Tuesday, February 26, 2008

Multikulturellt flirtande

Ett intressant ämne, som kom upp i kommentarerna pâ inlägget om integration.

Sverige och Spanien har ganska olika system när det gäller att flirta. Svenskarna verkar gärna sâ ointresserade som möjligt - spanjorerna gör tvärt om. Men var man än bor fâr man lära sig att uppfatta signalerna. Ni som bor i Sverige - brukar ni märka när nâgon är smâtt intresserad? Nu menar jag pâ kontoret, t.ex. Krogen har väl andra spelregler.

I Spanien ger man ofta komplimanger. Inte bara i syfte att flirta, det är ett sätt att göra tillvaron lite trevligare. Man ger komplimanger till män, kvinnor, barn och gamla. Jag gillar det och gör det ofta själv.

Men för spanjorer är själva grejen att flirta med tjejer en rutinsak. Nâgot de har i ryggraden, men som de oftast inte menar nâgot med. Ett sätt att vara, som de kopplar pâ när de umgâs med nâgon de tycker är minsta attraktiv. Tjejerna är gärna koketta tillbaka. Själv har jag ocksâ blivit sâdan, men egentligen kan det kvitta för min del. Jag tycker inte att det är nâgon skillnad i grunden, bara i formen. Spelreglerna är olika, men resultatet blir väl detsamma...eller?

Ett exempel pâ rutinbeteendet är bilarna som vrâltutar när de kör förbi en tjej i kort kjol i 100 km/h. Snacka om att de fâr dâlig utdelning pâ den komplimangen...däremot känner de sig gladare av att tuta.

Allt är relativt och just nu har vi massor av invandrare frân Latinamerika, som i sin tur tycker att spanjorerna är stela och trâkiga. Själva är de mycket mer "varmblodiga" och kan konsten att uppvakta en kvinna. Där ser man! Fast egentligen är nog alla män likadana när det väl kommer till kritan...bara min gissning.

38 comments:

Anonymous said...

"som i sin tur tycker att spanjorerna är stela och trâkiga"

På tal om det. Hade en kompis från Argentina och ofta kände jag mig stel och tråkig i hans närvaro :) Inte nog med det: en kväll satt jag på en restaurang med honom och 2 andra spanjorer. Plöstligt kom några tjejer förbi...ohhhh, heeej, vi hör att ni pratar spanska och vi hör att det finns någon från Argentina i gruppen. Oh, vad coolt, vem är det? Jag älskar hur det låter, etc. Argentinaren var så nöjd! Ja, man kände sig ganska tråkig då :)

Det där med bilarna låter väl överdrivet? Men visst finns såna Cro-Magnon killar ;)


/bebé mutante

Anna Malaga said...

Hahaha, där ser du - allt är relativt ;-)
Det där om bilarna är vanligt. Man SKA tuta. Cro Magnonernas zon börjar vid Valdepeñas.

KARLAVAGNEN said...

Har mitt inlägg om spanska män på min lilla blogg. Jag är van vid att det är en verbal diaree och "mi amiga" att jag nog inte uppfattar när någon ev är intresserad. Man blir iofs glad för komplimanger men lär sig hyfsat snart att det är ganska superficial tyvärr. Lite som amerikanarnas Have a nice daay or Hiii, how are you?

Anonymous said...

Anna, hur kändes det när du kom till Spanien i början? Upplevdes det som jobbigt? Hur uppfattar man signalerna i Sverige? Är svenskarna så ointresserade egentligen?

Anonymous said...

karlavagnen,

skicka gärna längen till inlägget :)

Kan stämma att mycket är ytligt. När min familj träffar min sambo så brukar de säga: oh, vad vin du är, etc. Que guapa, etc...Hon blir förvånad och undrar om de verkligen menar det. Hon tyckte det var jobbigt i början men så mycket längre- så det tar tid att vänja sig?

hade aldrig funderar på det själv...det är kanske som "have a nice day"? Det är möjligt...

Kan bara säga att jag aldrig ger såna komplimanger om jag inte menar det ;)

Annika said...

Är det inte svårt att chefa och vara arbetsledare som tjej i samband med det automatiska flörtandet då? Hur går det med arbetsmiljön (minns att jag tänkte på det även när den anonyme spanjoren nämnde det - kan det inte bli lite fel om man verkligen inte kan avhålla sig från att flörta med chefen eller sina överordnade?)

Här är det nästan tvärtom -män är så rädda att bli anklagade för sexuella trakasserier att de knappt ens möter ens blick eller tar i hand. Läste ett inlägg på en listserv nyligen om en tjej som svimmade när hon höll ett föredrag. Alla på första raden var killar så (den amerikanska kvinnliga) instruktören störtade fram för att fånga henne innan hon föll i golvet för om männen hade hunnit först så "kunde dom ju ha utnyttjat tillfället att lägga händerna på fel ställe." Det gjorde mig förbannad - som man ska man alltså låta tjejen slå i golvet för att vara säker på att göra något olämpligt? Det är ju helt sjukt. Så ja, allt är ju relativt...

Anonymous said...

Absolut, det kan bli lite känsligt på jobbet om man flörtar med chefen. På vissa företag får man sluta som chef om det går för långt vilket känns logiskt...

/lord henry

Anonymous said...

På tal om detta...är det någon som någonsin fått en "crush" på jobbet? Med chefen eller med någon annan?

Hur hanterade ni det? Kan bli rätt krångligt med all flirtande och pressen att göra ett bra jobb samtidigt. Det kan bli rätt komplicerat alltså att hålla allt i balans och inte göra något tokigt.

/dorian

Annika said...

Jadå - och det var i Sverige också - men inte med chefen som tur var.

Men det är det man har firma-fester till, eller hur? ;). Då kan man ju dessutom hävda efteråt att det var alkoholens fel och "det ska aldrig hända igen" och "jag visste inte vad jag gjorde" etc. Nä, skojade bara...det gick aldrig så långt även om det var nära ibland. Men det BLEV roligare att gå på jobbet kan jag säga (det var ett tråkigt jobb i allmänhet).

Anna Malaga said...

Karla - När var det inlägget?

Anonym:
Var det jobbigt i början i Spanien? Ja! Men kul! Men jobbigt, som sagt. Man blir trött.. ;-)

Hur uppfattar man signalerna i Sverige? Vi retas mer. Säger tvärtemot vad vi tycker, fast med en glimt i ögat. Vi är busigare..säger saker som är pâ skämt....men kanske ändâ inte...?? Det fâr du själv lista ut.

Är svenskarna sâ ointresserade egentligen? NEJ!

Annika - Oh, hjälp, det lâter ju hemskt!! Jag har hört att man knappt vâgar ta i andras barn heller, av rädsla för att bli anklagad för pedofil.
Jag tycker inte att det är svârt pâ jobbet, iom att flörtandet just är sâ automatiskt och inte har nâgon mening. Jag och min danske chef flörtar alltid pâ skoj..
Men när det är allvar blir det säkert jobbigt - eller inte. Mânga hittar väl sin livspartner pâ jobbet?

Lord Henry - Jag har aldrig varit kär i chefen, däremot i andra kollegor... det har gâtt bra, mest för att vi jobbade pâ olika avdelningar..;-)
Här är det ju lite knepigt eftersom man ofta är mer formell med chefen och tilltalar honom med Usted. Om nâgon har ett personligare förhâllande blir det lätt snack.
Att man blir kallad guapa är däremot vanligt ändâ...

Annika - Haha, nu kom jag ihâg nâgot jag läste i en bok om typiskt svenska beteenden:
Du är svensk om ordet "konferens" ger dig mer associationer till sprit och sex än vad "rockkonsert" gör

Anna Malaga said...

Annika - Pâminn mig om att om jag ska hâlla föredrag i USA nâgon gâng (inte särskilt troligt...) sâ mâste jag ha en tröja där det stâr "Hellre en hand pâ brösten än en spräckr skalle" :-D

Anonymous said...

@Annika

Ja, det där med firmafester har man hört förut. Typiskt när man kombinerar alkohol i glaset+ luther i hjärnan :) Visst är det roligare att gå till jobbet men en crush. Bara att njuta medan känslar lever.

@Anna

Det där med "guapa" är Cro-magnon bettende oxo enligt min mening. Och jag tyckte det även innna jag flyttade hit. Lustigt nog jag har "funderat" på att säga det här... till några tjejer som förstår lite spanska. Men det låter så fånigt ...man får säga nåt nytt helt enkelt :) Men då förstår dom inte, det är nog därför man funderat. Ah, vad löjligt

/australopitecus

Johanna said...

Jag tycker att det är jättesvårt att bland svenskar avläsa intresse om det inte finns alkohol med i bilden, fast då blir "alla intresserade av alla". Sedan finns det ju såklart dem som är tuffare av sig... och speciellt killar kan vara riktiga charmörer!

Det där med komplimanger tycker jag är jättegulligt. Man blir så glad när en främling till och med säger något fint, det hände mig igår och that just made my day.. :) Därför försöker jag själv vara bra på det, åtminstone bland dem jag känner samt dem jag möter i mitt jobb i en snabbmatskedja.

Dock gillar jag inte sättet folk i utlandet kan stöta på åtminstone oss blonda, svenska tjejer.. de ropar massa saker eller kommenterar saker och tror att man är billig. Vill de ha en så finns det smidigare sätt att sköta sådant på...

Sofia said...

Åh, Anna, du lyckas alltid ta upp så intressanta ämnen, jag kanske får bjuda in dig på nästa fest jag har för att få igång lite diskussioner ;) Jag tror att du skulle få en hel del svenska feminister på halsen om du säger att "grunden är densamma" om flörtandet. Det är helt enkelt inte PK att säga så i Sverige just nu. Fast jag har alltid tyckt att de där feministerna bryr sig lite väl mycket om formaliteter, och inte angriper grundproblemen med samma iver. Men kanske har de rätt i att det faktiskt spelar roll. Jag har inte ens lyckats luska ut var jag står själv i den frågan. För övrigt tror jag att du har helt rätt i att skillnaden mellan Sverige och Spanien mest är en formsak, och att man vänjer sig att uppfatta signalerna i Sverige, fast de är mycket mindre.

Annika said...

Anna - haha! Good thinking om tröjan på det amerikanska föredraget. Det finns en rolig book av Dubravka Ugresic "Have a nice day" där hon driver med den känsligheten i USA - hon skriver att hennes dörrhandtag trakasserar henne sexuellt varje dag och hon funderar på att anmäla.

Vad gäller barnen så vet jag inte riktigt - rädslan för främlingar är visserligen utbredd här men ändå varkar europa ha fler pedofil-diskussioner just nu. Men jag umgås med så få föräldrar så jag har rätt dålig koll på vad dom tänker.

Lord H. och Anna - ja, det där med konferenser och alkohol, ja. Så var det iallafall i dom svenska arbetsmiljöer där jag arbetade.

Sen tror jag ärligt med svenskar är det allt eller inget när det gäller relationer mellan könen - antingen är det noll eller så är man (på väg att bli) ett par. Men lekfullt flörtande som inte betyder något eller, som här, dejter som inte alls behöver leda till ett seriöst förhållande förekommer sällan. Om inte alkohol är med i bilden som en slags ursäkt.

KARLAVAGNEN said...

Sofia: då vill jag också komma med och röra om i grytan.
För i Sverige tycker jag att det verkar smått förvirrat ibland, där (får jag intrycket av) en kille inte vågar t ex öppna en dörr eller betala en nota för att riskera framstå som någon mansgris eller något åt det hållet i alla fall. Det är lite synd. Livet behöver inte vara så komplicerat. Lika lön för lika jobb och sedan vad gäller privatlivet, dela upp så att det blir hyfsad balans utan att det blir som i Hasse och Tages jämlikhetssaga. Dvs jämlikhet in i absurdum. Olé!

Pumita said...

Träffande analys om skillnader mellan det svenska och det spanska.

Latinamerika är rätt stort, i en del länder är man väldigt livlig och flirtig men t.ex. i Bolivia stämmer det inte speciellt bra. Många är ganska allvarliga och inte så utåtriktade.

Anonymous said...

"Dock gillar jag inte sättet folk i utlandet kan stöta på åtminstone oss blonda, svenska tjejer.. de ropar massa saker eller kommenterar saker och tror att man är billig. Vill de ha en så finns det smidigare sätt att sköta sådant på."

Som vanligt...får man säga att det beror på? Bara för att man är blond låter lite överdrivet...vet ej exakt i vilken del av vilket land du upplevde detta. Det finns super-fula blonda svenska tjejer. Hoppas de inte ropar då ;)

Men visst...faktumet att en tjej är blond kan göra att vissa killar kommer igång med ap-beteendet....visst...

Och på tal om det. Det har hänt mig att so fort man ser en blond tjej så tittar man (men jag ropar inte :) )och börjar fundera...oooh, vilken tjej...för att sen dubbelkolla och komma fram till att hon var ful (dock inte alltid så klart). Vad jag menar är att det är något som gör att man blir lite blind så fort man ser en blond tjej? Man ser liksom bara skalet först...det är ett intressant fenomen...men sen tittar man igen på det som finns inom ramen och plöstligt är det inget speciellt. Dvs om hon var mörkhårig skulle man inte ens tittat. Man måste liksom lära sig att processa det blonda men det tar år ;)

KARLAVAGNEN said...

"... tror att man är billig."? Grundat på vad? Det har nog mer med ens självkänsla att göra tror jag.

Jag tror inte män hinner analysera så mycket innan de hojtar, i sitt tycke, en komplimang.

"Born free, now I am expensive" som man säger!

Anonymous said...

Jag älskar alla komplimanger man får här, och det farliga är att jag börjat vänja mig så till den grad att jag tycker svenskar eller nordbor överhuvudtaget, är otrevliga att umgås med, (he he bara för att de inte säger att jag är snygg!). Men det handlar ju inte bara om utseende utan också tillstånd. När jag var gravid t.ex kände jag mig som en gudinna här i Spanien. Varje dag fick jag höra hur fin jag var och folk frågade hur jag mådde. Sen träffade jag svenskar (el engelsmän) härnere som inte sa ett ljud om min mage då jag mötte dem, eller i värsta fall ”å ser man på, en bulle i ugnen, ja det kan inte vara roligt i den här värmen” och då kände jag mig plötsligt bara som en elefant. Men aiallafall för att återgå till det där med ”guapa” på gatan, i början gillade jag inte komplimangerna, jag kände mig som ett stycke kött och fick bara lust att fräsa tillbaks ”Que? Como me has llamado...?” Men numera blir jag skitglad och inte sällan mumlar jag ett sexigt ”gracias igualmente” tillbaka (om det är befogat)

mvh
Amy Murcia

Anna Malaga said...

Johanna - Ja, visst är det gulligt med komplimanger när det inte ligger något intresse bakom - bara att göra någon glad!
Tror också att alla ropen inte är för att de tror att du är billig. Det är mest ett spel för galleriet... och för kompisarna...;-) De känner sig "macho". Fast en del kommentarer är ju osmakliga, och då är det inte så kul!

Sofia - Jag kivas gärna med feminister..;-) Alltså, jag tycker att jag är feminist själv, i det avseendet att jag vill att alla ska ha samma förutsättningar och behandlas som individer.
Men visst är det kul att diskutera!

Pumita - Nu börjar jag undra varför vi har så få bolivianer. De verkar inte alls utvandra så mycket.... vi har många från Ecuador, Chile, Argentina och Caribien. Har faktiskt aldrig träffat en bolivian...

Amy - Ja, visst är det kul med alla komplimanger man får när man är gravid!

Pumita said...

"Nu börjar jag undra varför vi har så få bolivianer. De verkar inte alls utvandra så mycket.... vi har många från Ecuador, Chile, Argentina och Caribien. Har faktiskt aldrig träffat en bolivian..."

De är ju inte så himla många. Det bor inte särskilt många bolivianer i Sverige heller. Skulle tro att det delvis beror på att de inte har råd att ta sig till Europa. Inte ens om de skulle vilja, menar jag. Det är ju Sydamerikas fattigaste land.

Anna Malaga said...

Pumita - Jasâ, är det Latineamerkas fattigaste land? Det är kanske där förklaringen ligger...eller dâliga kommunikationer. Jag kollade upp och landet har 9 milj. invânare, precis som dominikanska republiken, men vi har massor av dominikaner.

Anonymous said...

Något nämdes om en "crush". Det är väl vanligt att det händer. Hur hanteras det i olika kulturer? Det blir väl annorlunda i Spanien? Man kanske säger det som det är (med lite extra humor och "que impresionante") oavsett vad effekten blir. Hur skulle ni reagera om någon sa att ni är så himla "guapas" och fantastiska att... imorgon på jobbet?

I Sverige säger man kanske ingenting och bara blir frusterad medan man väntar på firmafesten :)

KARLAVAGNEN said...

Anonymous: jag har det där på jobbet mest varje dag. Att jag är fantastisk och guapa. Lite jobbigt att hålla mina fans på avstånd.
Vad gäller ev romanser på jobbet så går jag hem och flagelarme regelbundet och ber om förlåtelse.

Tagelskjorta på konstant!

Annika said...

anonymous - min jobb-crush i Sverige hanterades på så sätt att fikarasterna drogs ut i det oändliga...vi pratade och pratade - men inte om känslor naturligtvis och inga komplimanger utan om allt annat mellan himmel och jord. Det är väl också svenskt - kaffe är lika med kärlek? :)

Och mycket tittande i smyg minns jag...

Petra H said...

Jag kan bara säga att spanjorerna är i mina ögon sååå lugna jämfört med italienare och invandrarkillarna i Belgien (marockaner, turkar etc) när det gäller att tuta och ropa "Ciao bella" och allt vad det är (som driver mig till vansinne)... Och puertoricanerna är lugnast! Inte vad man kanske skulle kunna tro! Och då har jag ändå rest / gått runt i Madrid och Valencia helt ensam, även förbi byggarbetsplatser. Vad jag njöt av den "frihetskänslan" att slippa få sliskiga kommentarer varje gång man går förbi en - två - flera män..
Eller så kanske jag ska ta det personligt? ;-)
Fick min första komplimang igår på flygplatsen i San Juan av en puertoricansk säkerhetskontrollvakt som tyckte att jag hade vackra ögon! Lite kul eftersom det gjordes på ett "osliskigt" sätt!
Men det är ju inte bara negativt, kanske kan man utläsa något av faktumet att jag inte haft svensk pojkvän sedan 90-talet (och såå kär i min spanjor), hi hi!

Anna Malaga said...

Anonym - Hur man hanterar en "crush" är inte sâ olika i olika kulturer, i min mening. Jag har aldrig varit med om att nâgon deklarerar sig (svenska?) vid kopieringsapparaten.
Har inte jobbat sâ mycket i Sverige, men blev ihop med en kollega pâ en..öh...firmafest, fast inte pâ grund av alkoholen, vi hade inte druckit nâgot (just den gângen).
Sen var det vanligt att man sa t.ex. "Ska du se konserten med X? Vi är nâgra stycken som ska samlas hemma hos mig, kom gärna förbi,,,"
Här i Spanien försöker man ocksâ träffas utanför jobbet. Men det är mycket lättare, eftersom det finns en bar i varje hörna och även vanliga jobbkompisar tar en drink efter jobbet dâ och dâ för att snacka skit om chefen.
Här ska man INTE bjuda hem nâgon, det hade verkat konstigt.

Karla - HAHAHAHA!!!

Annika - fast nu blir jag nyfiken - hände det ALbRIG nâgot?

Petra - Där hâller jag med - italienarna är snäppet värre.
Puerto Rico är väl pâ nâgot vis införlivat med USA - kanske ska man vara PK där med ;-)
Jag tycker att man fâr de "sliskigaste" kommentarerna pâ turistorter. Torremolinos är hemskt, men bara nâgra kilometer norrut är folk helt "normala".

KARLAVAGNEN said...

Spar pengarna kvinnor! Åka till Torremolinos för sliskiga kommentarer? Nää, befinn er på vilket svenskt danshak en kvart innan stängningsdags. Det funkar det med.
:o)

Anonymous said...

@Karlavagnen

Eres guapo o guapa? No lo tengo muy claro, jaja

O sea que este blog está lleno de bellezas y de guapas :) Por qué no ponéis las fotos? ;)

Y qué pena que no podamos quedar a tomar algo después del trabajo :)

Esa posibilidad la echo de menos en Suecia. Aquí todo se planea durante semanas/meses. Sugerir ir a tomar una birra de sopetón a alguien del curro es casi impensable. Tiene que planearse dentro del contexto del afterwork. Ese es el problema, todo tiene que ocurrir dentro de "contextos" ya existentes en los cerebros zombies. Es imposible crear contextos nuevos inesperados. La espontaneidad casi no existe.

Necesito una transfusión de sangre zombie :)

/thursday's child

Anna Malaga said...

Zombie - Där slog du huvudet pâ spiken. Spontanitet är inte svenskarnas starka sida. Jag saknar det där med att râka stöta pâ varandra pâ stan (betoning pâ "pâ", hehe...) och gâ in pâ ett ställe och ta en kopp kaffe helt snabbt.
Fast â andra sidan kan man bjuda hem en kille/tjej i Sverige och det är inget mystiskt.

Annika said...

Anna - Det fanns en del försvårande omständigheter i vägen (typ fruar och barn). Ibland får man låta bli att följa sina känslor även om det är svårt. Senare skilde han sig men då hade jag redan lämnat Sverige.Men det är ändå ett minne jag blir lite glad av, den crushen, trots att "inget hände."

Anonymous said...

@Annika

And probably the memory wouldn't feel as great if something had happened.

"It has been said that the great events of the world take place in the brain"

Anyway, I am myself dealing with similar feelings (but nothing is happening and it's definitely all in my brain). It's interesting to see how the feeling comes and goes. It's like a roller-coaster but a small one so nothing amazing. It's very childish really so I'm more or less watching myself as the process triggers itself and saying: "here it comes again". You know the brain (well, the genes that created the brain actually) set all these traps and you know that they are there and they are always the same...but you really want to fall, kind of like a mirage in the desert. It's a fun feeling for the most part but you get tired after a while so I hope those junkie brain cells get bored pretty soon. Wait a second... why wait and not act? Could be much more fun. Sure. I'd rather act, I want to act, but as Annika says ... you can't always follow your instincts! Good one.

Anonymous said...

Actually it was "feelings" and not "instincts"

But in this case, there's no difference :)

/heart's filthy lesson

Anna Malaga said...

Annika - Ok, dâ förstâr jag! Mânga av oss har varit där.....*Hör "Me and Mrs Jones" i bakgrunden*

KARLAVAGNEN said...

Al nen de ayer: soy una "wapa", rica de personalidad y toooodoooo mujer! No tan arreglado como las madrileñas p q maquillaje y bolsas no me interesan tanto. Tampoco fumo, y todavia (despues de un año) no entiendo los hombres madrileños q nunca han salido de su tierra y algunos nunca han dejado su barrio.

Anonymous said...

@Karla

OK, nu har jag läst lite i din blogg y veo que eres toda una mujer :)

http://laosamayor-karlavagnen.blogspot.com/2007/09/spanjorer-och-detta-med-att-hlla-vad-de.html

Så är det. Ibland säger man saker som: vi hörs på onsdag för att göra X på lördag. Jag ringer X och X och sen ringer dig. Sen händer ingenting...på flera veckor. Sen ringer man igen som om inget hade hänt.

:) Det skulle inte fungera här så bra...

/holding back the year

KARLAVAGNEN said...

Holding back the years: Håller inte med, svenska män gör likadant.