Friday, December 28, 2007

Byliv


Den här vackra kyrkan är frân makens by vid gränsen till Córdobas provins. Hans föräldrars släkter har bott där sâ länge nâgon minns. Alla känner varandra, fast oftast inte med för- och efternamn, utan pâ deras motes, smeknamn. Alla gifter sig med varandra och alla vet vad alla gör, hjälper varandra och har koll pâ varandra.

Min man är väldigt nöjd med sin uppväxt, nära naturen och vid den vackra floden Genil. Men som tonâring stack han därifrân, eftersom det var för trâkigt. Min svärmor lämnade ocksâ byn och vill hellre bo i Malaga, där man kan ha ett "friare" liv enligt henne. Nu saknar hon sina grannar och vänner, men orkar inte flytta tillbaka.

Min egen mamma har gjort likadant, fast i Sverige. Hon flyttade frân byn till storstaden och är nu tillbaka igen, nästan 50 âr senare.

Kan det vara sâ att man bara trivs med bylivet när man är barn eller pensionär?

11 comments:

Jove said...

Anna Málaga: Oj.. det där med att folk inte ringer polisen när grannen blir misshandlad.. det känns ju igen. Men för egen del handlar det inte om att det "stör min tillvaro", utan om att jag vet vilken risk jag skulle utsätta mig för om jag ringde polisen. (Mina grannar har inte blivit misshandlade, men tyvärr har jag hört folk bli det i lägenheter utan att ha agerat).

_______

Det du skrev här tror jag stämmer. Byliv för personer som varken är unga eller gamla passar sig inte "normalt" sett verkar det som.

Anna Malaga said...

Jove - Ring ändâ! Du kan rädda liv.
Hela debatten var förresten väldigt intressant. Är fortfarande förvânad över att folk blir lyckligare av att inte lâtsas om att det finns trâkiga saker runt omkring oss. Vad gör de om de ser en bilolycka?

-----
Ja, själv hade jag nog fâtt spader i en by... trots att jag verkligen älskar naturen och bergen.

Thérèse said...

Jag är tveksam till om jag hade klarat byliv. Speciellt i en sån by där alla har koll på alla. En kompis till mig köpte hus i en by i Dalarna för ett år sen. Hon är mammaledig så grannfrun som hon småpratat lite med vid grinden bjöd över henne på kaffe. Min kompis "glömde" att bjuda igen och efter några veckor gick ryktet på byn... Hon och hennes man är bland dom få inflyttade också, dom flesta har bott där i generationer.
Fast visst en by som ligger nära en större stad kanske jag skulle kunna bo i.

Thérèse said...

Vacker kyrka

Sara said...

Det var verkligen en vacker kyrka!
Det är nog speciellt med små byar, jag vet folk som när de bildar familj flyttar till maken/makans barndomsby, köper hus och rotar sig. Men som säger att om man inte är från byn från början är man ändå en sorts främling, i all framtid.

Pumita said...

Jag skulle inte klara av ett byliv någon längre tid. Det låter himla mysigt men jag tror att jag skulle tröttna ganska snabbt på att "alla vet allt om alla och mer än vad man gör själv om sig och sitt". Neej, när jag blir gammal - om jag nu blir det nån gång - bor jag helst i en mindre stad med lugnare liv men tillräckligt stor för att slippa det där tråkiga.

mintid said...

Njeae... jag flyttade från byn till landet när jag var 28 och ångrar mig inte en minut...
Vill inte bo i ett villakvarter där grannarna ser om man tvättat bilen eller inte eller man kan se från sitt köksfönster in till grannens...
Skulle uppleva det som för stressigt att bo i en stad och inte kunna skicka ut mina barn att leka själva utan man måste gå med dom till en park...det känns märkligt.

Hoppas din jul varit bra och att du får en trevlig nyårsafton!

Anna Malaga said...

Therese - Ja, det är just sâdana grejer. Lite svârt att ha koll pâ allt vad man ska göra... Visst är kyrkan fin!

Sara - Ja, jag har hört att man kan fâ heta "de nyinflyttade" fast man har bott pâ samma ställe i 20 âr. Inte sâ kul.

Pumita - Och dessutom finns det sällan nâgot bibliotek ;-)

Mintid - Sâ ni bor mitt ute pâ landet? Häftigt!
Gott Nytt Âr till er!

Pumita said...

"Och dessutom finns det sällan nâgot bibliotek ;-)"

Nej, just det. Men folk har väl inte tid att läsa nåt när de har fullt upp med att hålla reda på vad grannen har för sig... ;)

Monica said...

Tja, âssâ min man dâ! ;-)

Anna Malaga said...

Pumita - Just det!!

Monica - Hórdu, du ska ju snart flytta tillbaka till byn du med!! Och det trots att du varken är barn eller pensionär. Vad spännnade! Kram,