Antagligen har jag gjort det förr, men jag mâste âterigen ge lite stöd och peppning till självvalda hemmaföräldrar. Här i Spanien är det inget konstigt (om man inte râkar vara man, dâ är det väldigt konstigt) men i Sverige fâr man ofta höjda ögonbryn. Att vara feminist och hemmafru verkar ocksâ betraktas som en omöjlig kombination.
Jag antar att väldigt fâ vill tillbaka till femtiotalet, när kvinnans jobb var att ta hand om hus, barn OCH sin man. Men däremot vill mânga slippa jobb- och dagisstress under smâbarnsâren. Inte alla, inte ens en majoritet, men trots allt mânga. Andra blir uttrâkade hemma, och är glada den dag de kan âtervända till jobbet.
Själv hör jag till den kategorin av människor som aldrig har trâkigt. Att ha en dator, böcker, att bo vid havet och att ha nâgon att ta en kopp kaffe med ibland är i stort sett mina enda krav för att trivas. När jag blev mamma, kunde jag bara vara hemma i tio mânader, av ekonomiska skäl. Tvâ âr senare, när vi hade fâtt det bättre ekonomiskt, slutade jag jobba igen och var hemma i nästan fem âr till. Ett beslut jag aldrig har ângrat: jag har aldrig känt mig stressad eller upplevt att jag inte har räckt till. Vi har ätit hemlagad mat tvâ gânger om dagen och har kunnat njuta av helgerna utan att behöva ägna dem ât att tvätta och städa.
Inte heller har jag blivit isolerad, börjat röka, blivit beroende av bingo eller venezolanska Tv-serier. Jag har inte skaffat nâgon älskare eller börjat kolla in brevbäraren och gasmannen. Ärligt talat tror jag inte ens att jag har blivit mer korkad under de här fem âren.... Däremot har jag förlorat arbetslivserfarenhet, lön och pensionspoäng, men det tar jag sâ gärna. Tid är viktigare än pengar för mig.
Nu har jag börjat jobba igen och det har gâtt bra det med. Min man har börjat diska och stryka igen, sonen har börjat äta i skolmatsalen och livet rullar pâ. Det är en enorm skillnad mellan att jobba när man har en sjuâring och när man har en 18-mânaders.
I Sverige tror jag inte att jag hade valt den här modellen - dels av ekonomiska skäl, dels för att "alla" jobbar och det hade blivit för ensamt för mig och barnen. Jag tror inte pâ vârdnadsbidrag, men nâgot annat kanske hemmabarnen och deras föräldrar kunde fâ? Särskilt med tanke pâ vad dagisbarnen kostar staten. Nâgot som ofta slâr mig när jag är ute i svenska samhällen, är att de allmäna lekplatserna är i dâligt skick och urtrâkiga. Kanske för att ingen använder dem? Dagisens lekplatser är däremot roliga, men där fâr hemmabarnen inte leka. Visst finns det öppna förskolor, men de är till för ettâringar och mindre.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
18 comments:
Synd att man måste försvara sig för att få vara hemma med sitt barn om man vill. Samt att man oftast inte har ett val mellan att jobba eller vara hemma. I Nederländerna jobbar fler och fler mammor, mot att tidigare varit självklart att man ska gifta sig, skaffa barn och sedan vara hemma, gorma lite på barnen, röka, skvallra med andra mammor och spana lite på fönsterputsaren :-). Däremot har dagisavgifterna ändrats och det gör att föräldrar återigen säger sig att inte ha råd att ha barn på dagis och anlitar sina föräldrar eller privata dagmammor. I NL finns ett system där arbetsgivaren betalar 1 tredje del, staten en och föräldern 1 tredje del av dagisavgiften.
Japp, japp...bra inlägg och så sant!!!
När jag är i Sverige känns det som om jag så ofta måste försvara mitt val. Jag tror många tycker det är helt vansinnigt att jag går hemma..."GÅR hemma"...??? Speciellt jobbigt är det att höra mina fldrars vänner (ngra av dem) säga "Men när ska A börja jobba då?"
Back off, and stay out of my business!
För precis som du säger kan jag ge min dotter så mkt som tex det att vi reser hem varje sommar och är hemma länge. Hur skulle jag kunna göra det på 2 veckors semester?
Det är ju tack vare den långa sverigevistelsen som hon är tvåsptåkig, likadant är det med tvätt och städning och allt det där trista, vi slipper hålla på med sånt på helgerna. Sedan ska det skjutas till alla möjliga aktiviteter...
Och nej, jag sitter inte heller och glor på såpor, hur skulle jag ha tid med det?? ;-) Dagarna går så fort, så fort...
Hehe, nâgon fönsterputsare har jag inte haft, det var ju synd...;-)
Visst är det intressant att jämföra hur det är i olika länder. Holländarna har ju extremt kort f-ledighet ocksâ.
Annika - Ja, vi GÂR ju bara hemma och drar liksom...;-) Sen har jag märkt att svenskar ofta blandar ihop jobb och identitet. Jag är liksom samma människa ¨vad jag än jobbar med (eller om jag inte jobbar)
Jag var hemma med sonen tills han var 2 1/2 âr. Jag var glad över att fâ komma ut lite (jobba) för vi bor i en by och vid den tidpunkten hade vi bara en bil sâ jag var lâst. Alla jobbade, jag kände ingen, började tappa franskan som jag hade vrâlpluggat pâ uni.
När jag fick dottern sâ ville jag stanna hemma âtminstonde ett âr men det var bara att gâ tillbaka till jobbet när hon var 2 mânader pga av privatekonomiska orsaker.
Du vill inte skriva ett inlägg om hur du hamnade i Spanien och om varför du stannade kvar där? :)
Dossis - Sâklart, jag förstâr dig precis. Man blit ju lätt isolerad och att jobba är ju det bästa sättet att träna sprâk. Om man är hemma är det bästa att ha andra vuxna man kan träffa dagligen.
Jag kommer ihâg när du började jobba med din lilla tjej, det verkade urjobbigt. Men visst kan man allt om man mâste.
Anonym - Ok, visst kan jag det.
Intressant det med hemma mamma.
Min grannfamilj som barn består av tre syskon. Tre flickor födda 63,66 och 72. Alla tre är hemma mammor. 63 an har 6 barn, 66an + 72 an har tre var. Alla har dom valt att vara hemma. Dom tror inte på dagis/fritdis systemet.Ingen kan ta hand om deras barn bättre än dom själva.
Så som Sverige är uppbyggt nu med som du skriver dom flesta är inte hemma utan på dagis/fritids...så känner jag och många med mig att man får så mycket med sig om man går på dagis. Dagens samhälle är uppbyggt med att barnen får förskolevana.
Därmed tror jag inte på att det är bra att dom är där långa dagar, 5 dagar i veckan... är själv ledig en dag var vecka så barnen kommer hem direkt efter skolan...jag slutar även 13 1-2 dagar i veckan så det finns gott o väl utrymme för lek om dom vill efter skolan hemma hos oss. :)
Kram
Som förskollärare, och som personal på en öppen förskola, måste jag bara komplettera med lite information. Öppna förskolor är inte bara till för ettåringar och yngre, många öppna förskolor har visserligen speciella öppettider för de riktigt små barnen, men tanken med öppna förskolor är just det du beskriver, någostans att gå för föräldrar och barn som är hemma på dagarna. Det finns många typer av verksamheter som kallar sig för öppna förskolor (t.ex. kyrkans), men en "riktig" öppen förskola, dvs en med pedagogiskt utbildad personal, är även till för större barn.
Mintid - Det är precis som du säger, och därför hade jag inte valt att vara hemmaförälder i Sverige. Men jag hade nog försökt göra som ni, och inte ha sâ lânga tider pâ dagis. Dagis har mânga bra saker, men är ändâ en högljudd miljö med mânga barn och fâ vuxna.
Kristina - Hej och välkommen hit! Du har alldeles rätt och jag uttryckte mig fel. ÖF är öppet för alla, men när man gâr dit med en fyraâring t.ex. är det svârt att hitta nâgon att leka med - alla i den âldern är pâ dagis. Kanske borde hemmaföräldrarna organisera sig lite mer.
Mmm, jag tycker det svåraste i Sverige är att alla har så mycket åsikter på vad man gör med barnen. Å ENA SIDAN får man inte vara hemma för så är inte systemet uppbyggt, men Å ANDRA SIDAN så finns det som något sorts underförstått misstroende mot förskolan och dessutom när barnen går där så är man DÅLIG förälder om man inte hämtar vid 3-4. Med mitt jobb så har jag dels börjat jobba mycket tidigare än normalt (jag har haft mina första uppdrag när barnen har varit mellan 3 och 6 månader). Å andra sidan har jag kunnat vara hemma mycket längre än normalt och dessutom kan jag nu vara ledig på alla skollov. Men jag har aldrig passat in i systemet har blivit van vid att folk tittar snett. Att jag haft au pair har inte hjälpt i fråga om att passa in :-) En av mina kollegor var korkad nog att säga på BVC att hon skulle iväg på ett jobb (läs en dag medan pappan var hemma) när bebisen var 4 månader. Det noterade BVC sköterskan i bebisens journal.
Tolken - Nämen! Hoppas de noterar när pappan jobbar också. Jag håller med om vad du säger - man är alltid en hårsmån från att vara en dålig mamma, men det är så lätt att vara en bra pappa...
Och jag måste försvara mig inför alla för att jag är hemma med mitt barn. Särskilt tyskarna verkar ha stora problem med detta.
Roberth - hej och välkommen hit! Trist att män blir ifrâgasatta för att de vill vara hemma med barnen...jag antar att du menar gamla jobbkollegor osv? Eller även frân BVC och liknande?
Intressant inlägg!!!
Jag känner igen mig lite i det du skriver, jag har ju ganska ovanliga arbetstider, och ibland får jag frågan; Ja men vad gör du när du är ledig, hela 5 veckor, får du inte tråkigt? Jag har hur mycket som helst att göra när jag är ledig och det som jag gör mest är att njuter av ledigheten! Men det är faktiskt sant att vi svenskar har den bilden att man ska jobba 8-17 och allt annat blir ifrågasatt och man måste som karlavagnen skriver "försvara" sitt eget val, oavsett om det är konstiga arbetsider eller att vara hemma med barn.
Nej - dagisbarn kostar inte staten. Det är en samhällsekonomisk vinst med subventionerad barnomsorg - annars hade vi aldrig haft den:-)
Däremot tycker jag folk i allmänhet ska sluta tycka så himla mycket om alla som går det minsta utanför ramen.
Men varför finns det så få hemmapappor??
Cruella - Jag menade sâhär: Varje dagisbarn kostar staten ca 100.ooo kr / âr. Det fâr man ofta igen pâ att den andra föräldern jobbar och betalar skatt, men inte alltid. Det är bara att sätta sig ner och räkna ut vad föräldern betalar i skatt. Sen mâste man lägga till arbetsgivaravgiften, naturligtvis, men ocksâ dra i frân kostnader för VAB - dagar (ett dagisbarn blir sjukt i genomsnitt 7 gânger det första dagisâret). Sen är det tydligen sâ att var fjärde kvinna sjuksriver sig dâ och dâ för att hinna med hemma... samma sak gäller inte männen.
Vad jag vill säga med detta är att allt inte är sâ enkelt som det ser ut.
Cruella - Och ja, varför finns det sâ fâ hemmapappor? Mânga pappor tar ju inte ens ut sina tvâ pappamânader.
Christel - Kul med en annan vinkel. Jag fick ofta höra det där med "blir det inte trâkigt?" ööhh..nej. Men det beror väl pâ hur man är som person.
Post a Comment