Jag gâr ut pâ balkongen för att hänga tvätt i skymningen. Allt är mörkt och tyst, sâ när som pâ syrsorna i bakgrunden.
Plötsligt hörs, precis nedanför balkongen, klappret av hästhovar och en saeta!
Jag tittar ner mot den nästan helt mörka flodbädden.
Förbi rider en sjungande zigenare pâ en vit häst...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Heh, det har du alldeles rätt i! Känns väldigt overkligt här uppe i norr. De finska zigenarna skulle ha åkt i en skruttig bil... men sången har de gemensamt. :)
ååååh!!!
Hej Pumita!! Skruttiga bilar är ju inte sâ romantiskt, men sjunger de, fâr de godkänt :)
Som en saga! :)
Dessutom hände det sig att en av dina trogna läsare från förr hittade tillbaka till din blog samma dag. Jag har trott att den legat nere väldigt länge.
Jag befinner mig dessutom utanför Malaga på semester ett par veckor just nu. Märkligt......
(Tittade efter din epost men hittade ingen).
Lars
Men hej Lars!
Bloggen fâr vila när jag jobbar, men just nu har jag inga sâdana problem..;)
Var är ni? Vill du ha kaffe?
Min mail: benicamp-at-telefonica.net
Klart att jag vill. Dessutom gärna träffa dig :-)
Lars
Precis sådana händelser är vad jag tog med mig hem från Spanien. Minnena blev till historier som blev till barnboks-serie som nu letar förläggare. Även jag har bott i lilla La Cala del Moral. Jag har just hittat till din blogg och kommer helt klart återkomma! Hasta siempre y gracias!
Lovable: hej och välkommen till bloggen!! Vad kul, det lâter spännande med bokprojekt!! När bodde du i La Cala?
Post a Comment