Inlägget av Jove och den följande diskussionen om att det kan vara egoistiskt att kasta sig framför ett tâg, eftersom passagerarna kanske ser det (och dessutom drabbas av förseningar) är ganska intressant. Jag vill inte ge mig in i debatten om det är egoistiskt att ta livet av sig eller inte. Mânga som gör det, är sâ djupt nere att de tror att de gör omvärlden en tjänst om de försvinner. Men jag är ingen psykolog och vill inte uttala mig om hur man kan tänka när man tar livet av sig.
Däremot blir jag mörkrädd när jag läser Joves inlägg. Hon refererar till en annan bloggare, som gnällde över att hon blev försenad pâ väg hem frân rean, eftersom nâgon hade hoppat framför tâget "kunde han inte ha valt en annan dag?". Inlägget handlade egentligen om den mörkblâ kjol som hon hade handlat. Mânga reagerade och kallade henne känslokall - andra skrev kanske "ââââhh, vilken fin kjol, du kommer att vara jättesnygg i den!" eller nâgot liknande.
Jag vet inte vad som är sorgligast: att nâgon mâr sâ dâligt att han eller hon tar livet av sig, eller att resten lever i en slags ytlig bubbla där en mascara pâ rean är det viktigaste den dagen.
Folk dör runt omkring oss hela tiden. Jag har sett döende barn pâ sjukhus, begravt en fyraâring, sett krossade människor i bilar och suttit pâ likvaka. Att det kanske var januarirea just den dagen har varit mindre viktigt.....
Jag undrar vad dessa tonârsbrudar skulle gjort om de hade bott här, där man gâr hem till nâgon som precis har dött och gör familjen (och den döde) sällskap, fixar mat och kokar kaffe. Kanske är det inte nâgon trevlig tradition, men man slipper bli sâ extremt självisk och ytlig att man inte ens vill lâtsas om andra människors olycka.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Bra skrivet, tycker jag.
Det tycker jag med.
Bra skrivet. Förstår inte heller den där fixeringen vid väskor och kläder och att det blir så viktigt att man skiter i andras olycka. Har inte läst bloggen du och Jove skriver om men det låter sjukt egocentrerat.
¡Prospero año nuevo!
Mycket intressant tema! Om ytlighet har jag mycket att säga... det kanske inte är någon nyhet... men just nu ganska ont om tid. Återkommer!
Gott slut och Gott Nytt, Anna!
det är en svår debatt, en fråga jag tycker man ska vara försiktig att döma någon i. att ta livet av sig är allt annat än en första utväg, det är inget du gör för att du är lite ledsen eller för att något gått lite fel. det är ett sista beslut i ett långt lidande. självklart utsätter man sina nära och kära för något fruktansvärt men säkert är att de inte gör det för att förstöra för sina närmsta. snarare tvärtom. att befinna sig i en situation där man känner att ens liv inte längre är värt att leva är en fruktansvärd position och känla att befinna sig i och att känna att man måste leva ett helt liv utan mening kan ändra ens syn på det mesta. jag tänker aldrig sträcka mig till att säga att det är fel med självmord för man vet aldrig vad personen i fråga har kännt. självklart är det fruktansvärt för alla inblandade. egoistiskt..? kanske är det en egoistisk handling då du inte frågar någon, men å andra sidan är det du själv som måste leva ditt eget liv och om du inte orkar det, vad ska du då göra..? vill man att sina nära och kära lever endast för sig själv eller vill man att de lever för sig själva lika mycket som för de människor de älskar?
Bra skrivet.
Jove - Tack själv för att du startade lite debatt!
Bandidi - tack!
Therese - Just det. ¡Feliz año a ti también!
Pumita - Det tycker jag med, välkommen med fler funderingar. ¡¡Feliz año nuevo!!
Linda - Tack för dina tankar. Själv vâgar jag inte spekulera sâ mycket, för jag känner inte till problemet sâ bra.
Däremot tror jag att det är lätt att fastna i en spiral av sina egna mörka tankar. Mânga som har "misslyckats" med självmordförsök har sagt att deras barn hade haft det bättre med en glad mamma/pappa osv. Det kanske pratas för lite om hur barn till föräldrar som tagit livet av sig egentligen mâr och hur det pâverkar hela deras liv.
Anonym - tack!
Jag skrev ett eget inlägg eftersom jag inte ville "lusa ner" ditt med min långa kommentar. :)
om och om igen har jag skrivit om detta tjat av väskor smink och alla ytliga Måsten. visst jag är också ung och tjej. haha gillar att kalla mig ung kvinna! men det är inte d vesentliga. Utan vad jag tycker är ett problem är att tjejer framförallt är så sjuuuukt ytliga och sen tror jag inte på hälften. en stor del är nog bara vanliga lantisar som drömmer sig bort i en victoria beckham värld. jag gillar din blogg och läser den ofta kommentera gör jag tyvärr inte ofta. kanske blir ändring. cuidate. sara
Post a Comment