Allt fler förlorar sina bostäder i Spanien för att de inte kan betala amorteringarna pâ lânen. Över 16.000 familjer bara under det andra kvartalet 2011. Málaga ligger i topp - inte konstigt med tankte pâ att vi har bland den högsta arbetslösheten, de lägsta lönerna och dyraste bostäderna.
Bakom siffran 16.000 finns lika mânga dramatiska situationer. Ännu fler har inte förlorat bostäderna, men situationen är ändâ hopplös. En vän till mig, arbetslös, var precis tvungen att tacka ja till ett jobb för 600 euro per mânad, mindre än vad lânen kostar.
I morse pratade jag med en annan av mina gamla vänner. Vi brukade fika pâ torget nästan varje eftermiddag när barnen var smâ, för fem, sex âr sedan. Hon och hennes man hade dâ köpt en ny lägenhet i byn. Inga konstigheter: 80 kvadrat och en liten balkong, men de var jättenöjda med sitt första egna hem. Mannen tjänade bra som försäljare av uterum mitt under byggboomen. Nu, efter flera ârs arbetslöshet har banken utmätt deras bankkonton. Allt dras av utom 675 per mânad, som tre personer ska leva pâ. De har gett sig iväg till Madrid i hopp om att hitta jobb, lägenheten är uthyrd för underpris. Den köptes när priserna var i topp, nu är den inte ens värd hälften. Även om de har betalat av pâ lânet under flera âr, skulle de ha hälften kvar om de sâlde lägenheten.
En annan bekant jobbar med företagskontakterna pâ en sparbank. Han berättade att när krisen började, var det banktjänstemännen som jobbade "närmast gatan" som först förstod hur dâligt ställt det var för företagarna, som inte fick betalt för sina fakturor och hamnade i likviditetskris. Bankdirektörerna, som satt bekvämt längre in i banken, vägrade tro pâ dem.
Själv sitter jag inte fast i nâgon knipa, men blir illa berörd av alla tragiska historier runt mig. Visst var bostäderna i Spanien, särskilt pâ solkusten, katastrofalt övervärderade, men varför finansierade bankerna dem till 110%? Pâ den tiden försökte bankerna överträffa varandra i förmânliga lânevillkor. Ingen verkade förutspâ att bubblan skulle spricka, trots att det hade hänt förr. Och vi mâste ju trots allt bo i dessa bostäder, vart skulle vi annars ta vägen?
10 comments:
Jag är så glad att vi inte köpte något 2004 när vi flyttade ner. Vi har inga lån, inget hus eller lägenhet som inte går att sälja utan förlust, och vi kan flytta på oss när vi vill. Men för spanjorerna är det ju nästan otänkbart att inte äga sitt eget boende och jag känner ibland att ett husköp sker till varje pris. Vi har också vänner som har fått flytta hem till sina föräldrar, men tack och lov är de få.
Ja, precis, man är ju mycket friare när man hyr. Men om man tänker tillbaka: förr var en bostad enda pensionsförsäkringen man hade, och den enda säkerheten för en änka, t.ex
En pension pâ 600 hade ju inte räckt till hyra och mat, nu är det ofta pensionärerna (med sina betalade hus) som fâr hjälpa barnen istället.
Att det spekuleras sâ mycket med bostäder nu är ju helt sjukt. Mânga har förlorat, men mânga vann ocksâ mer pâ att sälja i rätt tid än vad de hade tjänat pâ att jobba i 20 âr. Helgalet!
Visst är det så att det inte finns några allmännyttiga bostadsbolag i Spanien som hyr ut lägenheter? Jag tror det skulle behövas. Med reglerade hyror, vita pengar och ett tryggt boende som följd.
Ja, precis. Man hyr ju privat och hyrorna är svarta i de flesta fall. Vâr hyresvärd deklarerar inte vâr hyra, och han är dessutom skriven själv pâ den här adressen, av skattetekniska skäl (och han är polis!!)
Men främsta anledningen till att folk inte vill hyra är att de hellre köper och betalar av pâ ett lân, dâ betalar man i alla fall "till sig själv". Lönerna är sâ lâga att det känns surt att hälften ska "försvinna". När jag flyttade hemifrân i Sverige var hyran lite drygt en tiondel av min lön, och det var 2:a med kök, ganska centralt i en stor stad. Motsvarande här nere hade varit omöljigt, en nittonâring kanske tjänar 700 per mânad pâ sitt första jobb.
Min hyra i Sverige är ca 20% av min inkomst (som är studiemedel). Men då delar jag lägenhet med en tjej. Det går bra, man klarar sig.
Tycker ibland att studenter som tar csn klagar lite väl mycket på att de har lite pengar... köp mindre sprit, tobak, kläder och smink säger jag! hehe
Tuvilda - hur mycket är studielânet? Det finns ju inte här, sâ att flytta hemifrân när man pluggar gâr bara om man fâr stipendier och föräldrarna skjuter till lite...eller med extrajobb.
Jag är rädd för att samma "vâg" ska drabba sverige där jag tycker att mânga faktiskt lever över sina tillgângar. Tydligen ska man betala av sâ lite som möjligt pâ sitt huslân. Flera svenskar har sagt till mig att man helst inte ska köpa ett hus där lânen är avbetalda? Jag har noll koll hur den där världen fungerar men för mig och min man är det otänkbart att ha lân pâ vârt hus i hela vârt liv. I april 2012 sâ har vi betalt klart och det är en del av vâr pensionsförsäkring. Ok, vi lever i ett konsumtionssamhâlle och man blir frestad men ibland undrar jag hur folk tänker? Tex vissa SAAB anställda som var tvungna att direkt gâ till banken därför att lönen inte föll ut den 25? Har folk inge buffert att ta av?? Är det sâ vi lever idag?
Arsouille Team är ju naturligtvis jag:)
Dossis, jag blev ocksâ förvânad av att folk tog lân för att de inte fick ut lönen i tid. Det verkar som om pengarna bränner i fickorna, man mâste konsumera till sista kronan liksom.
När du har betalat av pà huset nästa âr, tar ni väl ett megalân för att skaffa nytt kök, badrum och renovera hela skiten? Ni ska väl inte bara BO i det? ;)
I Sverige är väl trots allt bostäderna inte sâ övervärderade som de var här, men att folk har fâtt lâna 110% - absolut. Man ska ju ha ny bil ocksâ ;)
Post a Comment