Med jämna mellanrum läser man om fall där barnen efter skilsmässa blir flyttade till ett annat land med en av föräldrarna. Jag skrev om det här, efter nâgra uppmärksammade fall i Spanien och ett annat i Sverige, där en mamma hade skaffat barn i Australien, skilt sig och sedan flyttat till Sverige med en ny man. Petchie har ocksâ skrivit det här om ett liknande fall i Sverige nyligen. Jag hade missat det, men precis som Petchie retar jag mig pâ hur det vinklas i svenska kvällstidningar. Stackars den svenska mamman som inte fâr bo i trygga Sverige med sitt barn! Pâ samma sätt vinklas det i spanska pressen när det handlar om en spansk förälder i samma situation.
Att hâlla sams och sätta barnen i första rummet efter en skilsmässa är svârt även om man bor i samma land. Men som tur är finns det lagar som skyddar barnens och den andre förälderns rättigheter. Att tro att man bara kan ta sina barn och sticka, tycker jag verkar naivt och oansvarigt. Visst är det kanske bekvämare att vara ensamstâende mamma i Sverige, med barnbidrag och sâ vidare. Men man fâr helt enkelt "skaffa sig ett liv" där man väljer att skaffa barn, och veta att man kan försörja sig om det skulle hända nâgot.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
16 comments:
Det här var ett mycket intressant tema. Jag tror tyvärr att såna här fall blir bara vanligare och vanligare eftersom folk är mer flyttbara nuförtiden, reser mer och träffar partners från andra länder och kulturer.
Nej, det kanske inte är lätt att hålla sams vid en skilsmässa men barnen och deras behov måste alltid komma först. De måste skyddas och respekteras och tas om hand för att få bästa möjliga uppväxt i de omständigheter som är. De har inte valt sina föräldrar. En vuxen får tänka efter före och ta sitt ansvar.
Sedan tror jag inte att det alltid är lätt att vara ensamstående förälder i Sverige heller (det kanske handlar mer om att komma hem). Det beror mycket på den ekonomiska situationen och ett barnbidrag är en fis i rymden i det sammanhanget. Men oavsett var man bor går det inte att förutse med 100% säkerhet att "jag kommer att leva med den här mannen resten av mitt liv och har min framtid trygg och säker med min lilla familj". Det kan hända mycket som man inte kan påverka. Då gäller det som sagt att ta sitt ansvar och sätta barnen först.
Pumita - Visst är det. Och du har rätt i att det inte är lätt att vara ensamstâende förälder i Sverige heller. Det kommer säkert att bli mycket fler sâdana här fall i framtiden och man gör rätt i att prata mer om det här.
Det var intressant att läsa kommentarerna til Petchies inlägg ocksâ, mânga olik afall kom upp.
Jag läste alla kommenterar på Petchies blogg med stort intresse men kommenterade själv här hos dig. Hon är en ny intressant "bekantskap". Tack för tipset!
Vad intressant Anna att du också har skrivit om det här ämnet innan (jag ska kolla dina föregående inlägg). Jag märkte när jag skrev mitt inlägg att vissa blev lite uppretade och tyckte att jag var för hård, men jag tycker fortfarande att man måste ta ansvar för sitt val som man har gjort - har du valt att skaffa barn med en "utlänning" i ett "främmande" land så får du faktiskt "stå ditt kast"...
Jag har en kompis som just nu går igenom en skilsmässa i Danmark - inte så långt borta från Skåne där hon kommer ifrån.. Men jag vet att hade hon inte haft sin son med den danske mannen så hade hon flyttat till Genève, Schweiz. Det går nu inte och det inser hon, och det är bara att gilla läget. Hon skulle ju aldrig få för sig att "kidnappa" sonen och sticka. Först och främst för att det finns lagar och konventioner som ser till att man inte kan göra det, men också för att hon vill att sonen ska ha en bra relation till sin far, oavsett vad hon tycker om fadern.
Petra - Ja, ganska kul att vi hade skrivit ungefär samma sak, trots att det är ett âr mellan inläggen och att det rör sig om olika fall.
Jag tycker inte att du var för hârd och att det är ett viktigt ämne att ta upp.
Klok kompis!
Viktigt ämne. Blev så inspirerad av det här inlägget att jag skrev ett eget. Håller helt med om att barnens behov måste sättas främst vid en skilsmässa och föräldrarna har ett ansvar att se till att skilsmässan blir så smidig det går för barnen. Jag tror nog att dom flesta föräldrar också försöker men tyvärr är det många som har svårt att hålla sams efter en skilsmässa. Håller med Pumita att det inte är så lätt att vara ensamstående förälder i Sverige heller. Det här blir nog vanligare och vanligare för fler och fler bor en längre eller kortare tid utomlands och kanske träffar någon och skaffar barn med i ett annat land. Men barn har rätt till båda sina föräldrar om inte den ena föräldern är direkt olämplig.
Therese - bra att du ocksâ skriver. Visst mâste det vara kämpigt att vara ensamstâende. Jag har ju hängt med i dina funderingar och tycker att du tog ett klokt och genomtänkt beslut.
Tack , fast jag tvekar och undrar fortfarande om jag gjorde rätt. Nu är ju mina dagar som ensam mamma snart över och det ska bli skönt.
¡Muuchas felicidades!
Grattis på Namnsdagen, Anna!
@)-->>>
Rosen är lite klen men man kan inte få allt här i världen. ;)
Dagen som jag insâg att vi gick mot en separation sâ lovade jag mig själv att inte separera barnen frân deras Pappa.
Frankrike börjar vakna inför valet med delad vârdnad, och vâr advokat blev förvânad men vi visste att det skulle att fungera.
Det är mycket lättare sâ än att blivit en ensamstâende förälder i Sverige.
Jag förstâr inte de som âker tillbaka till Sverige.
Jag jade verkligen aldrig tanken, eftersom jag har mitt liv här nu.
Livet i hop är inte lätt men i sär och delad vârdnad har gjort att vi pratar bättre nu och vi kommer alltid göra det för vi sätter barnen i första plats.
De är viktigare än allt annat.
Och när folk frâgar tjejerna om det inte är jobbigt att byta hem varje mândag sâ säger de nej!
Jag skulle helst vilja ha dem heltid och Pappa med...alltsâ Pappa vill ha dem heltid...
Fast till viss del kan jag förstå dom som vill flytta tillbaka till hemlandet efter en skilsmässa. Det handlar nog inte så mycket om barnbidrag och så utan en skilsmässa är en jobbig process för alla inblandade. Många drabbas av en större eller mindre kris och känner då kanske ökat behov av att vara nära familj , släkt och gamla vänner. Fast naturligtvis rättfärdigar inte det att man bara tar barnen och sticker. Barn behöver tillgång till båda sina föräldrar och en vardag med både mamma och pappa. Man får försöka lägga konflikter åt sidan , samarbeta och lösa det på bästa sätt för barnen. Naturligtvis är det bästa att föräldrarna bor kvar nära varandra.
Oj nu blev det många och långa kommentarer från mig på det här inlägget. Men ämnet är intressant så jag kunde inte låta bli
Pumita - Âh, men tack, jag visste inte att det var min namsdag!!! Och du är den enda som har grattat mig!
Här infaller Santa Ana i september.
Lillie - Ja, det verkar ju ha fungerat bra..och visst förstâr jag att det inte var pappan du ville ha pâ heltid ;-)
Du är klok.
Therese - Visst förstâr man hur de har känt och tänkt, men antagligen är det samma tankar som ligger bakom att barn kidnappas till Iran osv. Det blir ju inte bättre för det.
Antagligen känner man sig mindre sârbar i sitt eget land, och när man skiljer sig förlorar man ju ocksâ ofta sin svärfamilj, en del av sina vänner och kontaktnät.
Therese, förresten, det är bara kul med mânga och lânga kommentarer.
Ah, harligt med en person som har fasta, bestamda och kloka asikter! TACK!
Jag har "skaffat barn" i sodra italien och alltid haft i bakhuvudet att OM det gar at skogen med min sambo sa flyttar jag tillbaka till Sverige, men du har ju ratt!!!TACKAR.
Silvia - hej och välkommen hit! Kul att du tycker det, det är viktigt att väcka diskussion och eftertanke. Har tittat in på din blogg också - söta barn!!
Jag använder det här tillfället för att låta världen veta om trollformlern som hjälper mig i mitt förhållande, han är väldigt bra och villig att hjälpa dig att lösa alla dina problem, oavsett vilka utmaningar som helst kanske bara kontakta honom och förklara resten för honom är historia. Kontaktinformation på ekpentemple@gmail.com eller WhatsApp +2347051979135 och du kommer att vara glad att du gjorde det.
Post a Comment