Kulturskillnader är ett ämne jag gärna skriver om. Kanske för att jag har bott i 20 âr i ett samhälle och nästan 20 âr i ett annat, och desutom är i ständig kontakt med bâda mina länder. Jag skriver ofta om hur svenskar och spanjorer är, och generaliserar alltid när jag gör det.
Vad är skillnaden mellan att generalisera och att ha fördomar? Här kommer min syn pâ saken:
För mig är det solklart att vârt beteende bestäms av mânga olika faktorer, men mest av allt av tvâ saker: vâra gener och miljön vi växer upp i. När man lever i tvâ eller fler samhällen stâr det ganska klart hur stort inflytande den kollektiva miljön har. Vi gör, tänker och beter oss som alla andra - vare sig vi vill eller inte. Det krävs mycket tankeverksamhet och dessutom förmâgan att kunna se sig själv utifrân, för att kunna göra vad man verkligen vill och inte vad man är van att göra.
I den här bloggen har jag räknat upp tusen skillnader mellan spanjorer som grupp och skandinaver som grupp, och alla handlar om hur man beter sig socialt och i förhâllande till andra, bâde privat och i jobbet. Jag märker själv att jag använder mig av de här generaliseringarna i vardagen - jag behandlar helt enkelt inte spanjorer och skandinaver lika.
En svensk kan jag stäffa träff med till ett radioprogram tvâ veckor tidigare - och han eller hon dyker faktiskt upp, pâ utsatt klockslag!! Den som litar pâ att en spanjor gör likadant är dömd att misslyckas. Säkert finns det nâgon som är mer pâlitlig, men resten tar för givet att det inte blir nâgot om man inte ringer ett par gânger och pâminner.
Vad är dâ en fördom? För mig är det när man utgâr frân att en person som individ mâste ha vissa egenskaper bara för att han eller hon tillhör en viss grupp. Att döma nâgon redan frân början, utan att ta sig tid att ta reda pâ hur han egentligen är.
Jasâ, en kvinnlig snickare? Men, är din nye pojkvän muslim? Ojdâ, en blind sekreterare!
Det värsta är att när fördomarna pâverkar vârt sätt att behandla en helt okänd människa. I Spanien ser man med misstänksamhet pâ en muslimsk kvinna med vit hijab om hâret, men med vördnad och respekt pâ en nunna i liknande kläder. Ett annat tragiskt exempel är att invandrare i Sverige fâr bättre jobb om de byter namn.
Jag har lovat mig själv att försöka vara nollställd inför varje ny människa jag träffar, och ta mig tid att ta reda pâ VEM han är, inte vad han är.
Fler i kedjan
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
23 comments:
även mot wannabe skaungingar med hårbollar i halsen? :-)
Skämt åsido, det är väl rätt sunt att låta en ny människa få en chans att visa vem de är. Jag brukar säga till folk som vill tala om för mig vem människan är som jag ska träffa att hålla klaffen. För jag vill skapa min egna bild/intryck av person.
Jämförelsen mellan nunnan och muslimska kvinnan... - fan vad träffsäkert!!!
Håller verkligen med Niklas om nunnan och muslimska kvinnan, mycket bra jämförelse! Att man kategoriskt sätter positiva och negativa etiketter på människor beroende på ursprung, kön osv. är roten till mycket ont.
En fransman frâgar aldrig vad du har för yrke, âtminstonde inte de jag har träffat pâ. En svensk ställer frâgan pâ en gâng. Han undrar heller inte hur eller var du bor.Den katolska nunnan inger mer respekt dârför att hon är integrerad i samhällsmedvetandet, medans den slöjade muslimska kvinnan är ett "nytt" pâfund i just din stad. Det tar en generation innan allt smälter in.
Bra skrivet , håller med om att jämförelsen mellan muslimsk kvinnas och nunna var mycket träffsäker.
Karla - Jag tror att du aldrig fâr bort din västkustsvenska om du sâ bor 20 âr pâ Österlen ;-)
Niklas - Tack min vän!
Pumita - Just det. Xenofobi är antagligen nâgot som sitter i sedan förfäderna, och dâ var det kanske viktigt för vâr överlevnad.
Dossis - Ja, svenskar vill gärn aveta yrke, för att de ska kunna klassificera oss bättre. När jag var hemmafru, ställde det till mycket huvudbry.
Och visst, folk vänjer sig, kan man hoppas.
Therese - Tack!
Jag har också tänkt en del på nunner och muslimska kvinnor. Här i Tensta där jag bor har vi en hel del muslimska kvinnor och faktiskt också några nunnor och deras sätt att klä sig skiljer sig marginellt från varandra, ändå kan de uppfattas så olika...
Intressant inlägg i lvrigt också!
verkligen träffsäkert! Vilken superkul blogg du har, kommer att återkomma flera ggr! Har själv bott i spanien i 10 år, malaga 4, och har planer på att flytta tillbaka. Kul att kunna läsa om en massa sånt man själv funderar på! :D
Ps.om du vill att jag ska förklara hur man fixar in å,ä,ö på tecladon närhelst man vill så maila mig; siesus@hotmail.com
sussie
Fast jag tycker nog att din egen jämförelse mellan att bjuda in en svensk respektive en spanjor är mycket nära en fördom. Att förvänta sig att någon inte kommer i tid för att han/hon är spanjor tycker jag är att ha förutfattade meningar. Så informella är inte alla spanjorer, inte ens i Andalusien ... Då skulle inte en enda arbetsplats fungera och det mesta fungerar faktiskt alldeles utmärkt.
Annelie - Ja, när man tänker efter finns det mânga fördomar i vardagen. Kul att ni har nunnor i Tensta, jag ser dem sällan i Sverige. Här blir det alltmer sällan, men det är trots allt ett vanligt inslag i gatubilden.
Sussie - tack och välkommen till bloggen! Du verkar ha spännnde planer, välkommen hit fler gânger.
Petra, Cordoba - Hej och välkommen hit!
Nej, det är inte en fördom, utan grundat pâ lâng erfarenhet. Visst fungerar saker, men pâ olika sätt. Om man bestämmer nâgot med en spanjor lângt i förväg, förväntar sig ofta bâda att man ska höras vid under tiden, för att höra om det fortfarande gäller. Svenskarna hör ofta bara av sig om de vill lämna âterbud.
Nunnan reproducerar sig inte, och att alla i Spanien ser på nunnor med vördnad och respekt....haha. Det är gott om spanjorer som ogillar kyrkan. Som bäst tycker många för att inte säga de flesta synd om knäppskallarna.
Och det där med att byta efternamn som invandrare...inte sant. Det drabbar kanske en mycket liten minoritet - och säkert bara muslimer. Jag är från sydamerika, har ett efternamn som ingen kan varken stava eller uttala rätt och det har aldrig någonsin varit ett problem. Tvärtom. Tjänar mer än de allra flesta svenskar trots att min svesnka är långt ifrån perfekt. Men ok, jag vet inte hur det är utanför Stockholm. Och jag är högutbildad och överklass. Fattiga kanske har det svårare. Men då är det fattiga ni inte gillar och inte utlänningar i allmänhet. En chilenare som städar på mitt jobb kan inte ens prata spanska ordentligt.
Ang. punktighet har jag inte märkt några större skillnader mot Sverige. Säger man "a las 10" så ringer man om man är mer än 5 minuter sen. Säger man "tipo las 10" så ringer man för att se vad det blir någon halv timme innan. Bara fest hemma hos folk är annorlunda. Att någon inte skulle dyka upp på ett möte....vet inte. Vi brukar skämta om spanjorer, att de är dumma/efterblivna, men att man måste dubbelkolla att de kommer på ett möte har jag aldrig hört. I små byar kanske? Men jag har inte bott i Spanien, och de spanjorer som jag känner är alla högutbildade. De kommer alltid när vi stämmer träff. Var har du hamnat egentligen??
Anyway, jag brukar alltid få påminnelser om våra gruppmöten här i sverige. Och det kanske var fel ögonblick att läsa om svensk punktighet...sitter hemma och väntar på en elektriker som borde ha kommit kl9 (10.30 nu), och på UPS som säger att de kommer "någon gång före kl 14". Sorry men det finns ingenting värre än svenska hantverkare under hög konjunktur (min fördom).
Jag tycker absolut inte att vara medveten om skillnader är fördomar. Fördomar blir det ju när det blir negativt. Jag menar att alla irländare är trevliga är ju också en form av fördom men inget som irländare precis lider av.
Anonym - hej, vad kul med långa kommentarer. Det där med att byta namn gäller ansökningshandlingarna. Man har gjort flera undersökningar i Sverige där man har skickat samma ansökning under olika namn. Och visst, det kan hända att det "bara" gäller muslimer (eller araber, för namnen säger inget om religionen), men det är inte så "bara", väl?
Kul att du har bra jobb i alla fall ;-)
Var jag har hamnat? I Malaga. Och visst, folk kommer till möten...oftast...men att påminna är aldrig fel om man bestämmer lång tid i förväg.
Tolken - fördomar tycker jag är att döma i förhand, inte att handla efter erfarenhet. Förresten, vi måste ta upp fördomar mot svenskar i våra respektiva länder också!
Jag har fordomar. Jag håller fast vid vissa av dem. Jag går igenom med jamna mellanrum. vissa har jag medvetet lamnat bakom mig med aren, men många andra har bara bevisats for mig vara fakta. Jag tycker att det ar viktigt att skilja mellan fakta och missupfatningar. En strikt muslimsk kvinna får inte lamna huset utan sin mans tillåtelse. En nunna får inte ha sex. Om man lamnar barn med en godisskål kommer de att ata ifrån den, formodligen utan tanke på vikt eller kalorier. kineser som forsoker komma forbi sager aldrig ALDRIG "ursakta mig", utan står dar i 10 - 15 år tills man har rort sig :) dessa ar fakta. Men att tro att svenskar ser ner på manniskor med annorlunda efter namn, eller att alla muslimer tycker att kvinnoomskarelse ar en bra sak. Det ar fordomar. Livet ar dynamisk och man ska alltid revidera sina tankar. you are what you think, so keep thinking!
Såhär ser jag på saken: Fördomar och förutfattade meningar är närbesläktade, där fördomar är den allvarligare varianten. I båda fallen rör det ju sig om att döma någon eller något på förhand. Tyvärr finns ju också förutfattade meningar överallt i samhället och i alla länder:
Stockholmare är skrytiga och skräniga, norrlänningar är tysta, andaluser är lata av naturen, katalaner är snåla ... osv. i all oändlighet.
Det går ju inte att göra så mycket åt fördomar/förutfattade meningar, utom att försöka undvika dem, och ha en så öppen inställning som man kan till omvärlden (vilket naturligtvis inte är så lätt alla gånger).
Petra_cordoba
Liam - just att skilja pâ fakta och missuppfattningar är det viktiga
Petra - Det hâller jag med dig om.
En liten sen kommentar här men jag minns när jag pluggade statsvetenskap att en av föreläsarna sa att man måste generalisera för att kunna prata OM något överhuvudtaget. Sen att det alltid finns nyanser och motstridigheter i det man säger det här liksom naturen till. Allt är komplext när man väl börjar bryta ner saker, men visst går det alltid att se tydliga och generella linjer och utifrån dem skapar vi våra idéer och föreställningar. Sen stämmer de ofta beroende på hur pass stor erfarenhet man har av en viss typ av människor. Som den anonyma sydamerikanska högutbildade i storstan tidigare nämnde så handlar det oftast mer om klass än om etnisk bakgrund. Stämmer jag träff med en spansk advokat från Madrid på mitt jobb så kommer han i tid. Ska jag träffa en Murciansk byggentreprenör så kan jag vänta mig att han kommer minst en kvart sent.
En annan greje kring fördomar (negativa) t.ex. rasism kan jag också förstå. I mitt kvarter bor många araber som i allra flesta fall är otrevliga mot mig kvinna och mamma kan jag uppleva. Ofta går jag och handlar i deras butiker (de är de enda som har filmjölk härnere) och inte en själ hjälper mig med att öppna dörren när jag kommer med barnvagnen. De bara står och glor och är helt tysta och väntar tills jag handlat och bökat klart med kassen och vagnen. Då, i den stunden, avskyr jag dem. Sen har jag ett marrokanskt grannpar som är hur trevliga som helst och vi pratar ofta med varandra om livet och barnen, och just då i de stunderna tycker jag araber är jättetrevliga och tycker tillochmed att burkan är klädsam, osv. Så det jag vill säga att ens bild av saker och ting förändras hela tiden och att det är helt normalt och att vi borde sluta ha ett sånt himla komplexfyllt förhållande till begreppet fördomar.
Amy - En korrekt använd generalisering är inte en fördom, utan bygger på reella skilllnader. Ibland finns ett behov av att generalisera, det är jag överens med dig om. En generalisering är en slags medelsnittsbetraktelse av exempelvis ett visst folk - men som inte innebär att samtliga i den gruppen är si eller så.
Vid generaliserningar finns ett behov av en medelsnittsanalys för att kunna föra diverse övergripande resonemang.
Fördommar däremot kan aldrig tjäna några praktiska syften då de har sitt ursprung ur en oförmåga att se individen. En fördom skapas ur en trånsynt, fullständigt onödig, benägenhet att kategorisera människor.
Varför överhuvud taget beakta att butikspersonale är araber? Kan du inte nöja dig med att just den personalen på den affären är ovänlig?
Du har vid din slutsats om ovänligheten hos denna personal kopplat deras ovänlighet till deras folkgrupp... Tänk om deras ovänlighet beroe på något annat? Deras frisyrer? Deras längd? Deras hårfärg?
Du har i mina ögon valt en ganska simpel förklaring till deras otrevlighet i den stunden då du blir arg på dem.
Om butikspersonal är otrevlig... finns det inte mer närliggande förklaringar till deras betéende? Deras månadslöner? Deras arbetsförhållanden? Deras arbetsledning?
Niklas
Jag har inte förklarat deras beteende, utan endast beskrivit en känsla jag får i vissa stunder. En helt politiskt inkorrekt känsla, det är jag väl medveten om ;-)
Amy - Vad kul med lânga kommentarer! Jag hâller med om att man mâste generalisera om man överhuvudtaget ska se skillnader mellan olika länder t.ex.
Däremot tror jag att folket i den där butiken helt enkelt är otrevliga, rätt och slätt. Idioter finns överallt..
Sen mâste jag ju pâpeka att burka sällan används utanför Afghanistan och är en heltäckande dräkt med nät för ögonen.
Niklas - En bra beskrivning: en genomsnittsbetraktelse.
Det finns massor av orsaker till att folk är otrevliga, men ingen är en ursäkt.
1. Tack!
2. Nä, inte ursäkt - men förklaring.
Visst måste man generalisera för att kunna beskriva olika fenomen etc., men ett enkelt sätt att undvika att använda stereotyper är lägga in lite fler nyanser i vad man säger, och t.ex. att lägga in ett "en del spanjorer/svenskar kan" eller ett "ofta" eller ett "ibland" och t.ex. säga att "spanjorer tycker ofta om att äta vitlök" eller "den svenska mentaliteten kan vara lite självgod ibland", i stället för helt enkelt och entydigt förklara att alla spanjorer gillar vitlök eller att alla svenskar är självgoda osv.
Anonym - Ja, det tycker jag ocksâ. Inte alltid jag kommer ihâg att göra det. Bra râd.
Post a Comment