Saturday, April 26, 2008

Att ta saker med en axelryckning...

är nâgot man lär sig i Spanien om man inte vill känna sig som en "fluga som flyger mot en fönsterruta, om och om igen". Uttrycket är Andrezej Olkiewicz i en intervju jag gjorde i förra veckan om hans bok "Konsten att vara invandrare".

En av sakerna som kom upp var hur paradoxalt det är att man vet att man är i ett annat land, men ändâ förväntar sig att det ska vara som hemma - och blir irriterad över skillnaderna.

Jag har blivit sâ van vid att inte bry mig att....jag inte bryr mig. Här finns det knappt nâgot man absolut mâste göra. Det finns massor av regler... men de är pâ nâgot vis inte obligatoriska. Man ska ha residenciapappret med sig, men det har aldrig jag. Fram till för ett tag sedan skulle man ha internationellt körkort, men det struntade jag i.

Nu ska vi hyra ett hus och jag har tittat pâ massor av olika lägenheter och radhus som inte föll mig (eller min kräsne man) i smaken. När jag till slut hittade ett hus jag gillade, visade det sig att ägarna bodde i Jaen och absolut krävde en slags bankdeposition pâ 3000 euros om de skulla vâga hyra ut det. Jag tyckte att vi kunde snacka om det, och skickade min man som är en förtroendegivande säljartyp. Han och värden tog ett par koppar kaffe och sedan var de bästa vänner och det var inte tal om nâgon deposition!

...men de glömde en annan detalj när de gjorde upp allt runt flytten. Killen skulle komma ner helt snabbt och flytta ut en del möbler som var inpackade och helt oanvända (de hann aldrig bo där). Huset har aldrig varit bebott och har stott tomt sedan det byggdes för drygt ett âr sedan.

-Vaddâ komma ner helt snabbt? frâgade jag min man. Kommer inte frun med? Vem ska städa dâ????

-Öh? Städa? Det fâr väl...eh....vi göra?

Jag kommer inte att ha mânga döda punkter nästa vecka....

Däremot fick vi bra kontakt med vâra blivande grannar med en gâng. Man behöver bara knysta ett "hej, jag heter Anna och vi ska flytta in i hus...." sâ blir man nästan överfallen av deras entusiasm och välvillighet. Jag vet ingen som kan dra hela sin barndom, livshistoria och arbetslivserfarenhet sâ snabbt som spanjorerna. Vi fick t.om veta att grannen bredvid minsann hade tâgluffat i Sverige pâ âttiotalet och att han äääälskade Stockholm och Lappland men det absolut bästa var de svenska flickorna (här blinkade han menade ât min man och frun sâg lite sur ut).

Jag känner mig välkommen i alla fall. Ska bara gräva fram ytterdörren först.

8 comments:

la linda said...

grattis till nya huset!!

Anna Malaga said...

Tack!! Aquí tienes tu casa...para lo que quieras ;-)

Thérèse said...

Jag håller med dig allt är inte så noga eller "skrivet i sten" i Spanien , man kan alltid snacka och komma överens. Vilket kanske kan vara förvirrade för en svensk för i Sverige är regler till för att följas och lika för alla. Har du gömt fylla i eller ta med en viss blankett eller liknande kan man i Spanien ofta vara mer flexibel än i Sverige. Håller också med om att spanjorerna är expert på att dra sin livshistoria på kort tid för okända. Kul med flytt till hus och bra att du känner dig välkommen men du kanske får problem med frun till grannen som gillade svenska tjejer ;)

Anna Malaga said...

Therese - Ja, det mesta brukar lösa sig med lite snackande hit och dit.
Jag ska försöka ställa mig in hos grannfrun nâgon dag när mannen inte är hemma, hihi...

KARLAVAGNEN said...

Känns det igen eller?! Hahaha!!!

Petra H said...

Spännande att ni ska flytta - det hade jag missat! Hur långt flyttar ni?
Jag tyckte att det fanns sååå många regler och lagar när jag bodde i Italien men det var väl som i Spanien - de flesta behövde man inte följa så strikt. Förutom då att vi hade världens jobbigaste och bitchigaste hyresvärdinna som påstod att 1) vi fick inte ha gäster (det stod inte i kontraktet) 2) man var tvungen att registrera alla utländska gäster hos polisen om de stannade mer än en eller om det var två dagar. Helt absurdt tyckte vi som EU-medborgare... vet inte om det stämde eller inte!? (och vi gjorde så klart inte det heller).
Det intressanta med många länder är att det alltid nämns lagar på skyltar etc. Enligt lagen xx får du inte parkera framför mitt hus...

Anna Malaga said...

Karla - Ja, jag kan tänka mig det!!

Petra h - Vi ska flytta en halvmil, bara ;-)
Fast det är ganska spännande ändâ!
Du har rätt i det där att "enligt den kungliga lagen nº 5378...." hihihi

ryska tjejer said...

Mycket intressant och användbar artikel. Tack.