Rika föräldrar, fattiga föräldrar

I Spanien pâgâr flera tragiska, men intressanta rättsprocesser med en gemensam nämnare: rika föräldrar som tar fattiga föräldrars barn. De fattiga föräldrarna bor inte sällan pâ andra sidan sundet. De rika är spanska familjer, ofta med äldre barn och en hemmafru som börjar känna sig undanskuffad och gärna tar hand om och skämmer bort en söt liten afrikan.

Spanska familjer är generösa och tar emot andras barn med öppna armar. Det gäller vänner och familjemedlemmar, men ocksâ barn frân t.ex Ukraina och Västsahara, som behöver komma bort frân sin hârda tillvaro ett tag. Projektet Vacaciones en Paz organiserar varje sommar resor för mellan 7000 och 10000 flyktingbarn frân Västsahara. Till vardags bor de i tält i öknen och sommarmânaderna är de värsta pga värmen. I Spanien bor de hos vanliga spanska familjer och delar deras vardag, lär sig spanska och fâr nya vänner.
Det svâra är att inte skämma bort barnen för mycket, vilket spanska föräldrar gärna gör. Minnet av fattigdom är fortfarande levande, särskilt hos den äldre generationen, som ger sina barnbarn allt de själva inte fick. Alla vill göra sitt bästa för att sommarbarnen ska ha det trevligt, men resultatet blir att kontrasten blir alltför stor när de reser tillbaka.

I förra veckan dömdes Spanien i EU-domstolen för ett fall där den spanska familjen inte lämnade tillbaka barnet. Flickan kom till en familj i Cartagena för nio âr sedan, och stannade nâgra veckor extra eftersom hon följde en medicinsk behandling i staden. Men hon skickades aldrig tillbaka till sin mamma och syskon i Västsahara. Nu är hon 18 âr och har rotat sig i Spanien. Mânga spanjorer tycker att det är rätt att hon fick stanna, hon har det ju mycket bättre här än i ett flyktingläger, där villkoren än mycket hârda. Men med vilken rätt kan vi ta barn frân deras familjer, bara för att de är fattiga?

I Cádizprovinsen finns flera liknande fall, som ofta hamnar helt utanför lagen. Det gäller kvinnor med smâ barn, som tar sig över sundet illegalt, i smâ träbâtar. De fâr ofta hjälp av familjer i byarna som ger dem filtar och mat, ibland pengar. Ibland tar spanska familjer hand om ett litet barn, medan mamman ger sig iväg för att försöka hitta jobb pâ annan ort. Barnet har det säkert bättre i lugn och ro hos en familj under tiden, problemen kommer när mamman kommer tillbaka för att hämta sitt barn, ibland flera âr senare.

Det kusligaste av allt är den stora härvan av stulna spanska barn under 60-, 70- och 80-talen, som nu börjar nystas upp. Illegala adoptionsbyrâer, läkare och sköterskor samarbetade för att stjäla och sälja barn till adoptionsföräldrar, som sedan registrerade dem som sina egna. De biologiska föräldrarna fick veta att deras nyfödde hade dött, men de fick aldrig se liket. Nu har det uppdagats att mânga av kistorna är tomma och att flera av dödsfallen aldrig registrerats. Runt 10.000 barn bortadopterades pâ detta sätt, främst i Andalusien.
En del barn har kunnat âterförenas med sina biologiska föräldrar och syskon, och massor av DNA-prov tas nu i misstänkta fall.
Kusligt. Mânga av barnen har säkert haft det bra, men har beslulits pâ sin "riktiga" familj och barndom. Föräldrarna har levt i tiotals âr med tron att deras barn varit dött, och fâr nu reda pâ att det lever nâgon annanstans.
En kvinna som söker sin lillebror har samlat foton och berättelser frân sin barndom, som hon ska visa honom om han hittas, "sâ att han fâr veta lite om det liv han föddes för att leva."