You can´t please them all.
Jag är ganska ointresserad av min vikt och väger mig sällan. Är en typiskt normalviktig person.
Varje gâng jag träffar min mamma, pâpekar hon att jag har lagt ut, att jag har bred bak och att nu fâr jag akta mig sâ att jag inte gâr upp mer.
Varje gâng jag träffar min svärmor, klagar hon över hur hemskt mager och blek jag är, att jag verkligen borde äta mer och undrar om det är säkert att jag inte har "sân där aneroxi som tjejer fâr nu för tiden"???!!
Skönheten sitter i betraktarens öga, eller hur var det...?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
25 comments:
Ha ha det där känner jag igen. Jag väger mig också väldigt sällan och är inte så intresserad av min vikt. Min mamma brukar alltid tjata om hur mager jag är och att jag borde äta mer. Visst hon har väl delvis rätt för jag väger nog lite för lite och skulle kunna lägga på mig några kilo men så hemskt mager är jag inte och jag svälter mig absolut inte utan har alltid varit smal.
Förresten intressant inlägg om stress och många långa kommentarer. Om jag ska vara lite elak så tror jag att det anses lite fint att vara stressad. Har man en fulltecknad kalender , jobbar mycket övertid och har mycket att göra på fritiden är man "en viktig och upptagen person" , någon att räkna med. Men naturligtvis är många stressade och har svårt att få vardagen att gå ihop utan att vilja vara viktiga på något sätt
Jag vet absolut hur du känner dig! Jag är i slutfasen av att skriva avhandling och det är förstås en ganska stressande situation för mig. När jag ringde mina föräldrar senast så kom vi av någon anledning att tala om kläder och jag sa att jag hade ett par byxor som satt för tight nu. Min mamma slog till direkt: "Har du gått upp i vikt!?" Så himla irriterande när jag själv har bestämt mig för att det viktigaste nu är att hålla mig frisk och få jobbet gjort. Om jag går upp ett par kilo på köpet så tar jag den smällen - men svårt att hålla fast vid den föresatsen (att vara snäll mot sig själv) när man blir utsatt för mammas viktfobier.
Ha, ha känner igen mig i det där.
Man får väl va som man man e, om man inte blev som man skulle brukar jag svara...
Therese - Hehe, ja vad gör man... Jag tror ocksâ att det kan ligga en del status i att berätta om hur stressad man är, för vissa bara. Dâ är man eftertraktad, för att inte säga oersättlig, och man fâr en massa gjort.
Jag berättar gärna om hur lat jag är och hur lite jag fâr gjort...;-)
Annika - Jag hâller med dig! Lycka till med avhandlingen!
Karla - Just precis! Dessutom har varje människa en egen kropp att bry sig pâ. Ganska demokratiskt, eller hur?
Jisses känner också igen mej--eller kanske mest min mamma. Hon har verkligen viktfobie.
När jag var i slutet av min graviditet och alla sade att jag strålade var min mammas kommentar"vad fet du blivit".Hallå--jag var ju gravid!
Nu är jag mera vältränad och smalare än någonsin tidigare och vad får höra "skall du verkligen köpa mönstrat, du vet hur tjock
man ser ut i det.."Tack mamma.
Guud vuxen kvinna och ändå tar jag åt mej mera av vad hon säger on mitt utseende än någon annan.Lite tragiskt men så är det.
Tänk, jag råkade précis ut för detta under lunchen. Min fd chef kom in när jag satt och åt lunch och det första hon sa var ”Te has puesto muy flaca he?” varpå jag blev ganska paff för efter mitt andra barn har jag 7 kilo mer på kroppen (väldigt varmt välkomna kilon för övrigt) och de flesta säger att mina extra kilon klär mig så. Men denna dam såg tydligen inte skymten av mina snygga kilon alls........
Mäh. Vilken tur att jag har uppfostrat min mamma så hon håller truten:-) Allvarligt: Blir du inte sårad över att din mamma tycker hon har en så självklar rätt att kritisera din vikt och ditt utseende?
Svärmors kommentarer är väl inte mycket bättre, men den kan ju till nöds tolkas som en annan sorts omtanke...
Inga-Lill - Vad trist! Trâkigt med viktfobier, men man borde âtminstone kunna lâta bli att föra dem vidare. Jag tycker att gravidmage är jättesnyggt! Försök att inte bry dig.
Amy - Spanska damer vill gärna att vi ska vara robusta och äppelkindade, hehe. Jag försöker förklara att jag tyvärr är blek helt naturligt ;-) Kul att du gillar dina snygga kilon.
Cruella - Du har helt rätt. Fóräldrar borde inte ta sig rätten att fälla negativa kommentarer om sina barns vikt och utseende. Särkilt om de själva är nöjda och inte bryr sig, vad ska det dâ tjäna till? Jag blir inte sârad, men däremot arg ibland, och dâ blir det lugnt ett tag. Men bara ett tag ;-)
Min svärmor är mest bekymrad för att jag ska bli sjuk...;-)
hejsan jag är en tjej som vill åka ner till Sevilla och bo och jobba och jag läste att du nu är i sevilla och undrar om du har kanske några kontaker eller om du kan höra dig för av lägenhet eller jobb osv =) vore kul om du kunde adda mig på msn så kan vi prata lite om det diadora87@hotmail.com =)
Anonym - Hej, nej jag bor ju i Malaga. Känner inte till bostader och jobb i Sevilla tyvärr.
Nej, ska man vända kappan efter vinden jämnt blir man ju yr i huvudet!
För övrigt tycker jag att folk bryr sig alldeles för mycket om hur de (och andra) ser ut. "Sköt du dina kilon så sköter jag mina" har jag lust att säga till dem men det gör jag inte. Brukar försöka säga det lite snyggare trots att jag blir irriterad. För det mesta är det ju omtänksamhet men inte alltid. Det kan vara personens egna nojor som pyser ut.
Alltså, här ser man det man vill! någon gång när svärmor har sagt något ofördelaktigt om en bekants vikt, som är smalare än vad jag är (men inte varken släkt eller särksilt trevlig!) och jag påpekar detta säger hon indignerat, "nähä! Du är ju liksom....det är annorlunda! Du är ju byggd annorlunda. Du är inte tjock, bara en aning kraftig, och det syns inte på dig heller."
Undrar vad jag har för spegel då :-)
Jag och min omgivning är i a f fullkomligt eniga om att jag har fått lite mage. Skulle vara kul med några kommentarer om att jag det är anorexia-varning på mig, som omväxling.
;-)
Pumita - Sköt dina kilon, sâ sköter jag mina, den var bra!
Monica - Ja, och sâ hänger det nog kvar det där med att lite runda och glada människor är hälsosamma och har det gott ställt, medan smala inte har ordentligt med mat hemma.
Cliff - Lägg upp en bild pâ bloggen, sâ kan vi bedömma dig. Jag lovar att vara snäll ;-)
Sök på "Cliff Hanger 30 år" på min blogg och du skall finna. Lägg sedan på 3 kilo på magen.
Cliff - Jag hittade inget pâ den rubriken... Fâr nöja mig med att säga att du har vackra ögon! ;-)
Du har rätt Anna, det är svart att glädja alla när det handlar om vikten.
Men jag tror också att du har tur eftersom i Spanien alla är "snälla" och de är inte så krävande som i Sverige. Framfört allt när det handlar om kvinnors skönhet.
Tycker du inte det?
Hälsning
Glömde att säga att det är männen som är "snälla" i Spanien.
Hälsning
Bandini - Gracias, cariño.. ;-)
Ja, det tycker jag. Man ger oftare varandra komplimanger här, särskilt till kvinnor och ofta äldre damer till unga tjejer, t.ex. Jag gillar det! Alla har nâgot positivt man kan lyfta fram.
Andaluserna är nog bäst/värst pâ det tror jag.
Bandini - Och dâ hann jag skriva att damerna ocksâ ger komplimanger, hehe.... brukar inte du fâr nâgra? ;-)
Tackar. Jag som är så svag för komplimanger. :-) Konstigt att du inte hittade. Jag testade själv och det var inga problem.
Cliff - Nu har jag hittat det! Du hade ylletröja under träningsjackan, va? ;-)
Nej, det hade jag inte. :-) Men det var nog lite luft där också.
Hehe, du är snygg i vilket fall! Dessutom har du en annan mage att bry dig mer om nu, eller hur?
Ja, jag får såna komplimanger som till exempell, snällt.
Och jag blir glad faktiskt över det-:)
Hälsning
Post a Comment