finslipad och deras register av tecken och gester är lika stort som en signalerare pâ ett hangarfartyg.

Faktum är att spanska kvinnor inte är sâ bra pâ att parkera. De gör det ju sâ sällan. Helst kör de sâ lite som möjligt, och bara när mannen inte finns tillgänglig. Som jag har sagt tidigare är tjejerna här lângt ifrân mesiga, men de ger sig helst inte in pâ okända vatten. Bilkörning är nâgot de fortfarande inte är riktigt säkra pâ att de behärskar. Och inte kan man frâga mamma heller, eftersom hon inte har nâgot körkort.

När en kompis frân Malmö var här nere förra âret, stod hon med man och barn pâ parkeringsplatsen till ett stort köpcenter, när en spansk kvinna plötsligt kom fram till mannen och frâgade om han ville parkera hennes bil. Min kompis trodde knappt sina ögon: hon skulle hellre svettats i en kvart med en smal perkeringsficka än att be en MAN om hjälp. Spanjorskan i sin tur tyckte nog att mannen var lite oartig som inte hade kommit fram och erbjudit hjälp tidigare...

Friday, April 20, 2007

Trista leggings och roliga polishus

Älskade Beijing har rensat i länklistan (tack för att jag inte blev utslängd!) och ber dessutom om tips pâ bra bloggar.

Jag skulle själv gärna vilja ha tips pâ bra, svenska bloggar, eftersom nästan alla pâ min länklista är resebloggar eller skrivs av utlandssvenskar. När jag surfar runt lite bland populära svenska bloggar fâr jag en riktig överdos av bilder pâ tjejer i leggings och tunika (ofta med en trist studentrumstapet som bakgrund) och hälften av alla inlägg börjar med att nâgon är bakfull eller retar sig pâ nâgon annan.

Var finns alla âsikter om det svenska samhället som inte nödvändigtvis är blâa eller röda? När jag läste i tidningarna om en rektor som tyckte att elever som blev antastade fick skylla sig själva om de klädde sig utmanande, försökte jag hitta nâgra intressanta reaktioner, men nada. Likadant nu, med upploppen i Rosengârd.

Jag vill inte se fler byxor med "den nya höga midjan". Det är mycket roligare att se och läsa om japanskt mode, eller titta pâ discobussar i Panamá. I bloggen frân Costa Rica kan man dessutom titta pâ annorlunda pâskprocessioner, i helt andra färger. Det babyblâa polishuset är nog det jag gillar mest av allt. Jag skulle hellre haft ett sânt här i Malaga istället för vârt fula och dyra polishus i grâ cement med senapsgula fönster.

Dessutom är det bevisat att fângarna blir snällare när man mâlar gallren i pastellfärger!

Thursday, April 19, 2007

EFIT - En torsdag i april

7.00 In i duschen!

8.00 Hmmm, vad blir det för väder?

9.15 Pâ väg till grannbyn med en kompis för att köpa present. Fiskarna avslutar sitt arbetspass - med klena fângster som vanligt.

10.00 Churros! Med café con leche för att variera lite.

11.00 Pâ hemvägen ville min kompis besöka La Virgen del Carmen, sjömännens beskyddare. Ett passande läge precis vid havet.

12.00 Hemma igen. Dags för snabb golvtvätt.

13.00 Har hämtat sonen i skolan och är pâ väg hem.

14.00 Arroz a la cubana - en av sonens favoriter.

15.00 Vi gör böcker till varandra. Temat är oftast flygplanskrascher, bilar som krockar och bâtar som sjunker.
16.00 Sonen är tillbaka i skolan och jag fortsätter med golven.

17.00 Bäddar med rena lakan i sängarna.

18.00 Bästa vänner har alltid hemlisar...

19.oo Sätter pâ en grönsakssoppa...

20.00 ... och gör flan, som ska bli vâr efterrätt i morgon.

21.00 Tandborstning och sedan bad.

22.00 En del godnattsagor har hängt med sedan 70.talet...
22.30 Dags att lägga upp bilderna och säga godnatt!

Wednesday, April 18, 2007

Planerar Sverigesemestern

Det är kanske sâ här ârs de flesta svenskar sitter med resekataloger eller surfar pâ internet för att boka resa till Kreta eller Thailand.

Just nu sitter jag vid Medelhavet och planerar min sommarresa till Sverige - alltid lika roligt! Naturligtvis kommer det att vara sol hela tiden och vattnet kommer att vara varmt att bada i varje dag... Här är lite av vad jag har planerat hittills:

*En bâtresa till Gotland, bara mannen och jag. Vi älskar havet och gamla städer och vi har aldrig varit pâ Gotland. Inga andra planer än att bo pâ Medeltidshotellet, traska runt i Visby och kanske hyra en cykel och cykla runt. Tips, nâgon?

*Njuta av Smâlands djupa skogar och det fina vädret. Bada i smâ sjöar, plocka blâbär, baka kanelbullar. Ta en kopp svenskt kaffe pâ altanen och lyssna pâ gök och hackspett. Mâla husfasad (känns exotiskt!) Besöka glasbruk och träffa vänner. Gâ pâ Astrid Lindgrens Värld.

*Njuta av Skâne, särskilt Österlen. Ligga pâ mjuk vit sand pâ Sandhammaren, Ystads sandskog eller Vitemölla. Doppa târna i det iskalla vattnet. Gâ upp pâ Stenshuvud och titta ut över havet (inte bada!). Äta en âlburgare nedanför Ale Stenar och köpa nâgra rökta makrillar med hem.

*Gâ pâ promenad i Lund och Malmö. Shoppa lite, men framför allt kolla in folkvimlet. Ta en pizza pâ ett hörn vid Lilla Torg i Malmö.

*Köra över till Danmark och gâ pâ Legoland (under lâgsäsong), där sonen aldrig har varit. Vill gärna besöka Skagen igen, (det mâste vara en av världens vackraste stränder) men det blir lite lângt.

*Besöka Västkusten, gâ pâ Liseberg och gärna âka ut till skärgârden. Göra nâgot annat kul ocksâ, men vet inte vad. Har fâtt tips om Navet, vetenskapscenter för barn i Borâs. Vi ska bo i tält, och det blir sâklart fint väder dâ ocksâ.

*Köpa kanot! Och använda den.

Planerar vidare...

Tuesday, April 17, 2007

Betyg?

Jag hänger inte alls med i den svenska betygsdebatten. När jag läser artiklar som den här, undrar jag vad det är för fel med betyg i en femteklass? Varför känns det "jäkligt femtiotal"? (och varför svär politiker i offentliga uttalanden?)
Varför är det fel att "barn bara svarar när de fâr frâgan?" Är det bättre att alla pratar när de vill, även i mobilen under lektionstid?

Jag gick ju inte i skolan pâ femtiotalet, men i större delen av världen har ju barn betyg. Jag tror nog att Sverige är bäst i välden pâ att inte ha betyg, om man nu inte har det förrän i âttan. Här i Spanien har man omdömen redan frân tre âr, men det dâ handlar det mest om att nâ upp till en miniminivâ. Det anses självklart att det är föräldrarna som ska fylla pâ och hjälpa barnen om de inte hänger med. Meningen är inte att sätta en etikett pâ "dâliga" barn.
Nu pâ sexârsnivân fâr de fyra betygsnivâer: "behöver förbättras", "godkänt", "bra" och "utmärkt". Absolut inget fel med det, tycker jag. Det är nâgot för föräldrarna att tänka pâ och att lägga upp arbetet efter, och ocksâ ett sätt att se resultaten pâ det man jobbar för. Det finns ju dessutom mânga olika ämnen och alla är intresserade av olika saker.

Men jag har ingen aning om vad föräldrar, barn och lärare i Sverige egentligen tycker, bara vad tidningarna skriver.

Förresten; är det fler en jag som tycker att det är ett bottennapp att sätta en bild pâ ett av offren (mörkhyad) precis bredvid rubriken "Mördaren: en svartsjuk 24-âring", pâ Aftonbladets första sida? Visst, man har väl ingen bild pâ gärningsmannen, men i alla fall...

Monday, April 16, 2007

Kvinnor dricker inte öl.... men män fâr gärna ha rosa tröja

Hur kul är inte detta:
Jag gillar att ta en kall öl till maten, ännu hellre till nâgra tapas eller en skâl oliver. Mannen gillar inte öl, och brukar beställa vatten. Kanske vin om det är en fin middag, eller coca cola om vi bara ska dricka nâgot.

I 100% av fallen fâr mannen ölen och jag coca colan! Ingen frâgar ens, det är liksom bergsäkert att det är mannen som är alkoholdrickaren i familjen, hehe...
Öl är inte särskilt feminint, möjligen ett glas persikolikör eller sött, vitt vin.

Igâr slog maken pâ stort och beställde en röd martini som aperitif innan maten. Naturligtvis fick JAG den, medan han fick min kalla öl. Dessutom pâ ett av vâra stamställen, där de vet precis vad vi äter, hur vi vill ha vâra grillade revben och att sonen vill ha kokta ägg i salladen. Men att det är La Señora som dricker öl är för svârt att smälta. Vi kanske borde gâ pâ nâgot tyskt ölhak istället, där man är vana vid att damerna bälgar i sig en pint pâ nolltid, och sedan beställer en till...

Däremot är det ingen som reagerar över att min man har rosa tröja. Männen klär sig gärna i pastellfärger, eller starka färger som turkost eller cerise lika gärna som svart, vitt och marinblâtt. Att ha guldhalsband med Jungfru María eller Jesus är ocksâ vanligt. Naturligvis kan andalusiska män använda en solfjäder och de flesta kan dansa sevillanas. Unga killar dansar alltid pâ diskoteken, gärna med varandra, i grupp eller själva. Svenska killar är däremot coooola, hänger vid bardisken och fäller kommentarer och dansar mest i raggningssyfte. Ganska kul att fundera över vad som anses vara feminint och maskulint i olka kulturer!

Jag mâste ocksâ passa pâ att rekommendera restaurangen La Morena i Fuengirola. Den ligger ganska trist i Las Lagunas, bland möbelaffärer och biltvättar, men är en riktig grön oas, perfekt för familjer. De grillade revbenspjällen är ljuvliga, och det finns en lekplats för barnen pâ uteserveringen.
Sâ att mammorna kan ta en kall öl i lugn och ro....



Saturday, April 14, 2007

Skumma typer

I inlägget ryska maffiagravstenar pâ Thereses blogg kan man se obetalbara bilder frân den ryska maffians vräkiga kyrkogârd.

Här pâ solkusten har vi ju det tvivelaktiga nöjet att kunna frottera oss med livs levande maffiabossar. Bara att välja om man gillar ryssar eller italienare bäst.
Inte för att de gör sâ stort väsen av sig. Lite uppgörelser nâgra gânger om âret i all stillhet.

När Jesus Gil och hans parti GIL fick makten i Marbella, sopades alla ficktjuvar, väskryckare, prostituerade och annat löst folk bort frân gatorna. Istället fick man sköta sina skumma affärer i lyxvillor och fina bordeller i utkanten av staden. Den ryska maffian lever och frodas i en sâdan miljö. Det berättas att de alltid köper sina lyxbilar kontant, med decimetertjocka sedelbuntar som hâlls ihop med gem. Jag är mest fascinerad av hur de faktiskt ser ut som karikatyrer av maffiabossar: blonda och vesselliknande, med illasittande kostymer och stora guldringar. De pratar precis som KGB-agenterna i gamla bondfilmer och har samma kalla fiskögon som Christopher Walken.

Medlemmarna i den italienska maffian har däremot varit här länge. De fâr ganska lite uppmärksamhet, trots att de ser ut som klippta ur Gudfadern - bara ännu mer överdrivet. För femton âr sedan hade jag nâgra av dem som stamkunder pâ växelkontoret där jag jobbade. Jag blev faktiskt utbjuden av bossens högra hand, en ständigt tuggummituggande typ med armanikostym, tjock guldkedja om halsen och tonvis med gelé i hâret. Jag avböjde vänligt, men senare kom han och ville ha vidare föklaringar om varför jag hade tackat nej. Var det kanske sâ att han inte var min typ? Jag svarade sâklart "Just precis!" med ett änglalikt leende. Ibland orkar man inte vara diplomatisk..

Nâgra âr senare läste jag i tidningen att bossen hade blivit fast och fâtt väldigt mânga âr i fängelse.

Maffian lever tydligen efter mottot antes muerto que sencillo. De vill helt enkelt synas.

Terroristerna däremot ser ut precis som vi, pratar likadant och smälter in i mängden. De bor i lägenheten bredvid utan att vi märker nâgot. För nâgra âr sedan följde jag en hel rättegâng där GAL-medlemmarna stod âtalade för misshandel och mord av nâgra ETA-medlemmar. Terroristerna verkade helt vanliga och pratade normalt, medan medlemmarna i La Guardia Civil var totalt surrealistiska. Fascinerande.

Friday, April 13, 2007

Plikten framför allt!

Jag är inte ett dugg intresserad av skönhetstävlingar, men mâste ju berätta om mitt kära Malagas framgângar i världen. Det är kanske inte sâ mânga; Theresa Zabell är världsbäst i segling, men ingen vet vem hon är. Antonio Banderas är nog den enda riktiga kändis vi kan skryta med.

Därför känner jag mig tvungen att informera om att Mister World 2007 är frân Malaga. Juan García, 25 âr, jobbar som summiller (vinprovare) och har ljusblâ ögon trots att det inte syns pâ kortet.

Vem hade inte bytt ut sin tid i tvättstugan mot ett sânt tvättbräde!

Thursday, April 12, 2007

Överviktiga spanjorer

Är lite nedstämd idag.

I helgen läste jag om en kvinna som hade dött av komplikationer efter en magsäcksförminskning (svenska?). Hon blev tvungen att genomgâ en andra operation och dog pâ operationsbordet. Just magsäcksförminskning är en ganska svâr operation, som ofta ger komplikationer och ibland har dödlig utgâng.

Igâr fick jag reda pâ vem det var. Hennes dotter gick i sonens parallellklass förra âret, och jag hade pratat ganska ofta med henne vid hämtning och lämning. En väldigt trevlig tjej, men extremt överviktig. Hon hade fyra barn, den minsta alltsâ bara sex âr. Sâ sorgligt.

Övervikt är just nu inte ett sâ stort problem bland vuxna spanjorer. Mânga är lite runda, och männen har ofta kulmage (här kallas det "la curva de la felicidad"). Det sägs ofta att kvinnorna gâr upp tio kilo när de gifter sig, och det ligger nog nâgot i det... men â andra sidan har kvinnorna ofta kilona pâ hälsosamma ställen, alltsâ pâ höfterna istället för pâ magen, och deras livsstil är ganska sund; medelhavsdiet, ingen stress och mâttligt med vin. Äldre kvinnor röker inte, och spanjorskorna är bland dem som lever längst i världen.

När det gäller barnen är situationen värre. Spanska barns matvanor blir sämre och sämre. Unga spanska föräldrar har inte längre samma lust och tid att laga traditionell mat, och de har inte heller sâ mycket kunskap om sund kost som i Sverige. Barnen vänjer sig vid att äta snacks och chips i otroliga mängder, därför att det är sâ lätt att ge och ta med överallt, och alltid uppskattat. Jag undrar hur det blir när de här barnen växer upp. Smâbarn är ju alltid aktiva här, och klimatet gör att de leker ute âret runt. Men när de blir tonâringar och fortsätter att äta lika mycket, utan att sporta eller träna?

Mânga föräldrars, och säskilt mor- och farföräldrars inställning är att barn ska äta mycket, och att det är hemskt synd om dem om de inte fâr socker i allting. Här kan man läsa om ett par spanska morföräldrar, vars barnbarn blev tvângomhändertaget pga sin extrema övervikt och matvanorna i hemmet. Han var tio âr och hade vägt 100 kilo. Det har debatterats mycket om det är rätt eller fel. Motivet var att de "nekade barnet dess rätt till hälsa" och det kan man ju hâlla med om.

Ibland är det hemskt svârt att fâ föräldrarna att förstâ. I sonens förra klass gick en tjej som vägde dubbelt sâ mycket som honom, trots att hon var yngre. Mamman tycker helt enkelt att mat är det absolut bästa hon kan ge sitt barn, och att det är sâ otroligt synd om henne när hon tvingas ransonera den. Flickan äter helst av allt plastinpackade chokladbullar. Egentligen borde läkarna informera i skolan om farorna, för som det är nu har föräldrarna inte mycket kunskaper. Förr fanns det ju helt enkelt inte sâ mycket ohälsosam mat att fâ tag i.

Wednesday, April 11, 2007

Churros con chocolate

Churros är ganska lätta att göra om man har en bra sprits. Degen görs av vetemjöl, vatten och lite salt, och steks sedan i olja. Samtidigt smälter man choklad fondant eller chocolate a la taza, som man sedan doppar dem i.
Det värsta är att diska alla prylar efterât, sâ en bättre idé är kanske att besöka en "chocolatería" eller ett vanligt café där man serverar denna läckerhet.


Tuesday, April 10, 2007

Numancia - Spaniens Masada

För nâgra âr sedan gjorde vi en vinterresa till Soria, en mycket liten stad i de kallaste delarna av La Meseta – den spanska högplatân. Meningen var att besöka resterna av Numancia, en celtiberisk stad som blev legendarisk för sitt heroiska motstând mot romarnas erövring. Vi passade även pâ att besöka det fina arkeologiska muséet i Soria och den vackra byn El Burgo de Osma.

Att resa i dessa trakter ger verkligen en annorlunda bild av Spanien, lângt frân de vanliga turiststrâken. Landskapet verkar vara “glömt av Gud” som man säger här; kargt, ödsligt och vindpinat. Byarna lâg hopsjunkna en bit frân landsvägen, och deras oansenliga fasader och lâga tak hade samma rödbruna färg som jorden. Om det inte hade varit för skyltarna, hade vi inte ens lagt märke till byarna vi körde förbi.

Vi kom till Burgo de Osma en iskall decemberkväll, med snöflingorna virvlande i luften. Att promenera pâ byns gator var som att resa till Medeltiden, fast med en liten skillnad – det var totalt folktomt. Trots allt lyckades vi hitta en restaurang full med folk och med god mat. Det gav oss krafter att besöka den vackra katedralen och torget Plaza Mayor, med sina typiska medeltida balkonger. En lustig känsla att hitta sâ vackra byggnader “mitt i ingenstans”. Pâ Plaza Mayor kan man bo pâ ett “medeltidshotell” – II Virrey, men det var julstängt, sâ vi tog in pâ det andra hotellet i byn, Río Usero, som var modernt och prisvärt.

Dagen efter tog vi oss en titt pâ Numancia. Det finns knappt nâgot kvar av staden, men det är en speciell känsla att stâ och titta ut över den vidsträckta slätten och känna den iskalla viden i ansiktet. Här höll Escipions här av romare pâ att frysa ihjäl medan de omringade staden âr 134 f.Kr.

General Escipión hade fâtt order om att utplâna de bângstyriga numantinerna, som stoiskt hade försvarat sig under tio lânga âr, vad som kallas “de numantiska krigen”. Enligt en beprövad romersk strategi omringade man staden och isolerade den totalt, vilket gjorde att invânarna blev helt utan livsmedel. Runt staden byggdes en 3 meter hög och 9 kilometer lâng mur, med utkikstorn och vallgrav, som bevakades av en här pâ mellan 50.000 och 60.000 man. I staden bodde 4000 numantiner, som lângsamt började svälta ihjäl. Ett ovärdigt öde för ett krigarfolk.

Numancia höll ut i 15 mânader. Man ât bland annat kokt läder och rester av döda kroppar. Vad som sedan hände finns det tvâ olika versioner av: enligt tvâ skribenter tände de överlevande numantinerna eld pâ staden och föredrog att dö i lâgorna framför att ge upp. Enligt en annan skribent gav staden upp och blev bränd av romarna. Arkeologerna varken bekräftar eller förkastar nâgon av teorierna. Sant är dock att staden brann ner, för att senare byggas upp och âterbefolkas av romare.

Nu finns bara nâgra stenar kvar, men man kan titta pâ numantinernas ägodelar (krukor, bronsfigurer, vapen, mynt, smycken, osv) pâ det arkeologiska muséet i Soria.

Legenden om de modiga numantinerna lever kvar. Sorias fotbollslag heter t.ex. Numancia.
Katedralen i El Burgo de Osma

Monday, April 09, 2007

Utmaning - närbild



Malin 2 har utmanat mig: Ta en närbild pâ dig själv.

Sâ här kommer en riktig Close up. Jag skickar utmaningen vidare till tvâ andra "blyga violer" i bloggvärlden: Pumans Dotter och Therese.

Sunday, April 08, 2007

Skillnader mellan spanska och svenska kvinnor

Jove beställde ett inlägg om skillnaden mellan svenska och spanska kvinnor, sâ här kommer det. Som vanligt är det bara mina egna âsikter och handlar mest om hur det är här i Andalusien, inte längre norrut eller i storstäderna.

Det största skillnaden tycker jag är att svenska kvinnor är mycket mer självständiga, pâ gott och ont. De bor själva, planerar själv sitt liv, studier, arbete osv. De vill resa och upptäcka andra länder, även om det innebär att inte bo bekvämt och att hamna i oväntade situationer. De vill klara sig själva och framför allt vara “herre” över sina egna liv. Spanska kvinnor vill numera arbeta, och det är precis lika viktigt för dem som för oss att hitta ett jobb de trivs med. Studierna är viktiga och det finns nu fler kvinnor än män pâ de spanska universiteten. Det finns ocksâ kvinnor inom alla typiska manliga yrken, frân läkare till busschaufförer.

Men spanska kvinnor är extremt passiva om man jämför med svenska. Deras värld är helt enkelt mer reducerad, och deras intresseomrâden nâr ofta inte längre än familjen, byn och de närmaste vännerna. De är inte alls sâ nyfikna och rastlösa som svenska kvinnor. Ett exempel är körkortet: vi svenskar vill ha körkort sâ fort som möjligt, även om vi kanske inte har râd att köpa bil. Det är friheten vi är ute efter. Vâra spanska medsystrar tar däremot oftast inte körkort förrän de absolut behöver det för att köra till jobbet eller hämta barnen i skolan.

För mig är svenska kvinnor mer lika spanska män än spanska kvinnor, bâde när det gäller att vara självständiga och att ha hobbies. En grupp män pratar om allt möjligt, medan en grupp kvinnor mest diskuterar barn, frisörsalonger och matlagning. Pâ senare tid har det blivit populärt (och lite billigare) att resa utomlands, men spanjorskorna vill inte ge sig iväg pâ äventyr. Ett bekvämt hotell med bra underhâllning är vad de helst vill resa till – och absolut med mânga vänner eller med hela familjen. Att t.ex. jobba som au pair ett âr i England är nâgot av det värsta en spanjorska kan tänka sig.

Spanska kvinnor har ocksâ fâ fritidsintressen. I norr och i Madrid läser man mer böcker och tidningar, här är det väldigt sällan nâgon läser en bok. Väldigt fâ utövar nâgon sport eller tränar regelbundet. Däremot är man ute ofta med vänner; parmiddagar och familjesammankomster än vanligt, de gâr gärna pâ restaurang och cafeterior eller tar en kopp kaffe med vänner. Teater och olika danslokaler är ocksâ populärt. Kvinnornas sociala liv är mindre beroende av jobbet än i Sverige. Man ser ofta t.ex. en stor grupp äldre kvinnor dricka sitt förmiddagskaffe tillsammans varje dag. Äldre kvinnor är sällan ensamma, de är mer utâtriktade och har ett stort socialt skyddsnät, bestâende av familj, vänner och grannar.

När det gäller hemmet är skillnaden fortfarande mycket stor, och här kommer det att ta lâng tid innan det blir nâgot sânär jämställt. Den förvärvsarbetande spanska kvinnan varken kan eller vill be sin man att göra hälften hemma. Hon är helt enkelt uppfostrad till att hemmet är hennes ansvar och hon skulle sällan sänka kraven pâ ett ha ett skinande blankt hem. Anledningen är att hon har en hel “armé” av kvinnor frân tvâ familjer bakom sig, som är de första att kritisera henne om hon inte sköter allt. Det är vad jag skulle kalla “machismo feminino”. Kvinnors kritik är ofta hârdade än männens om nâgon skulle vâga hoppa över sina traditionella sysslor. Däremot fâr man gärna ha städerska och barnflicka, och bâde mamma och svärmor hjälper till med barnpassning.

Stil, status och Family Living

Therese frâgar sig varför det är sâ eftertraktat att vara osvensk. Jag kom att tänka pâ samma sak när jag läste om en undersökning av United Minds i julas. Där kunde man läsa vad som är stauts hos svenskarna. Populärast var att vara allmänbildad (kul, det är ju jag....tror jag) följt av att vara en engagerad förälder (kul – det är ju jag!). Pâ tredje plats kom “att ha en egen hoptjänad förmögenhet” (äsch!)

Men när jag kom till nummer tio brast jag i skratt. Där stod nämligen “att ha en egen, personlig stil” Vafalls? VEM har, eller vâgar ha, en personlig stil i Sverige? Jag har skrivit tidigare om svenskar och trender, och hur man som utlandsboende slâs av att alla ser precis likadana ut. Barnen heler plötsligt gubb- och tantnamn, fast gärna lite “tilltuffade” om man vill vâga lite mer, men alla har en landskapströja frân PoP och sitter i Emmaljungavagnar.

Samma sak gäller heminredning. Jag har precis läst ett nummer av den nya tidningen Family Living (tack Emma!), som är mest handlar om livsstilar hos unga familjer, och har massor av “hemma hos”-reportage. Som vanligt när det gäller hemredningsreportage ser de flesta hemmen ungefär likadana ut. Just nu är det femtiotalsstil som gäller (fast hemmen var inte sâ fina pâ femtiotalet, man var mer intreserad av att spara till bil och TV dâ). Alla har tyger frân Svenskt Tenn eller liknande, storblommigt, panelgardiner, tygtavlor med mönstret FRÖKAPSLAR, soffor med “pinniga” ben, Bruno Mattsonfâtöljer eller liknade. Fräscht och enkelt (men gud nâde den som hade vâgat ha ett sâdant hem pâ 80-talet). Men det roliga är att läsa hur folk själv kommenterar sina hem. Ingen skulle säga sanningen: “Vi har köpt allt pâ IKEA, men har hängt upp en kimono pâ väggen och satt nâgra marockanska lampor pâ balkongen...” Nej, man betonar alltid att man vill att “hemmet ska spegla min personlighet”, “det ska synas vem som bor här” och “vi köper det vi tycker om, inte det som är modernt”

Det är viktigt att visa att man kan vara personlig, trots att man inte riktigt vâgar i verkligheten. Nâgra exempel ur Family Living:

* Christine och Gustav har renoverat ett hus i Västervik. De ger bl.a râdet “Köp det du gillar, inte vad andra gillar” Vad har de köpt? Kohudar pâ golvet, Klippansoffor, muggar med femtiotalsmönster, precis som alla andra. Storblommig fondvägg i barnrummet. I köket har de gardiner och vaxduk med FRÖKAPSLAR. Pâ golvet leker VILDE, 1 âr.

* Susanne bor pâ Gotland med familj. Säger: “Jag vill att det ska finnas liv i vârt hem. Det ska inte se ut som det är taget ur ett inredningsreportage” Visst, hemmet är ganska plottrigt, men naturligtvis förvaras allt i rottingkorgar och det ligger fârskinn pâ stolarna. Barnen heter VILMER, ALVE och VIDAR.

* Gry har ett ganska häftigt hem, sâklart med fondvägg med palmbladsmönster. Ullmatta frân IKEA, plaststolar i femtiotalsstil, vintageklänning frân H&M, skor med kilklack. Pâ golvet leker VINCENT.
Kommentar: “Jag vill inte bo i en uppvisningsvilla”.

*Originellaste reportaget är frân en familj som bor pâ 39 kvm. Kul och intressant. De reser mycket och har saker frân hela världen. Men det mesta ligger i rottingkorgar och man har ändâ vita MYRAN-stolar i köket.

Absolut inget fel med detta. Men ändâ ganska lustigt hur svenskarna pâ nâgot vis vill vara precis som alla andra - de vill bara inte lâtsas om det.

Saturday, April 07, 2007

Även byarna har processioner...

Alla byar i Andalusien har processioner under pâskveckan. Inte sâ stora och majestätiska som i städerna, men lite intimare och folkligare. Alla känner varandra och barnen springer glatt omkring fritt pâ gatorna, lyckliga över att alla bilar är försvunna.

En av sonens kompisar. Han var ganska trött pâ att ringa i klockan efter en dryg timme pâ byns gator.


Spännande, spännnade......

En liten paus behövs, trots att tronerna inte är sâ tunga som i centrum och processionen bara varar ett par timmar.

Detalj. Jungfru Marías släp är en av tronens viktigaste utsmyckningar. Ofta är den broderad med guldtrâdar eller helt täckt av blommor i olika mönster.

Friday, April 06, 2007

Andalusernas musiksmak

Pumans dotter undrade över fenomenet Julio Iglesias i Spanien. Och jovisst, han är och var populär, men jag undrar om inte "fenomenet" var större bland t.ex. skandinaviska kvinnor födda pâ 50-60 talet... Kanske var det den eviga solbrännan och det bländande vita leendet som de föll för?

Smörsângare var nog ett typiskt 70-tals fenomen, men Julio och andra spanska smörsângare som Camilo Sesto gör fortfarande skivor. Julio är mest respekterad här för att vara Spaniens mest internationella sângare, och de är stolta över hans framgângar. Men han har nog aldrig varit "störst", âtminstone inte i Andalusien. Här är flamenco och annan spansk musik stor, bâde hos yngre och äldre. La canción española, coplas, bulerías osv är det de äldre helst lyssnar pâ, men även femtonâringar sjunger till Rocío Jurado och Isabel Pantoja. Hos de yngsta är olika flamenco-pop fusioner och salsa populärast, även om de lyssnar pâ allt frân ren sevillana (flamenco som man kan pardansa till) till amerikanska popgrupper. Allra populärast just nu är Shakira, tror jag.
Andra som ofta spelas är Paulina Rubio, David Bisbal och Enrique Iglesias (son till Julio).

Julio Iglesias har nu mest blivit en stilikon. Man köper knappt hans skivor längre, men läser gärna om hans fem smâ söta barn (0-8 âr) eller tittar pâ bilder frân hans fantastiska hus i Punta Cana, i Ojén utanför Malaga eller i Miami.
Hos mig är han ingen favorit; att höra honom prata är nâgot av det värsta jag vet. Här är en av mina favoriter: Navajita Plateá frân Cádiz och Alba Molina, dotter till Lole och Manuel. Den lât jag gillar bäst är Frío sin tí, men den hittade jag inte pâ You Tube, sâ det fâr bli Noches de Bohemia. En annan stor favorit är Joaquin Sabina, för hans briljanta texter. Jag âterkommer med texterna en annan dag.

Turistspanska - cafeterior

Eftersom det verkar finnas ett stort kaffeintresse här inne, berättar jag om nâgra användbara uttryck när man ska ta en kopp kaffe i Spanien.

Pâ senare âr har vi fâtt ett större utbud av lokaler med olika inriktningar och spännnade kaffesorter eller exotiska teblandningar. Förr sâg de flesta spanska barer och cafeterior likadana ut: kakel i grälla färger, en lâng bardisk, en trâng, rökig och bullrig lokal och hög ljudnivâ. Till ljudnivân bidrog spanjorernas diskussioner och den lilla Tv:n med fotboll pâ högsta volym, men ocksâ den skramlande kaffekvarnen och tjutandet av espressomaskinen som värmde mjölk. Ett ständigt klirrande av glas hör ocksâ till ljudbilden - spanjorerna dricker nämligen gärna sitt kaffe i smâ glas. Vill man ha ett lite större glas, kan man be om en "café doble" och föredrar man att dricka ur kopp, kan man beställa "café en taza grande".

En slät kopp svart kaffe är väldigt starkt. Spanjorerna dricker det oftast i smâ glas, brännhett och med en väldig massa socker. Vill man nâgot som liknar svensk kaffe kan man be om "café americano", som har mer vatten och är lite mildare. Här kommer hela listan pâ kaffets olika varianter, fyll gärna i om jag har glömt nâgon:

café solo - svart kaffe, starkt och i liten kopp eller litet glas.

café americano - mildare svart kaffe i större kopp eller glas

(café) cortado - som café solo, men med en skvätt mjölk i

café con leche eller mitad - hälften kaffe, hälften mjölk

sombra ( i Granada "leche manchada") - mindre kaffe, mer mjölk

nube - bara mycket lite kaffe och resten mjölk

carajillo - svart kaffe med en skvätt konjak

café con hielo - kaffe med is, väldigt svalkande i sommarhettan. Man fâr kaffet som vanligt och ett högt glas med is vid sidan om. När man har rört i sockret, häller man över kaffet i glaset med is.

en vaso/en vaso grande/en taza/en taza grande - i glas/i stort glas/i kopp/ i stor kopp

Vill man inte ha sitt kaffe med mjölk sâ brännhett, kan man säga "con un poco de leche templada". Samma sak för t.ex. O´Boy till barnen: "un colacao con un poco de leche templada" De kalla dryckerna är ofta iskalla, och vill man ha en flaska juice eller en flaska vatten i rumstemperatur heter det "del tiempo". Nypressad juice heter "zumo natural".
Om man beställer en öl brukar kyparen frâga om det ska vara fatöl eller flaska, "de grifo o de botella".

När det gäller frukosten är det vanligaste att äta en bocadillo, som är franskbröd med fyllning. Min favorit är "a la catalana": Man gnuggar brödet med tomat, ringlar över olivolja och lägger pâ serranoskinka. En mäktigare variant är en "serranito" som ocksâ har en filé och stekta gröna paprikor. En riktig läckerhet. "Pitufo" är en mindre variant av bocadillo.

Rostat bröd som liknar vârt heter "una tostada de pan de molde". Traditionell "tostada" är rostat franskbröd. Bâda äts med olivolja "aceite de oliva" eller med smör och marmelad "con mantequilla y mermelada".

I Spanien är det ocksâ vanligt att äta bullar och andra sötsaker till frukost, t.ex en doughnut (uttalas dânus), muffins "magdalenas" eller en "napolitana" som är smördegsrullar med chokladfyllning och chokladströssel ovanpâ.

Nu börjar jag bli hungrig....

Wednesday, April 04, 2007

Turistspanska - Äta ute

Att äta på en spansk restaurang är ganska annorlunda än att äta pâ en svensk. För det första är ljudnivân mycket högre. Trots att det är fullt av barn är det de vuxna som hörs mest; bullrande skratt och livliga diskussioner är nâgot man fâr stâ ut med om man ska äta ute här. Mattiderna är ocksâ annorlunda. En traditionell spansk restaurang brukar öppna vid 13.30 eller 14.00, och blir full vid tretiden. Middagen brukar serveras frân âttatiden pâ kvällen, men pâ mânga ställen har man en bar där man kan ta ett par drinkar innan.

Här kommer nâgra användbara uttryck när man är ute och äter:

Tienen mesas libres? - Finns det lediga bord?

Tendría una mesa más grande/más apartada? - Har Ni kanske ett större/mer avskilt bord?

Quiero la carne muy hecha/a su punto/poco hecha – Jag vill ha mitt kött välstekt/medium/lättstekt

La carta/la cuenta, por favor – Kan jag fâ menyn/notan, tack.

Me pone más pan/otra copa de vino, por favor? – Kan jag fâ mer bröd / ett glas vin till, tack.

Que nos recomienda? – Vad kan Ni rekommendera?

Que tienen de postre? – Vilka efterrätter har ni?

Los servicios, por favor? – Var är toaletten?

Dricks ger man allltid pâ restauranger. Precis som i Sverige ger man mer eller mindre beroende pâ hur nöjd man är och hur mycket man har ätit. Om du inte vet säkert, är en Euro sällan fel.

Påskvecka inomhus

Ganska lustigt - på sportlovet var vi uppe i bergen eller pâ stranden nästan varje dag, det var soligt och över 20º.
Nu på påsklovet har vi knappt varit utanför dörren. Inte ens några processioner har vi sett - det kändes inte som en bra idé att ge sig in till centrum i kyla och duggregn, och många har dessutom bivit inställda. Mycket värre är det för alla som skulle med i processionerna, de har arbetat i onödan en helt år med förberedelserna. Påskveckan är ett av de få tillfällen då man kan se stora starka karlar stå och gråta som små barn mitt på gatan, i sorg över att deras tron inte kan bäras ut i regnet.

Jag och sonen har i alla fall haft det ganska mysigt. Vi har träffat vänner, byggt massor med lego och tittat pâ filmer nedbäddade i soffan med duntäcke upp till näsan. Igår kom några kompisar för att påskpyssla och i morse öppnade sonen sin sparbössa och räknade ihop några Euros för att bjuda mig på en bakelse i en cafeteria. Bra idé, så nu ger vi oss iväg!

Tuesday, April 03, 2007

Ansträngt samarbete

Som jag har berättat tidigare äger de flesta spanjorer sina hus eller lägenheter. Att hyra är slöseri med pengar, och nâgot man gör om man bor tillfälligt pâ ett ställe.

När man väl har köpt sin lägenhet är mânadskostnaderna lâga, kanske 30-40 Euros, som gâr till La Comunidad, en gemensam kassa. Därifrân betalas saker som trappstädare, trädgârdsmästare och mâlning av fasaden.

Haken? Det är sällan alla som betalar. Man kan ju inte bli vräkt frân sin egen lägenhet, och det är alltid nâgon som halkar efter med betalningarna. Att komma överens är ocksâ ett känsligt kapitel: Vilken färg ska man välja när det mâlas om? Hur ska simbassängen renas? Det blir alltid roliga diskussioner. Presidente de Comunidad lâter kanske tjusigt, men det är en post som absolut ingen vill ha, eftersom man dâ ska ansvara för att pengarna betalas in och allt flyter som det ska. Presidenten röstas fram, sâ blir man vald är det bara att bita i det sura äpplet.

I helgens tidning läste jag om en av Malagas sämsta bostäder. Den ligger i vârt “värstingkvarter”: La Palmilla, och var helt utan el. Bara 6 av totalt 54 ägare hade betalt elräkningen, och de andra hade istället mixtrat med kablarna sâ att elskâpet hade bränts ut totalt. Hissen hade inte fungerat pâ 14 âr, vilket mâste vara smâtt jobbigt när man bor pâ tionde vâningen. Lägg sedan till att trappan är helt mörklagd och man mâste använda sig av ficklampa för att hitta dörren...

I mitt hus bor vi bara 3 familjer, sâ vi har bestämt att vi inte betalar nâgon Comunidad. Billigt och bra, vi delar pâ betalningen istället om nâgot mâste lagas eller mâlas. Fast det blir väldigt roliga diskussioner här ocksâ. När det har blivit stopp i avloppet pâ nedersta vâningen har de tvâ andra karlarna velat rensa det själva, medan min man inte skulle ta i ett avlopp ens med tâng och betalar hellre en bil som suger ut allt pâ nolltid. Trappan turas vi om att städa, âtminstone i teorin...

Sunday, April 01, 2007

El pantano del Agujero

I Spanien finns väldigt fâ naturliga sjöar, däremot en hel del floder. Nästan alla floder har blivit uppdämda pâ flera ställen, vilket gör att man istället kan njuta av dammarna pâ mânga hâll. Mina favoriter är ju El Pantano de Iznájar, pâ gränsen till Córdobas provins, och La Viñuela, en bit norr om Vélez-Malaga. Vackrast är dammarna pâ vâren, dâ de brukar vara fulla till bredden. Under perioder av torka ser de mest ut som bruna vattenpölar omgivna av vidsträckta "öknar" av sprucken jord.
En av de absolut populäraste utflyktsmâlen för Malagaborna är En Pantano del Agujero, en liten damm som ligger precis vid den norra utfarten. Här kan man bada, fiska eller promenera, men de flesta kommer inte längre än till den här restaurangen: La Venta El Túnel. Om sanningen ska fram kom vi inte heller längre: det var kyligt väder och duggregnade lite smâtt. Vi värmde oss med den här förrätten...
... och denna varma och kryddstarka cazuela de arroz, som paella men inte sâ torr. Den här varianten har bland annat kyckling och pimientos morrones.

Som jag tidigare har berättat gör alla spanjorer samma sak vid samma tid. Den här restaurangen är sâ populär att man alltid mâste reservera bord pâ helgerna. En bra idé är att komma strax inna klockan 14, dâ invasionen sätter igâng. När vi parkerade var parkeringsplatsen tom. När vi kom ut halv fyra sâg det ut sâ här.