I Sverige pâgâr en livlig debatt om situationen i skolan. Trots stora resurser är resultaten medelmâttiga och blir sämre för varje âr. I vissa skolor râder kaos och total brist pâ disciplin.
I Spanien är resultaten ännu sämre, men de kan i alla fall skylla pâ sina knappa resurser. Utrustningen och pedagogiken är usel, dáremot är det bättre ordning och lärarna är mycket bättre. De har högre lön än medelspanjoren och jämfört med svenska lärare är de riktiga energiknippen: entusiastiska, engagerade och stolta över sina jobb.
Tyvärr tror man, som överallt i det spanska samhället, mer pâ kvantitet än pâ kvalitet. Spanien ligger lângt efter i engelskakunskaper, dâ ökar man antalet timmar i engelska istället för att göra undervisningen bättre. Pâ mânga skolor är hälften av undervisningen numera pâ engelska, vilket gör att eleverna inte förstâr vad de läser. Lärarnas kunskaper är inte heller tillräckligt bra för att lära ut naturkuskap pâ engelska.
I Sverige är det stor skillnad mellan skolor. Skillnaden är lika stor här och har gâtt mycket längre. Sonen gâr pâ en skola med mycket bra resultat, och friskolorna (som har en liten avgift i Spanien) har överlag bättre resultat än de offentliga. Det intressanta är att varken läromedel, lärare eller utrustning är bättre. Skillnaden är att de engagerade föräldrarna samlas pâ skolor med en liten avgift och med hârdare regler.
Pâ sonens skola har man nolltolerans mot mobbing, lärarna repekteras och mobiler är förbjudna. Samtidigt kan man lägga pâ barnen mycket läxor, eftersom föräldrarna ser till att de blir gjorda.
Det vi betalar för är inte bättre undervisning, utan bara möjligheten att barnen ska kunna gâ i en skola utan brâk. Trist utveckling, men kanske oundviklig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Hej! bra blogg, kommer följa den nu. flyttade till torremolinos igår :) kram
Hej Hanna, välkommen hit! Härlig dag att flytta till Torremolinos pâ :-) Lycka till!
Hej Anna!
Det här med skolan är något som bekymrar mycket, både här i Spanien och i Sverige.
Mina barn går i offentlig skola men i ett ganska bra område. Det är en lugn skola med rykte om sig att få bra studieresultat.
Men den känsla jag har är att de barn som klarar sig bra är de som har stöd hemma de andra har det mycket tufft. Det finns i princip inga extraresurser och det som händer om man inte hänger med är att man få gå om ett år, ett fantastiskt sätt att bygga upp självkänslan på. Det är nog det som gör mig mest orolig - förutom det faktum att mängden läxor och prov skapar skoltrötthet redan i ettan - att det är många som hamnar vid sidan om och inte alls klara skolan.
Hej K-L!
Visst är det sâ. Sonen har en otrolig massa läxor nu i femman, men de värsta är att de är sâ ineffektiva. Han hade kunnat göra dem pâ halva tiden om han inte hade varit tvungen att SKRIVA AV allt i skrivblocket. Slöseri med tid och papper och tràkar ut barnen... den som gillar matte tappar lusten efter att ha skrivit av femton frâgor.
Det blir en massa jobb för föräldrarna pâ kvällarna och alla har ju inte kunskap eller tid (eller râd med extralárare).
Trots allt fâr man väl vara glad att det är trevlig stämning.
Post a Comment