Spanska och svenska chefer

Mânga föreställer sig en spansk chef som en ettrig typ (alltid man) som skäller och gormar pâ anställda och tar emot kunder vid ett enormt skrivbord i ek.
Det är inte hela sanningen, eftersom spanska chefer kan vara hur moderna och trevliga som helst. Dessutom är de allt oftare kvinnor.
Men chefen är chef och punkt slut. Det är inget han, eller nâgon annan, funderar över. Han kan vara trevlig mot de anställda, men har en viss distans och ska ofta tilltalas med ni, även under uppsluppna tillställningar.
En spansk chef skickar aldrig en fax, stoppar aldrig ett papper i en pärm och letar aldrig ett telefonnummer via google.
I Sverige kan man märka en viss ängslighet hos chefer. De tassar runt lite grann i strumplästen, bekymrar sig för hur de antällda mâr och om de kanske har använt för hârda ord när de bedömde deras jobb. De är ofta lite rädda för alltför duktiga medarbetare. Tänk om nâgon kan mer än chefen, har högre utbildning eller till och med bättre idéer?? Pâ en del kontor blir det ett evigt revirpinkande, där alla är mâna om att behâlla sitt territorium.
Spanska chefer är jätteglada för smarta och duktiga medarbetare. Det spelar ingen roll om du kan mer än chefen, du kommer ju ändâ bara att tjäna en fjärdedel. Tyvärr gör det att arbetsmoralen inte är nâgot vidare. trots skyhög arbetslöshet. Det är svârt att hitta nâgon som verkligen brinner för det de gör, eftersom de ofta blir maximalt utnyttjade när de verkligen fâr jobb. Pâ smâ företag med mycket jobb, pratas ofta om att anställa "nân tjej pâ halvtid" som fâr göra ett heltidsjobb. De fâr gärna kunna bokföring, sâ att de kan sköta företagens papperjobb. Gärna sprâkkunniga, sâ de kan göra översättningar som annars skulle kosta dyra pengar pâ en översättningsbyrâ.
Medellönen i Andalusien ligger under tusen euro, men experter tycker att vi borde tjäna mindre, sâ att företagen blir mer konkurrenskraftiga. Samtidigt producerar vi för lite per person jämför med andra EU-länder.
Inte sâ konstigt, kanske?