Friday, April 04, 2008

Gud hjälper den som hjälper sig själv

Jag gillar verkligen sâdana här artiklar. Särskilt om man jämför den med t.ex. den här.

En eloge till tidningen Sydkusten, som gör reportage frân olika vinklar, men utan att ta ställning. Sen kan man ju ta ställning själv medan man läser, hehe...

Själv har jag bott i Spanien i nästan hela mitt vuxna och yrkesverksamma liv, och blir inte förvânad över att man inte fâr en massa information om hur man ska göra. Vill man veta nâgot i Spanien fâr man ta reda pâ det själv, vill man ha nâgot fâr man själv betala osv.

Säkert är det bättre i Sverige, där man fâr information utan att be om det. Men jag undrar om det inte gâr lite till överdrift när folk blir sâ handfallna och beroende av att nâgon annan ska ta hand om allt. Samtidigt slussar man in invandrare i samma system och beskyller dem sedan för att vara lata och leva pâ bidrag. Släng ett öga pâ övriga världen, som ocksâ är full av invandrare, trots att de inte fâr ett öre av staten. I Spanien existerar inte ens socialbidrag. Mânga invandrare här har det svârt, men lata är de inte. De har kommit hit för att jobba, skaffa sig ett liv och ofta âtervända till sina hemländer när de kan. Säkert har de flesta invandrare i Sverige ocksâ samma förväntningar.

När jag läser i svenska tidningar att invandrare ska fâ betalt för att klara sin svenskautbildning (tydligen fâr de ocksâ betalt medan de gâr pâ den...?) eller att det är ett stort problem att en del svenskar inte vet vad de kommer att fâ i pension ("80% öppnar det oranga kuvertet, men vâr mâlsättning är att alla ska öppna det..") tycker jag att jag ibland att jag läser nyheter frân Mars.

Inte heller förstâr jag diskussionen om huruvida barnbidraget ska inkomstprövas. Varför ska man över huvud taget betala ut bidrag till rika? Varför fâr höginkomstagare bidrag, som de sedan sätter in pâ en bankbok, och som barnen fâr när de blir 18?
Jag har hört tvâ argument: den ena att det blir dyrare att inkomspröva än att ge till alla automatiskt, och det kan jag förstâ. Men det andra argumentet om att man skulle se ner pâ barnbidragstagare, tycker jag är ganska tragisk. Ser man ner pâ lâginkomsttagare? Mâste alla fâ bidrag för att ingen ska känna sig dâlig till mods?

28 comments:

Anonymous said...

Sverige är nog inte ensamt om ett barnbidrag som utgår till just *barnen* och inte som ett inkomstprövat bidrag till behövande. Att inkomstpröva är ingen bra idé eftersom det då kring brytpunkten inte skulle löna sig att t.ex. ta ett erbjudet arbete eller gå upp i tid om man erbjuds det.

Det är så jättesvårt att jämföra olika system - det går ju heller inte att ändra på endast EN aspekt i t.ex. försörjningen av nyanlända asylsökande. Nu får de försörjningsstöd mot att de går sfi - och tanken med sfi är ju god, att man ska tillägna sig språket och på så sätt lättare kunna klara sig i samhället. Å andra sidan skulle man förmodligen ta sig in lättare om man kunde börja knega dag 1. Å tredje sidan hamnar man då förmodligen på en arbetsmarknad som till största delen består av andra invandrare med lika bristfälliga språkkunskaper, med låga löner, tuffa arbetsförhållanden och små möjligheter att komma vidare.

Lätt är det inte.

Anonymous said...

Bra inlägg!

I Sverige är man inte ansvarig för sitt eget liv/situation. Man förväntar sig att staten/någon annan ska visa vägen men en bunt regler som man ska följa.

Anna Malaga said...

Cruella - Nej, det är verkligen inte lätt. Jag hade heller ingen ambition att jämföra barnbidrag i olika länder, men i Spanien finns t.ex. inget barnbidrag. Om även om bidraget ges till barnen är det ju föräldrarna som använder det och fö administerar familjeekonomin.
Det där med brytpunkten är nâgot som understryks väldigt ivrigt, som om det hade varit en jättegrej. Den finns ju när det gäller socialbidrag, bostadsbidrag, arbetslöshetsersättning osv och det är ett hiskeligt räknande pâ kronor och ören och ett väldigt gnöilande om att "men nu FÖRLORAR ju jag pâ det här....."
Jag kan inte lâta bli att tycka att det är ett marinellt problem. För mig är det viktigaste att ingen förälder i ett välfärdsland stâr i en situation där de inte har mat till sina barn.
sfi är en jättebra idé. Fast problemet verkar vara att folk gâr och sâsar och aldrig blir färdiga. Att studera OCH jobba tror jag är det absolut bästa. Problemet med att arbetsgivare utnyttjar utsatta grupper finns ju överallt, och där mâste myndigheterna ha bättre koll, tycker jag.

Anonym - Tack, visst har man till viss del ansvar för sitt eget liv även i Sverige, men jag tror svenskarna har rekord i att förvänta sig att allt ska vara ordnat.
Artikeln där en dam förväntar sig att de nordiska klubbarna ska ha nâgon slags fungerande informations- och problemlösningsbyrâ är ju ganska intressant. Visst hjälper lansdmän varandra med info överallt - tillsammans vet vi mycket, men det är inget man kan kräva, tycker jag.
En annan tidning här pâ Solkusten, som drivs av en reklambyrâ, fâr ofta frâgor om allt möjligt, som svenskar tycker att de "ska" kunna informera om.

Monica said...

Men, Anna, visst finns olika former av socialhjälp här med? Visserligen är det väl länsvis som detta organsieras, men nog finns det väl nâgon form av "oficinas de bienestar" eller liknade hos er, eller? nu är det väl bara de verkligen marginaliserade som har möjlighet att fâ hjälp, och det är riktade insatser som i sverige skulle anses "utpekande". Och barnbidrag, här fâr man det tills barnet är 3 âr, samt den här checken vid födelsen, fast, det är till arbetande mödrar, hemmafruar fâr bara checken, inte barnbidraget. Har ni inte det heller i Andalucien?

Men - jag hâller helt med dig vad gäller svenskarnas iver att ta hand om alla. Eller ättare sagt, STATEN ska ta hand om alla. Staten màste ta sitt ANSVAR, det hör jag ofta nu när jag lyssnar mycket pâ p1. I detta är vi mycket mer kollektiva, oh detta dâ vi ses som individualister! Jag tycker fortfarande inte att man kan kräva att regeringen ska skicka flygplan och hjälp pâ eget bevâg till ett helt annat land utan att landet i frâga koordinerar och begär det (tsunamin....) - bara for att det râkar finnas svenska turister pâ plats....

Sen tror jag att just barnbidraget är kvar som allmän förmân för att det hjälper till att höja skattebetalningsmoralen! Eftersom alla fâr av det, ett pâtagligt bevis i plânboken varje mânad, sâ gnäller man mindre om det höga skatterna!

Anna Malaga said...

Monica - Visst finns det det, men vitsen med den är just att man ska ha mat och tak över huvudet i en svâr situation, inte som en slags generell hjälp som t.ex. bostadsbidrag.
Sen har vi ju olika inkomstbeprövade förmâner, t.ex. gratis skollunch, nedsatt pris pâ olika aktiviteter osv. Vad jag vet är det ingen som ser ner pâ barn som fâr billigare skollunch...
Barnbidraget - det är ju ganska nytt, frân 2003, och jag vet inte om man kan jämföra det med svenskt barnbidrag. Det ges BARA till arbetande mödrar till barn under 3 âr och ses som en slags "barnomsorgssubvention" av de flesta här. Ensamma pappor fâr t.ex. ingenting.
Checken är ju ocksâ helt ny, och är väl inget att hänga i julgranen direkt. Men den har ändâ resulterat i en babyboom i man bekantskapskrets ;-)

Det där med att höja skattemoralen hade jag inte tänkt pâ! Men när du säger det, ett annat argument brukar ju vara "men vi har ju betalat!"

Anonymous said...

Det har med en fungerande valfardsstat med manga bidrag fran staten har ju helt klart bade fordelar och nackdelar, det haller jag med om. Fast jag foredrar nog anda det svenska systemet jamfort med det italienska dar man aldrig far nagot av staten. Fodelsetalet ar det lagsta i EU for det finns inga barnbidrag, kommunal barnomsorg ar narmast obefintlig och privat kostar skjortan, folk bor hemma tills de ar 35 for det finns inga bostadsbidrag och medelinkomsten ligger numera pa ca 1000 euro men att hyra sig en etta i en vanlig forort kostar ca 800 euro i manaden... Den som har turen att ha foraldrar som lagt undan pengar at barnens boende etc klarar sig bra men for den som ar foraldralos, har fattiga foraldrar osv har det blivit mycket tufft att leva i Italien.

Anonymous said...

Jag sjunger inte bidragsstatens lov, tro aldrig det:-) Bättre med lägre skatter och ett större individuellt ansvarstagande, men då riskerar man från ett svenskt perspektiv verkligen en hel massa - så fort man andas om privata sjukförsäkringar *förutom* vad alla redan har rätt till hojtas det högt om orättvisor och B-lag inom vården. Socialdemokraternas tolkningsföreträde av vad som utgör Rättvisa och Välfärd kan knappast överskattas.

Dock är det inte bara i Sverige man funderar över effekterna med behovsprövade bidrag - jag vet att det har varit ett problem i England också, där det varit högst påtagliga svårigheter att åstadkomma ett system som stimulerar till arbete - jag tror aldrig vi kommer ifrån att folk först och främst tittar i plånboken, t.ex. när det gäller att gå från bidrag (helt eller delvis) till anställning - varför arbeta om man förlorar ekonomiskt på det?

Se där en Titanic att vända;-)

Anna Malaga said...

Karin - Ja, som jag skrev tycker jag ocksâ att det är bättre i Sverige pâ sätt och vis. Förr var det sâ att kostnaderna var lägre här, men nu har mycket gâtt upp och lönerna är fortfarande lâga.
Det verkar väldigt tufft i Italien. Här har vi ocksâ en medelinkomst pâ 1000 euro (högre i norr), men bâde kommunala och privata dagis har hyfsade priser och hyrorna är inte sâ höga.
Föräldraledigheten är bara 4 mân, men de lägre kostnaderna gjorde att mânga utökade den med nâgra mânaders tjänstledighet, eller stannade hemma i flera âr. Nu blir det allt svârare att göra det.
Men spanska ungdomar är mycket bättre pâ att förutse och planera sina kostnader och gör en massa avbetalningar pâ sina bostäder medan de fortfarande bor hemma. Svenska ungdomar vill ha allt pâ en gâng och sätter sig ofta i klistret, tror jag.

Anna Malaga said...

Cruella - En Titanic var det ja...men visst är det kul att läsa världsproblem.
Här i Spanien fungerar det bra att ha en privat sjukvârd "förutom" och inte "istället för". Men jag undrar om det inte hade blivit för dyrt i Sverige, pga att antalet användare hade blivit sâ fâ.
här har trots allt de privata sjukförsäkringarna hyfsade priser.

Anna Malaga said...

..ska vara lösa, inte läsa

Anonymous said...

Intressant detta med att manga spanska "ungdomar" borjar betala av pa en framtida lagenhet medan de fortfarande bor hemma. Det har jag aldrig hort nagon svensk gora; och det ar nog otankbart for de flesta italienare, he he... Den unge italienare som heltidsarbetar men bor hemma lagger glatt lonen pa bil, klader, resor och nojen.. och de flesta foraldrar verkar tycka att det ar helt okej. Nar jag berattade for min svarmor att i Sverige ar det vanligt att den som heltidsarbetar men bor hemma hos foraldrarna betalar sin del av hyran, betalar sina egna klader och hygienprodukter etc tyckte hon forst att det verkade helt otroligt men erkande sedan att det kanske inte ar sa dumt anda "for tank pa F:s kusin X som shoppar upp lonen men inte gor ett handtag hemma som det anstar en duktig flicka" Tja, sa kan man ju ocksa se det...!

Carin said...

Jag tycker det är bra med bidrag, precis som jag tycker en pågående diskussion om dem är sund eftersom alla system bör vara dynamiska och förändras allt eftersom samhället gör så och det upptäcks att en annan modell är bättre. I Sverige har det alltid gnällts mycket på bidragsfuskare men jag har känslan a att fördelarna är många många fler än nackdelarna, allt går att utnyttja på fel sätt. Exempelvis är korruption inte ett argument mot demokratin. Liksom bidragsfuskare inte är ett argument mot ett system som tar hand om dem som behöver stöd och hjälp. Jag har också intervjuat en spansk tjej för några år sedan som valde att prostituera sig för att försörja sig och sina två barn. På en vanlig lön, ca 1000 euro/månaden kunde honom omöjligt betala lägenhet, barnvakt och skola. Barnens pappa hade stuckit och hon hade ingen övrig familj som ställde upp. Hon var helt ensam.

Anna Malaga said...

Karin - Ja, det är ordning pâ de spanska ungdomarna, hehe...ibland är det enda sättet att ha râd att flytta hemifrân med bra standard. Man undviker gärna att hyra utan vill äga istället. Däremot "behöver" de inte betala nâgot hemma bara av principskäl. Det är i sâ fall för att föräldrarna har det knapert. Jag vet en del pâ 80-talet som gav hela lönen hemma.

Carin - Ja, jag tycker ocksâ att det är bra att bidrag finns. Men kanske att det har gâtt lite för lângt i Sverige, just för att folk verkar bli sâ fixerade vid dem.
Hâller med dig om att bidragsfuskare inte är en ursäkt för att inte ha bidrag, precis som korruption inte kan vara ett argument mot demokrati.
Men i fallet med den prostituerade hâller jag inte med dig som du vet ;-) Det är ett val, inte en nödvändighet.
Visst, det är inte roligt att leva en hel familj pâ 1000 euro, men det gör mânga andalusiska familjer trots allt. Skolan är gratis, det finns billigare bostäder..säkert i ett sämre omrâde, men om man fâr välja mellan att bo sämre och att ens mamma prostituerar sig, vad väljer man?
Visst fâr man hjälp av myndigheterna, även om det inte är som i Sverige. Det finns bland annat matbanker och man kan nu fâ en viss summa i underhâll frân barnen om pappan vägrar betala.
Jag tror inte att man som EU-medborgare kan vara tvungen att prostituera sig för att överleva, som man kan vara i andra delar av världen.

HEMFRÖJDEN said...

Ååh, vad skönt att vara långt borta från sverige och slippa bidragsdebatter..trodde jag, he he. Fy fan för bidraghelvetet vi hamnade i när vi bodde i sverige, min spanske man som är briljant på det mesta, lärde sig svenska på tre månader är utbildad lingvist i spanska och endast lyckades få jobb som tågstädare, och sen kom plötsligt räkningar från FK och krävde tillbaks bostadsbidrag som vi fått ut flera månader tidigare och som i slutändan hade resulterat bli för mycket till vår fördel.......det var ungefär då vi packade väskan o flyttade tillbaks till Spanien. Och nu har vi inga bidrag längre men det går bra ändå.

Angående det spanska ”bidraget” för arbetande mödrar så är det inget bidrag för det dras av sen på din skatteåterbäring. Det är att betraktas mer som ett ”lån”. Därför har jag själv inte ansökt om det.

Ang damen som glömde plattan på spisen och gnäller över ett dåligt svenskt skyddsnät i Spanien så skulle jag vilja säga till henne ”A joderse Señora”

Anonymous said...

Alla invandrare får inte betalt för att läsa svenska. Jag tror att du menar flyktingar. EU medborgare förväntas klara sig själva eller lämna landet. Vi får knappt någon information alls om hur vi ska göra, vi har inte ens automatiskt rätt till ett svenskt id-kort.

Spanien är ett lågskatteland. Skattetrycket är 35%. I Sverige är det 50%. Inte konstigt att det finns fler bidrag i Sverige. Spanjorer har valt en annan lösning helt enkelt. Sen vet jag inte riktigt hur det är i just Spanien, men det borde finnas långt fler låginkomstjobb i Spanien än i Sverige som flyktingarna kan ta, fruktplockare, hembiträden, ta hand om gamla, osv. Sverige har bekämpat sånt så staten måste ta ett mer aktivt ansvar för flyktingar.

Att i Sverige är man inte ansvarig för sitt eget liv/situation tycker jag är rent nonsens. Däremot är livet lättare för de som är svagare vilket jag tycker är bra.

Anonymous said...

Nenika: Angående bostadsbidraget så får man ju faktiskt ta reda på relgerna för det innan man plockar ut det. Man får inte tjäna över en viss summa inom samma kalenderår. Har man då t ex bostadsbidrag beräknat på en viss tänkt årsinkomst och får ett jobb mitt i året så höjs ju ens årsinkomst för det kalenderåret. Då är man inte längre berättigad till den summan man får utbetald. Kanske låter helt knäpp. Har själv fått betala tillbaka. Så fort ens inkomst förändras måste man meddela detta. Jag klagar dock inte utan inser ju att det är mitt eget fel som inte tog reda på reglerna innan.

Anonymous said...

Jag har ändrat min inställning till vilka som ska få barnbidrag. Förut tyckte jag att alla ska få det just för att det pekar ut mindre bemedlade familjer annars. Men nu tycker jag att det ska gå till de som verkligen behöver det, och då skulle man också kunna höja beloppet för dem. Det känns fel att rika familjer sätter in hela bidraget på banken som barnet sedan får när det fyllt 18 år. Vet att det finns en mängd familjer som gör så, och då har man ju faktiskt inte behov av det! Tanken är att pengarna ska gå till mat, kläder och blöjor osv, inte till privat sparande eller t ex skidsemestrar.Försäkringskassan gör ju bedömningar i andra fall t ex vid bostadsbidrag och det anses inte "skämmigt" att inte alla slentrianmässigt blir beviljade det utan vissa kriterier måste uppfyllas. Klyftorna mellan "rika" och "fattiga" barn ökar i Sverige och då tycker jag att de som verkligen behöver stöd ska få det, inte de som klarar sig utan.

KARLAVAGNEN said...

Oj, här får man ju knappt en syl i vädret ju?! ;-)...

Håller med Monika om att svenskarna kan vara klena på att ta eget ansvar. De är ofta snabba att gny att staten ska betala och fixa och dona även om man själv satt sig i olika situationer på eget bevåg.

Flyttar man utomlands får man ta det för vad det är. Ett helt annat land. Saker tar längre tid att få fixat här, men det gör det även i Nordeuropa.

Nenika: Olé

Anna Malaga said...

nenika - Ja, men det är ju en svensk blogg, hehe.. klart vi ska disktutera bidrag!

Mafalda - Om Spanien är ett lâgskatteland beror ju pâ vad man jämför med, Sverige har däremot det hösta skattetrycket (bara överträffat av Danmark för ett tag sedan)
Menar du illegala jobb sâ bekämpas det allt mer även i Spanien, men det finns mycket mer än i Sverige. Men även i Sverige har ju invandrarna lâginkomsjobb som svenskarna inte vill ha.
Visst är man ansvarig för sin egen situation överallt, men jag tycker att svenskarna i högre grad förväntar sig att staten ska rätta till saker. Att livet är lättare för de svagare är bra, men just "svagare" är en ganska luddig benämning, âtmonstone om man tänker pâ alla som tycker att de är berättigade till bidrag.

Anonym - Jag tycker ocksâ sâ, men majoriteten i Sverige verkar tycka att det är bättre som det är nu.

Anna Malaga said...

Karla - Ja här gäller det att avbryta ;-)

Anonymous said...

Ett tillägg: Jag förstår inte vad anonym som skrev kl.10.36 menar med att vi svenskar inte är ansvariga för våra liv/situation. Det låter väldigt konstigt i mina öron. Vad menar du med det? Vad är det vi inte tar ansvar för? Att vårt skattetryck och socialförsäkringssystem ser annorlunda ut betyder väl inte att vi inte tar ansvar för våra liv?? Är vi alla ett par lallande fånar som sitter och rullar tummarna dagarna i ända? Tror inte det , nej.

Anna Malaga said...

Anonyma - Tack för era kommentarer, men skriv gärna ett nick. Det är svârt att veta vem som säger vad.

Thérèse said...

Oj vilken diskussion det var här! Har inte läst alla kommentarer.

Ett argument för barnbidrag är ju att eftersom alla får det höjer det skattemoralen. Man får något tillbaka även som höginkomstagare när man betalar skatt. Så brukar det också säga att det är till barnet oavsett föräldrarnas inkomst. Egentligen tror jag inte det skulle vara så kostsamt och svårt att inkomstpröva för det görs ju redan vid vissa andra bidrag.

Lever man på en spanska låg lön och inte har hjälp av familjen så har man det ganska svårt för Spanien är inte så billigt idag. Så jag tycker ändå det svenska systemet är bra som underlättar mer för dom svaga. Jag tror inte heller bidragsfusk är så utbrett och det kollas väl också.

Men visst finns det olika former av socialhjälp och stöd även i Spanien? Även om det inte är lika generöst som i Sverige. Man kan få socialhjälp och det finns a-kassa , el paro. Så finns det ju gratis skollunch för låginkomsttagre. Det är väl ingen som vet eller ser vem som får gratis skollunch utan det ansöker man väl om på skolan? Det är ju inte som i Sverige förr då dom barnen bar särskilda brickor runt halsen.

Det här med att inte se ner på låginkomsttagare som nämndes i någon kommentar låter naturligtvis som en självklarhet. Tyvärr tror jag inte det är det idag. Det råder en trend att alla ska vara drivna och målmedvetna och lyckade som det heter. Lyckas man inte är man en "sämre" person. Fast jag hoppas jag har fel här.

Anna Malaga said...

Therese - Ja, nu är ni tvâ som har sagt det där med skattemoralen, sâ det ligger väl nâgot i det. Fast det är ju ocksâ lite trist! Är man inte tillräckligt glad över att ha världens bästa sjukvârd och skola ;-)
Nej, man behöver inte svälta här heller, och arbetslöshetsunderstödet liknar det i Sverige. När det är slut kan man fâ ett familjestöd, ayuda familiar, ytterligare nâgra mânader om man har en familj att försörja och inte har hittat nâgot nytt jobb.

Erik Wirdheim said...

Nenika,

Se över reglerna för barnbidraget till arbetande mödrar i din region. Åtminstone här i Katalonien är det ett riktigt bidrag. Antingen får du det utbetalat per månad eller så har du rätt att dra av motsvarande belopp i din självdeklaration - och det dras av netto, från vad du skall betala in i skatt, inte brutto (från dina intäkter).

Anonymous said...

Tja,

Vad jag menade i mitt första kommentar är att staten tränger in sig alldeles för mycket tycker jag i medborgarnas liv...tom i deras privata liv. Det är alldeles för mycket som är reglerat. Ett exempel är att man inte kan ha ett barn på dagis längre än X timmar om man är arbetslös. Varför inte? Och om jag vill betala? Det spelar ingen roll. Du får inte. Och folk går och berättar på dagis att de är arbetslösa---who cares? why would they care?

Samma med systembolaget. Samma med olika skatter som gör att folk inser att det i många fall inte lönar sig att jobba för mycket.

Andra otroliga lagar: man får inte måla om ett hus utan speciellt tillstånd.

Hörde häromdagen att nya villor får inte byggas (om) utan toalett för handikappade (fast man kanske inte är handikappad själv). Det är ganska otroligt.

Finns en del konstiga lagar i hur man får (eller inte får) hyra ut lägenheter som man äger, etc. Syftet är så klart att man inte ska kunna försörja sig på det- Men varför inte? Luther igen...

I say this and much more is nonsense. Let me live my life and make my choices

/the freed pig

Chanderton said...

Personligen så tror jag det handlar om generationsfrågor.

Jag upplever när jag har bott utomlands (Spanien inkluderat), att folk i åldern 45-uppåt verkar ha mycket problem med det mesta. Dom lär sig inte språket, umgås nästan bara med andra svenskar, och har problem med att komma in i samhället.

Dom yngre (20-40 år) verkar däremot inte ha några som helst problem att anpassa sig. Språket lärs snabbt, och i ren allmänhet så verkar det som dom yngre klarar sig själva bättre.

Jag tror också att yngre generationer förbereder sig på att annat sätt än vad man gjorde tidigare. Dom har blivit mer individualister än tidigare.

Anna Malaga said...

Erik - Jag har för mig att det är samma här, man kan välja att fâ det som skattelättnad eller direkt i handen.

Freed Pig - Ojdâ, det verkar ju lite trist med mâlning och ombyggnad osv, men när det gäller barnomsorg är den ju statlig (eller kommunal?) och dâ betalar du ju inte vad det kostar, bara ett visst belopp. Frân statens sida kan man ju tycka att det är logiskt att arbetslösa inte fâr den förmânen och för mig är det OK. Men pga av den svenska mentaliteten finns det inte heller nâgra privata dagis. Ingen skulle betala för det, tror jag.
Vad tror du - skulle det finnas nâgon marknad för ett privat dagis, utan statligt understöd, där man erbjuder pedagogisk verksamhet i grupp, fri lek, med utbildad personal osv 3-8 timmar per dag? Jag tror inte det.
Däremot gör mânga spanjorer det, trots att de kunde ha âkt pâ semester för pengarna istället, t.ex.

Matblogg - Hej och välkommen hit! Visst har du rätt i stort, men det finns även mânga ungdomar här som inte talar spanska. Det beror ocksâ pâ var man bor.