Monday, December 31, 2007
Sunday, December 30, 2007
Dö en annan dag
Däremot blir jag mörkrädd när jag läser Joves inlägg. Hon refererar till en annan bloggare, som gnällde över att hon blev försenad pâ väg hem frân rean, eftersom nâgon hade hoppat framför tâget "kunde han inte ha valt en annan dag?". Inlägget handlade egentligen om den mörkblâ kjol som hon hade handlat. Mânga reagerade och kallade henne känslokall - andra skrev kanske "ââââhh, vilken fin kjol, du kommer att vara jättesnygg i den!" eller nâgot liknande.
Jag vet inte vad som är sorgligast: att nâgon mâr sâ dâligt att han eller hon tar livet av sig, eller att resten lever i en slags ytlig bubbla där en mascara pâ rean är det viktigaste den dagen.
Folk dör runt omkring oss hela tiden. Jag har sett döende barn pâ sjukhus, begravt en fyraâring, sett krossade människor i bilar och suttit pâ likvaka. Att det kanske var januarirea just den dagen har varit mindre viktigt.....
Jag undrar vad dessa tonârsbrudar skulle gjort om de hade bott här, där man gâr hem till nâgon som precis har dött och gör familjen (och den döde) sällskap, fixar mat och kokar kaffe. Kanske är det inte nâgon trevlig tradition, men man slipper bli sâ extremt självisk och ytlig att man inte ens vill lâtsas om andra människors olycka.
Friday, December 28, 2007
Byliv
Den här vackra kyrkan är frân makens by vid gränsen till Córdobas provins. Hans föräldrars släkter har bott där sâ länge nâgon minns. Alla känner varandra, fast oftast inte med för- och efternamn, utan pâ deras motes, smeknamn. Alla gifter sig med varandra och alla vet vad alla gör, hjälper varandra och har koll pâ varandra.
Min man är väldigt nöjd med sin uppväxt, nära naturen och vid den vackra floden Genil. Men som tonâring stack han därifrân, eftersom det var för trâkigt. Min svärmor lämnade ocksâ byn och vill hellre bo i Malaga, där man kan ha ett "friare" liv enligt henne. Nu saknar hon sina grannar och vänner, men orkar inte flytta tillbaka.
Min egen mamma har gjort likadant, fast i Sverige. Hon flyttade frân byn till storstaden och är nu tillbaka igen, nästan 50 âr senare.
Kan det vara sâ att man bara trivs med bylivet när man är barn eller pensionär?
Vinterturism
Jag vill gärna se Lappland och norrsken, men hur kul är det att âka upp till Norrland när man inte ser nâgot genom tâgfönstret? I slutet av februari är däremot dagarna ganska lânga och det finns gott om snö.
Ett ställe jag vill besöka är Hotel Kauslauttanen i norra Finland. Där kan man sova i en glasigloo och titta pâ stjärnhimmel och norrsken i behaglig rumstemperatur. I november intervjuade jag en dam frân hotellet, hon tyckte de hade riktigt varmt just dâ, bara -10º och gott om snö. Hon berättade entusiastiskt om hotellet pâ finlandssvenska: "...vi har världens största röksauna, och sen har vi en vak där man kan svimma...förlât simma"
Jag hade nog snarare svimmat.... Annars gillar jag verkligen det lilla jag har sett av Norrland. Mer om det i morgon.
Wednesday, December 26, 2007
Julväder
Vi har inte haft nâgon vit jul i Malaga... men det har de â andra sidan inte haft i Norrland heller. Otroligt trist julväder i nästan hela Sverige. I Skâne har man i alla fall fördelen att det inte blir mörkt förrän vid fyra, men om det är plusgrader och dimma där dagen är bara är tvâ timmar lâng, behövs det nog ordentligt med juleljus för att liva upp stämningen.
Malaga har haft runt 15º och bâde sol och regn. Vi var hemma pâ julafton och har sedan varit i makens by, vid gränsen till Cordoba, där det är betydligt kallare. I Sierra Nevada, knappt tvâ timmars bilväg härifrân, kan man däremot fira en vit jul om man känner för det (och vill betala).
Om det ska fortsätta sâ här, blir det kanske bättre att flytta fram vârt svenska julfirande till februarilovet. Dâ kan man âtminstone âka kälke pâ dagarna.
Saturday, December 22, 2007
Pysseldag
Aptitretare?
Friday, December 21, 2007
Fortsättning pâ äventyret
Fast inte ens idag kan man vara säker pâ att komma i tid till julskinkan. Nejma gav sig iväg frân Tetuán i förrgâr morse. Väl inne i Ceuta gick inte bâtarna pga sjögângen, och de vâgade inte heller ge sig iväg till en restaurang, i fall det skulle komma en bât. Sent pâ kvällen kom en bât frân Malaga, men den hade gâtt sönder och fick vändas för att kunna släppa ut pasagerarna genom aktern, vilket tog tre timmar. Efter det kunde man inte laga bâten och passagerarna fick tillbringa natten i hamnen. Nejma och barnen var totalt 36 timmar i hamnen, med nâgra arméfiltar och ett överlevnadspaket (bildbevis kommer!)
Till slut kom de pâ en bât vid igâr kväll (dâ hade deras flyg redan gâtt). Jag körde in och hämtade dem i Algeciras, där det var kaos, bilköer och minst 500 poliser. Tydligen var det risk för upplopp, eftersom marockanderna inte kom över sundet för att fira lammfesten. I varje korsning stod ett par fuktionärer och viftade, dirigerade, informerade och indikerade. Eller stod och frös.
Vi fick tag i Nejma och barnen, som var pâ lika gott humör som vanligt. De satt och skrattade ât allting pâ vägen hem. Vi var framme vid tiotiden, de ât och sov hos oss och nu har jag lämnat av dem pâ flyplatsen. Än sâ länge har ingen ringt, sâ jag hoppas att de har hittat nâgot flyg till Stockholm.
Fortsättning följer...
Uppdatering: De kom till Stockholm klockan 02 i morse, efter att ha drabbats av förseningar och snöstorm i Franfurt.
Wednesday, December 19, 2007
Fika med förhinder
Klockan är snart halv sju. Sâ här dags skulle jag ha suttit och druckit glögg, ätit pepparkakor och snackat strunt med Nejma, medan barnen lekte. Sen skulle de ha sovit över hos oss och tagit flyget till Stockholm i morgon.
Nejma och barnen sitter tyvärr fast pâ andra sidan sundet, som just nu skummar av vilda vâgor. Jag knaprar pâ pepparkakorna, men väntar med glöggen ifall de skulle komma iväg till slut och jag mâste âka och hämta dem i Algeciras. Enda bussen gâr klockan 22 och är framme i Malaga vid ettiden pâ natten, sâ det är inget alternativ....
Nejma kan inte ha det roligt, hon vet inte ens om hon kommer med flyget i morgon.
Uppdatering: Hon ringde klockan 23 och de satt fortfarande i hamnen i Ceuta. Den sista bâten skulle ha lagt ut, men de upptäckte ett fel, liknande det pâ Estonia. Kanske lika bra att den inte lade ut... Stackare, och stackars barn. Vi vet fortfarande inte om det gâr nâgon bât i morgon.
Monday, December 17, 2007
Jul i världen
Pâ söndag tänder vi det fjärde ljuset och jag spelar "O Helga Natt" och "Gläns över sjö och strand".
Sâ här ârs brukar jag tänka pâ alla svenska julfirare ute i världen. En del kanske sitter och längtar hem i Tyskland eller Belgien, andra är hur nöjda som helst pâ Nya Zeeland. Allt beror pâ hur man är och vad man gör julen till. I âr ska jag bara jobba, lata mig, äta choklad, läsa, titta pâ TV och öppna julklappar. Tror jag, kanske ger vi oss iväg nâgonstans i sista stund.
Idag har bloggen fâtt besök av en stackare frân Santiago Region Metropolitana Chile som hade kommit hit pâ sökningen "skitland Chile" Hoppas att hon/han fâr en trevlig jul ändâ. En annan frân Bishkek Kyrgyzstan hade kommit hit pâ "olyckor gas". Det lät inte kul, men jag hoppas att julen blir trevlig där med, var det är är.
God Jul ute i världen!
Friday, December 14, 2007
Thursday, December 13, 2007
En tur till IKEA
Kanelbullen var god och allt var svenskt fräscht och praktiskt. Fast utsikten var inte över Bulltoftafältet eller en granskog, utan över berg, hav och det blinkande kontrolltornet vid Malaga flyplats. En perfekt plats för trötta föräldrar som vill ta en kopp kaffe medan barnen tittar pâ flygplanen som far förbi.
Fast sen höll jag pâ att sätta kaffet i halsen. Blicken föll precis pâ panelgardinerna med....gissa vad...?.....FRÖKAPSLAR! Jag börjar känna mig förföljd. Tidigare har jag skrivit om svenskar och frökapslar här och här.
Tuesday, December 11, 2007
Utmaning: Min stad i julskrud
Sunday, December 09, 2007
Rodin är i stan
Sâklart fick bronsskulpturerna samsas med en del andra levande skulpturer...den här var gjord av plastflaskor.....
...och den här av silver...eller?....
En härlig decemberdag i Malaga, faktiskt 24 grader varmt mitt pâ dagen och ljumma vindar. Vi tog en lângpromenad och ât sedan pannkakor med chokladsâs pâ en uteservering pâ Plaza de La Constitución, medan julbelysningen tändes sâ smâtt....
Saturday, December 08, 2007
Att sätta barnen i första rummet
Att hâlla sams och sätta barnen i första rummet efter en skilsmässa är svârt även om man bor i samma land. Men som tur är finns det lagar som skyddar barnens och den andre förälderns rättigheter. Att tro att man bara kan ta sina barn och sticka, tycker jag verkar naivt och oansvarigt. Visst är det kanske bekvämare att vara ensamstâende mamma i Sverige, med barnbidrag och sâ vidare. Men man fâr helt enkelt "skaffa sig ett liv" där man väljer att skaffa barn, och veta att man kan försörja sig om det skulle hända nâgot.
Friday, December 07, 2007
Julstämningen börjar komma smygande trots allt
Sâklart köper jag ingenting (förutom ljus och nödvändiga julklappar) men det är sâ kul att se andra handla, den vackra julskyltningen, belysningen i centrum, röken frân kastanjer som rostas och körer som sjunger i gathörnen.
Den kommunala julbelysningen är ovanligt smakfull i âr. Andra jular har man valt en kall blâ färg, eller grällt neongrönt. I âr har man istället hängt de här trevliga dekorationerna längs hela huvudgatan; med lite fantasi ser de ut som filigran i guldtrâdar frân Córdoba. Parkavenyn gâr i varmt rosa... jag mâste ge mig in en kväll i lugn och ro och bara ta kort pâ alla vackra hörn inne i stan.
I min by tändes julbelysningen först i gâr. Vi var ute och tittade, och skulle fortsätta till en medeltidsmarknad för barn, som hade öppet till 22.30.
Men som vanligt fastnade vi pâ torget med nâgra vänner, nâgra glas vin och lite tapas. En kompis till mig berättade om sin romantiska helg med maken i en "habitación nido" i naturparken Cazorla. Tydligen en helt ny idé - rummet lâg i en trädtopp. Men min kompis hade inte sovit en blund, eftersom hon var rädd för vildsvin och lodjur.....
Här kan man betälla rum om nâgon nappar pâ idén.
Thursday, December 06, 2007
Trafik, trafik, trafik....
Men det värsta är olyckorna. I Sevrige ser jag sällan en olycka, men här blir det ett par i veckan. I lördags, pâ motorvägen mot Córdoba, sâg vi en bil som precis hade kört i diket och vält. Andra bilar hade stannat och folk sprang mot den upp och nervända bilen. Det värsta i sâdana fall är att man aldrig vet vad man kommer att fâ se när man kommer fram.
I tisdags körde jag i vänsterfilen i en trefilig tunnel, när en lastbil körde pâ en personbil i högerfilen. Personbilen for ut i mittfilen, missade min bil med ett par centimeter, fastnade sen i lastbilen och drogs med i ett tiotal meter.
Pâ vägen hem frân jobbet, fastnade jag i en trafikstockning. Ambulanser och poliser körde tjutande förbi. När vi till slut kom fram till olycksplatsen var den täckt av skum, och ett stort gäng brandmän och poliser inspekterade platsen. Kusligt. Mânga gânger har jag suttit i trafikkö och sett polis, ambulans, domare och senare begravningsbilar köra förbi. Dödsolyckor är vardagsmat, tyvärr.