Pâ tal om att ha en spansk svärmor fick jag en följdfrâga av Amy i Murcia:
""Berätta gärna om hur du upplever dig som mamma här, där barnen måste badas varje dag och kläderna ska vara nystrukna varje morgon, där ungarna trycker i sig äckliga ostbågar och godis varje dag. Ibland känner jag mig som en utomjordisk mamma här.""
Just det, hur ska man göra för att barnen inte ska känna sig annorlunda andra barn, men när man vill göra som man själv tycker är bäst? En gyllene medelväg, tycker jag. Jag har valt ut en del vanor jag tar efter frân min omgivning, andra inte. Andra föräldrar gör annorlunda val. Men det viktigaste är väl att vara flexibel och tänka efter vad som är viktigt och vad som inte är det. Om man ska stanna i landet, kommer ju barnen att växa upp och bli spanska, italienska eller amerikanska vuxna vare sig man vill det eller inte.
I mitt fall gillar jag hur barnen har det i Spanien, men en del saker har jag varit benhârt emot.
Sâ här har jag valt, bland spanska vanor:
Barnen ska ha nystrukna kläder, nyputsade skor och pâ fester ska de vara ordentligt uppklädda - OK!
Bada varje kväll - Tar varannan pâ vinterhalvâret.
Smâ barn ska lukta eau de cologne, större pojkar ska gärna ha frisyrgelé - Nej!
Barnen fâr gärna vara klädda som prinsar och prinsessor pâ helgerna, med puffärmar och kalasbyxor i spets även för pojkar, guldarmband med namnet pâ, och guldörhängen pâ nyfödda flickor - Nej!
Ostbâgar och chips varje gâng man gâr förbi en kiosk, en klubba i varje butik - NEJ!
Doughnuts till mellanmâl - Nej!
Lagad mat lunch och middag - OK!
Kvinnan i familjen är den som har ansvar för de "beroende" i familjen, barn och gamla - Nej, mannen tar sin familj. Jag hjälper gärna till, följer med svärmor till sjukhuset osv, men det är hans ansvar. Däremot hade jag tagit över ansvaret omdet hade hänt honom nâgot.
Barnen kan bli tillsagda, âthutade och utskällda av okända vuxna om de gör nâgot dumt - OK! Jag säger själv till okända barn, även i Sverige. Där blir de väldigt förvânade....
I skolan har man en "tankebänk" där man fâr sitta om man gör nâgot dumt - OK! Jag kör aldrig med bestraffning hemma, men barnen fâr väl lära sig att det finns olika regler pâ olika ställen
I skolan ska barnen skriva fiiint med smâ bokstäver, i raka rader och med vacker handstil - OK!
Man ska rita fint, korrekt och efter mallen - NEJ! här har jag verkligen tagit striden med lärarna. Kreativitet och skapande är viktigt för mig och skaparglädje är nâgot jag verkligen vill föra vidare till min son. Nâgot som de höll pâ att ta död pâ i skolan, men jag lyckades fâ lärarna att lyssna. När han sen bytte skola fick han högsta betyg i teckning med en gâng. Han ritar verklugen jättebra.
Välj dina strider, skulle jag vilja säga. Det gäller även invandrare i Sverige. Slâ inte pannan blodig, men hâll fast vid det du tycker är viktigt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
16 comments:
Det ser nästan ut som om jag hade skrivit listan. ;)
På tal om att säga till andras ungar: jag tillrättavisade en tonårskille en gång när han skulle tränga sig förbi i busskön. Han blev mycket förnärmad men gick och ställde sig sist medan de andra vuxna i kön log belåtet. Det är säkert tio år sedan och killen rodnar fortfarande när jag möter honom på gatan. *asg*
Pumita - Hahaha! Stackarn...
Jag misstänker att när den dan kommer blir mitt största problem matvanor och tv-vanor. Min man var ju också ett typiskt tv-barn som fortfarande äter sugarflakes till frukost. Och alla dom andra får ju... Och hur ska barnen bli integrerade om dom inte får titta på samma serier, etc. som kompisarna? Samtidigt hatar jag all reklam och produktplacering och hjärntvätt, samt om tv:n står och går jämt. Japp, där kommer det bli bråk.
På tal om maten, så skrev Myra just om barn och integration på sin blogg (min andra "bo utomlands-favorit" från Wales).
Ta en titt:
http://myrasmysterier.blogg.se/1203153456_motarbetad.html
Man kan ju också fråga sig hur om man inte ställer till problem för barnen socialt om man ger ultimatum till kompisarnas familjer om matvanor. Å andra sidan så förstår jag henne.
Annika - haha, ja det var ett ganska träffande inlägg! Lösningen för min del är att ha kompisar här oftare än sonen är hos dem... och sâ träffas vi ofta ute, över en kopp kaffe, medan barnen leker.
Kompisen fâr ofta chips, men inte mitt barn. Sâ är det bara.
Sen mâste jag säga att spanjorer gör bra mat till lunch och middag, med naturliga râvaror. Det är allt smâätande emellan jar inte gillar.
Bra inlägg som vanligt Anna! Kan ju bara hålla med.
Det är jätteroligt att läsa sådant här - jag uppskattar det verkligen!
Karla - Hej du! och tack!
Barajagjohanna - Hej, ja, jag tycker ocksâ att det är kul ;-)
Kloka ord.
Jag haller med dig helt och fullt. Jatteviktigt att kunna lara dem att olika regler galler pa olika stallen.
Blev tokig pa svarfar haromdagen som helt sonika och trots mina protester korde in "stackars" Silvia som sov jatteskont nerbaddad i vagnen utanfor fonstret.
Jag har kompromissat mycket sedan jag lever med Mauro i sodra Italien, men hur jag skoter uppvaxten av min dotter finns inte med pa kompromiss-himlen. Akte inte dit pa en vecka sedan, inte som straff - hade bara inte lust.
silvia - Ja, att svärfóräldrarna handgripligen blandar sig i är inte kul.... men din man mâste du väl kompromissa med, eller hâller han med dig?
Bra att du nämner det där med kreativiteten i skolan. Har också reagerat på det flera gånger. Håller med i precis allt du skriver. Det där med maten är ju så intressant och paradoxalt. MAten är som du säger god o nyttig, men mellanmålen är katastrofala. Å andra sidan håller skolorna på just nu precis som i sverige, med matpyramider o kostutbildning (egentligen avskyr jag det, men man kan ju alltid hoppas det leder till nåt med tiden- dubbelmoral, hehe)
mvh
Amy Murcia
Amy - Vi kan kanske lansera mathjulet frân sjuttiotalet, med sju bitar...;-)
Jag har gjort bra val av karl , Mauro och jag har samma asikter om barnuppfostran.
Dessutom ar han alltid pa min sida mot sina foraldrar (nar det galler!), annars skulle jag bli tokig.
For det mesta ar de bra nufortiden, men nar Silvia var liten var de pa mig HELA tiden med "rad".
Jag vet inte hur de ar i Spanien men har i Puglia ar de mycket "oroliga", det ska oroas och skyddas mot ALLT.
Man ska dra pa dom mossa i agusti och springa till sjukhuset sa fort de ser en snorkuse!
Jag vill inte att min dotter vaxer upp i en orolig miljo, jag forsoker bita ihop och skapa trygghet.
Tycker också sånt här är väldigt kul att läsa. Blir lite nyfiken på punkten om att kvinnan i familjen har ansvar för barn och gamla. Förväntas det (om man generaliserar så klart) av spanjorskor att dom ska ta hand om sina svärföräldrar? Brukar inte svärföräldrarnas barn göra det.
Håller helt med om att många spanska barn är rysligt uppklädda med puffarmär och kalasbyxor på helgerna. Hål i öronen verkar vara mer regel än undantag på nyfödda flickor. Fick ofta frågan varför min femåriga dotter inte hade det och hon var nog ensam på sin skola om att inte ha det. Iallafall i sin klass
Ha, ha, jag stryker inte! Fast jag har ju ingen fransk svärmor (även om andra mammor ibland tittar snett :-)). Det där med att rita innaför linjerna, håller helt med och läste en vansinnigt rolig blogg om det som jag inte hittar nu. Men en engelsk mamam som hade precis samma problem i frankrike och hävdade att däri fanns grunden till fransmännens respekt för överheten.
Tolken - Hihi, det hade varit kul att läsa!
Silvia - Vilken tur! Men min man är ocksâ pâ min linje i nästan allt och det är skönt. Ja, precis sâ är det här ocksâ. Barn fâr absolut inte frysa eller bli kalla.
En helt annan sak är att det tyvärr har varit en del fall av kidnappning och man har börjat bli orolig för det. Hemskt, jag mâste skriva om det ocksâ.
Therese - Det brukar vara kvinnorna som hâller i allt. Alltsâ döttrarna eller svärdöttar, om det inte finns döttrar. Men männen gâr naturligtvis pâ besök ofta, men de har inte samma ansvar.
Post a Comment