Wednesday, February 13, 2008

Rollito de primavera

Pâ tal om att flirta mellan kulturer... jag kom plötsligt att tänka pâ en kul grej som hände mig för mânga âr sedan:

Jag jobbade mitt emot en kinarestaurang. En av tjejerna pâ jobbet hade precis lämnat sin otrogne machist-kille och istället blivit ihop med ägaren till restaurangen, en mycket trevlig kines, som vi brukade växla ett par ord med när han hämtade sin novia efter jobbet.

Varje dag brukade jag dessutom gâ förbi honom pâ väg hem under matrasten, vid tvâtiden. Han öppnade precis dâ, och jag log alltid vänligt och ropade ett par ord: "Sâ dags att öppna nu?" "Vad hett det är idag.." etc.

En dag ropade han ât mig att vänta, och kom fram för att frâga nâgot.

Jag: Ja?

Han: Eh....jo, jag hade tänkt frâga dig ifall du kanske ville ta en drink nâgon dag efter jobbet?

Jag: (förvânad) Drink???!!! Men Mari-Pili, dâ??

Han: (paff) Vem är Mari-Pili??

Jag: (argt) Ja, det kan man ju frâga sig!! Din TJEJ Mari-Pili!!

Kinesen sâg för nâgra sekunder ut som en fâgelholk i ansiktet. Men sen verkade det gâ upp ett ljus och han sa:

Jaha.... Nej Mari-Pili, det är min BRORS flickvän!

Jag sâg mig desperat om efter en kloak jag kunde krypa ner i....

12 comments:

Bandini said...

Hej anna! har svarat på dina frågor i "mer om inmigranter".
Hälsning

Pumita said...

Haha, jag förstår att du ville bara knäppa med fingrarna och *puff* försvinna! *asg* Blev det någon drink?

Anna Malaga said...

Bandidi - Tack!

Pumita - Hehe, nej det blev det inte ;-)

cruella said...

Hehe. Jag hörde så sent som härom dagen att alla vita ser likadana ut... Tror det var apropå satirfilmen Africa Paradis som visades på den afrikanska filmfestivalen Cinemafrica...

Sandbarnet said...

Hej Anna!

Oj oj oj... jag känner så väl igen det. Jag har ett antal sådan historier tyvärr men den absolut värsta är när jag var på en fest och såg en kille från Ghana, som jag trodde var en vän (som jag hade umgåtts MYCKET med). Jag gick således fram till honom och osmidig som jag kan vara ibland armbågar honom i magen och säger "Varför hälsar du inte". Förklaringen var enkel, det var INTE han, det var hans bror. De var inte ens speciellt lika, inser jag nu.

Anonymous said...

Ha, ha, det fick mig att tänka på min sons kommentar för några månader sen då vi såg konståkning på TV, det var ett kinesiskt par som tävlade om min son utbrister ”Titta, det är ju serivitören på Kina-restaurangen”

Och sen att vi västerlänningar för andra folkgrupper ser alldeles likadana ut fick jag klart fñr mig när jag reste med min kompis i Bolivia för över tio år sen. Hon och jag är varandras motsatser, jag blond o blåögd, smal – hon – brunett, brunögd lite kraftigare – och alla bolivianer som frågade om vi var systrar, vi var ju såå lika. (Vi sa ja förstås)

amy murcia

Lox said...

Hahahaha, ja det är inte lätt alla gånger. :-)

gioia said...

Haha :D Lite pinsamt när man har blandat ihop två personer så,kanske tur att det reddes upp :-)

Anna Malaga said...

Cruella - Ja, just det och det är vi ju ocksâ, hehe... Jag undrar om olik anationaliteter tittar pâ olika saker när vi kommer ihâg ett ansikte. Vita kanske tittar mer pâ hârfärg och frisyr, eftersom det är det som skiljer oss mest ât.

Sandbarnet - Haha, ok, men nu känner du hans bror ocksâ ;-)

Anonym - Visst är det kul! Det hände mig och min bästis ocksâ i Grekland... jag tycker inte att vi är lika och inte ser vi särskilt svenska ut heller. Men vi ser ju definitivt inte grekiska ut ;-)

Lox - nej, verkligen inte...;-)

Gioia - nej det var MYCKET pinsamt. Stackarn, han mâste ha trott att jag verkligen var heltänd pâ honom, eftersom han fick sâ mânga leenden och glada tillrop av en okänd tjej...dessutom nordisk, och det vet vi ju hur nordiska tjejer är....

Annika said...

Yikes! Men lite kul är det ju, hihi!
Förstår ju, helt klart, att du bara ville att marken skulle öppna sig.

Anna Malaga said...

Annika - Ja, lite efterât var det ju kul ;-) Mina kompisar tyckte ju att det var ortoligt kul...

Anonymous said...

Intressant...

Måste säga att jag träffat svenskar för vilka alla som har mörk hår ser likadana ut. Det sitter en konsult som heter Pablo på mitt jobb. Hans föräldrar kommer från Chile. Jag behöver inte gå in på detaljer men vi ser inte likadana ut.

Men häromdagen kom en projektledare (blond) och kallade mig "Pablo". När jag pekade åt andra hållet så hon: "Oh, förlåt"