Sunday, April 20, 2008

Ja, jag är en bra invandrare!!

Tolken har dragit igâng mânadens inlägg igen, även om mânga verkar ha fallit bort. Om du vill skriva, är det bara att titta in hos henne och lämna en länk.

Den här gângen är frâgan: Är jag en bra invandrare?

Eftersom jag tjatar sâ otroligt om integration, kultur och sprâk i min blogg, fâr det bli ett inlägg med glimten i ögat den här gângen. Men naturligtvis är allt sant (Och JA, jag vet att det finns jämlika spanjorskor...nâgonstans...)

Ja, jag är en bra andaluza! Fast kanske har jag inte kommit riktigt ända fram:

*Jag gör min egen majonäs och mitt eget skorpmjöl. Gjorde all bebispuré själv. Lagad mat varenda kväll. Men NEJ, jag lagar inte luncher till min man, som han bara kan värma själv. Inte heller fryser jag in veckans luncher i smâ plastburkar märkta med "mândag", "tisdag" osv om jag ska resa bort.

*Jag gillar flamenco, flamencopop osv, men orkar inte med Isabel Pantoja..

*Jag talar i telefon med svärmor i timmar och säger "det menar du inte" och "jag förstâr" lite dâ och dâ...... bara ibland stoppar jag luren i en skokartong och stryker under tiden.

*Jag gâr och handlar med andra tanter i 40-ârsâldern och hârdflörtar med den 23-ârige killen i chark-disken......som lângt ifrân att bli generad ger igen med samma mynt! Och fâr förstärkning frân köttdisken, vars biträden aldrig missar en rolig konversation.

*Jag klipper av använda uniformsbyxor och gör kortbyxor av dem. Lägger ner en förmögenhet pâ födelsedagspresenter till alla smâ vänner (och jag har bara ett barn...) och en annan förmögenhet pâ maskeraddräkter.

Men riktigt ända fram kommer jag aldrig. En av mina vänner gâr upp klockan 5 och gör dagens mat till familjen. Âker sen och jobbar pâ IKEA. Efter jobbet âker hon till skolan och sitter där och broderar i bilen i tvâ timmar i väntan pâ att barnen ska sluta för dagen. En annan av mina vänner har ätit lunch med sin svärmor var eviga dag i 18 âr. Och de avskyr varandra.

Tu att man är invandrare och har lite marginal...

11 comments:

Anonymous said...

Hahahahaha! Vilken bra blogg du har. Kul inlägg om att vara invandrare. Fastän jag hoppas att man skulle ta det med en nypa salt?!

Amelia said...

Fniss! Jag fick mig en rolig stund när jag läste det här inlägget, du skriver så bra! Telefonluren i skokartongen, ha ha ha!!!
Ja, en sak är säker, jag är inte en bra invandrare om jag utgår från det du skriver, så jag har nog fattat rätt beslut, att ta mitt pick och pack och dra "hem" igen...

Thérèse said...

Ha ha kul inlägg. Luren i en skokartong låter som ett bra knep , inte bara svärmödrar kan pladdra på så man inte orkar lyssna. Hu vad hemskt att äta lunch varje dag i 18 år med någon man avskyr.

Sandbarnet said...

Ha ha, hade jag läst ditt inlägg innan jag skrev mitt så hade jag snabbt kommit fram till att jag INTE är en "bra" invandrare. Min svärmor bor längre ifrån mig än hon kan hälsa på och inte talar vi samma språk. Jag inhandlar alltid mat själv och flörtar aldrig med biträdet. Kanske skulle testa dock ; )

Brodera i bilen medan man väntar på ungarna!!! Ooooh... har långt kvar att gå märker jag.

Kul inlägg!

Anonymous said...

Ha ha ha!

Anonymous said...

Haha! Underbart inlägg!

Och det är väl väl att vi svenskor i Spanien inte är helt "perfekta" invandrare - för vår egen överlevnads skull!

Sara

Petchie75 said...

Hjäääälp, vad har jag gett mig in på?? Och nu när jag nästan kan kommunicera med svärmor... det stora testet blir i sommar men har redan snackat spanska med makens spanska kompisar som är på besök. Går du lika långsamt som spanjorerna också? Som inte kan gå och prata samtidigt?? (har jag märkt under våra kvällspromenader med vännerna, har kommit fram till att O inte är särskilt spansk längre som både går fort och snackar samtidigt ;-))

Anna Malaga said...

ci - Välkommen hit och kul att du tycker det! Ja, man fâr nog ta det med en liten nypa salt.

Amelia - Ja, det där med skokartongen kanske kan vara bra ibland även med svenska svärmödrar...

Therese - Ja, det är verkligen hemskt. De bor i husen bredvid varandra. Varannan dag lagar hon mat, varannan svärmor. Ingen av dem vill vara den som tar steget och säger att de skulle kunna äta var för sig, för dâ skulle de bli "la mala de la pelicula..."
Och sen hâller de ju skenet uppe och smâpratar osv...

Sandbarnet - Haha, du är kanske bra ändâ. Korsstygnen kan du ju hoppa över, men flörta pâ du bara, det blir sâ trâkigt att vänta i alla diskar annars ;-)

niklas - Där är du ju!

Sara - Nej, nadie es perfecto ;-) Tur är väl det!

Petra - Haha, och sedan mâste man tvärstanna mitt pâ gatan när man ska säga nâgot viktigt. För att fâ rätt eftertryck, liksom...

Petchie75 said...

PRECIS!! Det hände flera ggr igår kväll! Ha ha!!

Marianne said...

Haha! Tur jag har som slipper anpassa mig så. Och svärmor har jag lämnat kvar i Sverige : ) Men det där med skokartongen kanske jag ska ta och komma ihåg ...

Anna Malaga said...

Petra - Ja, spanjorerna är ganska lika varandra ändå...;-)

Marianne - skokartongen är väldigt praktisk. Blir det mot förmodan tyst, kan man bara lyfta lite på locket och säga "ja, jag håller med..."