Monday, January 23, 2012

Spansk skola i Spanien

Jag fick nâgra frâgor om skolan i Spanien och mâste börja med att säga att jag är nöjd med skolan. Sonen gâr i sexan. De börjar i ettan vid sex âr och den obligatoriska skolan är tio âr, nästa âr är det alltsâ dags för högstadiet som är fyra âr.
Tempot är ganska högt, mycket läxor och lânga dagar (som ocksâ har lânga raster). Lärarna har hög status och bra löner. Utrustningen är sämre och allt extra kostar, frân skolmatsal (mânga elever äter hemma) till pennor och suddgummin, vilket är OK eftersom vi har lägre skatter. Tyngden ligger pâ teoretiska ämnen, matte och spanska är viktigt. I matten räknar de nu division med decimaler, roten ur, minsta gemensamma nämnare osv. De skriver vacker skrivstil och helt fritt frân stavfel och gör t.ex. lânga sammandrag av böcker de läst, i form av häftade böcker med omslagsbild, innehâllsförteckning och personligt omdöme. Musik, teckning och sport är mindre viktiga och slöjd och hemkunskap finns inte. De fâr betyg varje kvartal enligt en tiogradig skala.

Det jag är mest nöjd med är ordningen och stämningen i skolan. Ingen fâr störa pâ lektioner, man lyssnar pâ läraren, mobiler är föbjudna. Mobbing och brâk existerar inte, man fâr inte förolämpa andra elever eller lärare. Det är stor skillnad pâ disciplinen mellan skolor, det finns bâde bra och dâliga. Privatskolorna är oftast bättre, även när det gäller resultatet (de är ofta subventionerade under obligatoriska âr och man betalar bara en liten avgift) Men det beror inte pâ att skolan är bättre, utan att barn med bra och engagerade föräldrar samlas pâ dessa skolor. Det verkar som om Sverige ocksâ har samma utveckling? En trâkig följd av detta är ju att mânga gâr i skolan ganska làngt frân hemmet, men trots allt är det skönt att kunna välja.

Det jag inte gillar är att läxorna är lânga och att eleverna mâste skriva av alla frâgorna, vilket tar en enorm tid. Som jag skrev i inlägget En önskan inför framtiden läggs stor vikt vid kvantitet, istället för kvalitet. "Eleverna mâste jobba mer" tjatar lärarna jämt. Kreativitet finns knappt, allt ska vara precis som det stâr i boken. Jag har haft en del duster med lärarna och faktum är att de har lyssnat, särskilt i den offentliga skolan. Att tycka annorlunda är faktiskt helt OK, det ska inte vara sâ jämlikt och strömlinjeformat som i Sverige.

En väldig massa jobb för ganska lite utdelning, som sagt. Ett exempel: i förra veckan fick alla barn en lista pâ saker de skulle ha med sig till nästa dag; glödlampa, kabel, skruvmejsel, maskeringstejp, stömbrytare.... totalt 10 saker.
50 föräldrar ger sig iväg till diverseaffärerna och köper grejerna, som kostar nästan 10 euro. Nästa dag tillverkar barnen varsin lampa och vi fâr överblivet materiel tillbaka i en pâse. Föräldrarna investerade alltsâ ca 500 euro och nästan 50 timmar sammanlagt till att förbereda experimentet. Kan inte skolan beställa materiel för 50 euro och be föräldrarna om 1 euro var? Eller be âtminstone EN person handla till alla? Nu var vi tvungna att handla 2 m kabel allihop.... Ungefär sâ här gâr det till lite varstans, sâ det är bara att gilla läget!

Svenska skolan har aldrig varit nâgot alternativ för oss, den kostar för mycket och ligger för lângt hemifrân. Den fâr ett helt eget inlägg i morgon

10 comments:

K-L said...

Det är just bristen på kreativt tänkande som ofta gör att jag blir lite smått galen på den spanska skolan. Det och det faktum att det anses okej att ge läxor i princip från tre års ålder. När vi kom tillbaka från Sverige pratade jag med fröknarna för att höra att allt gick bra och den enda som klagade var fyraåringens fröken. Hon skulle bli tvungen att skicka hem läxor eftersom dottern visserligen gör allt mycket bra och rätt men alldeles för långsamt och hon vill ju inte skälla på henne allt för mycket på lektionerna, puh! Sen tycker jag att just frånvaron av musik, bild, slöjd är tråkig eftersom det ger väldigt lite utrymme åt de barn som faktiskt är mer praktiskt och kreativt lagda. Är det faktiskt inte så att kreativitet är något som är viktigt överallt i dagens samhälle? Och är det inte så att den spanska skolan känns mer anpassad till det gamla industrisamhället där mekaniskt lärande var mer logiskt?

Anna said...

Det är just det, att kreativitet är viktigt inom alla omrâden, som lärarna inte riktigt fattar. Vi har iofs musik och bild, men de ses som mindre viktiga ámnen och bild är ju mest att rita FINT, ordentligt och innanför ramarna.
När min var fyra, klagade fröken över att han aldrig gjorde klart en uppgift som gick ut pâ att färglägga en flodhäst (stor som ett a4) Ja sa: "jaha, men ge honom ett vitt papper och lât honom rita en flygplats istället, jag tar ansvar för att han kan rita i framtiden. Om de fâr utveckla sin fantasi genom teckningen, har de nytta av det i framtiden, i alla yrken. Ingen kommer nâgonsin att be honom färglägga en grà flodhäst"
OK, tyckte hon, och sen dess har han haft högsta betyg i bild i alla klasser. Tyvärr är det inte sett som ett viktigt ämne och betyget bakas ihop med musiken i educación artística.
Att arbeta med händerna är ju inte fint heller. Tänk om läkarbarnen skulle spika och hyvla i skolan som en annan carpintero, hur hade det sett ut???? :) /Anna Malaga

Dosiss said...

Ungefär samma system i frankrike förutom att nu sedan sonen gâr i högstadiet (motsvarande 6 klass i sverige) sâ börjar man mer se pâ eleven som en enskild individ och inte som i lâg och mellanstadiet försöka stöpa alla i samma form. Min son älskar skolan nu och tycker att livet är perfekt. Sâ sa han till mig i bilen för en timma sedan iallafall:)

Anna i Malmö said...

Det där låter ju inte som att spanjorerna växlar upp för framtiden direkt...Precis som K-L säger hör den sortens undervisning mer hemma i det förflutna. Idag krävs både annan kunskap och framför allt andra förmågor och där är kreativitet centralt.
Har du sett detta? http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U

Tuvilda said...

Jag minns en bildlektion från min praktik på en spansk skola. Alla skulle ha med sig: pensel, plastmugg eller nåt för att ha vatten i, vattenfärger och kanske papper. Vissa hade vattenfärger, andra hade pensel, nån hade glömt muggen osv. De som inte hade allt kunde inte måla. = värdelöst.

Eleverna och lärarna har en annan relation än i Sverige. I Spanien är den mindre personlig och mer sträng. Det känns många gånger som om lärarna försöker ha nånslags auktoritet som för längesedan gått förlorad. Men jag vet inte... Lärarnas pedagogik känns gammalmodig. Trycka in kunskap, fylla tomma kärl osv (behaviorism). Jag skulle inte vilja ha mina barn i spansk skola, men bor man i Spanien så har man ju inte så mkt att välja på.

Anna Malaga said...

Dossis - men vad kul, vad glad jag blir!! Gâr han redan i högstadiet, de är ju lika gamla? I Sverige skulle de ju gâtt i femman nu..

Anna - ja, precis. Iofs förbereds de ju för den spanska arbetsmarknaden, där är det ganska oorganiserat, mycket jobb och en chef som gnölar. :) Ska kolla länken.

Tuvilda - Ja, det är just det. Men samtidigt kan man som förälder fylla pâ med kreativa uppgifter och fritt tänkande pâ fritiden.
Om det däremot förekommer vâld, kaos, slappa lektioner där barnen kommer och gâr som de vill och inte har respekt varken för lärare eller varandra(som jag har hört om en del svenska skolor) kan du som förälder inte göra nâgot (utom att byta skola).

Dosiss said...

Anna, det franska högstadiet varar 4 âr sâ nu när han blev 11 sâ blev det dags;)

My Kentsdotter said...

Hej!
Jag undrar när barnen börjar på morgonen?

Anna Malaga said...

Hej My! Det är lite olika, upp till mellanstadiet brukar börja kl 9 och högstadet 8 eller 8:30.

Anonymous said...

när har de lov?