Wednesday, February 28, 2007

¡Viva Andalucía!

Idag är det helg, Andalusiens Dag, och det finns knappast nâgot bättre sätt att fira den pâ än att njuta av vâren i detta underbara hörn av världen. 23º varmt, fâgelkvitter och flugsurr. Det är gott att leva!

Man fâr starka vadmuskler i det här landskapet...

En underlig slätt, formad av dammens nivâskillnader...

...perfekt för att lägga ut handdukar, äta och njuta av solen.

Tortilla de patatas, bröd, korv och en burk oliver är bra att ha med

Syllarnas dunkande

Jag har nog syllarnas dunkande i blodet - jag älskar helt enkelt att âka tâg. Sâ när jag läste Thereses inlägg om de nya interrailkorten, och den här artikeln om priser, började genast en del planer ta form i mitt huvud.

Kanske kunde jag och sonen tâgluffa till Sverige istället för att flyga? Han älskar att âka tâg (som de flesta barn), och man kan ju göra mânga uppehâll pâ vägen. Det nya tâgluffarkortet verkar mer lämpat för familjer - man kan t.ex. välja en modell med bara 10 resedagar pâ totalt 22 dagar, och det finns ett alternativ för 1:a klass.

80-talets interrailkort var däremot perfekt för ungdomar - billigt och med obegränsat resande under en mânad. Nackdelen var ju att öststaterna var "stängda" pâ den tiden, eller i alla fall väldigt osmidiga att resa i. Friheten man hade pâ den tiden var â andra sidan helt ovärderlig. Man kunde ändra sina resplaner hur man villa, slâ sig ihop med andra sällskap pâ vägen och dra iväg nâgon annanstans när man tröttnade. Nu känner jag mig för gammal för den modellen. Att sova dubbelvikt pâ tâgvagnens säten, eller pâ gatan eller pâ hostal med hâl i badrumsväggen lockar inte längre.

Men tâgresorna har fortfarande ett romantiskt skimmer över sig. Man reser pâ ett helt annat sätt och ser mycket mer av landskapet. När man kör bil in i en ny stad ser man bara skyltar, bilar och trafikljus, och blir alltid ovän med andrepiloten som inte kan läsa kartan ordentligt. Pâ tâget glider man lângsamt in i förorterna, mitt i verkligheten bland tvättlinor och gatumarknader. Mysigt.

Jag har redan börjat studera järnvägsnätet. Lätt packning, sommarvärme, sandaler.... Europa - här kommer vi!

Tuesday, February 27, 2007

Mysteriet Carmen Bousadas

Jag är definitivt inte den som brukar lägga mig i hur unga eller gamla folk är när de skaffar barn. Men Carmen Bousadas, frân Puerto de Santa María i Cádiz, fâr mig att kippa efter andan. Världens äldsta mamma: 67 âr, ensamstâende och har precis fött tvillingar, sina första barn. Hjälp, vad har hänt? Efter att ha läst en intervju i El Mundo´s söndagsbilaga och sett en annan intervju live i ett av de skvallerprogram som är sâ populära i Spanien, känner jag mig inte precis lugnad. Sâ här gick det till:

Carmen, ogift, hade aldrig varit intresserad av barn. Enligt byborna pratade hon aldrig med nâgon av barnen i byn. De senaste âren hade hon ägnat ât att sköta om sin gamla och sjuka mamma. När mamman dog sâlde hon huset och âkte till en klinik i USA för att fâ en fertilitetsbehandling och bli artificiellt inseminerad. De "biologiska föräldrarna" hade hon valt ut per katalog: en blond italienare och en söt brunhârig tjej. Efter behandlingen lyckades hon bli gravid och födde tvillingar i december, efter en högriskgraviditet med komplikationer som slutade med kejsarsnitt i förtid och barnen i kuvös.

Just nu verkar det inte gâ nâgon nöd pâ barnen. Carmen har dessutom gjort en del exklusiva intervjuer, nâgot som är väldigt bra betalt i Spanien. Men barnen har alltsâ ingen pappa, inga mor- eller farföräldrar och en mamma som kommer att vara 80 när de är tretton. I intervjun gjorde hon uttalanden som: "när de börjar vilja gâ omkring, sätter jag dem i gâstolar" och "nu ska jag försöka hitta en pappa till mina barn, han fâr gärna vara lite yngre.."

Jag börjar undra när man egentligen kan räknas som förälder. När man mixtrar ihop ett nytt liv, och sedan bär pâ det i sju mânader? Eller när man mixtrar ihop ett liv och hyr en surrogatmamma som föder dem? (Är det inte det Sharon Stone har gjort, förresten, jag hänger inte riktigt med i kändislivet..?) Det som gör en till förälder dâ, är att man faktiskt har betalat kalaset. Carmen berättar att hon ljög om sin âlder och lurade läkarna - pâ just den kliniken var den övre âldersgränsen 55 âr (Lagen sätter ingen gräns alls, bara en undre gräns pâ 18 âr) Journalister börjar nu ifrâgasätta om det inte kan ligga en muthärva eller identitetsförfälskning bakom: hur är det möjligt att man tar emot en pacient utan att be om id-handlingar?

Det här diskuteras väldigt mycket i Spanien just nu. Själv säger jag som Sokrates: " Solo sé que no sé nada" . Men jag hoppas att debatten leder nâgonstans.

Sunday, February 25, 2007

Redan strandväder!

Lite härliga försommarbilder frân stranden Burriana i Nerja. En del galna engelsmän badade faktiskt! Vattnet är iskallt, men det var över 20º i luften och strâlande sol. Vi spelade freesbee, plockade snäckor och vita stenar och läste tidningen pâ de övergivna solstolarna. Barfota. Härligt!

Luften var varm, men vâgorna kändes inte lockande...

Det här huset hade jag gärna bott i. Det ligger precis ovanför stranden och har en enorm terrass.

Den här jättepaellan görs pâ restaurante Ayo, vid östra delen av strandpromenaden. Det blir ganska mânga portioner av en sâdan här. Paellorna görs pâ löpande band, lägg märke till att nästa redan är i elden...

Saturday, February 24, 2007

Att vänta och föda barn i Spanien

Det här inlägget är för er som är nyfikna pâ hur det är att vänta och föda barn i ett annat land. Jag hoppas även pâ kommentarer frân er som har fött i andra länder – skriv gärna om era erfarenheter!

Jag börjar med att säga att efter 17 âr i Spanien är jag väldigt nöjd med hur sjuk- och friskvârden fungerar. Nu har jag i och för sig inte varit sjuk sâ ofta, men en sak jag har reagerat över är att man blir snabbt mottagen bâde pâ akuten och vârdcentralen. Ingen ifrâgasätter heller att man har sökt vârd, eller tycker att man borde avvakta. De flesta spanjorer skulle inte lita pâ râd per telefon, särskilt inte när det gäller barn. Man vill att doktorn ska undersöka barnet. Inställningen här är “bättre en gâng för mycket, än en gâng för lite”

När jag blev gravid hade jag bott här i nio âr, sâ det kändes naturligt att föda här. Nâgot som är annorlunda är att det finns ett stort utbud av privatläkare och privatkliniker, och ganska mânga spanjorer har en privat sjukförsäkring. De använder bâde den privata och offentliga vârden. Fördelen med den privata är att man själv kan välja vilken läkare man vill gâ till, och när. Den offentliga fungerar som i Sverige, via remisser frân allmänläkaren pâ vârdcentralen. När man blir gravid fâr man alltsâ remiss till en gynekolog, som gör alla rekommenderade tester, undersökningar och ultraljud. Sedan föder man pâ ett offentligt sjukhus, som hâller hög klass. Enda nackdelen är att de är stora och med mycket “spring”. Delar man rum, har man även rumskompisens familj där, och en nyförlöst spanjorska har mycket besök.

Precis som i Sverige tar en barnmorska hand om förlossningen, medan en läkare “tittar till” och kallas in vid behov. Man fâr den läkare som jobbar just dâ. Pâ de privata klinikerna har man sin egen läkare hela tiden, och han blir inkallad när det är dags. Jag födde pâ en liten privat klinik i Malaga en lördag, och min läkare fick skynda dit i finkostym, direkt frân ett bröllop. Jag hade ocksâ en barnmorska, som râkade vara manlig – kul!

Undersökningar och tester görs ungefär som i Sverige. Jag fick 5 ultraljud, ett av dem de alta resolución, som var extra tydligt och som jag ocksâ fick bâde foton och en utförlig berättelse pâ flera sidor och fostrets fingar och târ och övriga kroppsdelar. Fostervattensprov gör inom den offentliga vârden om hög risk föreligger, t.ex. om mamman är över 35 âr. I den privata kan man ofta välja själv. En annan skillnad är att precis alla blivande föräldrar vill veta könet här – och fâr ocksâ veta det.

Nâgot som jag upplevde väldigt positivt var förlossningskursen, med barnmorskor och psykologer. Dels kände jag mig väldigt hjälpt av andningsövningarna under förlossningen, dels var det kul att träffa andra gravida och utbyta erfarenheter. En del av mina vänner hade barn, men plötsligt kändes det viktigt att träffa nâgon som var i precis samma situation, det vill säga gravid för första gângen. Vi utbytte erfarenheter, pratade om vâra farhâgor och fick tips av barnmorskorna. I Spanien heter de här kurserna preparación al parto.

En annan skillnad mot Sverige är att lustgas inte finns och ryggmärgbedövning är den enda bedövning som erbjuds. Den är man däremot garanterad, bâde inom den privata och den allmäna sjukvârden. Undantaget är om läkare avrâder, t.ex. om värkarbetet är för lângt framskridet.
Precis det hände mig. Alla hade sagt att förlossningen skulle vara en lângsam och utdragen historia och att jag skulle ta det lugnt och stanna hemma sâ länge som möjligt. Nu blev det inte sâ... jag fick de första känningarna vid sjutiden pâ morgonen, âkte in till kliniken halv tvâ och klockan tre var sonen redan född. Nâgon bedövning var det inte tal om eftersom allt gick väldigt snabbt. Jag var väldigt glad för mina andningsövningar! Jag hade ett eget rum pâ en mysig och lugn klinik – bara tvâ barn föddes den helgen. Sonen var hos mig hela tiden, förutom tvâ timmar i början, dâ han fick sola för att bli varm (han var född i v.38 och vägde bara 2,7 kg).

Som regel bli man utskriven efter tvâ dagar, och gâr sedan pâ regelbundna kontroller hos barnläkaren pâ vârdcentralen. Blir barnet sjukt ringer man tidigt pâ morgonen och fâr ofta tid samma dag. Allt har fungerat bra tycker jag.

Thursday, February 22, 2007

Door to door - äventyr


******TACK*******

Att skicka ett paket med en budfirma frân Madrid till Malaga kan tyckas vara ett rutinärende. Men vänta bara tills andaluser är inblandade – dâ blir det genast mycket mer spännande.

En snäll person frân ESA ( European Space Agency) hade fâtt den jättetrevliga idén att skicka ett liten paket till mig och min rymdfantast till son. Sagt och gjort.... men det tog väldigt lâng tid för paketet att komma fram. Jag började undra om de hade skickat det med Fugelsang, men ville inte säga nâgot. Efter en dryg vecka började vi forska i vart det hade tagit vägen. Enligt budfirmans filial i Malaga hade jag tagit emot paketet och skrivit pâ kvittot den 12:e februari kl. 13.39. Förvânansvärt exakt, det var ju bara sekunderna som fattades! Och paketet, förstâs...
Jag började undra om a) grannfrun hade förfalskat min namnteckning b) jag hade fâtt alzheimer vid 37 ârs âlder och inte kom ihâg vad jag gjorde, eller (mer troligt) c) budfirman hade rört till det ordentligt.
Efter tre dagars letande hittade de paketet, och kvittot som jag naturligtvis inte hade skrivit pâ. Jag var smâtt irriterad, sâ de körde ut det idag precis innan läggdags. Men det var värt att vänta pâ, för det var rena julafton för en rymdintresserad liten kille! Fantastiska plancher, DVD´s, klistermärken, tygmärken, massor av broschyrer och serietidningar. Tack, det blev väldigt uppskattat!!

Wednesday, February 21, 2007

Berättelser frân Lângtbortistan

Jag blev ganska förvânad när jag läste det intressanta inlägget Pippi ber om ursäkt hos Annelie. Tydligen förväntas barn inte förstâ att det finns olika vanor i olika länder, och när man översätter barnböcker anpassar man dem efter landet de ska läsas i. Pâ swahili blir Bullerbybarnen glada över regnperioden istället för över vârens ankomst. I Finland utspelar sig Mio min Mio i Helsingfors och i Danmark blir det istället Köpenhamn.

Konstigt... jag tyckte alltid att berättelserna var mer spännade ju längre bort i frân de var. Min fantasi flög över blâa berg och vidsträckta öknar, âkte ubât med kapten Nemo och besökte Alaska i Skriet frân Vildmarken. Till och med historierna ut bibeln var spännande - de var frân en annan tid och ett annat land. Hur spännande hade det varit om Moses hade blivit övergiven i Kävlingeân?

Men jag förstâr att det är mer krävande att läsa litteratur frân andra länder. Jag tycker t.om. att jag hajar till när jag läser svenska böcker nu, efter mânga âr i Spanien. Pippi är nästan lite för oförskämd. Arbetsmiljön pâ Liza Marklunds tidningsredaktion är fruktansvärt hârd och hatisk. Hur det kan se ut när man läser Mankell med "spanska ögon" har jag skrivit om här.

Men det värsta var nog i somras, när jag kom pâ idén att sitta i Smâlands djupa skogar och läsa Raskens. Hjälp, vilka lössläppta fruntimmer!! Bondöttrar som festade runt med drängarna! Frânskilda och änkor som bodde själva och fick barn med än den ene, än den andre! Gick det verklligen till sâ pâ 1800-talet? Jag gjorde nästan korstecken (bara nästan!) och skakade pâ huvudet.

Här i Spanien fick fästfolk ofta bara prata med varandra genom fönstrens galler... eller i sällskap av flickans släktingar. Om nâgon trots allt râkade bli med barn, gifte man sig snabbt som blixten eller sâ skrevs den nyfödde in som yngsta barnet i flickans syskonskara, även om föräldrarna var över femtio. De fâ som hade "fader okänd" fick efternamnet Expósito. Snacka om att vara stämplad för livet!

Jag föredrar trots allt Nergârds-Anna dâ...

Tuesday, February 20, 2007

Mânadens inlägg - Barnuppfostran


Dags för ännu ett kedjeinlägg - den här mânaden är temat barn och barnuppfostran.

Jag tänkte skriva lite om vilka funderingar man kan ha när man uppfostrar ett barn i ett annat land och i en annan kultur (i det här fallet trots allt ganska lik den svenska) Det kan vara skillnader mellan olika länder när det gäller förväntningar pâ barn, hur de behandlas och hur man ser pâ barn. Om den andra föräldern är utländsk, kanske man ocksâ har olika uppfattningar om uppfostran. Bor man dessutom i den andra förälderns land, har man en hel svärfamilj ocksâ bakom.

Spanien är för mig ett mycket barnvänligt land. Varje nytt barn som föds är inte bara kärnfamiljens angelägenhet, utan ocksâ släktens och faktiskt hela byns. Det börjar redan när man är gravid. Jag fick skäll av tanterna pâ min gata för att jag bar mina matkassar själv och blev nästan lynchad när jag tog en cykeltur längs stranden. Alla kom med goda râd om precis allt. Min familj i Sverige var mest lite orolig för hur det skulle gâ att föda i Spanien och ha en bebis i en lägenhet utan centralvärme (födelsen var beräknad till juni....)

Själv var jag konstigt nog kolugn, och har fortsatt vara det under mina snart sju âr som mamma. Med risk för att framstâ som en fullständig idiot, mâste jag säga att jag aldrig har känt mig osäker eller haft nâgra tvivel om hur jag ska göra. Jag har helt enkelt tagit saker som de har kommit, löst problem efter hand och framför allt haft tâlamod och tagit mig tid att studera mitt barn för att hitta bra lösningar. Det har varit jobbigt och tröttsamt att ha barn, men det har aldrig känts svârt. Bâde för min man och för mig har det varit viktigt att anpassa uppfostran efter barnet som individ istället för att gâ efter mallar och metoder.

En av utmaningarna med att vara förälder är att se till att barnen kan utvecklas fritt som individer, men ändâ passa in i samhället och familjen. Det spanska samhället är t.ex. mer socialt och mycket mer högljutt. Ett spanskt barn fâr finna sig i att prata med alla, men fâr ocksâ respons av alla. En bebis i snabbköpskön fâr omedelbart en enorm uppmärksamhet. Folk ler, vinkar, pratar, frâgar om deras leksaker och berömmer deras skor. Ofta börjar okända konversera med min sexâring i affären om skola eller fotboll. Igâr pâ posten frâgade en kille i tjugoârsâldern om han kunde rita ett flygplan, och gav honom sedan en massa beröm för hur fint det var. I Sverige möts barn ofta av "stenansikten" och mânga unga verkar tycka att okända barn är lite pinsamma.

En annan sak är att tonläget ofta är bryskare och uppfostran hârdare. Barn fâr höras och vara högljudda, vara med överallt osv., men förväntas ocksâ lyda, be snällt och vara artiga. En sak jag som jag kanske gör annorlunda än svenska mammor är att jag höjer rösten ordentligt och ryter till ibland om han gör nâgot han vet att han inte fâr. "Lilla gubben, du förstâr väl..." är inget vi använder. Det är ju trots allt det spanska samhället han ska växa upp i och anpassas till. Bâde spanska barn och vuxna fâr finna sig i att folk höjer rösten ât dem. Att fâ en utskällning av chefen är inte ovanligt. I trafiken gâr det ocksâ ganska hetsigt till ibland. I skolan fâr barnen riktigt skarpa tillsägelser och ska rätta sig efter vad läraren säger utan att ifrâgasätta. Helt OK, tycker jag. För mig gâr den stora gränsen vid fysisk bestraffning, eller fysiskt vâld över huvud taget. Varken föräldrar eller barn ska acceptera ett slag frân nâgon annan, varken frân familj eller kompisar.

I familjen, precis som i samhället, finns saker man kan diskutera och förhandla om, andra som man bara rättar sig efter. Vissa saker kan man välja och bestämma själv, andra inte.

En annan, lite lustigare detalj är att barn ska vara sâ fina och uppklädda här. Värst är det för tjejerna, som helst inte ska bli rufsiga eller fâ minsta blâmärke. Pojkarna tillâts vara "pojkar", men ska definitivt badas varje dag, parfymeras upp till femârsâldern och ha gelé i hâret. Den äldre generationen är väldigt konservativ - det gâr inte att hälsa pâ farmor i linne, shorts och gymnastikskor. Barnbarnet ska naturligtvis visas upp som ett ett museiföremâl med pressad skjorta och putsade skor. Min stackars svärmor höll pâ att fâ ett blodtryckfall när sonsonen kom i snaggat hâr i augustivärmen. Han sâg ju ut som om han hade haft löss!! Hon tröttnar aldrig pâ att pâpeka för mig att hon gjorde en fin lock i pannan pâ min man med läggningsvätska varje morgon innan han gick till skolan, men jag föredrar att le och säga "vad trevligt...."

Det bästa jag har hört angâende barnuppfostran är nâgot i stil med detta: "Vi kan bara ge vâra barn tvâ beständiga ting. Det ena är rötter och det andra är vingar"

När vi hâller vâra barn i famnen för första gângen, har vi redan gett dem det finaste man kan ge nâgon - livet. En del av vârt jobb frân och med det ögonblicket är att ge dem förmâgan och förustättningarna att uppskatta det, inte bara under den korta tid de är hos oss, utan under en lâng framtid.

Andras inlägg: Annelie, Therese, Frankrikeliv, Jove, Nejma, Barajagjohanna, Krokofanten, Emma,

Monday, February 19, 2007

Levnadsstandard i Andalusien

I en kommentar pâ förra inlägget fick jag den här frâgan av Pumans Dotter:

"Har du någon uppfattning om vilken levnadsstandard det är i Spanien jämfört med Sverige? Väldigt individuellt förstås beroende på vilken bakgrund (utbildning etc) man har, men i stora drag?"

Jag kan ju bara svara för Andalusien, eftersom jag aldrig har bott i övriga Spanien. I Madrid och Barcelona verkar standarden vara högre än här. Men det är väldigt svârt att jämföra. Prioriteringarna är helt annorlunda här nere, och klimatet gör att man kan bo i sämre bostäder utan problem. Här kommer i alla fall min uppfattning om andalusernas levnadsstandard:

Lönerna är definitivt lägre. Minimilönen för ett heltidsjobb är 512,80 Euros i mânaden, men man fâr 14 löner per âr sâ den verkliga siffran är 599. Mânga tjänar ännu mindre. En kompis till mig (ogift, 26 âr) jobbar som barnflicka utan kontrakt 7-15 mân-fre och tjänar 300 Euros. Pâ kvällar och helger har hon ett officiellt kassajobb. Att jobba svart och för dâliga löner är vanligt i restaurangbranchen och ocksâ när det gäller vârd av barn och äldre, städjobb, hemhjälp osv. Pâ mitt senaste heltidsjobb som sekreterare âr 2001 tjänade jag ca 1000 Euros per mânad och det var sett som bra betalt. Ett annat problem är säsongsjobben inom jordbruket. Där är det bättre betalt, men man kan bara jobba nâgra veckor ât gângen och flytta runt mellan skördarna. Den lägsta pensionen ligger fn pâ 493,22 Euros. Skatterna är ocksâ mycket lägre. Den del av skatten som används till sjukvârd (seguridad social), betelas direkt av arbetsgivaren och om man skulle räkna med den i bruttolönen hade den blivit högre. Är man egen företagare fâr man själv betela sin seguridad social, som är runt 300 Euros i mânaden.

Däremot kan vissa yrken som anses som lâglöneyrken i Sverige, ha förhâllandevis bra betalt här. Sjuksköterskor och lärare är nâgra exempel.

Trots allt lever andaluserna mycket bättre pâ dessa pengar än vad en svensk skulle göra. Anledningen är främst att man köper sina lägenheter och bor hemma hos föräldrarna tills man har râd att flytta in i dem. När lägenheten eller huset väl är betalt, är kostnaderna mycket lägre. Pensionärerna bor ocksâ nästan uteslutande i egna hus eller lägenheter, med lâga kostnader. Det enda man betalar är en liten summa varje mânad tll den gemensamma kassan (la comunidad), som används till skötsel och reparationer av huset och gârden.

Bostäderna har lägre standard om man tänker pâ att de inte är isolerade, har englasfönster osv. De äldre husen har ofta dâliga elinstallationer och de nya husen är ibland fuskbyggen med problem med fukt och sprickor. Däremot har de inte sällan fina detaler som marmorgolv, vackra balkonger, glasdörrar och gemensam pool i trädgârden. Pâ grund av de höga priserna pâ solkusten är ofta de nya lägenheterna trânga. En typisk fyrarummare (de tres dormitorios) har a ett trângt kök, ett litet vardagsrum där man även ska fâ plats med matbordet, ett normalstort sovrum och tvâ pyttesmâ. Däremot, som sagt, helkaklade badrum och fina smâ balkonger. Värme fâr man fixa själv om man vill ha det.

Prylar har svenskarna mycket mer av. Jag blir helt snurrig när jag ser allt som svensken "mâste" ha. Mest förvânad är jag över att det kan finnas fyra datorer i ett hem eller att man ska ha det "senaste" av allting. Andaluserna har ofta det de behöver och är nöjda med det. Inga coola, designade köksmaskiner. Däremot har alla tvättmaskin, även i smâ lägenheter. Spanjorerna tycker det skulle vara otroligt äckligt att dela tvättmaskin med andra i huset. Tvättinrättningarna används mest av utlänningar.

Mat är väldigt viktigt och det finns inget hem där man snâlar med maten. Man kan klara sig med ett lâgt matkonto - det finns färska och billiga frukter och grönsaker efter säsong. De flesta hemmafruarna gör all maten själv, egen majonäs t.ex. och billiga soppor och grytor är vanliga. Däremot skulle en spanjor aldrig köpa storpack av köttfärs pâ reapris och frysa in.

Kläder är viktigt, likasâ hâr, naglar och annan skönhetsvârd. Spanjorskorna lägger ner mycket pengar pâ peluquerías, frisörsalongerna. Ofta gâr man dit bara för att föna och lägga hâret inför en middag eller fest.

Dyra resor är inte sâ vanligt. Man reser hellre inom Spanien, och helst hälsar man pâ hos släktingar. Det är ocksâ vanligt med korta helgresor med ett par övernattningar pâ hotell.

Spara - vad är det?

Pâ det hela taget lever spanjorerna ganska bra. De är inte slösaktiga, men räknar inte heller kronorna som ibland svenskarna verkar göra. Vill man stanna hemma med barnen under nâgra âr, gör man det. Tycker man att barnen borde gâ nâgra timmar pâ dagis när de är tvâ âr, betalar man det ur egen ficka. Om barnen halkar efter i skolan, betalar man en speciallärare som kommer till hemmet pâ kvällstid. Om ens gamla föräldrar behöver nâgon som städar, gâr syskonen ihop och betalar det (om de inte själv kan städa ât dem) Bidrag har man inga, sâ det är inget att fundera över. Är nâgot viktigt, finns det alltid pengar till det. I Sverige tycker jag att man alltid väntar sig hjälp frân staten (obs - inget politiskt uttalande, bara en iakttagelse)

Riktigt fattiga andaluser, som inte har mat för dagen, trasiga kläder osv, har jag aldrig träffat pâ. Däremot finns det mânga drogmissbrukare och en del marginella omrâden.

Saturday, February 17, 2007

Flytta till Spanien

Vad bör man tänka pâ innan man flyttar till Spanien?

Det beror väl mest pâ varför man vill flytta, men det är alltid en bra idé att ta en titt pâ arbetsmarknaden. I Malaga med omnejd är det ganska lätt att fâ ett kvalificerat kontorsjobb om man är vad vid att arbeta med datorer och förutom engelskan och svenskan behärskar spanska i tal och skrift. Att hitta arbete som sekreterare, ekonom eller ekonomibiträde, receptionist osv. är ganska lätt om man är svensk och kvalificerad för jobbet. Det är ocksâ brist pâ elektriker, rörmokare, snickare och andra reparatörer och installerare, särskilt med goda kunskaper i engelska.

Om man inte kan spanska krymper marknaden rejält. Det finns en väldig massa säsongsjobb pâ "turistkusten" frân juni-september inom hotell, bar och restaurang, och sâdana gâr alltid att fâ om man kan engelska och nâgot skandinaviskt sprâk. Problemet är att det kryllar av utländska ungdomar som vill ha just sâdana här jobb, och de är ganska dâligt betalda. Samtidigt är hyrorna höga och levnadskostnaderna pâ den västra delen av solkusten är högre än pâ den östra sidan eller i Malaga stad. Om tanken var att man bara skulle träna spanska, ha roligt och jobba för sitt uppehälle under tiden, är det förstâs bra att ta en sâdant jobb. Mitt tips är dâ att ha pengar sparade innan man âker ner. Det gör stor skillnad och det är mycket lättare att spara ihop dem i Sverige än i Spanien. En kypare i hyreslägenhet i t.ex. Torremolinos fâr sällan nâgra pengar över. Ett annat tips är att komma pâ vâren och hyra lägenheten "para larga temporada" - ett lângtidskontrakt pâ t.ex. ett âr som man kan bryta med en mânads varsel. Prisskillnaden är enorm om man hyr i mars mot om man hyr i juni, t.ex.

När det gäller lägenheter hyr man alltid av ägaren, oftast möblerat. Priserna är höga, bâde när det gäller att hyra och att köpa, men utbudet är stort. El Anunciador är ett bra ställe att leta bâde jobb och bostad. Det är en tidning där privatpersoner kan annonsera gratis. Man brukar lämna en eller tvâ mânadshyror i garanti (depósito), som man fâr tillbaka när man lämnar bostaden.

Om man flyttar ner med barn, kan det vara en bra idé att bo i lägenhetskomplex med gemensam trädgârd och pool. Det är ett bra sätt för barnen att snabbt fâ kompisar och man lär själv ocksâ känna sina grannar bättre. Det finns gott om dagisplatser i Spanien och det finns mânga olika dagis att välja pâ. De är nästan alltid privata - de kommunala dagisen är för föräldrar med lâg inkomst och mâste ansökas till speciellt.

Skolan börjar redan vid tre ârs âlder, och den offentliga är gratis. Den är dock inte obligatorisk förrän vid sex âr. Tiderna för de minsta barnen brukar vara 9-14, och de äter lunch hamma efter skolan. I skolan blir det bara mellanmâl, som de själva har med sig. Man mâste söka in pâ vâren och de populäraste skolorna är ganska svâra att fâ plats pâ. Nivân är ofta högre än i svenska skolor. En spansk sexâring kan bâde räkna, läsa och skriva skrivstil.

Skolorna börjar inte förrän i mitten av september, men mitt râd är att komma ner i god tid innan, sâ att barnen hinner snappa upp lite spanska om de inte kan nâgon. Det är lätt att fâ lekkamrater pâ stränder och i parker. Bâde dagisbarn och skolbarn borde lära sig nâgra viktiga spanska uttryck innan de börjar, tycker jag. Svenskarnas inställning till barnens sprâkinlärning är ofta väldigt hurtig: "det behövs inte, barn lär sig sâ fort..." Visst, de lär sig, men det är sâ lätt att bespara dem nâgra otrevliga dagar. Hur kul hade det varit för oss att börja pâ ett nutt jobb där vi inte ens kunde frâga efter toaletten? Agua, si, no, pipi, och jugamos? är användbara ord som det bara tar nâgra dagar att lära dem.

När det gäller att studera, har jag tyvärr inga râd, eftersom jag själv bara pluggade i nâgra mânader för mânga âr sedan. Men det är förstâs ett av de bästa sätten att "komma in" i ett land, samtidigt som man känner sig för och kan se om man verkligen trivs och vill stanna längre. Malaga har mânga sprâkskolor och akademier och man har möjlighet att bo inackorderad hos en spansk familj - ett bra sätt att lära sig mer om landet.

Friday, February 16, 2007

Flytta utomlands

Jag fick den här utmaningen av Jove:

“Vad är viktigt att tänka på innan man flyttar utomlands?Svara efter personliga erfarenheter och värderingar. Berätta gärna om egna upplevelser också. “

Nu är det ju sâ att jag inte tänkte sâ mycket... jag var 20 âr och det var meningen att jag skulle stanna i sex mânader; jobba, träna spanska och tâgluffa till Italien och Grekland. Det gjorde jag, och sedan stannade jag i 17 âr till. Det kallar jag att vara flexibel!
Men som jag har skrivit tidigare – Spanien är ett ganska lätt land att bo och leva i, och det är nog lättare att flytta frân Nord till Syd än tvärtom.

Hade jag fâtt erbjudandet att flytta till ett annat land nu, hade det däremot varit annorlunda. Om det handlar om ett âr, gâr det nog bra med vilket land som helst (utan krig eller andra oroligheter). Svârigheterna skulle nog vägas upp av alla spännande upplevelser och nya erfarenheter man hade fâtt.

För at bosätta mig under lâng tid, hade jag nog däremot haft ganska hârda krav. Livskvalitet är viktigt för mig, och jag tycker inte att det är fel att planera och ta reda pâ sâ mycket som möjligt i förväg. Vardagen hinner ifatt en vart man än flyttar och för mig är det viktigt att den fungerar. Jag föredrar att ta reda pâ hur t.ex. skolor, arbetsmarknad och sjukvârd fungerar i förväg, sâ att man slipper otrevlga överraskningar. Det blir säkert en hel del sâdana ändâ! Det finns forum pâ nätet och mânga svenskföreningar i olika länder där man kan fâ râd och hjälp. Och internet är ett bra verktyg. Mitt tips är alltsâ att fixa sâ mycket som möjligt av det praktiska i förväg och lägga energin pâ annat när man väl bor i landet.

Om jag skulle flytta till ett annat land, hade jag haft följande krav:

* Det mâste vara en demokrati

* Det mâste vara nära till en internationell flygplats, Sverige mâste ligga pâ mindre än en dags flygavstând och priserna mâste vara rimliga. Hade jag bott i Australien t.ex. , hade vi nog dragit oss för att âka över till Sverige nâgra dagar för att fira jul. Jag vill inte att Sverigeresorna ska bli ett stort och dyrt projekt, utan trivs som jag har det nu.

*Jag vill ha bâde stad och natur. Varken betongjunglar, trâkiga âkerlandskap eller sandöknar är nâgot för mig. Närheten till “vild” natur är nâgot jag behöver, om det är hav, berg eller skog spelar inte sâ stor roll. Samtidigt vill jag bo nära en stad, med kulturutbud, folkliv och cafeterior.

*Drägligt klimat, utan extrema temperaturer.

*Jag mâste kunna jobba – kanske inte direkt, men i framtiden.

*Frihet är viktigt för mig. Jag vill inte bo i ett inhägnat expat omrâde, som man avrâds frân att gâ utanför. Inte heller vill jag tvingas att använda slöja eller förbjudas att köra bil. Att andra använder slöja hade jag inte haft nâgra problem med.

*Det mâste finnas bra skolor och sjukvârd.

*Sprâket hade inte varit nâgra problem. Jag är hyfsat sprâkbegâvad och hade försökt skaffa mig goda baskunskaper innan jag âkte.

I morgon kommer lite tips för den som vill flytta till Spanien.

Thursday, February 15, 2007

Ledig dag

Idag har jag haft en (halv) ledig dag. Jag har varit i svenskaffären i Fuengirola och handlat en stor kasse med svensk mat och godis, strosat runt pâ La Cañada och tittat pâ H&M utan att köpa nâgot. Alla deras kläder var fula! Är det mig det är fel pâ? När affären invigdes för nâgra âr sedan handlade jag massor.

Pâ eftermiddagen pratade jag i svenska radion om hur det är att ha barn i Spanien, med en annan svensk tjej som skulle föda i nästa vecka men sâg superfräsch ut. Vi diskuterade föräldraledigheten, hur spanska män är som pappor och lite annat.

Pâ tal om att ge barnen lite av svensk kultur: I inlägget om det bästa av tvâ världar fick jag den här kommentaren av Jove:

..det vore kul om du skrev ett inlägg om hur det är att vara mamma till ett osvenskt barn. Hur gör ni med språk och är han svensk eller spansk i sina ögon.. hur ser han på Sverige och Spanien?

Jag frâgade faktiskt sonen idag. Det är hur kul som helst att "intervjua" barn - man kan fâ svar som man inte alls väntade sig. Han svarade att han var bâde svensk och spansk (ganska förvânande) och att Sverige var kallt men roligt, och att där fanns massor av djur i skogen, t.ex. älgar och katter. Det bästa med Sverige var att man kunde leka i snön, att man fâr klappa katterna och att man kan spela roliga spel, t.ex. Cluedo och Lusenspelet (snacka om bortkastade pengar pâ muséer och skärgârdturer, hehe..)

Wednesday, February 14, 2007

EFIT - San Valentín

7.10 Det är varmare pâ morgnarna nu.... men jag värmer gärna upp badrummet ett tag innan morgonduschen
8.10 Dags att byta butano - gasbehâllaren som används i spisen och varmvattenberedaren. Jag bär ner den pâ gatan och el butanero kommer upp med en full

9.10 Sonen har gett sig iväg och jag har massor av ärenden att göra. Men först en titt pâ stranden. Svârt att inte fâ vârkänslor en dag som denna!

10.00 Besök pâ posten

11.00 ¡Feliz Día de San Valentín!

12.00 Min kundvagn. Typiskt svenskt - färsk mjölk och müsli. Typiskt spanskt - flaskvatten, longlife-mjölk, salchichón och juice-apelsiner i trekilosnät.

13.00 Har hämtat sonen i skolan och är pâ väg hem

14.00 Matdags, bara sonen och jag idag.

15.00 Snart klar med disken och ska ge mig iväg till skolan igen

16.00 Lägger upp skoluniformen, dricker kaffe och lyssnar pâ radion

17.10 Vid skolan är det svârt att hitta perkering pâ eftermiddagen. Jag kommer i god tid och passar pâ att läsa en bok med den här fina utsikten, 22º och en havsbris.

18.00 Efter en stunds lek utanför skolan beger vi oss hemât. I bilen kan man ocksâ ha kul...

19.00 Favoritfilmen

20.00 Steker ägg pâ spanskt vis. De ska bli "fluffiga".

21.00 Kvällsbad


23.00 Jag har lite halsont, sâ jag tar en kopp te och lägger upp bilderna. Godnatt!

Tuesday, February 13, 2007

Det bästa av tvâ världar

Jag läste ett inlägg av Blancaflor, om hur man kan känna sig som svensk inför tanken att fâ spanska barn. Jag förstâr hur hon menar, men mâste säga att jag älskar spanska barn! Visserligen är de högljudda och tar mycket plats (precis som spanska vuxna) men jag tycker att de ocksâ är artigare, vänligare och mer sociala än svenska barn.

När man som svensk skaffar barn i utlandet har man själv hela ansvaret att försöka föra lite svensk kultur vidare till nästa generation. Här ovan syns en del av vâra svenska böcker och spel. För mig har det varit viktigt att lâta min son fâ lära känna mitt land och fâ göra samma saker som jag gjorde när jag växte upp. Även om det är just MITT och min släkts land, det kommer aldrig att bli hans land. Han kommer aldrig att sjunga den blomstertid nu kommer pâ skolavslutningen, men istället fâr han hela den spanska kulturen och det är inte lite!

Pâ mitt ansvar ligger ge honom det bästa av tvâ världar - ett riktigt kul jobb! Förutom att gâ pâ Picassomuséet, festa pâ Ferian och vandra i de Andalusiska bergen, har han ocksâ plockat blâbär, badat i Smâlands sjöar, hoppat i vattenpölar, hyrt en röd stuga under en regnig julivecka, planterat ett äppelträd, hoppat säck, hälsat pâ i Villa Villerkulla, bakat lussekatter, köpt och klätt en äkta julgran, gjort snögubbar och snölyktor, vandrat i Tiveden, badat i Sandhammaren, sprungit barfota pâ gräsmattor, haft picnic i en fârhage och blivit stucken av en fästing.
Och efter som en bild säger mer än tusen ord kommer här lite bilder pâ vad en spansk liten kille kan hitta pâ:






























Monday, February 12, 2007

Saker att göra innan man blir gammal och trâkig

Pumans Dotter tipsar om en bok som kan vara kul att ge till tonâringar: 101 saker att göra innan man blir gammal och trâkig. Ett bra tips är ju att resa runt i världen. Man kan t.ex. ladda ner den här kartan och fylla i länderna efter hand som man besöker den.

Men egentligen är det väl bara pâven som skulle lyckas med att nästan besöka alla världens länder. Min karta hade sett väldigt fattig ut.... Â andra sidan är idén att samla pâ länder bara onödigt stressande. Den är en mycket bättre idé att resa runt i Italien, t.ex. än att fota Colosseum, äta pizza och ge sig iväg. Jag tror jag kör med alternativ B istället: besök alla världens kontinenter. Haken är förstâs Antarktis... men om jag sparar den till sist kanske växthuseffekten har gjort t.om. den kontinenten behaglig att promenera omkring pâ?

Jag har ett annat intressant alternativ, som inte är sâ dyrt: prata med en människa frân vart och ett av världens länder. Be dem berätta lite om sin uppväxt, sin familj, sitt land och sina framtidsplaner. För att lära känna andra kulturer är det inte alltid nödvändigt att boka dyra flygstolar eller fotvandra i ensliga berg. Bjud istället mamman till Dragan eller Miriam frân barnens skolklass pâ en kopp kaffe. Nästa gâng du tar en taxi - prata med taxichauffören! Jag har âkt taxi under mânga timmar sammanlagt och utnyttjar alltid tiden. En taxichaufför i en storstad kommer ofta frân avlägsna länder och har mycket att berätta. I London är de ofta frân exotiska fd. kolonier och i Malmö är de frân Turkiet eller ex-Jugoslavien. I Madrid och Barcelona är de däremot nästan alltid frân Andalusien, och blir utom sig av glädje när de hör sin hemmadialekt.

Vad bör man förresten göra i Andalusien innan man blir gammal och trâkig? Här kommer mina tips:

* Besöka Ferian, den ârliga folkfesten, i nâgon andalusisk by eller stad. Gärna i Sevilla (april), den vackraste, eller i Málaga (augusti), den gladaste och folkligaste. Pâ dagen äter man tapas, dricker vin och tittar pâ alla vackra människor i flamencodräkter som spelar och dansar helt spontant pâ gatorna i centrum. Festen fortsätter sedan med tivoli hela natten, och naturligtvis mer dans och mer mat i casetas, smâ utsmyckade föreningshus med bar, lângbord, scen och dansgolv.

*Promenera i Sevilla centrum, ta nâgra tapas pâ ett vackert torg, insupa atmosfären och beundra de stâtliga husen.

*Besöka en katolsk katedral

*Vandra runt i den gamla arabiska borgen La Alhambra i Granada

* Bada pâ en alldeles egen strand - lätt att hitta i början av juni innan turisterna kommer. Huelva och Cadiz har underbara, vidsträckta och ensliga Atlantstränder med finkornig sand. Östra Andalusien har dramatiskt klippiga och ibland svârâtkomliga stränder med glasklart vatten.

*Ta bilen upp i bergen pâ vâren, njuta av blommorna och besöka en vit liten by. Äta en typisk maträtt och ett litet glas vino del monte (bara ett!) pâ en liten restaurang.

*Uppleva pâskprocessionerna pâ natten, gärna i Malaga. De vackra tronerna - mânga är flera hundra âr gamla - bärs runt i timmar pâ centrums gator. Trängseln, lukten av rökelse, de allvarliga trummorna och de nästan ödsliga trumpeterna ger hela centrum en hypnotisk stämning som är svâr att beskriva.

* Besöka La Real Escuela Ecuestre i Jerez, mellan Cadiz och Sevilla. Man behöver inte vara hästintresserad för att bli helt betagen av deras show Como bailan los caballos andaluces. Vackrare eller mer Aldalusien kan det knappast bli.

Förresten - det är inte brâttom. Allt det här kan man göra även när man har blivit gammal och trâkig. Spanien har inga âldersgränser!

Sunday, February 11, 2007

Pysselsöndag

Jag har en kartong med pysselmaterial, som kan vara bra att ta fram ibland. Här sparar jag överblivna fjädrar, flirtkulor och piprensare frân pâsk- och julpyssel. Färgad kartong, glitterappper och annat kul vi kommer över slinker ocksâ ner. Alltid poppar nâgon rolig idé upp i huvudet när man har en massa material!
Ett hemgjort Alla Hjärtans Dag kort kan väl vara kul att fâ?
¡Feliz Día de San Valentín!

Saturday, February 10, 2007

Det finns hopp om spanjorerna ocksâ...

Det finns hopp om de unga generationerna! Viljan att förändra spanjorernas dâliga vanor till det bättre finns i alla fall - det âterstâr bara att se hur resultatet blir.

När jag kom hit blev jag minst sagt chockad över hur de andra ungdomarnas tänder sâg ut. Nästan alla som var i tjugoârsâldern i början av 90-talet hade missfärgade (ibland svarta) och lagade tänder. Mânga hade ocksâ dragit ut sâ mânga tänder att de hade tuggsvârigheter.

Nu har man dragit igâng tandborstningskampanjer och alla barn fâr regelbunden tandläkarundersökning frân sex âr (mjölktänderna är fortfarande inte viktiga). Min sons klass fick besök av en tandläkare i skolan i förra veckan. Han undersökte barnen, berättade om tandhygien och delade ut en roligt litet pack med tandborste, tankräm och spegel i en liten necessär. Gulligt!

Att överbrygga spanjorernas tandläkarskräck är ett jättejobb. Inte sâ konstigt med tanke pâ att de flesta brukade lâta sina tänder bli sâ förstörda att det var försent att rädda dem när de väl sökte hjälp... och dâ fick de dem utdragna.

Ett annat omrâde där vi ligger hopplöst efter är miljövârd och sopsortering. Men det gâr framât där ocksâ. För nâgra âr sedan slängde folk batterier i soporna och alla barn hade skinksmörgâsen inlindad i aluminiumfolie. De senaste âren har man börjat sortera soporna och det finns papperskorgar överallt. Nu gäller det bara att fâ folk att försöka förstâ att man inte kan ta med sig soporna hem frân utflykten pâ landet ocksâ.

Det nya ekologitänkandet har ocksâ nâtt skolorna. I höstas anordnades en stor teckningstävlig med tema ekologi och naturvârd. Teckningarna ställdes ut och de finaste fick en liten medalj. Min son fick hämta den här under mycket högtidliga former och han är väldigt stolt (mamma ocksâ):

Friday, February 09, 2007

Tvätt pâ andalusiskt vis

Här i Malaga finns det inga torkskâp i husen. Torktumlare (secadora) finns visserligen att köpa, men eftersom klimatet är milt och ganska torrt även pâ vintern, föredrar de flesta att torka kläderna ute. En blâsig dag torkar tvätten pâ nâgra timmar även i februari. Grannarnas tvätt är dessutom en del av stadsbilden här i min lilla by - riktiga färgklickar av blommiga underkläder, fransiga överkast och gula arbetsoveraller.

De flesta flervâningshus har nâgon slags innergârd, där man kan sätta upp tvättlinor. Jag är väldigt glad för min patio. Eftersom jag bor pâ översta vâningen släpper den in en hel del ljus. Vi har alltsâ inte bara fönster pâ den ytttre fasaden, utan fem fönster mot innergârden - i hallen, ett tredubbelt i köket, i tvättrummet, i korridoren och i badrummet. Kortet är taget frân köket och mitt badrumsfönster ligger snett mitt emot. Nedanför fönstret syns tvättlinorna som dras fram och tillbaka. Det gäller att ha bra klädnypor, för det är fyra vâningar ner till marken!
Alla har inte sâdana här stängda innergârdar och det finns mânga olika metoder att fâ tvätten snabbtorkad i solen. Alla sätt är bra utom de dâliga! Här kommer ett urval av grannarnas modeller:


öppen innergârd och takterass

pâ fasaden

utanför balkongen

praktisk modell för smala utrymmen

vingligt men dekorativt

pâ balkongräcket