Tydligen har mânadens inlägg dragit igâng igen hos Tolken, sâ här kommer mitt bidrag:
Innan jag flyttade till Spanien, hade jag av nâgon anledning fâtt för mig att man inte firade födelsedagar där, namnsdagarna var mycket viktigare. Antagligen hade vi fâtt lära oss det i skolan, precis som att man aldrig fâr säga Adios efter som det betyder "till Gud" och bara används som ett definitivt farväl.
Men jodâ, spanjorerna använder adios titt som tätt och födelsedagarna firas ordentligt. Barnkalasen är riktigt pâkostade och presenterna kostar runt 20 Euro. Det blir inte billigt om man gâr pâ ca 20 per âr...
En fin idé tycker jag är att mamman firar sig själv lite grand pâ barnens födelsedag. Det var ju inte helt lätt eller hur? Ändâ kanske de största dagarna i vâra liv.
De vuxnas födelsedagar firas ocksâ, men ofta bara med att man blir utbjuden pâ en imtim middag av partnern, eller sâ ska man bjuda laget runt i stambaren.
Namnsdagarna firas inte pâ nâgot annat sätt än att man säger ¡Feliz Santo! till den som har namnsdag. Men de är ganska petiga med att komma ihâg dem. Jag fâr alltid en massa gratulationer pâ Santa Ana som infaller i september. Bara min man glömmer dem...
Svärmor har samma namn som en av de populäraste representationerna av jungfru María: La Virgen de Dolores. Jag brukar alltid ge henne en liten detalj, som hon uppskattar: en liten staty av Dolores med gloria och from blick, ett radband med Dolores, en liten tavla av Dolores....
Att glömma svärmors namnsdag är inte att rekomendera.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
14 comments:
Ha ha, min svärmor fyller år nästa vecka och jag ska minsann skicka henne ett kort i år! O kommer så klart aldrig ihåg familjens alla födelsedagar och jag har nuförtiden de alla uppskrivna i kalendern så jag påminner honom.. När det var hans systers födelsedag fick jag tom ge honom hennes telefonnummer (vilket han faktiskt berättade för henne!) (jag har aldrig själv ringt henne!).
Jag tycker nog att det verkar som det inte är alltför viktigt med födelsedagar i Spanien (eller iaf inte i Os familj). När svärfar fyllde 70 var det inget speciellt, jag föreslog att vi skulle skicka ett kort eller nga blommor men det tyckte inte O var så viktigt!? Är det bara i Sverige som man firar jämna födelsedagar med stor baluns?
Nja, här firas födelsedagarna, men däremot är det vÄldigt ovanligt att man skickar kort till nâgon. Eller blommor. Det var kanske där problemet lâg ;-)
Menar du att det vore fint om mamman firade sig själv, eller att den spanska mamman faktiskt firar sig själv lite på sitt barns födelsedag? Det låter i alla fall jättefint, så borde man ju göra!
De där upp-och-nervända utropstecknen ser alltid lika roliga ut. Hur tänkte de där egentligen, de som hittade på dessa utropstecken någon gång för länge sedan? De känns ju rätt överflödiga.
He, he, jo äldste sonen började för några år sen fundera på det där med att alla firar sin ”santo” (i Murcia är det jätteviktigt, en del tar tom ledigt från jobbet för att umgås med sina barn på deras santo(!!) ) och han undrade förstås när HANS santo var. Ööhh vi blev ganska ställda, hade aldrig ens funderat över det (hans far har argentinskt ursprung och det firas inte vad jag vet i Arg.) Vi blev tvugna att kolla upp det på internet, lite genant. Det visade sig att hans namnsdag sammanföll nästan med jul, reyes och hans födelsedag vilket kändes lite jobbigt eftersom han då får presenter bara på vintern, så vi letade upp hans andranamn som inföll i juli och så antog vi den dan som hans namnsdag. Varje år får vi programera alarm på mobilen så vi inte glömmer bort det.
Barajagjohanna - Nej, det var en utlandssvensk som kom pâ den idén och det tyckte jag var fint. Vi är en grupp utlandsmammor som firar oss själva lite när barnen fyller âr ;-)
¡¡¿¿Cliff??!! - Ja, visst ser det kul ut? Jag har faktiskt ingen aning om vem som kom pâ det, men meningen är att man ska veta redan i början om det är en frâga, sâ att man kan lägga rösten rätt. I Spanien ser ofta en frâga ut som ett pâstâende. Enda skillnaden tonlÄget.
Antagligen samma sak med utropstecknet. Man börjar skrika redan i början av meningen ;-)
Amy - Haha, ja, det hade varit en idé, att ta ledigt närn barnen har Santo! Jag glömmer faktiskt när min son har namnsdag. Han har inte märkt det än ;-)
Intressant skrivet. Själv minns jag min barndom i Spanien med att det var stort pompa och ståt på Santa Ana (min namnsdag också;) och då införr den den 26 juli. Har det ändrat datumet numera??
Anna - Det har du ju rätt i! San Joaquín och Santa Ana är den 26 juli. Där der du vilken koll jag har pâ nsmnsdagar ;-)
Hon har med andra ord ett helt Doloresaltare nu:-) Bra med något som ofelbart uppskattas!!
MIn egen svärmor är engelska av den kärva sorten. Hon skulle blir MYCKET förundrad om jag grattade henne på födelsedagen. Det är spännande med olikheter!
Ha! Min svärmor är italiensk-amerikanska tredje generationen. Hon har spel på att köpa kort och små presenter (glasfiguriner och vaser mest som vi gömmer i garderoben) och så vidare. Vi skämtar alltid att presentaffären skulle gå i konkurs om hon flyttade ifrån sitt område - just nu ligger det två kort och en present till vår bröllopsdag från henne här hemma. En månad i förväg förstås. Jag kan inte hålla takten med kortskickandet alls men födelsedagsfirandet är naturligtvis ett måste annars skulle vi råka illa ut. Dessutom skickar hon både jul-, födelsedags- och allahjärtanspresenter till vår HUND. Jag törs inte ens tänka på vad som händer när vi har barn...
Jag firar inte hejvilt min egen eller andras födelsedagar men har alltid gillat att skicka (och få) kort, oavsett anledning... eller ingen anledning alls.
Cruella - Ja, en liten tavla av Jesus finns ocksâ med. Jag tycker att du ska chockera svärmor med en blombukett eller en litet helgon, hehe...
Annika - Hahaha! Hunden skickar väl tackkort?
Pumita - Ja, att fâ ett kort "bara" för att nâgon har tänkt pâ en är kul!
Ja hur är det i Andalusien? Vad är vanligase avskedsordet? I Madrid är väl ändå Hasta luego vanligare än något annat, och mycket vanligare än adios, men nu är det ju ganska många år sen jag var där!?
Här hos oss har alla spansktalande tagit upp den katalanska varianten, och säger adios. Och ofta på katalanska (adéu). När vi pratar med folk i baskien på telefon säger vi alltid agur. (om jag pratar med inflyttade madridbor brukar jag föröka komma ihåg att säga hasta luego!)
Monica - Det allra vanligaste är nog att den förste säger ¡Hasta Luego! och den andre ¡Adios!
Post a Comment