Tuesday, October 11, 2011

Att vara beroende av andra

Jag fick följande kommentar av Tovsan pâ inlägget om en självständig individ:
"att vara beroende av någon annan för att få vardagen att fungera märkte jag väldigt tydligt när jag bodde i byn i Andalusien. Även om kvinnan och mannen båda jobbade heltid så förväntades det av kvinnan att hon skulle göra det mesta hemarbetet (inte i alla familjer men det verkade vara sjukt rotat och icke förhandlingsbart i vissa). Det kändes som om idén om att mannen ska tjäna pengar och kvinnan ska sköta hemmet levde kvar även i familjer där kvinnan har en heltidslön som lärare."

Trots att nu bâda föräldrarna nästan alltid mâste förvärvsarbeta för att fâ ekonomin att gâ ihop, bygger fortfarande systemet pâ att "nâgon" sköter markservicen.
Inte minst när det gäller arbetstiderna. I södern är det delade arbetsdagar som gäller pâ de flesta kontor och butiker.
Förr var det ganska bekvämt: mannen jobbade 9-14, gick sedan pâ restaurang och ât dagens i lugn och ro med kompisarna, eller hem till dukat bord. Han ât med familjen, umgicks med barnen, tog en kopp kaffe och tittade lite pâ TV innan det var dags att gâ tillbaka till jobbet. Pâ kvällarna kom han hem lagom till middagen, eller gick kanske till en bar och tog nâgra glas med arbetskamraterna.
Ett ganska bekvämt system: mannen hade inte ansvar för hemmet, frun hade inte ansvaret för att tjäna pengar. Ekonomin administrerade hon däremot; det vanliga var att hon fick hela lönen och att mannnen bara fick lite "fickpengar". Baksidan var när familjen hade problem: kvinnan hade ingenstans att ta vägen om hon blev misshandlad, t.ex. Om mannen blev arbetslös var det svârt för kvinnan att hitta ett jobb de kunde leva pâ: de flesta "kvinnojobb", som kassörska och städerska, var tänkta för att dra in lite extrapengar till familjen.
Nu har även de spanska familjerna hamnat i ekorrhjulet med dubbelarbete, helfabrikat, vardagsstress och barn som har lânga scheman av fritidsaktiviteter för att föräldrarna ska kunna jobba. Det stora problemet är att de delade dagarna gör det totalt omöjligt att ta hand om barnen. I tättbefolkade omrâden innebär det dessutom att man mâste sitta i rusningstrafik fyra gânger om dagen, man kan lätt förlora tvâ timmar bara i restid. Lösningen är deltidsjobb, mor- och farföräldrar eller hemhjälp.
Ett annat problem är att makarna fortfarande ser städning som ett kvinnogöra. Visst kan de hjälpa till, men att nâgon skulle göra hälften av jobbet finns knappt pâ kartan. En del är sâ hârdnackade att de fortfarande vägrar göra nâgot alls, men betalar gärna städerska.
Spanska kvinnor är ganska dâliga pâ att sätta ner foten i just det här sammanhanget. Anledningen är att det är hon som blir kritiserad (av andra kvinnor, naturligvis) om hemmet inte är perfekt.
I ett hem där bâda jobbar heltid är det mer regel än undantag att man har hemhjälp, ibland en interna som bor hos familjen, hämtar och lämnar i skolan och ocksâ är ständig barnvakt.
Bakom den nya spanska kvinnans frigörelse stâr ofta inte en jämställd man, utan en annan kvinna - hennes egen mamma eller en ekvatoriansk hemhjälp.

8 comments:

K-L said...

Så himla på pricken!! Jag har ifrågasatts flera gånger eftersom jag inte haft någon hemhjälp. Tre barn, jobb och ingen städerska! Nej, men en man som stryker, dammsuger, lagar mat och diskar. Totaly crazy!!

Carin said...

Det är verkligen otroligt. Och så ifrågasätter man varför det inte föds fler barn i Spanien? Vem kommer att ha möjlighet till det i takt med att förstföderskorna blir allt äldre som i alla västländer och far- och morföräldrarna likaså och inte kan förväntas att hand om ett hushåll som 80-åringar... Istället för att höja pensionsåldern borde de underlätta för barnfamiljerna, det är bästa sättet att säkra allas vår ålderdom. Och då menar jag inte bara genom bidrag utan genom kampanjer för bättre arbetstider och rent mentalt underlätta för männen att engagera sig i hemarbete och pappaledighet.

Att som kvinna med en bra tjänst bli gravid verkar inte heller vara en så trevlig situation. På hotellet där jag jobbade, som skröt om sin fina familjepolitik som underlättade för kvinnor med familj att göra karriär, etc, tog det inte in ersättare för mammalediga. Det är ju inte lönt för 4 månader. Vilket innebar att de tvingades arbeta till dagen de föder, oavsett om de sjukskrivs eller inte, och sedan förväntas vara tillgängliga för mail, telefon och möten under hela gravledigheten.

Anonymous said...

Hola Anna!
Ja det är som det är härnere :)
Men det går väl framåt så småningom..
Bra inlägg som vanligt. En fråga bara: "Ekvatoriansk" hemhjälp vad är det?
Ciao P på Spanienforum ♥

Anna said...

K-L, ska du inte ens skaffa dig en "morita" som kommer pà fredagarna?? Du är helgalen! :)

Carin, precis vad jag tycker. Det fanns en minister, Jordi Sevilla, som hade en plan för "la conciliación laboral y familiar", men han fórsvann snabbt av nâgon anledning. Det regeringen annars gjorde var bara att ge alla nyfödda en babycheck pà 3000, för att fâ fart pâ barnafödandet. Som du ságer, det är nâgot helt annat som krävs. Pengar till barnvagn har aldrig varit nâgot jätteproblem, det är mest hur man ska fâ ihop de kommande 20 âren, om man säger sâ....
Vi ska nog inte vänta oss nâgon stor förändring efter valet heller, Rajoy har nu fâtt snilleblixten att fâ bukt med arbetslösheten genom att ge alla autonomos en engângssumma pâ 3000 om de anstáller nâgon. Du mâste skoja....?

Hola Preciosa! Tack! En ekvatorian är nog min benämning pâ en ecuadorian ;)

Carin said...

Jamen 3000 euro för att anställa någon räcker ju ganska långt i det här landet trots allt! Svartarbete, halvtid och 400 euro i månaden, det blir ju nästan 8 månader det!

Anna Malaga said...

Ja, precis. Sen blir det inte mer jobb, men dâ har vi ju fâtt arbetslivserfarenhet och det är nästan lika bra som ett jobb!

Marina said...

Hola,

Träffande beskriving!!! Mitt i prick!

Saludos desde Madrid,
La Madrileña

Anna Malaga said...

Saludos a tí también, guapa!! :)