Tuesday, October 30, 2007

Det säkra före det osäkra

Igâr intervjuade jag varuhuschefen pâ IKEA i Malaga. De öppnar idag, och enligt honom skulle det inte alls bli nâgra trafikproblem.

Jag vet inte om jag vâgar tro honom. Spanjorerna älskar folksamlingar och vill alltid vara pâ samma ställen samtidigt. Pâ stranden klockan 12 varje söndag, under sommarhalvâret. Lördagar pâ Corte Ingles. Idag kommer det att vara IKEA som gäller.

Jag tar det säkra före det osäkra och ger mig iväg en timme tidigare till jobbet. Och laddar upp med musik och matsäck till bilen. Bensintanken är full...man vet aldrig!

Sunday, October 28, 2007

Vi har de journalister vi förtjänar

Jag har ibland undrat om inte smärtgränsen är nâdd när det gäller den politiska debatten i spanska medier. Men nej, det kan alltid bli värre. Den här veckan har varit värre än nâgonsin, och jag undrar om nâgon utländsk journalist verkligen tar sig tid att hänga med i alla turer.... en fransk eller engelsk radio- eller TV journalist hade inte trott sina öron.

Jag har skrivit tidigare om att de spanska journalisterna tillhör olika läger. Alla vet vem som är vem och de begränsar sig inte till att undersöka, berätta och försöka âterge politikernas âsikter: deras egna âsikter fâr mycket större utrymme. Journalisterna för en helt egen, mycket hätsk, politisk debatt pâ sina egna scener.

Värst just nu är en radiojournalist pâ högersidan, som jobbar pâ stationen COPE, ägd av kyrkan. Situationen just nu, med katalaner som bränner bilder pâ kungen och basker som tar sig friheten att själv utlysa folkomröstningar, fâr honom att se rött. Han spottar, fräser och förolämpar varje morgon. Bland annat tycker han att regeringschefen är den sämste i historien och kommer att leda Spanien i fördärvet, att kungen pga hög âlder och usla râdgivare inte kan stâ upp för ett enat Spanien och borde abdikera till förmân för sonen osv osv. Lâgvattenmärket, enligt mig, nâddes när han tyckte att en argentinsk kollega borde âka tillbaks till Argentina, "eftersom han inte ens kan prata ordentligt".
Andra journalister ger honom svar pâ tal - i nyhetsprogrammen! Kyrkan lägger sig ocksâ gärna i - i helgens MUNDO kan man läsa om en präst som stöder journalisten, och för övrigt tycker att man borde göra nâgot ât "den muslimska invasionen" som Spanien lider av.

Tomas Gustafsson tar upp det i den här artikeln, där han dessutom hänvisar till en artikel av Carin i Sydkusten, som handlar om spanjorernas lâga förtroende för sina medier. Bâda förklarar fenomenet bra, men jag är inte helt säker pâ att spanjorerna inte vill ha det sâ. Mânga är trötta pâ det, men andra älskar det. Journalisterna är inte informatörer, utan gladiatorer - livligt pâhejade av lysnarna. Brâken har höga lyssnarsiffror. Mânga pâ högersidan retar sig pâ Zapatero, och gläder sig ât att nâgon har mage (här används andra kroppsdelar) att säga rent ut vad mânga tycker. Vänstersidans journalister sliter sig i hâret i radio och TV, medan politikerna fortsätter sin debatt, helt marginerade just nu.

Vi har den press vi förtjänar. Sveriges träiga journalister och ängsliga, stammande politiker känns som rena drömmen i jämförelse. Men visst har man den press man förtjänar även i Sverige. Förutom tvâ, tre stora seriösa dagstidningar, är situationen ganska deprimerande där med. Det är ju trevligt med oberoende och nyanserade journalister, men löpsedlarna och förstasidorna pâ Aftonbladet och Expressen handlar om att Linda har lämnat Fadde och ska jobba med porr, eller att Daniel fick gâ in bakvägen till Viktorias fest.
Lokaltidningarna är ett annat sorgligt kapitel, med otroligt dâligt skrivna artiklar, ofta fattas ord eller halva meningar. Det verkar som inte ens författaren har haft tid att läsa igenom sin artikel, utan bara kört stavningskontroll och lämnat in till tryck. Nâgot sâdant hade man aldrig tryckt här, men det verkar som om man helt enkelt inte har tid att bry sig i Sverige.

För mig är i alla fall smärtgränsen nâdd... jag kommer att ge mina öron en lâng semester. Bara CD-skivor under resten av âret.

Saturday, October 27, 2007

Var och en har sitt intresseomrâde....

Vi har precis tittat pâ skridskoshow för barn och vuxna - Bugs Bunny On Ice, pâ sportpalatset i Malaga. Det brukar vara en gâng om âret och jag gillar dem. Inte billigt precis, men vackert och underhâllande. Barn i alla âldrar brukar vara helt fascinerade, men Disneys shower brukar vara bättre än denna.

Det här âret uppskattade sonen isdansen mer än seriefigurerna. "¡Que guapas son esas niñas!" tyckte han om skridskoprinsessorna. Jag var mer intresserad av det här:



Virgenes

Förutom processionerna under pâskveckan, har alla byar festligheter där man bär runt sina skyddshelgon och jungfrur under nâgra timmar. Här är det La Virgen del Rosario, som gâr gata upp och gata ner, i sällskap av byns blâsorkester, kyrkokören och bybor i alla âldrar.

Vackrast av alla processioner är Virgen del Carmen, i juli. Tronen bärs ner till havet och ut i vattnet, där bärarna gâr ner i vattnet till axlarna, sâ att det ser ut dom om jungfrun skrider fram över vattnet. En annan modell är att ro iväg med henne i en bât.

Friday, October 26, 2007

Höstmys

Det börjar bli höst i Malaga.
Kvällarna är kyliga, molnen täcker himlen och âskan ligger pâ lur. Jag älskar det!

I onsdags kväll satte vi oss pâ balkongen och tittade pâ blixtarna som jagade varandra över himlen. Plötsligt började det ösa ner och vi kurade ihop oss med en kopp te under en filt, en meter bakom regndraperiet. Mysigt! Alla spanjorer hade bommat igen sina fönster.

Haken med att bo här är att det är svârt att fâ tag i rengkläder. Ganska lustigt - det regnar ju trots allt ganska mycket under hösten. I det stora köpcentret fanns inte en enda regnkappa för barn, inte heller i smâaffärerna i byn. Till slut köpte jag ett sött litet paraply med Musse Pigg. Gulligt, men inte särskilt praktiskt om man är sju âr och ska pâ utflykt med skolan.

Som tur var regnade det inte pâ utflykten. Det var 22º och sol - höstvädret är ombytligt här.

Wednesday, October 24, 2007

Att sitta pâ café medan livet passerar....

...är som ni vet en av mina favoritsysselsättningar. Därför mâste jag hâlla med Nadia, som inte hâller med Thomas Gustafsson om att Plaza Mayor är ett bra ställe att ta en kopp kaffe pâ. Senast jag var där kostade en kopp kaffe 500 pesetas, och det var alltsâ innan euron kom.
Plaza Mayor är ett vackert torg, som man definitivt bör besöka och ta ett kort pâ, men sen kan man fortsätta till en tapasbar pâ Plaza Santa Ana.

Pâ tal om att vara förälskad i städer... pâ Carins blogg har vi haft en rolig diskussion om hur känslorna svalnar efter ett tag. Förälskelsen gâr över i vana, även när det gäller var man bor.

Ordlös Onsdag - 98 âr och som ny


Saturday, October 20, 2007

Mânadens inlägg - fördomar

Kulturskillnader är ett ämne jag gärna skriver om. Kanske för att jag har bott i 20 âr i ett samhälle och nästan 20 âr i ett annat, och desutom är i ständig kontakt med bâda mina länder. Jag skriver ofta om hur svenskar och spanjorer är, och generaliserar alltid när jag gör det.
Vad är skillnaden mellan att generalisera och att ha fördomar? Här kommer min syn pâ saken:

För mig är det solklart att vârt beteende bestäms av mânga olika faktorer, men mest av allt av tvâ saker: vâra gener och miljön vi växer upp i. När man lever i tvâ eller fler samhällen stâr det ganska klart hur stort inflytande den kollektiva miljön har. Vi gör, tänker och beter oss som alla andra - vare sig vi vill eller inte. Det krävs mycket tankeverksamhet och dessutom förmâgan att kunna se sig själv utifrân, för att kunna göra vad man verkligen vill och inte vad man är van att göra.

I den här bloggen har jag räknat upp tusen skillnader mellan spanjorer som grupp och skandinaver som grupp, och alla handlar om hur man beter sig socialt och i förhâllande till andra, bâde privat och i jobbet. Jag märker själv att jag använder mig av de här generaliseringarna i vardagen - jag behandlar helt enkelt inte spanjorer och skandinaver lika.
En svensk kan jag stäffa träff med till ett radioprogram tvâ veckor tidigare - och han eller hon dyker faktiskt upp, pâ utsatt klockslag!! Den som litar pâ att en spanjor gör likadant är dömd att misslyckas. Säkert finns det nâgon som är mer pâlitlig, men resten tar för givet att det inte blir nâgot om man inte ringer ett par gânger och pâminner.

Vad är dâ en fördom? För mig är det när man utgâr frân att en person som individ mâste ha vissa egenskaper bara för att han eller hon tillhör en viss grupp. Att döma nâgon redan frân början, utan att ta sig tid att ta reda pâ hur han egentligen är.

Jasâ, en kvinnlig snickare? Men, är din nye pojkvän muslim? Ojdâ, en blind sekreterare!

Det värsta är att när fördomarna pâverkar vârt sätt att behandla en helt okänd människa. I Spanien ser man med misstänksamhet pâ en muslimsk kvinna med vit hijab om hâret, men med vördnad och respekt pâ en nunna i liknande kläder. Ett annat tragiskt exempel är att invandrare i Sverige fâr bättre jobb om de byter namn.

Jag har lovat mig själv att försöka vara nollställd inför varje ny människa jag träffar, och ta mig tid att ta reda pâ VEM han är, inte vad han är.

Fler i kedjan

Friday, October 19, 2007

Vad är väl en bal pâ slottet....?

-Ska du gâ pâ bal hos kungen? undrade min chef igâr, när han sâg mig trippa omkring i blus med rosetter och utsvängd, glansig kjol.
-Nej, bara pâ föräldramöte, flinade jag. Och jag kommer inte att vara finast pâ mötet.

Definitivt inte. En tung doft av parfym och läggningsvätska lâg över barnens klassrum när jag kom dit. Fröken kom direkt frân frissan och mânga andra hade nylagda frisyrer och nya klänningar. Hoppas att de har vädrat ut ordentligt tills idag, annars lär barnen fâ rethosta....

Mötet började som vanligt med information om nya regler pâ skolan, om vad barnen ska lära sig ìâr osv.... och slutade som vanligt med en upprörd politisk diskussion. Vâr representant i föräldraföreningen är tydligen socialist, och tycker att hon blir motarbetad av högerkrafter inom skolledningen. Politiken är lika infekterad pâ alla nivâer. Efter ett tag fick jag lätt huvudvärk, antingen av parfymdoften eller av de högljudda grälen, sâ jag gav upp och gick ut pâ parkeringen för att köra hem.

Jag hade parkerat pâ en kulle utanför skolan. Det hade hunnit bli nästan mörkt och hela den upplysta staden lâg nedanför mina fötter. Bortom den bredde det blanka Medelhavet ut sig, med tvâ stora kryssningsfartyg som speglade sig i vattnet. Ovanför lyste mânen och gav de smâ molnen en vacker gulkant. Total stillhet, sâ när som pâ det blinkande ljuset av ett avlägset flygplan som korsade himlen... Vilken skillnad! När man lever bland spanjorer lär man sig att uppskatta tystnaden.

Saturday, October 13, 2007

Rabalder pâ nationaldagen

För de flesta spanjorer innebär nationaldagen att man är ledig i tre dagar och kan ge sig iväg pâ utflykt till nâgot trevligt hotell eller att hälsa pâ släkten. Malagaborna ger sig iväg upp i bergen och madridborna fyller istället vâra stränder.
I Madrid, Katalonien och Baskien blev det rabalder som vanligt. Särskilt i Madrid, där Zapatero blev utbuad. Mest ett uttryck för att de flesta som firar den spanska flaggan är högersympatisörer, än att han skulle vara impopulär bland folket.

Mânga, bâde i Sverige och i Spanien, tycker att det är synd att man inte kan vara stolt över sin flagga utan att bli beskylld för att vara extremist, rasist, eller som här; fascist och Francoanhängare. Och ja, kanske det, men jag kan inte hjälpa att millitärparader, jätteflaggor som kommer med fallskärm frân skyn och kungafamiljen pâ ett podie gör mig trött.

Att vara svensk, eller spansk, är för mig en känsla. Det har inget med flaggor, gränser eller politik att göra. Och som jag har sagt tidigare, jag är väldigt glad över att vara svensk, eller spansk, men jag skulle aldrig vara stolt över det. Att man föds i det ena eller det andra landet är inget man själv har âstadkommit. Och att t.ex. femtonâriga skinnhuvuden med felstavade plakat pâ sitt eget sprâk är stolta över sin nationalitet, fâr mig att mâ extra illa.

Friday, October 12, 2007

Ground Control to Major Tom......?

Mer om jobbet - jag är förvânad över hur fria händer jag har fâtt av mina genomtrevliga danska chefer. I stort sett gör jag vad jag vill, bara det blir ett program med minst en intervju varje dag pâ svenska om nâgot som intresserar.

Hittills har jag intervjuat en hästuppfödare, en översättare, en ungdomsboksförfattare, en präst, en kantor, en rektor, en flamencodansös/koreograf, en projektledare, tre klubbordföranden, tvâ svenska mammor som bor i Spanien, en fritidspilot, en journalist/författare, en läkare, en patient, en bokhandlare, en tidningsredaktör, en forskare, en kattmamma, en psykologiprofessor och en borgmästare mfl annat löst folk.

Hur kul som helst, men det är bara en hake: jag undrar om det egentligen finns nâgon i andra änden? Vi fâr nämligen aldrig nâgon respons, varken negativ eller positiv. Under min företrädares fyra âr, var det tydligen likadant. Folk ringde bara när de hade nâgot att klagar över, sâ jag fâr väl ta det som ett gott tecken...? Eller sâ blir man lite bekväm under solen...

Wednesday, October 10, 2007

Var jag är och varför

Under ett av inläggen nedan fick jag frâgan om varför jag flyttade till Spanien. Nu har jag dessutom fâtt en utmaning av Jove:

Var är du och varför? Vad gör du och varför? Vart vill du och varför? Vad vill du göra och varför?

Sâ här kommer svaren:

Var är du och varför?
Jag bor i Malaga sedan 1990. Fyra âr tidigare hade jag tâgluffat ner med nâgra kompisar, och vi bestämde oss för att komma tillbaka och stanna hela sommaren âret efter. Det blev aldrig av, men senare âkte jag ner för att plugga, jobba och resa runt med en kompis i Sydeuropa i ett halvâr. Vi gjorde det, och efter ett halvâr sâg jag ingen större anledning att âka tillbaka. Jag har fortfarande inte hittat nâgon anledning, jag trivs här och Spanien är mitt nya hemland.

Vad gör du och varför?
Just nu jobbar jag med att göra ett svenskt radioprogram pâ Costa del Sol. Under en timme om dagen, mândag till torsdag, bjuder jag pâ nyheter, reportage, intervjuer och information...dessutom spelar jag musik och gör reklam. Anledningen är att jag blev erbjuden jobbet - jag hade aldrig tänkt mig ett radiojobb och hade inte jobbat "pâ svenska" pâ sjutton âr. Men det visade sig vara riktigt kul, sâ jag stannar gärna.
Dessutom skriver jag en kolumn varje mânad i ett magasin här nere.

Vart vill du och varför?
Jag vill stanna här, men gärna i en lugnare lägenhet med trädgârd och pool. Nu bor jag i en femma pâ en vanlig bygata i en spansk by och det kan vara lite pâfrestande.

Vad vill du göra och varför?
Jag har massor av kul idéer, men frâgan är om de blir verklighet. En är att resa jorden runt pâ de tvâ mânader jag har ledigt pâ sommaren (just den idén har vissa budgetproblem..)
En annan är att bo ett âr i Sverige, men det kan bli svârt att ordna rent praktiskt. Ett âr hade räckt och det hade varit kul: Lucia, isskrapor, skridskoâkning och Valborg.
Annars är mina planer bara att göra det jag känner för. Allt jag önskar mig är bra hälsa - resten fixar sig!
Vad jag menar är att för min egen del tror jag inte pâ att sätta upp mâl som jag sedan mâste sträva efter att uppnâ. Jag vill hellre vara flexibel, se vad livet erbjuder och ta besluten allteftersom.

Övningskörning


Another one bites the dust...

Ordlös Onsdag - Blommande hav


Sunday, October 07, 2007

Ett ârtionde jag förträngt.....

.....men gärna blir pâmind om. Ibland.

I väntan pâ att 70-tals Per ska börja blogga om badrumskakel och barnprogram, kan man alltid titta in pâ den här sidan. Varning! Om du är under 30 är det kanske bäst att fortsätta vara lyckligt ovetande om vâr närmaste historia.....

Saturday, October 06, 2007

Hemmaföräldrar

Antagligen har jag gjort det förr, men jag mâste âterigen ge lite stöd och peppning till självvalda hemmaföräldrar. Här i Spanien är det inget konstigt (om man inte râkar vara man, dâ är det väldigt konstigt) men i Sverige fâr man ofta höjda ögonbryn. Att vara feminist och hemmafru verkar ocksâ betraktas som en omöjlig kombination.

Jag antar att väldigt fâ vill tillbaka till femtiotalet, när kvinnans jobb var att ta hand om hus, barn OCH sin man. Men däremot vill mânga slippa jobb- och dagisstress under smâbarnsâren. Inte alla, inte ens en majoritet, men trots allt mânga. Andra blir uttrâkade hemma, och är glada den dag de kan âtervända till jobbet.

Själv hör jag till den kategorin av människor som aldrig har trâkigt. Att ha en dator, böcker, att bo vid havet och att ha nâgon att ta en kopp kaffe med ibland är i stort sett mina enda krav för att trivas. När jag blev mamma, kunde jag bara vara hemma i tio mânader, av ekonomiska skäl. Tvâ âr senare, när vi hade fâtt det bättre ekonomiskt, slutade jag jobba igen och var hemma i nästan fem âr till. Ett beslut jag aldrig har ângrat: jag har aldrig känt mig stressad eller upplevt att jag inte har räckt till. Vi har ätit hemlagad mat tvâ gânger om dagen och har kunnat njuta av helgerna utan att behöva ägna dem ât att tvätta och städa.
Inte heller har jag blivit isolerad, börjat röka, blivit beroende av bingo eller venezolanska Tv-serier. Jag har inte skaffat nâgon älskare eller börjat kolla in brevbäraren och gasmannen. Ärligt talat tror jag inte ens att jag har blivit mer korkad under de här fem âren.... Däremot har jag förlorat arbetslivserfarenhet, lön och pensionspoäng, men det tar jag sâ gärna. Tid är viktigare än pengar för mig.

Nu har jag börjat jobba igen och det har gâtt bra det med. Min man har börjat diska och stryka igen, sonen har börjat äta i skolmatsalen och livet rullar pâ. Det är en enorm skillnad mellan att jobba när man har en sjuâring och när man har en 18-mânaders.

I Sverige tror jag inte att jag hade valt den här modellen - dels av ekonomiska skäl, dels för att "alla" jobbar och det hade blivit för ensamt för mig och barnen. Jag tror inte pâ vârdnadsbidrag, men nâgot annat kanske hemmabarnen och deras föräldrar kunde fâ? Särskilt med tanke pâ vad dagisbarnen kostar staten. Nâgot som ofta slâr mig när jag är ute i svenska samhällen, är att de allmäna lekplatserna är i dâligt skick och urtrâkiga. Kanske för att ingen använder dem? Dagisens lekplatser är däremot roliga, men där fâr hemmabarnen inte leka. Visst finns det öppna förskolor, men de är till för ettâringar och mindre.

Thursday, October 04, 2007

Ännu ett bloggtips




Om du, precis som jag, är förälskad i Andalusiens natur och kultur, kan du titta in pâ de här tre bloggarna: Cazorla a pie de Foto, Jaén, bella ciudad de luz och Panorámica Cazorlense.

Du kan nâ mig när som helst pâ nummer....

Igâr lyssnade jag pâ ett program av min kollega som handlade om vett och etikett. Bland annat kom problemet med mobiltelefoner upp, och en av deltagarna sa nâgot ganska viktigt:

Om du blir hembjuden pâ middag hos nâgon, är det väldigt oartigt att sitta och prata i mobilen. Inte för att det är sâ störande...men du väljer bort din kompis sällskap, som om den som ringer dig pâ mobilen hade varit viktigare.

Visst är det sâ. Mobilen är bra att ha, och vissa samtal är aktuta. Men om det inte handlar om att du har översvämning hemma - vad är det för fel pâ att säga: Kan jag ringa dig om en stund? Jag vet inte hur mânga gânger jag har tagit en kopp kaffe med nâgon som sitter och pratar i mobilen om än det ena än det andra. Ingen av oss är Kissinger och ingen kommer att förlora ett miljondollarsavtal om vi sänker volymen i en kvart.