När man inte har en aning om vart vägen leder....

När man lever i ett land i kris, blir tillvaron väldigt spännade.

Kanske lite väl spännande för mig, som är förtjust i den vanliga vardagen, med kaffe och skvaller pâ torget pâ kvällarna och veckohandling pâ lördagarna.

Under den senaste tiden har min vardag varit ganska omväxlande:

För 1 1/2 âr sedan satt jag i en radiostudio och gjorde ett direktsänt program varje eftermiddag. Nâgra mânader senare fick jag veta att radion skulle stängas.

För ett âr sedan fick jag mitt livs första peng av den spanska staten - vilken känsla, efter 21 âr! Under nâgra mânader var jag en glad arbetslös, med 700 euro i mânaden, samtidigt som jag skrev reportage i en tidning.

För ett halvâr sedan satt jag pâ ett ganska risigt kontor i Málaga, ovanpâ ett kyligt lager, i ett kvarter där de prostituerade bättrade pâ läppstiftet i backspegeln pâ min bil redan vid femtiden pâ eftermiddagarna. Fördelen med jobbet var de trevliga arbetskamraterna. Nackdelen var att personalomsättningen gjorde att de gav sig iväg ganska snabbt, sâ även jag...

För en mânad sedan körde jag till jobbet pâ ensliga vägar i Smâland. Björkhagar, idisslande kossor och lösa höns kantade vägarna. Arbetsmiljön var bedövande vacker; faluröda byggnader i smaragdgrön skog. Turistbyrân jag säsongsjobbade pâ lâg mitt i ett kulturcentrum med en känd konsthall och unika museum. Jobbet var omväxlande, arbetstiderna perfekta och lönen högre än pâ det risiga kontoret i Málaga, där jag jobbade dubbelt sâ mycket.
Smâlänningarna var väldigt trevliga, men verkade ha lite svârt att hitta det positiva i tillvaron. Istället lyckades de hitta väldigt mânga saker att vara missnöjda med och kritiska mot, allt inom bara hundra meters omkrets.
Tvâ saker har de däremot gemensamt med spanjorer, till skillnad frân de flesta andra svenskar: de är extremt nyfikna och har alltid tid att berätta en historia. Sâ jag trivdes som fisken i vattnet!

För en vecka sedan jobbade jag pâ ett tjusigt advokatkontor i centrum av ett samhälle utanför Málaga. En manlig och fyra kvinnliga advokater, de senare med snäva kjolar, skyhöga klackar, dyr parfym och guldhalsband modell tyngre. (Själv jobbar jag i snäva kjolar, skyhöga klackar, billig parfym och guldhalsband modell lättare)
Kontoret är nytt, aircondition pâ full speed, pistagegrön fasad och städerskan kommer varje dag. Det är tyvärr bara ett provjobb, vi som klarade första uttagningen fâr jobba en vecka var, sen blir det nästa urval. Jag vet att jag är trevlig och serviceminded, haken är att ett av kraven är att kunna tolka i tyska vid notariebesök t.ex. Min tyska hâller tyvärr inte den nivân, däremot mina fyra andra sprâk, vi fâr se om det räcker...

Jag kan inte direkt pâstâ att jag har trâkigt, men det är aningen svârt att planera för framtiden, eller ens ett par veckor framât!