Sunday, October 09, 2011

En självständig individ

En annan bild av att individen ska vara självständig och självtillräcklig har vi här. Jag, som spansk mamma, skulle aldrig komma pâ idén att plötsligt börja ta betalt för ett rum där mitt barn har bott hela sitt liv. Varför skulle jag plötsligt behöva ett tillskott i kassan pâ 3500 kr för att mitt barn börjar jobba? Bara grejen att barnen jobbar är väl en enorm lättnad, eftersom de dâ betalar sina kläder, transporter och hobbies själva? (nu trillar det ner en polett... barnbidraget! Barn som jobbar har ju inte bidrag frân staten längre...)
Att man ska lära sig vad saker kostar är ju jätteviktigt, men är det inte bättre att barnen sköter, och betalar, storhandligen var fjärde gâng, t.ex? Och sedan även lagar maten? Det är väl sâ man lär sig att storpack är billigare än smâ, att säsongsfrukt är bättre än melon i januari och att det är billigare att laga mat frân grunden än att köpa färdigt. Inte genom att mamma administrerar pengarna som en hotellägare?
En tonâring som fâr sin första lön, märker knappt nâgon skillnad pâ 18.500 och 15.000.
Här lägger hemmaboende ungdomar en massa pengar pâ bosparande, eller betalar av pâ sina köpta lägenheter, som de kanske hyr ut under tiden. Det är nästan omöjligt att flytta hemifrân utan en massa ekonomiskt planerande. Att ungdomar ska bli självständiga är kanske inte sâ viktigt, eftersom väldigt fâ vuxna är självständiga i det här landet. De flesta är beroende av nâgon annan pâ det ena eller andra viset; ekonomiskt eller för att fâ vardagen att fungera.

5 comments:

tovsan said...

Ja det där med att vara beroende av någon annan för att få vardagen att fungera märkte jag väldigt tydligt när jag bodde i byn i Andalusien.
Även om kvinnan och mannen båda jobbade heltid så förväntades det av kvinnan att hon skulle göra det mesta hemarbetet (inte i alla familjer men det verkade vara sjukt rotat och icke förhandlingsbart i vissa). Det kändes som om idén om att mannen ska tjäna pengar och kvinnan ska sköta hemmet levde kvar även i familjer där kvinnan har en heltidslön som lärare.
Jag tycker också att det är lite konstigt att ta betalt av sina barn för att de bor hemma. Sedan kan det ju vara bra om de köper vissa saker själva om de nu själva har en inkomst, t ex kläder och viss mat. Jag är glad att mina föräldrar inte tagit betalt av mig när jag bott hemma efter studenten.
Sedan är det också så i Sverige att de flesta ungdomar, t ex från och med att de börjar gymnasiet, har hand om sitt barnbidrag själva (som då heter studiebidrag tror jag). Då lär man sig att ta hand om en mindre summa själv och få den att räcka en månad.
Så egentligen är det pengar som de flesta föräldrar inte har direkt tillgång till när barnen börjat gymnasiet, eftersom de då ger dem till barnen.
Samtidigt tycker jag att det är lite synd eller verkar iaf jobbigt att bo hemma så länge som vissa gör! Men man kanske vänjer sig...

Anna Malaga said...

Precis, sâ var det när jag kom hit för första gângen, för 25 âr sedan, och ärligt talat trodde jag att utvecklingen skulle gâ fortare. Visst hjälper männen till mycket mer, särskilt med att laga mat och handla, köra barn osv, men det vanligaste när bâda jobbar är ju att man har en (kvinnlig) städhjälp.
Fâr väl skriva ett inlägg om det ocksâ...

tovsan said...

Ja du har mycket att skriva om! :)
(vilket är bra för mig för då får jag läsa mycket om mitt favoritämne - Spanien (ur en svenskas ögon))

Anna Malaga said...

Tovsan - mer kommer, jag skulle kunna skriva jämt om jag inte hade nâgot annat för mig ;)

Anonymous said...

jag tror inte att det är speciellt vanligt att föräldrar tar ut pengar för hyra osv när ungdomar bor hemma i Sverige heller, i synnerhet inte i dessa tider av ungdomsarbetslöshet och bostadsbrist. jag hade flera vänner under studietiden som bodde hemma hos sina föräldrar utan att de behövde betala för det. det är heller inte helt ovanligt i Sverige idag att ungdomar bor kvar hemma en bra bit uppåt i 20-års åldern pga för dyra bostäder eller svårigheter att få en fast anställning efter skolan, spara på utgifterna under studietiden etc. Det finns ett begrepp som kallas "Mambo" vilket innebär att ungdomar blir sambo med sina mammor vilket har orsakats av såväl svårigheter med ekonomin som att hitta en egen bostad.
trots att jag är en bra bit över de 20 så bor jag just nu hemma hos mina föräldrar i min hemstad efter några års sejour i göteborg, pga av arbetslöshet och att jag då samtidigt tycker det blir ensamt och trist att bo själv. jag hjälper dock mina föräldrar så mycket jag kan, t ex betalar maten, hjälper till i trädgården, snickrar, lagar saker etc och har frågat dem om de vill ha betalt för "hyra" flera gånger men de viftar bara bort det. själv har jag aldrig förstått mig på de människor som anser att det är möjligt och önskvärt att vara helt och hållet oberoende. för vem är egentligen det? alla människor är ju mer eller mindre beroende av varandra på ett eller annat sätt genom att vi samverkar med varandra hela tiden på olika plan i samhället.