Tuesday, April 15, 2008

Frihet eller säkerhet?

Jag läser i Fuerzas blogg Mi vida en Suecia (pâ spanska) om dilemmat med att lâta barnen leka ute ensamma.

Vi gjorde ju alltid det när vi var smâ...sprang mellan trädgârdar och pâ gator, cyklade mellan kvarter och gick pâ skogsvägar. Det gav oss en härlig känsla av frihet och det hände ju aldrig nâgot.... eller?

Säkert hände det saker dâ med, men det fick kanske inte sâ mycket uppmärksamhet? Eller finns det fler sjuka människor nu för tiden?
Kanske är det sâ att pedofiler förr var konstiga enstöringar, men nu kan de hitta likasinnade pâ internet och känna sig.....uppmuntrade? Och dessutom mâste de kanske skaffa foton för att lägga upp pâ sajterna...

Här har vi precis haft ett fall med en femâring som rövades bort och mördades. Hon skulle bara till kiosken och köpa godis. Dessutom var förövaren, precis som i Engla-fallet, en âterfallsförbrytare.

20 comments:

Anonymous said...

Dessutom båda två, av misstag, var fria... I Englas fall, hade polisen ett liggande tips på 42-åringen sedan 2007, skulle DNA-testas...
Såg idag på TVE att det var lynch-stämning utanför bröderns hus.
Det skulle inte skada lite sådant i Sverige, kanske skulle man kunna få lite fart på polisen

Tolken said...

Mmm, det är ju det man kämpar med varje dag. Jag är så himla tacksam att polisen löser detta. Minns med avsky Julie och Melissa i Belgien, också tio år. De rövades bort knappt 500 m hemifrån och låstes in i en källare och utnyttjades av ett pedofilnätverk. De svalt ihjäl när Dutroux blev satt i fängelse för ett annat brott. De satt i källaren medan polisen gjorde husrannsakan och inte hittade trappan dit.
Jag vet inte hur man skyddar sig mot sånt här, jag vet inte hur jag ska bemöta min egen tioåring som vill vara stor och klara sig själv och sexåringen som själv smyger iväg och sätter på nyheterna fast vi inte vill att hon tittar för att hon är så nyfiken på vad som hänt.
Ja, som sagt, förfärligt på alla sätt.

TInTIn said...

Det är supersvårt! Hur kan man skydda sina barn utan att förvandla dem till "Cotton wool kids", en fruktansvärd otjänst. Och hur var det egentligen när vi var små?
Har alla vi som växt upp utan att bli allvarligt skadade - och då menar jag inte våldtäkt, personrån eller misshandel! - en kolossal tur?

Och så undrar jag - varför släpper man någonsin ut pedofiler?

Anna Malaga said...

Anonym - Ja det ár ju hemskt tragiskt. I fallet Mari-Luz var ju mannen redan dómd for sexbrott och hade stuckit. Nâgot mâste göras.
Fast familjen kan man väl lâta vara..

Tolken - Ja, usch, jag hade glömt det fallet. Och barnen hör och ser allt, sen pratar de om det i skolan...

TT - Det frâgar jag mig ocksâ. Pappan till den mördade femâringen kräver livstid för pedofiler nu. Jag hâller faktiskt med, allt pekar ju pâ att de inte blir bättre. Tvärtom träffar de likasinnade i fängelset...
Ett dilemma det där, det är väl snarare sâ att de som râkar illa ut har en kolossal otur.

Nenika said...

Nog har det alltid funnits pedofiler och mördare, men jag tror de blir fler med tiden i ett samhälle som kanske är mer mentalt jobbigt att leva i, vilket utlöser psykiska sjukdomar i större utsträckning. Mannen som dödade MariLuz hade en diagnos, men den här lastbilschaffisen var tydligen ganska så ”normal” i folks ögon, även om lite annourlunda och småäcklig. Jag tycker det är skillnad på när någon begår denna typ av brott utan att ha en mental sjukdom. Sen tycker jag det verkar som om de flesta pedofiler och barnamärdare finns i trakterna kring Tyskland, Belgien, norra Frankrike, England......USA........har jag fel, rätta mig någon, men mina fördomar säger mig att det är ett fenomen som man främst hittar i protestantiska länder.

Här i Spanien ställer sig folk utanför häktet eller domstolen och vrålar ut ”asesino, hijo de puta”, i Sverige skickar man anonyma sms till mördare då deras mobiltelefonnummer finns på nätet, likaså offrens. Jag föredrar lynchstämningen på gatan.

Hanna said...

Nenika,

Bland protestanter och bland katolska präster, då? Tänker på Boston m.fl. skandaler inom katolska kyrkan.

Karin i Milano said...

Mmmm.. jag tanker ofta pa sant i o m att jag numera bor i Italien dar det INTE ar vanligt att lata barn ga ut ensamma, knappt ens ner pa innergarden... Medan jag som ar uppvuxen i en svensk smastad var ute och lekte jattemycket, gick/cyklade till skolan i alla vader etc. Nar jag gick i fjarde klass (10 ar) fick jag till och med ta bussen till centrum for att kopa julklappar tillsammans med en klasskamrat. Det skulle ALDRIG en italiensk 10-aring fa gora. Pa ett satt forstar jag det for det hander tyvarr mycket otackt i Italien, men samtidigt tycker jag att det kanns otroligt frihetsbegransande. Svart detta.

Inga-Lill said...

Nenika,
bor själv i Tyskland på gränsen till Belgien och jag har också en bild att i Belgien och en del av Frankrike finns mera pedofiler än annanstans i Europa.Hemskt.
Är verkligen livrädd att nåt skall hända min son fastän vi bor i världens lugnaste by..
Tycker personligen att pedofiler är jordens avskum och allt borde göras för att stoppa dem.
För många år sedan var jag också på Koh Samet(Thailand)och såg pedofiler sitta och hålla hand med barn på en restuarang.Mådde så illa av se det att spydde när jag kom till hotellet och har ännu en sådan nattsvart ångest över att jag inte kunde hjälpa barnen-bilden är etsad fast på min näthinna för alltid.
Så också ett program med Oprah var hon visade bilder på amerikanska pedofiler på flykt.Hon lägger också ner stora pengar varje år för att få fast dessa.
Bra-önskar bara att vi alla kunde göra nåt mera

cruella said...

Det är oerhört tragiskt, det känns alldeles onödigt att säga.

Men tydligen ligger den här sortens brott med tragisk utgång tämligen konstant över årtiondena. De har alltid varit ovanliga, om vi nu talar om vår del av världen och "normala" tider.

Mer uppmärksamhet får ju brotten självklart eftersom vi har så många fler möjligheter att ta del av varje liten detalj. På gott och på ont.

Lösningen är i alla fall inte att bädda in ungarna i fullkomlig trygghet. Det går nämligen inte. De måste ju få bli större och utvecklas och faktiskt också lära sig livsvett tills det är dags att flyga ut.

Bandini said...

Ett mycket komplicerad problem. Men jag tror att leva är kanske inte att vara säker och inte att vara fri heller. Men vi låtsas som det är så, tror jag.

Jag skulle be om hjälp. Kan ni som besöker annamalaga gå till min blog bara en lite stund och tycka om vilken foto är mest romantisk?

Tack för hjälpen!!!

Nenika said...

Hanna, jo förstås det där med katolska präster, men det är ju liksom en väldigt isolerad grupp i ett stort samhälle. KAtolska präster lever ju annorlunda än protestantiska präster vilk ju oxå måste påverka dem. De blir väl perversa i längden, vad vet jag. för mig är det en gåta hur någon "blir" pedofil, men någon form av isolering brukar nog oftast finnas med i bilden. Jag spekulerar vidare......

Inga-Lill, hemskt det där du berättar. Usch jag blir illamående. Vi hade ett fall här i Murcia med barnvakter som utnyttjade folks barn, tog bilder och lade ut på nätet. Det värsta var att vissa föräldrar sen blev tvugna att identifiera sina barn samt barnvakten genom bilderna och videos som de hade tagit.

Petra H said...

Hm, jag tror inte att det är ett protestantiskt fenomen med pedofiler, och Belgien, som ju har haft många pedofilskandaler på senare år (för 2 år sedan var det två små flickor som dödades i Liege) är faktiskt till stor del ett katolskt land. I de belgiska fallen har det hänt i den fransktalande delen (Vallonien) som är mycket fattig och med många sociala problem.
Kan det inte vara så att barn kanske rör sig mer utomhus i norra Europa utan föräldrakoll? Som Karin i Milano skriver, italienska barn leker inte utomhus i samma utsträckning som svenska barn... kanske just pga av pedofil- och bortrövningsskräcken.
Det är hemskt att barn inte ska kunna få springa ute och leka lika fritt som vi gjorde men det är väl bara att inse att tiderna har förändrats drastiskt.

Anna Malaga said...

Nenika - Jag tror inte heller att det är ett protestantiskt fenomen, men kanske det är vanligare i vissa kulturer? Svârt att veta, i vissa länder finns det säkert ett stort mörkertal.
Däremot tror jag att folk med sàdana hár tendenser söker sig till jobb där de fâr tag pâ barn, som ....*tittar mig över axeln*...kyrkan, t.ex. Eller fritidshem osv.

Karin - Ja, det är precis det dilemmat jag menar. Här har mânga bostadskomplex gemensam trädgârd med mur, det är ju lite säkrare och där gâr barnen fritt.

Inga-Lill - Fy vad hemskt! Kan man inte göra nâgot alls? Gâ till polisen? Fotografera dem?

Cruella - Visst, vi märker det mer nu.

Bandini - Deseo concedido ;-)

Petra - Kanske du har rätt. Men förr gick ju barnen ganska "lösa" även här, och nu gör de det inte mest pga trafiken.

Bandini said...

Tack, tack så mycket, anna malaga och nenika för att titta på min blog och rÖsta. Det var snällt!

Hälsningar

KARLAVAGNEN said...

Hej! Det var inte bättre förr. Då hette det fula gubbar. Det har inte med religion att göra heller.
Men genom internet sprids ju information och det verkar trigga en del. Ofta bland pedofiler så finns det ju en trasig barndom med i bakgrunden. Kvinno- och barn-misshandlare lär ju inte vara poppis inom kriminalvården.

Jag vet inte. Vi måste våga leva även om det känns svårt. Vara uppmärksamma och ställa mer krav på samhället.

Anonymous said...

Klart att alla blir totalt skräckslagna när sådant här händer. Men vill ändå inte leva i ett samhälle där barn inte kan leka utomhus eller ens förflytta sig korta sträckor själva. Förr i tiden var kanske den sociala kontrollen större då fler bodde i byar och samhällen. Inte så lätt att vara "ful gubbe" då om alla känner alla.Fler vuxna var väl hemma också. Lättare idag då fler bor i städer och förflyttar sig längre bort från sin hemort i arbetet osv. Internet fanns ju inte förr heller. Kanske en fördom, men lade man sig inte i varandras liv mer förr? Nu vågar få säga till om grannens ungar gör något dumt. Den här gången var gärningsmannen okänd för offret, men tänk på alla de övergrepp som sker i det fördolda i hemmets "trygga vrå" mellan personer som är släkt... Vet inte om det sker fler brott nu än tidigare, många anmäls nog inte ens. Mord går förstås inte att dölja, men allt det andra. Folk borde kanske bry sig mer och larma om någon beter sig illa och sådant som verkar misstänkt. Bra med de som har sinnesnärvaro att fota när det händer misstänkta brott!
/Anna

Inga-Lill said...

Jo angaende vad jag sag pa Koh Samet önskade jag sa att jag skulle haft en kamera med men hade jag förstas inte den kvällen.Det fanns inte heller nan polisstation pa den lilla ön sa det var uteslutet. Resten av veckan bar jag med mej kameran hela tiden men sag inte dessa 2 pedofiler mera(hörde pa deras accent att de var fran irland)
Nu var det manga ar sedan det hände men mar ännu daligt över det och hjälplösheten jag kände över att inte kunna bara ta dessa barn med mej och rädda dem..

sarah said...

Usch ja det där är ett dilemma och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Hur man ger sina barn firhet utan att det blir farligt och hur man skyddar dem utan att överbeskydda.

Anna Malaga said...

Bandini - Tack själv, det var sâ lite.

Karla - Nej, jag tror som du att det inte har med religion att göra, däremot i mânga fall med övergrepp i barndomen.

Anna - Ja, just när det gäller att röva bort barn hade folk mer koll förr, âtminstone här i Spanien. Det fanns alltid folk pâ gatan.
Men inte ens vuxna kvinnor känner sig säkra här när det är mörkt t.ex. sâ att uppfostra barn till att känna sig säkra och fria är inte sâ mycket lönt. Inga kvinnor gâr ute själva när det är mörkt, förutom för att slänga soporna.

la linda said...

ja det finns inga ord, det är bara fruktansvärt.